Ja då var måndagen gjord.
Inte så farlig som katten Gustaf skulle ha tyckt tror jag.
Trots att jag vaknade 01.30 inatt & trodde att det var dags att gå upp.
Klarvaken!
Men jag tvingade mig att somna igen. Tur att jag klarade av det.
Dock var jag dödstrött när jag skulle upp 05.30.
Frasse var pigg & ville ut men det blev bara trädgårdspink för honom.
Jobbigt för honom att gå i snön. Det var så hårt. -5 grader & skaren var på plats.
Men han var lycklig för han kastade sig i snön & gnuggade sin lilla kropp!
En glimt på Sofias änglar.
Ja jag vet, ett lipprogram utan dess like men att se denna Johan som råkat ut för en olycka berörde mig.
Berörde mig så att jag satt länge & tänkte på hur skört livet är.
Att vad som helst kan hända, när som helst.
Att livet hänger på en skör tråd & är det värdefullaste man har fått i gåva en gång.
Tyvärr tar man ofta inte hand om det.
Som Uggla sjunger på nya skivan:
-Jag såg allting som en julkalender, med miljoner luckor i
Slarvigt öppna jag dem en i sänder & lät åren dra förbi….
Precis så har jag levt. Med skygglappar.
Ja många gånger har det varit så. Man har liksom bara låtit det flyta förbi.
Livet.
Liksom inte brytt sig.
Nu lever jag.
Jag andas ju.
Visst, ibland händer det att jag glömmer av hur viktigt det är att visa dem jag älskar hur viktiga de är för mig.
Det är dumt.
Men jag älskar.
Absolut!
Mycket mycket! 
Imorgon blir det långdag igen. Som varje tisdag kommer att vara framöver.
Inte roligt men tvunget. Därefter kommer ju två lediga dagar.
Funderar redan nu på vad jag skulle kunna hitta på.
Beror klart på väder & underlag.
Vill ju gärna gå mina kilometrar igen.
Känner att jag behöver dem.
Älskar!
Jag andas, allltså lever jag.
………….jag tycker om det!
