Så skriver även jag om att man är dålig på att uppdatera. Tråkigt!
Men jag sitter inte här & lovar bättring utan här hamnar det ord när jag hinner samt har något att skriva.
Idag tycker jag det är ett sådant tillfälle.
Först hoppas jag att min dator håller. Det låter nämligen som en hel bisvärm bor inuti den.
Ibland bara ett ilsket bi.
Kommer den att krascha?
Kan man öppna den & göra rent?
Behöver ju den…
I en vecka har jag skjutit upp ett samtal som jag skulle tvingas göra på jobbet. Till en kund. En lite besviken kund.
Inte besviken på oss & butiken utan mera på leverantören, varan.
Damen känner jag sen innan. En barsk, bister & besserwisserdam. Men en dam med rättvisa åt alla i första hand.
Jag har bråkat & käbblat med henne genom åren & nu får jag henne ännu en gång på halsen. För att jag känner henne.
Känner henne lite grann men mer än de andra på jobbet.
Tar alltså hand om ärendet & tar reda på fakta. Lovar att ringa tillbaka.
Dock är damen väldigt manipulerande & jag har dragit mig för samtalet. Hon vill nämligen jag skulle komma hem till henne för att kolla så att hon inte ljuger. Kontrollera varan. Aldrig skulle jag tro att hon skulle lura mig så inte ska väl jag behöva åka hem till kunder?
Till saken hör att hon ringt till företaget som levererat till oss men de ignorerar henne.
Kanske är det den saken som gör att jag blir taggad att ta det samtalet ialla fall. Jag ringer.
Det visar sig bli ett väldigt trevligt samtal. Ett samtal om ärlighet, utstrålning, tacksamhet, förståelse, tröst & skratt.
Jag blev faktiskt rörd. Att jag föll tillbaka i ett gammalt spår om att allt är som vanligt, inget kan förändras.
Jag är så glad att jag hade fel…
Jag andas, alltså lever jag.
……………..och en erfarenhet rikare.