Idag börjar jag med en underbar låt där Sanna Nielsen får redovisa min dag.
Idag har jag visat att jag inte är någon man trampar på.
Inte nu mer.
Någon som inte tar skit längre.
Jag tog ställning när någon använde mig som soptunna.
Att få meddelande som var vidrigt skrivna gjorde att jag fick nog.
Jag har sagt ifrån.
Det är ganska tråkigt för jag tror ändå att det finns något bra långt därinne hos henne, som ändå menar väl.
Men mår man inte bra så är det lättare att skylla på annat.
Men det är faktiskt inte mitt fel.
Och jag tycker definitivt inte att jag var värd sådana ord.
Jag har gjort vad jag ansett bäst för mig.
Anne för några år sedan skulle aldrig reagerat.
Aldrig sagt något.
Bara gömt det läskiga långt in i sitt innersta.
Jag har berättat för de inblandade att jag är mättad på tillvaron & vill göra något mer.
Något nytt.
Jag fick chansen.
Jag blev betrodd.
Det berodde på bra arbete.
Framåtanda.
Jag är stolt över att ha åstadkommit bra saker.
Jag har kämpat.
Ingen ska förstöra det jag byggt upp.
Inte ett ”sketet” mess mitt i natten.
Det finns så mycket mer där utanför.
En hel värld.
En hel värld för mig.
Och samma värld finns där för dig.
Tag chansen & gör något bra med den & livet.
Som Sanna Nielsen sjunger.
Varför nöja sig med mindre?
Egentligen..?
Jag andas, alltså lever jag.
Jag andas, alltså lever jag. 