Till rytmen av en regnig…

”Till rytmen av en regnig natt…”
Nåja ingen natt kanske & knappt regn heller då det bara kom några enstaka stänk under en underbar midsommardag 2019.
Att få vara ledig hela två dagar under en av årets hetsigaste handlarhelger har varit helt underbart!
Nja…eller jo…jag tillbringade ändå tid på jobbet men det var för att handla så det känns aldrig så jobbigt då.
Det var mycket folk på jobbet igår. MYCKET!!
Gick knappt att vända sig i gångarna.
Idag fanns det nästan lika mycket på plats redan kl 09.00.
Helt otroligt!

Köttet låg i marinad sedan igår, tzatzikin var gjord, O.P. på frysning, kransen gjord & klänningen struken.
Så skönt att ha hunnit med allt.
Vi skulle vara hos mamma.
Min dotter, svärson & barnbarnen.
Lagom skara med mycket mat.
Det blev lite sill & potatis men mestadels grillat kött med goda tillbehör.
Ungarna hade superkul med sina cyklar sånär som på några vurpor.
Plåstren tog slut.
Resten av såren fick vi fixa med hushållspapper & papperstejp.
Det funkade bra. Man såg ju inte blodet då.
Bästa delen på dagen var ändå när min goa unge börjar dansa efter ett, för mig, obekant filmklipp från Youtube.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Åh vad jag älskar denna unge!!! ❤
Hon är det största som hänt mig sedan min egen dotter föddes.
Hon är så vänlig & omtänksam. Helt underbar!

När klockan hade passerat 19:30 hade vi packat ihop det mesta.
Disken var nästan obefintlig & ungarna satt redan i bilen.
Vi tackade för oss oxo för min morgondag skulle börja 05:21.
Jobbedags klockan 6:45.
Inte så kul men det skulle gå.
När jag kröp till sängs vid 22:30 tog jag mina läsglas & satte på näsan för att läsa vidare i min bok: Omgiven av idioter.
Jag älskar den!
Jag har insett att jag kanske kan vara lite för mycket för folk runtomkring mig.
Jag ska inte ändra på mig men jag ska tagga ner lite ibland tror jag.
Jag vill ju så gärna prata, umgås, spralla, tjöta, kramas & mycket mycket mera. Jag är ju en sådan person. Jag är gul.
Nyfiken gul. 😀

Nu blir det nattsvart i sovrummet.
Katten ligger bredvid & sover redan.
Så godnatt världen!

Jag andas, alltså lever jag.

Den syns inte alltid…

Det syns inte alltid utanpå hur en person mår inuti.
Man har inte en susning om vad som rör sig bakom det leende som möter en.
Allt det mörka som hela tiden gör sig påmint. Hur djupt det sitter.
Att le men leendet når aldrig ögonen.
Att få ta del av hur en annan person mår & tänker är stort.
Att få någon som är så svag, att öppna sig & våga visa tilltro.
Att få höra att personen inte är värd ett skit!
Att få höra att personen tycker sig vara helt värdelös.
Att få höra att personen bara vill leva, jobba, vara lycklig – inte må dåligt.
Allt detta, mitt ibland oss.
Helt utan förvarning.
Det är tragiskt!

Det är snart midsommarafton.
Redan imorgon.
En högtid som jag nog inte varit ledig på under de senaste…10 åren?
Jag har oftast jobbat stängning den dagen.
Enda fördelen med att jobba till 17.15 som det var förr (nu 18.15) så var det att jag alltid fick komma till dukat bord. 🙂
Blommor är plockade för att göra en krans imorgon.
Vet inte hur det kommer att bli men det får bli som vanligt:
– Det är roligt att göra en krans men den sitter aldrig på mitt huvud.
Jag passar liksom inte i krans.
Kanske imorgon…

Jag andas, alltså lever jag.

• 

• 

Olika familjer.

Idag är det söndag.
Igår var det lördag & den dagen var så slö.
Jag vilade verkligen hela dagen.
Ibland behövs det verkligen.
Veckan har varit händelserik så att få sitta vid frukostbordet framåt 9:30 & slöa där till nästan 11:00 var helt magiskt en vanlig lördag.
Dagen idag var nästan lika slö.
Sov till 9:30 & frukosten var, som vanligt, framdukad.
Han skämmer bort mig min man. 🙂
När vi gnuggat ur all John Blund-sand från ögonen så messade jag en kollega som vi lovat dyka upp hos för att kolla en dörr.
En dörr som tydligen…hängts upp…upp..&..ner.
Jodå, vi var välkomna & jodå – dörren hängde upp&ner.
Det framkallade faktiskt en del skratt.
Johnny rättade till lås & handtag så nu går dörren även att stänga felfritt.
Efter det kom vi överens om att komma över för att sätta en kattlucka in till ena toaletten så lille gose-kisen kunde komma in utan problem.

• 

• 

Vår söndagstripp gick vidare till gymmet.
Det var ganska lugnt där & det passade oss alldeles utmärkt.
Start i rodden & sedan väntade maskinerna.
Bäst när vi håller på bland de olika vikterna, vattendrickande & lackande svett så ser vi den lilla tanten irra omkring bland maskinerna.
Helt ”lost” är hon väl inte men lite förvirrad.
Rätt var det är frågar hon mig om jag jobbat där länge.
Jag smålog & brydde mig inte om att rätta henne då hon faktiskt kunde mena att jag jobbat med träning länge & inte att det var min arbetsplats.
Vi gick igenom en del maskiner & hon berättade att hon fyllt 80 men faktiskt hade tränat en del innan hon blev sjuk.
Nu var hon dock tillbaka på banan igen & som hon sa:
– Minsann att min läkare sa att man kan träna upp en 80-åring lika bra som en 30-åring. Det fick mig att le.
Le för tanten var en skön krutgumma som vägrade att ge upp trots hög ålder.
Helt ensam hade hon alltså tagit sig till ett gym.
Detta låg ju helt utanför min comfortzone så jag beundrade henne massor.
Vi pratade en stund men sedan skulle hon hem & sätta på maten.
❤

När vi var klara efter stretch & dusch så tog vi en runda bort till lokala pizzerian.
Det var ju ändå söndag & pizza är ju alltid gott.
Speciellt efter träning.
Förbränningen är ju som högst då så det är ju klart att man passar på.
Skröna?
Inte vet jag men gott är det & vågen står ju still medan muskler växer.

När vi stegar in i lokalen så tänkte vi att vi nog är först för en gångs skull.
Klockan var ju inte så mycket, runt 14:00.
Där brukar nämligen sitta ett gäng grabbar.
Eller män.
Lite äldre sådana.
Oavsett när man kommer in där så sitter de vid sitt stambord & dricker öl.
Supertrevliga besserwissrar inom trav, fotboll, hockey – you name it!
Döm om vår förvåning att där satt en av killarna när vi kom in.
I sin gula Sverige-tröja. VM-match i faggorna & vi kom lagom till första målet mellan Sverige- Thailand.
Innan vi uttalat vår gemensamma mening om var den andre lilla killen höll hus, så stegade han in bakom oss.
Vi tog vårt stambord & jag sneglade bort mot grabbarna.
De satt där bredvid varann, som alltid.
Som ett strävsamt gammalt gift par.
Snart kom nästa kille in & mer öl beställdes in.
Sköna lirare!
De klappade händer & hojtade till när damerna på tv nickade in flertalet mål i matchen.
Detta är en stor del i deras liv.
Pizzerian.
Det är där man träffas. Det är där man samlas för samtal.
Att umgås. Diskutera politik. Vilken häst som kördes fel eller vem som skulle petats från start-elvan.
Sällan vinner de.
Men de är tillsammans.
Det finns helt enkelt många olika familjer.
Alla familjer har inte blodsband.
Familjen är de som bryr sig om varandra.

Jag andas, alltså lever jag.

Folkbildning.

Nu har jag packat hjärnan full med ny information.
Ingen kurs.
Ingen utbildning.
En folkbildning.
Ett sätt att lära sig kommunicera.
– Men, prata kan du väl Anne?
Jaaa…men kommunicera!
Att prata så jag kan bli förstådd.
Att vara omgiven av ”fel” folk & ”rätt” folk.
Att läsa av folk.
En helt fantastisk kille som kommunicerade med oss i fackklubbens ledning.
Han heter Richard.
Hans utstrålning & inspirerande berättelser om bla den fackliga historien, den kunde jag redan iofs men hans sätt att berätta, det var guld värt!
Han fick alla att hänga med.
T T T.
Tankar.
Tar.
Tid.
Det gjorde att alla fick tänka i sin takt.
Vi övade rollspel med hjälp av kort i en kortlek, där jag bla fick vara en person tillhörande partiet SD.
Det. Var. Spännande.
Vi gjorde ett roligt test om hur olika vi människor är.
Det var så mycket mera inspirerande!
Att sätta in folk i olika kategorier eller fack, hur skulle det gå till?
Jo ett enkelt test, sen kan man läsa av folk rätt.
Eller rätt & rätt.
Kanske inte så enkelt men verkligen kul.
Så när kursens sista lunch infann sig så stegade både kollegan & jag in på Akademibokhandeln för att köpa den där boken som jag länge tänk mig köpa men aldrig varit riiiiktigt motiverad till.
Omgiven av idioter.
Nu verkade den plötsligt helt rätt!
Jag kan förstå den redan i början då jag gjort testet som ligger till grunden för boken. Så cool!
Det blev naturligtvis en bok till:
Omgiven av psykopater.
En spännande sommar med andra ord.

Jag andas, alltså lever jag.

• 

• 

Helt död!

Känslan när mobilen bara lägger av.
Helt svart.
Helt död.
DÖD!
Vad gör jag nu?
Messar min privata IT-support samtidigt som jag sätter igång chatten till Halebop.
Chatten svarar snabbast.
– Felanmäl & skicka in den så får du hjälp.
Skicka in den?
Vet du vad vi snackar om?
MIN telefon. Mitt liv. Mitt allt!
Eller ja inte allt men mycket.
Mobilt bank-ID var nog mitt största problem.
Sen kom jag på alla lösenord.
Min jobb-app.
Herregud!
När min vän svarade mig på messenger var jag halvvägs på väg ner till stan. Jag ville prata med någon & OM jag skulle skicka iväg min lilla fån så ville jag lämna den i en återförsäljarbutik än skicka själv via postnord.
Jag fortsatte trycka in ON/OFF-knappen. HEM-knappen.
Utan resultat.
Fan, fan, FAN!
Det blev snabba vändningar.
På med ytterkläder & ut till busshållplatsen.
Bara 50 meter bort & bussen tar oss ända in till återförsäljarbutiken.
17:16.
Hinner vi in?
Har de öppet??
Det är ju klämdag.
De hade öppet.
Hur skulle de ta emot mitt ärende så nära stängningsdags?
Kommer aldrig att gå.

Det gick!
Vi kom in & fick endast vänta några minuter innan en glad tjej ropade vårt nummer.
Jag stegade halvledsen fram då jag hade dåliga utsikter för min lilla telefon.
Jag förklarade mitt ärende & hon tog telefonen i handen & började trycka in en knapp.
Nej hon tryckte in två!
Men vad gjorde människan?!?
Telefonen började lysa & äpplet kom fram.
Jag tappade hakan!
– Vänta lite, sa hon, det kan kärva.
Men inte då.
Hela telefonen satte igång & jag slog in min pinkod.
Allt var precis som vanligt.
Min glädje var obeskrivlig!
Glädjen på henne var lika underbar & jag gladdes ännu mer.
Jag frågade vad jag blev skyldig henne men hon bara skrattade & sa:
– Absolut INGENTING!
– Ibland måste man återställa den när den hängt sig. De gamla telefonerna kunde man bara ta ut batteriet & sedan sätta i det igen men de nya är lite knepigare men man håller bara inne ON/OFF-knappen & volym NER.
Jag fick själv googla fram det en gång för att veta.

Två minuter senare stod vi ute på gatan igen & väntade på bussen hem.
Skrattande. Tröttheten var som bortblåst trots att natten varit mest utan sömn & jobbedagen började med uppstigning 05:19 fram till 15:00.
Jag var bara sååå lycklig!
Väl hemma igen visade det sig att det hade endast gått 50 minuter från det vi hoppade på bussen till vi var hemma igen.
Snabbt jobbat va? 😀

Innan allt drog igång så gjorde vi ett stopp på Stadium outlet.
Vi skulle köpa lite mer träningskläder till mannen men jag hittade plagg efter plagg som jag bara provade & de passade så jäkla bra!
Under alla år jag provat kläder & de har sällan passat så har jag blivit förbannad, ledsen & urless på att gå i affärer.
Nu hittade jag ett par PUMA-gosebrallor till, en t-shirt med PUMA på, en ärmlös piké i skithärlig kvalitet – rosa såklart! & ett par mjuka vandrarbrallor.
Storlekarna varierade mellan medium & small.
Helt galet!….men så härligt!
Att kunna gå in i ett provrum med kläder som sitter perfekt är ett mirakel.

Älskar rosa PUMA!

Annars var jobbedagen rolig.
Den gick ganska snabbt oxo.
Imorgon blir det kvällspass med just nu bekommer det mig inte ett skit.
Oavsett om vädret är soligt eller regn så bryr jag mig inte.
Min telefon fungerar.
Jag vet hur jag ska nå mitt moln med alla mina viktiga anteckningar.
Jag mår så jäkla bra.
Trött men så jäkla bra.

Jag andas, alltså lever jag. ❤

Fullt ös men inte medvetslös!

Det är så jäkla skönt att träna.
Magen får riktiga slit-sit-ups & axlar samt armar jagar på efter musklerna som nu börjar framträda. En rygg som inte är så slapp längre, det är lycka.
Det tråkigaste att träna är rumpan.
Den kommer, den kommer…
Idag är det lördag & jag har haft ledig dag.
Mina kristaller hjälpte mig igenom jobbet torsdag & fredag så jag har haft ganska mycket ork idag.
Vi passar mammas lilla voffe & har samtidigt rivit ut hennes matkällare.
Där blev vi av med två säckar, vad jag ansågs vara, skräp.
Eller jag VET att jag hade fått kasta det för mamma om hon varit hemma.
Tror jag. 🙂
Nu är det mesta sorterat i lådor. Allt utom alla spikar, muttrar & puttrar.
Torkat från golv till tak & ursopat.
Johnny har även lagat det mesta av sprickorna av sättningen som skett sen tog bruket slut men det fixar vi imorn.
Jag har målat det mesta av taket & väggarna som inte behövde muras upp.
Det kommer att bli så fint!
De gamla hyllorna ska få färg på sig de oxo.
Sen kommer mamma själv få ordna med sina saker i fin ordning.
Det blev lite känslosamt när jag själv tömde hyllorna tidigare idag.
Längst upp, längst bak bland tomma glasflaskor till saft låg en vält öl.
En starköl. 7,5.
Jag vände på den för att kolla datumen på den för det kändes inte som om mamma hade lagt in den.
Den gick ut…2013. Alltså har den tillhört min pappa.
Lilla pappa vad jag saknade dig i den stunden.
Inte för att du var en stordrickare av så starka öl.
Du tyckte bäst om 2,8.
Men den låg där.
Jag kunde inte låta bli att fälla en tår. ❤

Imorgon kommer mamma hem.
Det ska bli spännande att se vad hon säger.
Hon vet ju om att vi ska göra renoveringen men hon vet inte att vi gör den nu. Vi passar ju bara hunden.
Imorgon hoppas jag att vi hinner lägga golvet innan hon kommer hem. ❤

Just nu är det Taken 3 på tv.
Trots att vi hållit på med massor idag så var jag rastlös tidigare ikväll.
Vi tog en promenad på ca 8000 steg & då känns det ganska gott att slappa framför tvn.
Voffen sover.

Jag andas, alltså lever jag.