En andra chans

Nej jag har inte gett upp min blogg.
Jag ger nämligen aldrig upp. Jag ger mig till tåls. Även om planerna krossas till grus.
För rätt var det är så blir det ju ändå inte som man tänkt.
Jag kräver planering. Gillar framförhållning. Vill veta vad som händer bakom hörnet.
Ändå hade jag ingen aning denna gången.
Total överraskad.
Inte bara av telefonsamtalet utan även av mig själv.
Trodde inte jag kunde vända om igen.
Efter så mycket tvekan under sommaren. Väntan. Längtan.
På vad?
Jag tror inte jag visste på vad.
Nu vet jag. Det satt kvar djupt där inne.
Allt kom tillbaka i ett hällande regn av tårar.
Inte bara mina…

Så nu tar livet nya vändningar.
En andra chans är ju alla värda – om man bara vågar.
Alla korten är lagda på bordet & en frihet är enklare att behärska.
Inga måsten. Ingen stress.
Bara vara.
Tillsammans.

Ge-Kås på fredag & Wild West på lördag.
Festen kan börja….

Jag andas, alltså lever jag.

Mot nya äventyr

Underbara torsdag

Idag blir det inte mycket.
Jag här vansinnigt trött & kudden väntar.
Imorgon väntar 10 timmar under samma tak.
Men jag har haft en underbar dag där idag så jag vet att fler timmar där imorgon gör mig lika glad.
Arbetskamrater med hjärtan av guld, kan man göra annat än att trivas..?

Idag var jag hembjuden till underbara Slavica. God mat & prat.
Gissa om jag var mätt när jag åkte hem..?!
Helt fantastiskt!

Kudden väntar å jag längtar…
Jag andas, alltså lever jag!

En dag att minnas

Aj vad skallen bankar efter många timmar under solen.
Eller var det alla doppen i havet?
Eller var det frallorna, muffinsen eller Festisarna??
Eller var det bara att jag inte fått i mig tillräckligt med vatten?
Vet inte men denna enda lediga dag efter sex jobbedagar har varit underbar!

Gårdagen var lite omtumlande & ändå var det inte jag som var medelpunkten.
Lilla fina Sohie på jobbet vann på Postkodlotteriet.  100 000:-
Sandra Dahlberg hade klätt ut sig till Per Gessle med bergsprängare på axeln.
Men Sophie var inte dum utan kom på att det var Sandra när hon började prata.
Ja självklart så förstod hon att det inte var Per Gessle.
Sen fick chefen & jag vara statister & nicka som dumma fån i inspelningar.
Kanske kommer vi att synas i tv på fredag tillsammans med goa Sophie.
Brrrr!!!

Fina Sophie
–
Du är värd så mycket mer!

Nästan 1500 röster har jag fått i den här galna idén om XLNT-modell för Kappahl. Helt sjukt!
Jag är rörd över engagemandet… Trött Anne ska snart krama kudden.
Tidigt jobb imorgon med slut kl tre.
Sen bjuder fina Slavica på mat & prat.
Vidare är det snart fredag & en lång dag i kassan väntar.
Klockan sju ska det stämplas ut & rusch hem till tv:n.
Typ.
Sedan…. – LEDIG HELG!!!
Det ska bli skönt.
Tre hela sköna dagar.
Och inte behöver jag klippa pappas gräs heller.
Näää för de har köpt en ny gräsmästare.
Putte III.

Jag andas, alltså lever jag.
….35 kvar till 1500. Låt mig drömma…

Mina ögon söker

1102 är siffran på antalet röster jag har i skrivandets stund.
Detta är helt galet!
Fantastiskt otroligt roligt naturligtvis men så galet.
Att jag har vunnit finns inget att tveka på.
Folk måste ju ändå tycka om vad de ser annars skulle de väl slutat rösta för längesedan..?
Jag är rörd men känner mig samtidigt så stolt.

Varje bil jag möter, varje bilgrill jag ser så hoppar hjärtat till lite extra.
Jag letar efter grillen, bilen, som skrämde mig.
Jag har den på näthinnan. Kanske kan jag urskilja vad det var för bil. Inte för att jag kommer att hitta den som körde men ändå.
Känns som det lugnar mig ialla fall.
Men mina ögon söker hela tiden…

Hösten är på gång men det gör mig inget.
Det betyder tända levande ljus. Snart.
Jag älskar levande ljus. Och mys.
Å idag mötte jag mannen i mitt liv – han vet bara inte om det ännu.
Eller så har jag fel…igen.
Oavsett så kan ingen ta mina drömmar…

Längtar till morgondagen.
Visst jag ska jobba kvällspass men vad gör det?
Jag är en morgonmänniska men imorgon ska jag ligga & dra mig.
Krama min goa kudde & inte stressa.
Eller..?
Eller så går jag upp tidigt för att gå en runda & vilar middag innan jobbet sen.

Jag andas, alltså lever jag.
……………..är uppe i 1128 röster nu. Oliiiidligt spännande!

Va? Var det söndag, igen??

Allez les Bleus!   Allez les Bleus!  Allez les Bleus!

Ja?
Jag hörde inte en enda svenne som ropade på sitt land…
Inte ens inne hos grannarna.
Men.
Vi tog silver & bara det är en bragd i sig.
Pratade med svenska spel igår & undrade om de skulle öppna för spel till Bomben på den matchen.
Två olika ursäkter kom sen sa han:
-Njäää vi trodde inte Sverige skulle gå vidare i fredags…
Tack för det!
Hoppas att de inte var huvudsponsorer.

840 röster.
Kan ni förstå?
840.
Helt otroligt!
Sista dagarna nu & jag hoppas på fin sammanhållning även på slutet.
Har en härlig arbetskamrat som skrivit till sina vänner i land långt utanför Sveriges gränser:

Dear  Facebook Family and Friends (Non Swedish), Please Help me too VOTE this Wonderful both ”inside and outside” friend/colleague Anne Peltz on KappAhl XLNT Model Search 2012. Your Vote is Really Appreciated. Follow the link and click ”Rösta” ( Vote). Thank You for your time and Cooperation.

Kan man bli annat än rörd?

OMG!!!
Jag känner mig så jäkla ensam så jag har funderingar på att skaffa marsvin.
Knäppt jag vet men de är roligare än hamstrar. Fast de som Annelie & jag haft ihop har varit underbara.
Jag har bara passat min farbrors marsvin han hade en gång. Det var så mysigt när de låg i knät, kuttrade & släppte några droppar.
Kärlek!
Kommer inte drömprinsen till mig så skiter jag oxo i honom.
Jag klarar mig, det blir värre för honom. 😀
Jag e ju van att klappa päls…

Dagen är slut & jag likaså.

Jag andas, alltså lever jag.

I stan bor en kille som heter Kalle

-Hej!
Jag tänkte köpa mig en stock vit Kaliber…
Mer väluppfostrad man eller vältalande kanske jag ska säga, har jag nog inte träffat på.
Så ibland är det roligt att jobba.
Man får träffa massor av intressanta människor.
Men det vore skoj om mina vanliga kunder tittade tillbaka lite nu.
Eller så är de där men jag missar dem hela tiden…saknar er!

Ibland ifrågasätter jag reklamen på tv.
Varför har småkillarna i filmsnuttarna alltid långt hår?
Det hänger i ansiktet & ser ut som Andersonskans Kalle.
Snedlugg. Jag tycker det ser ovårdat ut.
-Det är en magdryck, säger tjejen som ringer på dörren.
Hon är så prydlig att det ser jobbigt ut!
Hon liknar Kalle klätterträds ”Emma”.
Hon som bara finns i fantasin.

Det är en lång arbetsvecka. Sex dagar. Bara ledig på onsdag.
Fast ja, helgen som kommer är min oxo.
Är på dag fyra imorgon, morgonpass & så likadant på tisdag innan tisdagen avslutas med kvällspass.
Sitter & funderar på om jag ska ut på lördag.
En arbetskamrat drar i lite trådar & visst skulle det vara kul men jag har inte bestämt mig fullt ut ännu. Hur rolig kommer jag att vara & hur roligt kommer mina kollegor tycka att jag är. Äsch!, vi får se…

Röstningen har stannat av denna lördag men inte gråter jag för det.
Jag har fått ihop över 720 röster & det är mer än jag väntat från början.
Gå gärna in & lämna ett avtryck…
http://tavling.kappahl.com/index.php?searchString=ANNE-MARIE+PELTZ&page=gallery

Dagen närmar sig sitt slut & jag har fastnat i soffan efter en slitsam dag.
Jag löste dock de problem som uppstått (kaffefuckingmaskinen & cashguard) & peppningen av tjejerna gick perfekt.
Roligt när man kan få igång försäljningen på andelarna med tjejer som knappast säger något i vanliga fall. Super!!

Jag andas, alltså lever jag.
………….sådana här dagar känner jag kärlek till livet!

Vänner att älska

Dagen var lite kaotisk för jag hade inte kontroll.
På mig.
Gårdagen satt tydligen djupare än jag trodde.
Att göra saker utan att veta om att jag gjort dem.
Eller bara glömma saker.
Fick ett litet breakdown men då fanns Anna där.
Underbara vän!

På tal om vänner så var jag faktiskt på väg att ge upp modellröstningen igen.
Meeeeen!
Från oväntat håll kom nya röster.
Tror jag ökade 80-90 röster denna kväll!
Vänner till vänner till vänner delade av länken.
Folk som inte känner mig.
Alla öppnade sina hjärtan & det är ett previlegie att ”känna” så många vänner.
Jag hoppas kunna göra saker för dem en gång.
Och rösterna bara tickar på.
Oavsett hur det kommer att sluta så är jag fantastiskt glad för all entusiasm folk visar.
Visar mig.
Jag betyder något.
Kanske kan jag få någon att våga göra något med sina liv.
Att få någon att trotsa det som hämmar dem.
Låta dem få känna lycka precis som jag.
I detta nu.
❤

Jag andas, alltså lever jag.
………gamla vänner – nya vänner = Jag älskar mina vänner.

Man ska aldrig skoja om spänning i vardagen

Jag andas, alltså lever jag.

Ja idag finns ännu en tanke på att jag faktiskt lever.
Och vill leva.
En gång i min ungdom fanns fula tankar på att lämna livet men tack & lov insåg jag att jag aldrig skulle kunna hitta på något sådant.
Tack & lov var jag för feg. Att det bara var tankar som aldrig skulle sättas i verket.
Men det var en jobbig tid.
Idag skulle jag inte ens fundera på en sådan tanke.
Jag älskar livet för högt…

Efter en underbar eftermiddag hos äldsta, bästaste väninnan med massor av skratt & bus var det dags att ta sig hemåt.
Himlen öppnar sig & helvetets all samlade regn rasade ner.
Inte ofta man kör med snabba vindrutetorkare, även om det regnat hela sommaren.
När sådant väder uppstår släpper faktiskt till och med jag på gaspellen.
40 räcker på våra små vägar i byn när man inte har full kontroll på väder.

En traktor.
En stor traktor & jag hinner tänka:
-Nu blir det trångt i gången vill jag lova.
Något skämt från Magnus & Brasses show för typ 100 år sedan…
Sen BLEV det trångt!
Mot mig, på min körbana, gasar en bil.
Rakt mot mig.
En vit/silverfärgad bil av nyare modell är vad jag har i minnet av att jag hann tänka.
Sen blockerades hela hjärnan bara av: VÄJ!!!
Bromsar & slänger mig upp på trottoaren. Jag hinner precis innan kollision.
Mötande bil girar så tvärt in framför traktorn att han/hon/hen svingar sin bakända farligt nära min front.
Backspeglarna är sååå nära att ryka.
Jag är inte lättskrämd men jag blev rädd.
Visst en kollision där i den farten (jag typ 40 å den andra typ 60-70 i sin omkörning) så hade jag ju överlevt.
Men.
Min bil. Min rygg. Min nacke.
Varje gång jag får ordning på rygg & nacke kommer nästa smäll.
Först punkteringen i skogen.
Sen vildsvinet.
Och nu detta.
Ändå reser jag mig.
Varje gång.

Känner mig trött nu.
Huvudet bankar & nacken är det sisådär med.
Hjärtat pickar för fort.
Sådana här gånger önskar jag att jag hade någon att bli kramad av.

 

 

Jag andas, alltså lever jag.

Jag är tydligen oemotståndlig – för läskiga typer.

Måndag.
En måndag är mångas fasa.
Katten Gustafs i allra högsta grad.
För mig är problemet inte lika stort.
Jag är ledig måndagar. I stort sett alla måndagar faktiskt.
Skönt!
Jag menar, har jag jobbat helg så kan jag andas på måndagen & är jag ledig så är det ju en extra dag.

Jag gossade kudde ända till 9.15 idag.
Härliga måndag!

Ju mer jag läser boken om Zlatan, ju mer gillar jag killen.
Alltså, han har attityd. Helt klart!
Jag som satt bland 60 000 andra männsikor & var vansinnig på honom 2006 i Tyskland när VM gick av stapeln.
Också hade han ont. På riktigt.
Att han sedan kunde le tillsammans med Trinidad Tobagos tränare känns för mig helt okej.
Själv dansade jag tillsammans med alla deras fans.
Allt var kolsvart/rött utom vi som var gula & blå.
Jag minns tydligt hur kul vi hade med dem. Ingen kunde språket men man kom långt med leenden & dans. Det var allt från nästan nyfödda barn till gammelfarfars far.
Alla dansade & bjöd på sig. Trummorna dundrade på. Fantastiskt!
Men han ger faktiskt mig puffar framåt.
Jag funderar på hur jag har det.
Hur andra har det.
Jag kan skatta mig lycklig över att jag har det bra.
Jag har mat på bordet. Ingen pappa eller mamma som är alkoliserad eller knarkar.
Jag har haft en fantastisk uppväxt med en pappa som jobbat skift & en mamma som kanske inte körde till matcherna men som alltid fanns där för oss barn.
Minns första riktiga kärleken. Den varade i nästan fyra år. När jag kom hem den kvällen vi gjorde slut på satt jag i mammas knä & grät.
Hon tröstade mig. Jag var nästan 18 år…
Många pojkar, nåja, har kommit & gått.
Och många tårar med dem.
Men livet går vidare.
Men det bästa: jag har min mamma kvar.

Vad händer annars på fronten?
Ja…än har jag lägena under kontroll efter semestern.
Jobbet funkar & fritiden likaså.
Jag är inte deppig men lite slö kanske.
Alltså mår jag helt okej.
🙂

Men.
Ännu en gång har en objuden gäst krupit in i mig.
I min arm denna gången & då är det ju lättare för mig att veta vart den håller hus.
Den är så jä*la liten att jag inte får tag i den med pincett.
Inte ens glasögonen räcker till så jag hoppas att den har sugit i sig lite av mig till imorn.
Jag bjuder på den droppen.
Jag är ganska läcker nämligen. 😛

Jag andas, alltså lever jag.
…denna dag – ett liv!

Jag vågar, gör du?

Sitter här & ”begrunder mine hyss”, som Emil sa.
Eller Linus-Idas uttryck: Ho e skvatt galen!
Jag fick en uppmaning av Allra käraste systern min, att söka som XLT-modell hos Kappahl.
Man behöver inte vara snyggast i världen & inte kunna något speciellt & ordet ”modell” är kanske väl tilltaget i sammanhanget.
Men inte skulle väl jag våga..?
Nix!
Men så kom då det där infallet.
Bilder då? Jag kan inte ta på mig själv & inte skulle jag våga be någon ta ”hotta” bilder på mig!!
Det fick bli bilderna från Göteborg från just Modell för en dag. Kan jag få röster på dem så må det vara hänt.
Så det blev så.
Jag vågade.
Satt länge innan jag tryckte ut dem på Facebook.
Om jag ångrar mig?
Hm. Ja & nej.
Ja för att det känns fjantigt & nej för att jag ville röra runt lite i mitt liv.
Jag är så innerligt trött på samma.
Samma likadant. Dag ut & dag in.
Säkert sitter det folk eller sk ”vänner” bakom tangenterna på Fejjan & tänker/säger:
-Fan vad larvig hon är. Tror hon att hon är någon/något?
Alltså…ja det tror jag eller jag VET men sen att det kanske inte är modell som jag ska vara är kanske helt sant.
MEN!!
Jag vågade utmana mig själv.
Jag vågade visa mig.
Jag vågade sticka ut hakan.
Jag vågade vara mig själv.
Jag vågar.
Gör du?
http://tavling.kappahl.com/index.php?page=gallery&id=855
Klicka på nu!…varje dag.

Köpte ny dammsugare igår.
En lila.
Om den suger lika bra som den är snygg så får den stanna & jag ska bona om i lilla skrubben där den står.
Ta hand om den, rasta den ofta.
Jäh right!

Funderar allvarligt på att börja röra på min tavla så jag kommer någon vart med den. Virkeriet får ligga nere då handen inte alls vill som jag vill.
Göra ont!
Vad är det för sätt?!?
Nej jag är rastlös & vill få penseln i färg.
Men varje kväll så sitter jag & stirrar in i tavlan & den blänger lika mycket tillbaka.
Blir det något gjort?
Nej.
Viljan finns men suget..?
Jag måste ha mera motivation.

Motivation & skratt gav ialla fall kvällens gäst. Många skratt & kulinariska diskussioner.
Mmmm – mat!
Men men jag blev en dålig värdinna & pratade bort all vår tid.
Jag hoppas på ett återseende & då lovar jag att hålla lite mera i min glappande trut.

Kvällen får avslutas framför tv:n idag. Oxo.
Just nu är det Poirot, för mord är mer spännande än en blaskig förutsägbar lovestory.
Missförstå mig nu rätt.
Jag älskar lovestorys men jag vill att de ska vara lite mer överraskande än att jag i början kan säga vem som får vem på slutet.

Jag andas, alltså lever jag.
…………..bara DET är kärlek!