Skrivet av Charly Eriksson, grundaren av Aldrig ensam.
Det är svårt att beskriva hur det är att vara drabbad av psykisk ohälsa, men för att ge en hint om vad som händer har jag summerat mina reflektioner i några korta punkter som beskriver mitt liv som sjuk.
Jag hade svårt att acceptera min psykiska ohälsa. Det syntes inte på mitt utseende att jag var drabbad. Vardagliga ting blev som att bestiga berg. Det som tidigare gjorde mig glad tappade mening. Det är omöjligt att vila sig frisk. Det gav mig svåra skam- och skuldkänslor. Det sociala livet blev lidande, orkade inte svara i telefonen. Det krävs inte mycket för att falla tillbaka. När jag nu mår bättre uppskattar jag att vissa av punkterna ovanför inte längre sätter käppar i mina hjul varje dag. Det är svårt, ansträngande, krävande och mörkt att gå igenom sin psykiska ohälsa. Men det blir bättre, det finns hopp! Det är viktigt att vi får andra att förstå hur det är att vara drabbad. En ökad förståelse för oss drabbade kan reducera fördomarna, sudda ut skammen och bidra till att vi skapar en acceptans vilket gör tröskeln lägre för att våga prata om våra erfarenheter och känslor. Din historia kan göra skillnad, din historia kan rädda liv. Dela detta för att bättra på kunskaperna kring psykisk ohälsa.
Idag hade jag verkligen ett kort pass! 18.03-19.00!! Hela dagen blev en väntan men jag fick gjort saker ändå, inte bara suttit & virkat eller spelat mitt fördömda Farmville2. Röda julgardiner kom upp i kök & i lilla rummet. En å annan tomte tittade fram. Jag tycker det är för tidigt men alla runt omkring har pyntat! Jag har alltid tassat runt kvällen innan första advent med neddragna persienner & pyntat upp överallt för att sedan dra upp persiennerna å njuta av all den röda värmen. Då känner jag jul! Jag kommer att även i år att försöka få till det i julväg men jag vet inte jag… Jag kommer ju att jobba det mesta. Datumen 17-20 & sedan 22- 25. – ”Du jobbar ju inte så många timmar på 50%, vad gnäller du för”?, undrar du säkert. Men det räcker gott & väl för mig svarar jag då. Det är nästan helt bara dagar i förbutiken nu. 120 i puls när jag går innanför grinden. Jag är gladare, jag mår bättre….men inte bra.
Idag blev det förbutiken på jobbet. Jag hade faktiskt behållit lugnet hela dagen innan, sovit någorlunda gott & tillräckligt. Vaknat motiverad & såg fram emot jobbardagen. Allt gick bra…tills….jag svängde in bakom grindarna. Då började hjärtat bulta & min ena hand darra. När den gör det är det svårt att hålla koncentrationen på plats. Jag hade bra kollegor på plats men även om det faktiskt gick bra så var kroppen inte riktigt lugn. Det som ändå kändes bra var att min nedvarvning gick snabbare än förut. Det är ju jättebra! Många kunder berättade att de saknat mig. Alla sa åt mig att ta det i min takt, inte jäkta tillbaka. Att jag skulle vara rädd om mig. Det kändes riktigt bra i hjärtat. Jag tror att jag fått lite glädje i att komma tillbaka till jobbet även om det är en lång väg kvar. Happy!
Pepparkakor, pepparkakor & åter pepparkakor! Vi köpte en elektrisk skärmaskin idag för att få klar våra pepparkaksdegar till skurna kakor lite snabbare. Funkade sådär. När vi väl kommit på att degen inte är det lämpligaste för att skära så så fick vi en del spill men tack o lov så kan man ju knåda ihop igen för att börja om. Ett ex antal plåtar senare är vi klara för ikväll. Dock ligger det kvar några stubbar att köra en annan dag men nu är mammas första omgång klar. Typ 200 pepparkakor!
Denna natten för 31 år sedan kom världens underbaraste unge till världen! En dotter som aldrig har vållat något besvär under hela sin uppväxt & det har hon fortsatt med ända till dagens dato. Eller jo…en gång kanske, när hon klippte sin lugg utan sin mors vetskap. Precis innan vi skulle gå på bio. -”Den var så lång..” svarade hon mig när jag utbrast: -”VAD HAR DU GJORT!?!? Hon fick inte ta av sig mössan i biosalongen förrän det blev mörkt. Hur dum är man som mamma egentligen? Ungen var sååå nöjd & mådde hur bra som helst av att ha blivit av med det som hängde ner i ögonen. Ja hon har alltid gjort som hon velat & mått bra av så som mamma är jag lika stolt idag som för 31 år sedan. Det blev dock inget kalas för henne i år för denna Covid-19 ställer ju till det hela tiden. Dessutom låg hela familjen sjuka så det var inte tänkbart ändå. Jag vet i alla fall att de firat hemma & jag tycker absolut att man ska gå efter restriktionerna som är just nu. Max 8 personer & bara dem man brukar umgås med. Varför äventyra sina liv? Dessutom bakade mitt barnbarns mamma (min dotter) en ”mycket godare tårta än mormor” som hon sa lilla Stella. 🙂
Jag har haft en jobbardag idag, eller ja…mina två timmar gav mig glada skratt på jobbet igen. I kassan känner jag mig trygg men snart är det förbutik som gäller igen & då även 50%.
Dagliga samtalen med mamma har idag endast varit två. Hon är ensam lilla mamma. Det gäller att ta vara på henne så jag kämpar på. Johnny är ett fantastiskt stöd för oss båda. Igår var vi hos henne för att leverera veckans handling. Hon hade gjort soppbuljong & vi kom med grönsakerna. Inte bara en gryta grönsakssoppa med klimp blev gjord utan två! En stor gryta skulle till sjuka dottersfamiljen & den andra fick vi med oss hem. Helt underbart gott! Som tack ska jag fixa pepparkaksdeg åt mamma.
Idag åkte vi upp till Tvååker för att träffa Adde på Inre ögat. En härlig person med sitt eget spöke. Maken till kul människa! Hennes följeslagare (spöke) Louise, är helt galen & svär som en hin håle själv. Jaaa det ÄR Adde själv som uttalar alla svordomar men hur hon jobbar det bryr jag mig inte om utan det är hennes sällskap & berättande som är magiskt. Tydligen är jag mer medial än jag trodde. Kul! Pappa har äntligen visat sig så både mamma & jag blev nöjda. Jag har väldigt lugnt i min lägenhet men jag måste lära mig att sätta på mig kepsen (låtsas) för att stänga ute dessa energier som stjäl min ork. Kanske är det psykiskt men det känns bättre. Vi har en lite flicka som springer igenom vårt bo men hon genar bara & stannar aldrig.
Det pratades om nytt jobb. Nåja. En gammal manlig bekant som fått sitt karma. Vissa saker kommer jag att hålla för mig själv då de inte var så glada nyheter & innan jag oroar folk ska jag se hur det går. Det rör sig om ganska många år framåt så jag vill vänta… Allt detta låter säkert som dravel & skitsnack för er som inte ”upplevt” något men om någon hade berättat för mig i början av året att jag skulle kollapsa eller att världen skulle behövas sättas i karantän från ett virus, då hade inte jag heller trott på det. Men nu existerar ju allt detta så varför kan inte en värld i en annan dimension existera?
På väg tillbaka från Tvååker så stannade vi till på Stationsgrillen & åt. Deras kycklingtallrik är bara sååå god! Men väldigt mycket! Då är det väldigt tråkigt att vara magopererad.
Lilla Hoppsan har blivit så otroligt kelig & social med oss. Han & jag kan ligga tätt, tätt när vi vilar middag. Och vi kan ligga länge! Han rör inte en fena fast jag ibland kan krångla när jag måste ha hel kroppen i rätt fas för att inte ha värk någonstans. Han blänger lite, sen suckar han & lägger huvudet till rätta igen. Ofta ligger han på rygg, snett över min mage & jag undrar så hur det kan vara skönt. Häromdagen när jag vari ledig så låg vi i nästan tre timmar tillsammans! Jag tror att det är det som kallas: meningen med livet! Att ta tillvara på tid & rum. Att njuta. Att bara vara…
Hur underbart har det inte varit att ha haft finaste barnbarnet på besök i dagarna tre? Att få gosa med henne, måla & skriva med henne, läsa saga för henne, att se henne gå samman med Johnny & ha ofantligt kul. Till och med begravningen för hennes lilla hamster gick bra även om det föll många tårar. Lilla Mildis! Hennes lilla hamster som hon älskade av hela sitt hjäääärta! Hon har sådan empati, detta lilla gryn. Vi hälsade på min mamma (hamstern skulle begravas i hennes trädgård) & mestadels satt hon i bilen & sjöng: -”Jag ska träffa min ”jomma”! Jomma är smeknamn på gammelmormor som i vår krets kallas för oma. Tyskans ord för mormor. Min mamma har varit Sessan-mormor innan & jag Hoppsan-mormor men när Sessan, mammas hund, tråkigt nog fick tas bort i somras så känns det ju konstigt för henne att kalla min mamma för det, så det blir jomma. Hon älskar sin jomma. Min pappa kommer hon nog inte ihåg direkt men vet vem han var genom fotografier. Detta lilla gryn tröstar, kramar, klappar & sprider så mycket kärlek till alla. Hon älskar oxo andra barn, oavsett varifrån de kommer. Hon hälsar på mötande & frågar vad de heter. Ibland även om de vill leka. Hon hälsar på vuxna & ofta kan man se gamla människor lysa upp över hennes vänlighet. Jag älskar den ungen över allt annat!
Uppdatering på sjukskrivningen är att jag fått 25% i november med. December & januari kommer att vara 50% om det fungerar. Jag ska försöka mig på förbutiken nu i november, i kortare pass. Skrämmande men jag måste ju prova någon gång. ”Annars e jag ingen människa, utan bara en liten lort…”/Jonathan Lejonhjärta. Annars trivs jag väldigt bra i kassan. Vi får se…
Idag har det varit en sådan där down-dag. Vaknade i morse men ville inte kliva ur sängen. Inte ens ögonen gick att få upp. Låt mig vara! Jag vill inte! Jag orkar inte! Mitt täcke, min säng, mitt liv!
Tur att dessa dagar blir färre men ibland bara måste jag ha dem. Hur länge ska detta hålla på? Dagar när jag inte ler, är så där hurtigt kul & glad. När jag bara får vara… Då förstår min fina man mig. Han finns vid min sida & stöttar. Han förstår att min hjärna inte orkar. Då fixar han i det tysta. Han låter mig vara. Han kramar mig när jag behöver. Han blir inte sur utan är bara helt…underbar! Jag får dåligt samvete när jag inte kan tygla hur jag mår. Vem är jag som kan vara ”elak” mot den man älskar? Alltid ber jag om ursäkt efteråt för han är absolut inte värd det men alltid försäkrar han att allt är okej. När jag mår så här så är det bästa att gå på promenad. Vädret var okej så vi tog en sväng ner till jobbet. Väl där tog vi en kaffe, en varm choklad & delade en prinsessbakelse. I lugn takt. Johnny försäkrade att vi hade hela dagen på oss & vem behöver stressa då? Vi promenerade hem & jag mådde mycket bättre. Tack för att du finns där för mig finaste Johnny!
Imorgon bär det av till ett medium som jag bokat för ett år sedan. Läskigt men spännande. Jag undrar vem som finns i min lägenhet nämligen. Någon som låser upp ytterdörren & kliver in. Utan att vara där fysiskt. Jag har hojtat flera gånger. Jag har gått ut i hallen, känt på ytterdörren men ingen där. Inte Johnny heller. Ibland reagerar katten med. Det är inte grannarna heller & det är så tydligt med nyckelprassel…
En ledig lördag är ju aldrig fel. Även om jag går hemma mycket så blir det inte så mycket gjort & det är ju så det ska vara när man vilar sig i form. Jag har länge varit sugen på bagels & idag tog det fart i köket. Att de ska kokas före gräddning var nytt för mig men det var bara kul & inte alls så jobbigt som jag hade förväntat mig. Gissa om de blev goda??
Nya grytlappar på virknålen & nu är de rosa i två byanser. Till en speciell kvinna som är just, rosa. Det skulle bli trasor att städa med då hon tagit tjänstledigt från oss på jobbet för att återgå till ett jobb hon haft innan men nu med högre position. Tyckte dock att de blev för fina för trasor! Så det blev grytlappar. Hon blev väldigt glad för dem & det var ju huvudsaken. En ledig lördag i min smak – lugn!
Morgonen verkade lovande trots denna mytomspunna fredag i skrockens tecken. Himlen var grå men det var nästan helt vindstilla. Vi kom överens om att åka ner till Östra stranden för en promenad & lyssna på vågorna. Det är underbar musik i mina öron samtidigt som de ger mig lugn. Att bara gå bredvid varandra utan att föra vilda & långa diskussioner är bara sååå skönt! Min man vet precis vad jag behöver.
Varje dag vi har gått in & handlat på mitt jobb så har jag varit tvungen att stanna till för att klappa det mest söta kramdjur som finns…just nu. En underbar sengångare som är lika (nästan) lång som jag! Jag funderade så hårt på om en skulle få följa med mig hem men var gång så tog jag mitt förnuft till fånga & lät den vara kvar. Med långa suckar & ett: kanske nästa gång. Dagarna har blivit veckor men ingen sengångare har jag fått med mig hem. Jag sa till mig själv att: – Anne, nu har du väl ändå växt ifrån sånt trams!?! Stilla tänkte jag…..näääeee!
Ett telefonsamtal med dottern visade sig att hon hade samma kärlek till samma sengångare som jag. Ruggigt! Men ändå härligt! Så det blev bestämt att dottern skulle ha en sengångare i julklapp av sin man. Då fick jag köpa en i alla fall & bära hem för att krama fram till jul. Jag berättar för mannen min, om att en gos skulle med hem efter dagens arbetes slut. Han svarade som vanligt okej, för han är med på allt. Väl ute på parkeringen kramade jag om den gosiga kramisen & struntade blankt i om någon såg mig. Jag lever här & nu. Jag öppnar bildörren & satte den i baksätet men vad möter mig där?? En sengångare på andra säteshalvan, satt fastspänd med bilbältet & log mot mig. Jag ba: – WTF!?!? Johnny skrattade. – Du önskade ju dig en eller..? Jag ba: – JAAAAA!!! – Så är den din, svarade han. Min gulliga överraskande man! Men, tänker du kanske? Det är ju varken guld eller diamanter. Och? Been there, done that! En man som överraskar, lyssnar & älskar mig räcker för mig. Det han gör för mig är värt mer än guld & diamanter! Allt han vill är att göra mig glad & lycklig. Det gör han. Under fem års tid tror jag att jag varit nästan riktigt sur en enda gång. Det är så skönt med ett sådant förhållande.
Tvillingarna!Soffmys!
Att jag sedan har en dotter som är fantastisk gör att jag är rikare än de flesta. Jag fick en hälsning från självaste Börje Salming av henne! Denna hockeylegendar som talar till mig med mitt namn, som om vi kände varandra. Jag veeeet att tjänsten är köpt men tanken är cool & jag blev väldigt glad. Han missade lite i hennes information om mig men tanken var att jag alltid peppar henne så nu ville hon ge tillbaka den kärlek jag ger henne. Jag minns när vi satt & kollade hockey-VM ihop, min dotter & jag. Vi hade gula landslagströjor på. Jag hade med Forsberg på ryggen medan hon hade Sundin om jag inte minns fel. Där satt vi i soffan, skrek över missade slagskott & vackra mål. Vilka tider det var! Så det var nostalgi över det hela.
Börje Salming.
Så denna dag detta år gick i lugnets & nostalgins tecken. Tack för det!
Ledig dag & det blev en dag i trädgården. Alla sommarblommor åkte i tunnan & jorden luckrades upp när alla ekollon försvann. Alla förbenade eklöv åkte utanför staketet där de hör hemma. En dag kanske vi blir av med den där stora eken som både skymmer sol, slänger ner ekollon & kastar in löv. Det var lite kyligt men fint uppehåll & då får man passa på. Så skönt! Sängkläder tvättades, renbäddat sängarna samt slagit in en julklapp till. Nu är barnbarnflickornas klappar klara. Grabben däremot är så svårt att lösa till. Vi får se. Det blir ju bara klappar på trappen i år verkar det som när Covid-19 fortfarande härjar. Så tråkigt!
Jag måste klart tillägga att det varit mycket kattmys oxo. Har man världens mest krävande katt så blir det lätt så. 😀 Han stirrar på en & om man inte pratar med honom så mjauar han tills man gör det. Helst med ett hårdhänt kliande på magen samtidigt. Han är otroligt gosig!
Det har varit en lugn dag. Vi gick en liten runda & blev varse om att julen är i antågande när en speciell hyresgäst en liten bit längre bort på området redan hade fått upp sina stora röda julkulor i fönstret tillsammans med de röda gardinerna & adventsljusstakarna. Vi skriver den 9 november! Men visst är det skönt att folk är olika & gör som de vill..?
Hittade denna söta lilla fågel & det var lite preciiiis så som jag kände mig idag. Klicka på länken, på med ljudet & fall in i gunget. Soft dans.
Jag andas, alltså lever jag. 