Att stå i kö – en oskriven lag?

En måndag.
Det var mycket kallt på sina ställen under natten & jag bävade lite för att stå vid lastbilen för att dela ut matlådor. Eller matkassar som det heter.
Det var nog inte mera än -3 men jag kan säga att det kändes kallare.
Det började med att bilen var dryga 45 minuter försenad.
Människor började samlas, först ute sen kom de in i butiken för att värma sig. Jag försökte prata med så många som möjligt för att de inte skulle tappa lusten & bli arga. Det fungerar ganska bra faktiskt.
Så dyker lastbilen upp & folk ansluter sig till kön därute.
Längst bak.
Jag brakar fram mitt lilla bord, mina lovikavantar & min varma-choklad-termos. Folk kommer fram till mig & jag tar fram papperna & ska ta hand om första kunden.
Då börjar det plötsligt bråkas i kön. Jag tittar upp & undrar vad som står på. Det visar sig att alla inte vill ställa sig i kön. En kö som uppmäter, ja hur lång var det…50-75 meter..?
Ett lagom gammalt, fint, par som absolut inte vill köa.
Det upprör en del. Jag förstår detta & folk blir verkligen förbannade.
Paret ser att de inte har en chans mot den arga långa kön & vänder sig mot mig.
– Du får köra hem lådan till oss!
– Men det fungerar inte riktigt så, ni har betalat för att hämta…
Jag hinner knappt avsluta meningen innan kvinnan börjar gapa till mig att det skulle jag minsann göra. Nu blev kön ännu argare när de såg att de gav sig på mig verbalt. Mannen lugnar sig lite när han inser att ska han ha sin matlåda så fick han vackert ställa sig i kön som nu blivit ännu längre.
Det ville han inte.
Han gormade några ord till åt mig & hans sista mening var:
– Jag ska inte ha min jävla matlåda för jag tänker inte finna mig i att stå här i kön!
Kvinnan ville fortsätta diskussionen & malde på om att jag minsann skulle köra hem den. Mannen hindrade henne från att komma närmare mig & de försvann ut i mörkret bland bilarna.
Ja då äntligen kunde vi börja avprickningen.
Underbara kunder som väntade kvar.
Underbara kunder som log mot mig när jag lyckades titta upp från pappret med alla namnen för att möta deras ögon.
Underbara kunder som tyckte jag skötte mig bra.
Underbara kunder som kom med värmande ord.

Väl hemma blev det ett varmt bad med massa skum.
Jag kände hur jag började tina upp.
Plötsligt syntes en röd katt vid sidan av mitt badkar.
Nyfiken som vanligt.

Han började gräva i skummet & han fick mig att le.
Jag blev varm till slut.

Annars mår jag ganska bra. Folk i min närhet ger mig energi & lockar till skratt. Jag har accepterat att jag ska jobba hela julen & tänker göra det bästa av den. Det finns de som ska vara hemma med sina barn, sina familjer. Klart att det går före. Jag har min lilla katt & mina föräldrar.
Återstår att se om jag åker dit på julafton.
Ensamt? Njaa…
Jag mår så bra just nu att ensamheten inte bekommer mig så mycket.
Som sagt, det finns folk som får mig att le.

Jag andas, alltså lever jag…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sov i ro…

Då har ännu en snäll person lämnat denna jord.
Mammas & pappas gudson.
En man som levt ensam mitt i en stor familj.
En man som varit sin mors stöd under många år.
En man som gett så mycket utan att ha begärt något tillbaka.
En man som ställt upp för alla.
En man som fanns där när man behövde honom.
En man som nu somnat in & vandrat vidare.
Sov i ro fina kusin Robban.

Allt annat försvann denna dagen. Jag hade ett glatt leende på läpparna för jag mådde bra. Ett litet meddelande & allt kan förändras.
Livet är skört.
Vi borde ta vara på varandra mer. Älska varandra.

Jag andas, alltså lever jag.

ATG-gala.

En dröm gick i uppfyllelse denna söndag.
En önskan om att få träffa Vinnie.
Denna söta underbara häst är precis så där underbar i verkligheten!
Att få klappa & kela mule med en sådan kändis gjorde verkligen min dag.

Sedan satt jag upp i sulkysimulatorn oxo.
Jisses vad coolt!
Att känna hästkrafterna i tömmarna var så häftigt att adrenalinkicken varade i säkert två timmar efteråt!
Tyvärr galopperade jag på upploppet så aldrig mera ska jag skylla på kuskarna som rullar i galopp när de ser mållinjen, man blir så exalterad att ett enda lite misstag kan vara ödesdigert.
Annars bjöd galan på bra serveringsunderhållare. Wahlmanns-salongers personal var inhyrda & sångröster på bästa nivå var på plats.
Linda Bengtzing & Markoolio körde några nummer. Kee Marcello lät sin gitarr ljuda & fina Tobias Karlsson från Let’s dance berättade om sitt liv.
Enda minuset var nog maten. Det var så fint att det inte gick att äta med den lust man vill lägga på mat. En confiterad champinjon…vad är det?
Om den var god? Hm…nja…nä!
Dansgolvet svajade på bra ett tag men sen började DJ Quite spela mera tekno & det passade inte gammal lekamen. Hamnade i bingen runt 01.45 & frukosten intogs 8.05. Ganska bra jobbat!
Det var mycket tågåkande men det gick ganska bra fast det messats miljoner sms om tågplatserna. Två mess till samma resa & jag hade 4 sittplatser!…som sen visade sig vara utbytta till andra personer.
Åka med SJ igen? Vette fasen!

Väl hemma visade katten sin tacksamhet över att jag var hemma igen men han uttryckte sig speciellt att han haft det bra med surrogatmamman.
Kändes bra.
Tack snälla Anna för hjälpen.

Jag andas, alltså lever jag.

Åter en fredag med nummer 13 på

Fredagen den 13:e.
Vaknade faktiskt ganska utvilad med ett leende på läpparna.
Visst, det är fredag, jobbedag, men jag ville fånga dagen & är man har humöret på topp så gäller det att passa på.
Kom till jobbet i tid utan stress. Blev visslad på av fina fredagskunden Kenne. Fick säga hejdå till tysklandsbesöket, de tacksamma paret. Fick kramar av kunder & jag fick krama tillbaka.
Dagen gick så fort!

Väl hemma har jag packat min lilla väska som ska ut på äventyr igen.
Men det blir INTE väskan som kommer bort denna gången.
Det blir åter igen ATG-gala!
En resa till storstaden med fin kollega & goa MAXI-anställda.
Vi är inte nominerade till något men vi har jobbat på bra & premieras med att få vara med & det ska jag säga, är askul!
Uppdateringar kommer säkert så jag minns i framtiden.

Jag blir kort ikväll….
Natten är redan här & uppstigning 5.10 imorn.

Jag andas, alltså lever jag.

Tysk-supporten-Anne

– Können Sie mir bitte helfen..?
Ja det var min dag i förrgår.
Idag stod de framför mig igen. Paret från Tyskland.
Paret från Tyskland som behövde hjälp. Hjälp med att ringa hem.
I mitt huvud surrade E.T.:s ord:
-E.T.will nach Hause telefonieren.
Fick skaka av mig orden innan jag började skratta.
Fast skratta var det sista ja gjorde när jag hörde om deras problem.
Han pratade fort. Svårt att förstå för mig.
-Bitte, langsam!
Han skrattade till & sa att han var så glad att han/de fått träffa mig som brydde sig.
Ingen ville lyssna eller kunde förstå.
Själv tänkte jag att de har bara inte träffat rätt människor.
Men vi hjälptes åt att förstå & jag fick ringa Comviq-supporten för att reda ut deras problem.
Efter en halvtimme hade vi fått ordning på deras abonnemang.
Det visar sig att de laddat på med 195:- att bara kunna ringa in om Sverige!
Jag frågar om de känner någon här de kan ringa upp pengarna innan de åker hem.
Svaret:
Nur Sie!
Naaaw!

Efter det samtalet var jag både trött & rörd.
Tacksamheten nådde inte gränser. Deras ord, deras handslag & varma leende.
De berättade att de sagt att de aldrig mer skulle semestra i Sverige.
Men de hade ångrat sig. De ville träffa mig igen. Nästa år. Till sommaren nästa år.
Tack & välkomna tillbaka!
……nu blir det till att plugga mer tyska.

Idag rullar Smuk som et stjerneskud med bröderna Olsen.
Tänker tillbaka på 2000 när de vann. Och vi vann. Bilen.
En extra tanke går till min dåvarande svärfar.
En fin man med stort hjärta. ❤

Nu har tågbiljetterna till galan anlänt.
Hur ska det gå att åka kommunalt utan mina reiseleters Anna & Theres???
Jag får börja ta ansvar.
Tåg till Nässjö & byte vidare till storstaden.
G A L A -dags!

Jag har inte haft ont i min fot på två dagar. Två arbetsdagar med nio timmar vardera.
Då vet jag vad som väntar när jag strax ska vara ledig helg. Eller kanske redan imorgon..?
Ledig. Smakar på ordet & gillar det. Men bara på lördagen. Då ska jag ligga länge & orkar jag ska jag ta mig till gymmet.
Har lust att köra en riktig svettig omgång.
Helst hade jag velat spela en fotbollsmatch men det vet jag är en omöjlighet.
Men drömma får man göra.
Drömma….
Visst ja!…skulle ju lägga mig tidigt idag!

Jag andas, alltså lever jag.

Idag känner jag livet i mig!

Mitt liv är en scen där jag spelar livets teater men ibland behövs ingen förklädnad, man kan bara vara sig själv.
Då är det liv på riktigt.

Så kände jag på jobbet idag.
Lite trögstartad var jag men sedan kom jag igång.
Min fot krånglade inte & jag kände mig rörligare än på länge.
K2 verkar funka på mig.
Bra kunder, kalasgoa kollegor & vind i håret.

Men jag är trött.
Trött, trött, trött.
Men på lördag ska jag sova. En stund.
På söndag är det dags att fixa fransar, naglar & det bästa: fira pappa!

Men nu blir det sängen.
Fina Hoppsan sover redan.

Trött efter dagen i bara ett rum. Men det verkar inte som om det gått någon nöd på honom.
Han har både ätit & gjort ettan samt tvåan.
Men har var såååå kelsjuk när jag kom hem ikväll.
Älskade lilla pälsboll!

Nu går ögonen i kors så nu blir det loppelådan!

Jag andas, alltså lever jag.

Världsklass!

Vilken jobbehelg det har varit!
Sista jobbiga konstellationen innan det nya schemat börjar.
Det blir fler kvällar men jag älskar mina tredagarsledigheter så jag sväljer det jobbiga.
Att vara tre dagar ledig mitt i veckan innebär att jag kan hälsa på söta barnbarnet bara så där.

Fredagen började jag 11.30 & höll på långt in på småtimmarna, ja enligt mig var det natta 21.15.
Trött som en gnu som man brukar säga men med världens bästa kollegor & ganska bra bemannat gick jobbet som en dans!
Men det hindrar ju inte denna trötta gamla lekamen att strejka dagen därpå.
Jag kom dock upp på lördagen med & längtade faktiskt till jobbet. Hur kan det vara?
Ingen aning. Kanske jag mår bra nu & gillar läget?
Lördagen var dock lite besvärligare än fredagen då vi inte var så många som kunde just förbutiken.
Måste kolla upp det.
Stängning denna dagen oxo men det gick. Att vara positiv hjälper.
Ändå skulle jag önska att vara utan värk i fötter & händer. Bara för en dag.
Att få springa på en slinga i skogen eller virka kuliga gubbar & gummor.
Men!
Jag har ett ganska bra liv så jag är tacksam för det.
Söndagen började tidigare. Redan klockan 9.
Working 9-5!
Strax innan 17 hamnade jag i kassan. Så skönt att få sitta lite så jag njöt av att tiden strax var ute.
Jag nynnade, som jag oftast gör, & fick ett underbart bemötande av en familj.
Den unga mamman sa:
– En kassörska som nynnar när hon jobbar?!
Det har jag aldrig varit med om.
Det gillar jag skarpt!
Efter den kommentaren börjar hon prata massor om hur man blir bemött i olika sorters butiker.
Trots att de var jäktade & barnen bråkade så tog de sig tiden att stanna upp & prata.
Att få beröm för något man tycker om att göra känns härligt i hjärtat.

Dagen idag, måndag, har gått alldeles för fort men jag har fått gjort det mesta som stod på min lista.
Sovrummen är i det stora hela utbytta men orken tröt vid 21-tiden & jag hamnade framför datorn med chat, tjöt & youtube.
Massa av galen gammal musik. Allt från Cindy Laupers 80-tal till melodifestivalens mums-Måns 2015.
Jag känner mig nöjd med dagen & även om jag har stängning imorn igen samt några 10-19 dagar med en avslutande 6.40-15-fredag så ska det nog gå.
Jobbet är ju mitt andra hem.
Katten? Han mår bra.

Jag andas, alltså lever jag.