Jag ska bli mormor!

Man städar under vasken i lägenheten hos dottern.
Hon ska flytta.
Hon ska flytta 30 mil bort.
Ändå kan jag inte låta bli att glädjas med henne för jag vet att hon hittat sin andra hälft.
Pojken som älskar henne & som hon älskar tillbaka.
Mellan tårar & såpa försöker jag få bort både saltvatten & vaskaskit.
Jag har min guddotters lilla dotter som sällskap. En söt docka som skrattar när jag pratar & leker med henne.
Då plötsligt får jag frågan om jag inte vill ha en egen.
– En egen?
– Ja en egen bebis.
– Nej tack säger jag. Jag är alldeles för gammal & inte börjar jag om nu.
– Jo men en lite söt bebis att leka med skulle väl vara roligt…?
– Nej aldrig svarade jag igen. Jag är för gammal.
Då står både min dotter & guddotter framför mig & min guddotter pekar på min dotters mage.
Och jag fattar ingenting.
Som i värsta AFV, Americas Funniest Videos.
Jag fattar ingenting men frågar till slut:
– Du..?
– Ja?
-Du..??
-Ja mamma!
Å herregud!
Då lipar jag sju resor värre & kastar mig om halsen på henne & det första jag fick ur mig var:
– Också ska du flytta din jävla unge!
Så sa jag. Hur dumt var inte det?
Som i värsta AFV.
Även om vi skrattade & grät om vartannat så ångrar jag dessa ord. Inte var de ju menade som något elakt, absolut inte.
Det bara blev så.
Kommer ju att sakna henne så mycket.
Men ändå längta efter det nya. Det lilla livet i magen.
Alla minnen från min egen graviditet vällde upp. Hur mysigt allt var. Känslan.
Att min egen dotter få uppleva detta nu. Underbart!
Alla tummar & tår hålls för att du, mitt lilla hjärta & största skatt i mitt liv, ska få ha det så bra som möjligt.
Att allt går som det ska. Att det i majmånad ska titta ut en liten prins eller prinsessa. Inte en trehjulig. =)

Nu har jag fått ropa ut till hela världen att jag ska bli mormor!
Om jag är lycklig?
ABSOLUT!
….bästa julklappen – ever!

Jag andas, alltså lever jag.
…………………Mmmmmmmmmmmmmm – mormor!

Vad döljer sig bakom gardinen..?

Ofta när jag går hem efter mörkrets inbrott tjuvtittar jag lite snabbt in genom fönsterna & ser alla livsöden i lägenheterna.
Inte alla naturligtvis, bara de som inte har rullat ner.
Jag ser den ensamma tanten äta sin lilla kvällssmörgås med endast blommorna på bordet som sällskap.
Det religiösa paret som respekterar varann så mycket att de nästan tar i varann med plasthandskar.
Den röda katten som följer mig med blicken där den sitter mellan blommorna. Så söt.
Paret på hörnan som ofta, inte varje kväll men ofta, spelar kort med varann. Vackert!
Mannen som sitter i sin favoritfåtölj en halv meter framför tv:n.
Sen har vi alla dem bakom rullgardiner & persienner.
Oftast är det mörkt bakom. Folk som sover. Någon nattar ett barn.
Det kan lysa bakom några & där lagar man mat & skojar.
Ibland ser man bara en skugga bakom. Vem bor där? Vad gör personen? Är det lagligt?
Kusligt.
Kusligt för hur lite man vet om sin granne.

 

 

 

 

Julafton närmar sig men ingen känsla här inte. Ändå har jag pyntat & pimpat mitt pepparkakshus.
Det är inte ihopsatt ännu men det tänkte jag göra på onsdag när jag är ledig. Får väl oxo kolla igenom gardiner & stakar.
Jobbar ju till helgen när första advent infinner sig. Får se vad jag hinner med.
Jag som älskar julen. Ändå vet jag inte vad jag känner för den i år.
Julklappar. Vad ska man ge? Till vem ska man ge?
Det är ju bara byta pengar. Jag älskar ju att ge men när personen inte kan säga vad som önskas är det svårt.
Fast skulle jag ha råd att ge vad som önskas?
Vad jag önskar mig?
Jag vet precis men det är en hemlighet. Så hemlig att inte ens Tomten kan fixa det.
Dock ska man aldrig ge upp sägs det ju.

Jag andas. alltså lever jag.

Vilken bra dag!

Åter igen vaknar jag – glad.
Jag har fått någorlunda med sömn & leendet är tillbaka. Så underbart!

Min lilla snutta har flyttat 30 mil från mig & det smärtar.
Men bara till den gränsen att hon faktiskt just ”bara” är 30 mil ifrån mig.
Hon kunde flyttat till världens ände. Andra sidan jordklotet.
Eller åkt rymdraket till månen.
Allt kommer att gå bra. Både för henne,…& mig.
Jag finns bara ett sms eller telefonsamtal bort.
Du har Pontus nu. Din egen lilla familj.
All lycka till er!
Jag älskar dig härifrån till månen & tillbaka Pärlan. Alltid & förevigt.

Värken i armen har avtagit. Inga piller på snart fem dagar. Det är bra.
Visst, det känns emellanåt men inte så att det stör. Inte så mycket.
Ska träna upp musklerna kring armbågen. Om det går.
Det ska bli massage på armen ialla fall. Blodcirkulationen ska rastas mera & även om jag får träningsvärk av rörelserna så ska de göras. De gör ju nytta!

Snart har jag gjort min sköna jobbevecka, den med få arbetstimmar. Jag har hunnit andas & njuta av jobbet. Plus att jag kommer att vara ledig i tre dagar.
Jag ska njuta. Inget annat. Ut & gå. Ligga på soffan. Slappa. Andas.
Hahahaha – yeah right!

Jag andas – alltså lever jag.