Så var helgen slut…

Vilket härligt pass på gymmet idag!
Omklädningsrummet svepte in en i en ren doft av klorin eller var det kanske kloret från badet?
Löpning på bandet & sedan drog jag igång vikterna så det kändes ordentligt i varje muskel på kroppen. Det var jobbigt som fasen men så skönt.
Jag kände att jag behövde det efter denna helgen.
Tömma huvudet.
Andas.

Allt var kalasbra & jag mådde toppen..tills jag skulle stretcha.
Då blir jag aningen irriterad.
Tre grabbar som tog upp allt utrymme i stretchrummet med…
…att hoppa hopprep!
Jo de var jätteduktiga.
Eller jäkligt duktiga faktiskt.
Och det visste de om för när en hoppade så filmade de andra.
Dubbelhopp & till & med trippelhopp!
Säger man så? Trippelhopp.
Men jag gjorde mig så där märkvärdig som man gör när man är…äldre.
Så jag fick plats.
Så jag fortsatte att må bra.
Varm dusch & lugnt i omklädningsrummet.
Tyst.
Det ringde en mobiltelefon i ett skåp.
Någon som glömt stänga ner ringsignalen.
Det är väl så man lätt kan bli bestulen på sina värdesaker, när man avslöjar vad som finns i skåpet…

Dagen på jobbet gick snabbt.
Det gör ofta det när man har roligt & idag hade jag personer som gjorde mig glad.
Lät mig skratta.
Undra förresten hur mycket 1000 enkronor av gammal sort väger..?
Och femkronor.

Tungt var det, eller otympligt att bära.
Men det gick!
Lite övertid men vad gör det när man jobbar med de bästa?

Det blev lite snabbmat på hemvägen då vi båda var för trötta för att laga till något.
Vi steg ju upp 05.15 imorse & har inte vilat middag. Trött!
Nu har det varit stillasittande i soffan ett tag.
Tv:n visar Wallander – sveket.
Innan dess var tvätten klar & Johnny fixade köpmansdisken så den kan öppnas som den skulle. Han är en klippa när det handlar om fix!
Jag fick städat i dess lådor & jag hann även sätta papper i pärmar.
Sådant där tråkigt arbete som måste göras.

Imorgon blir det frans -& nagelfix.
Kommer att vara aningen fattigare efter de antal timmar vi tjötar fina Patricia på Studio Floris. Jag tycker dock att det är värt det.

Jag andas, alltså lever jag.

Besiktning – check!

Ja besiktning av mig själv, inte bilen denna gången.
Blev att gå upp tidigt då jag skulle vara i Malmö redan klockan 11.00:
Det var dags för återbesök på Aleris mottagning.
Det är nu ett år sedan jag opererades av kirurgerna i Kristianstad men återbesöket var alltså i Malmö. Nervöst. Vad skulle de säga? Vad skulle de tycka?
Ja allt det skulle jag få svar på idag.
GPS:en hittar in i minsta vrå & att hitta gatan nere i Malmö vid arenan var inga problem.
Men jag skulle aldrig hittat utan Johnny.
Utan honom hade jag nog aldrig kunnat göra denna resan.
Då menar jag inte resan till Malmö utan hela mitt liv.
Väl nere i parkeringshuset skulle vi hitta ut & det var en hel vetenskap.
Pil till ”hiss”. Men där skulle man ju ha ett passerkort?
Hur gör vi nu?
Ok..vi kollar nödutgången eller är det en vanlig utgång?
In genom dörren & ut genom nästa.
För att upptäcka att den gick in runt hörnet på parkeringshuset.
Gissa om vi garvade!!
Då, som en ängel sänd från himlen kommer en dam med en tvättvagn.
Jag frågar hur man gör för att komma ut härifrån & hon erbjuder oss att komma med henne.
– Man trycker bara på touch-skärmen så kommer hissen & man kommer till rätt avdelning.
Återigen uppkommer asgarv.
Så enkelt var det alltså!
De verkar ha kommit ett steg längre i Malmö än i Halmstad.
Väl uppe gick det ganska snabbt att komma in efter anmälan:
Väg, BMI & mätning.
Dietisten var nöjd med allt.
Speciellt med måttet runt midjan.
Jag har minskat  22 cm!!
Gissa om det kändes skönt?!?
Vikten är ju alltid det man fokuserar på & BMI:et står som övervikt fortfarande men hon sa till mig att det handlar om måtten. Allt annat är precis som åldern –  en siffra.
Ut i väntrummet igen men väntan där blev kort.
In till läkaren som tyckte att jag gjort ett bra jobb.
Alla prover var kalasbra!
Sockret ligger på 66 men under kontroll & eftersom jag inte går på de tunga drogerna så var jag godkänt. Godkänd!
Hemresan gick lugnt. Jag var jätteglad men all kraft gick ur mig.
Spänningen från hela veckan rann av & jag blev helt slö & trött.
Men då jag har världens bästa chaufför så kunde jag lugnt lägga mig & sova.
Jag ville fortsätta läsa min nya bok av min vän Michael Swidén, Visionären men jag orkade ingenting.
Mat på IKEA sen var jag fit-for-fight igen.
Vi strosade omkring & hittade lite småsaker innan vi packade in oss i bilen & åkte hem.
Så nöjd med dagen.

För att du lever, är allting möjligt.

Jag andas, alltså lever jag.

Respekt!

Idag har vi tourat massor på triken.
Oskarström, ätit pizza, slushat på Östra stranden, besökt Hemmakväll, handlat på grossen där vi träffade goda vänner & fick tjöta lite & rullat hemåt igen.
Ändå var mötet på Östra stranden det bästa.
Vi träffade en medlem i klubben Big Pipe, en man som jag brukar prata med på jobbet ibland. Han golfade på minibanan med sina närmaste men stannade till & pratade med oss.
När vi skulle åka så kom han springande mot oss.
– Bara så ni vet, det kommer en skriftlig inbjudan till vår invigning av nya lokalen.
Ni är båda välkomna, sa han & nickade mot mig.
Varje gång vi träffar gängmedlemmar i olika klubbar möts vi med stor respekt.
Jag som bara har skinnjacka utan emblem, en som bara är sambomedlem, möts med lika stor respekt som Johnny eller vilken annan medlem som helst.
Alla är helsköna på ett tufft men ändå smidigt sätt.
De träffar vi har varit på har visat mig vilken samhörighet man har.
Inget jäkla röj-röj eller läbbigt fulla människor.
Man grillar, dricker öl & har jävligt roligt!
Dom är människor.
Precis som du & jag.

Sol, sol & sol idag!
Det blev nosen i vädret & lite ogräsrensning i trädgården medan katten snurrade in sig bland blommorna. Hela tiden kollade han upp i himlen & väntade på att en sparv skulle ramla ner framför honom som häromdagen. Så snopen han blev då!
Men det föll inte ner någon denna gången. Hur hett han än önskade.

Fick träffa finaste Alma, min systerdotter, som landat med flyget från Stockholm igår.
Hon fick åka trike med Johnny idag & hon var i sjunde himlen.
Mer, mer, MER!…ropade hon & studsade upp på sätet med hjälmen på huvudet.
– Vi måste åka nu annars kokar jag, sa hon där hon satt med långbyxor & jeansjacka i solens gassande. Underbara unge!

Idag var en dag värd att leva…& det gjorde vi.
Nu slappar vi i soffan till underbara Mel Gibson i Dödligt vapen 2.
Imorgon väntar en ny underbar dag.
Hur jag vet det?
Jag väljer att låta det bli det.
Enkelt va? 😀

Jag andas, alltså lever jag.

Bara fem stängningar kvar.

Ja bara fem stängningar kvar innan semestern.
Idag var jag så otroligt trött på att vara sista man på jobbet.
Idag blev jag även kallad jävla kärring.
Av en fjortis!
Brydde jag mig?
Nä!
Men det är ganska respektlöst av en sådan ung dam att vara generös med de orden.
Allt jag gjorde var att hindra henne från att stjäla.
Jag plockade alla tre tjejerna med blickar så de var tvungna att lägga tillbaka varorna.
Jag friar hellre än fäller. Jag är inte någon elak person som vill sätta dit folk.
Jag glodde helt enkelt ut dem så de la skyldigt tillbaka allt de hade i händerna.
Så jag kan ta det. Att jag är en jävla kärring.

Idag fick lilla söta Hoppsan smaka på livet.
En liten pippi gjorde slut på sitt liv likt en kamikazepilot & Hoppsan bara klappade om den.

Nu vilar den lilla pippin i frid.
Själv sitter han, Hoppsan, på fåtöljens armstöd & glor upp i taket.
Kanske kommer det mera fåglar från himlen?

På måndag bär det av till Malmö för ettårs-kontroll av lillmagen.
Vad ska de säga?
Ingen aning.
Tänk om de inte tycker jag gått ner tillräckligt?
Att jag inte tränat tillräckligt?
Men jag mår ju bra.
Vill inte gå ner mer.
Hoppas att de blir nöjda.
Jag är ju det.

Jag andas, alltså lever jag.

TGIM!

Äntligen måndag!
Ja jag är väl den enda som säger så då jag har ledigt alla måndagar.
Så jäkla skönt!
Ställde klockan för ett besök hos fransstylisten Studio Floris & det skulle bli så gött att få påfyllt då det har börjat bli glest på stråna.
Frukost & dusch gick galant. Vägen till byn lika så.
Trevligt att vara tillbaka på britsen för lite fix men sen sa det stopp.
Ganska snart fick jag oro i kroppen & ville bara gå iväg.
Det brukar ta max två timmar men idag tog det dryga tre!
Visst hade jag trevligt men det starka ljuset från lamporna påverkar mig otroligt.
En gammal svit från en hjärnhinneinflammation gör att jag gärna använder solglas när det blir för ljust ute & i detta starka ljus, ja då slår jag nästan bakut.
Rastlösheten gör sig påmind & plötsligt blir jag superstressad.
Men tiden tog slut & de vackra fransarna gjorde mig glad igen.
För en stund.
Väl hos mamma bjöd hon på lite mat men jag hade ingen ro att sitta still & äta,
Det blev att jag kastade i mig maten & ville åka hem.
Jag hade blivit på ett så dåligt humör!
Av ingen anledning alls.
Herregud!
Hemma igen & mungiporna pekade fortfarande neråt.
Stoppar en tvätt i maskinen & börjar pilla med datorn.
Ska fixa en sak som ska skrivas ut så jag byter toner i skrivaren.
Funkar inte.
Fortsätter fixa men utan resultat.
Kan skriva ut från min Phone men inte från min nya dator.
Aha tänker jag, jag struntar i det dumma programmet jag använder mig av & petar in mitt gamla Pagemaker. Lyckliga tanke.
Då kommer nästa nedslag:
Jag har ingen cd-läsare i min nya dator!
Så nu kan jag aldrig använda mitt kära kreativa program!
Så jag gav upp!
Tjurade ihop ännu värre.
Då kommer räddaren i nöden. Johnny:
– Vi går en runda så du får lite frisk luft.
Jag: – Aldrig i livet!..Det regnar!..Det blåser!!….jag vill inte!!!
– Nä nä, svarar han bara & sen är vi ute & går några minuter senare.
Aldrig att han blir sur. Aldrig att han blir arg.
Inte på mig.
Jag är lyckligt lottad. ❤

Nu är det kväll & Enemy of the state rullar på tv:n.
På plats i soffan där jag får massor av råd angående datorn & skrivaren.
Men jag har gjort allt. För idag. Jag orkar inte låta mer energi gå ur mig på något som jag tydligen inte kan påverka just nu.
Imorgon är det ännu en stängning & jag är väldigt trött på dem.
Men det är snart över…om sex veckor sitter jag & njuter av semester.
Så jag står ut ett tag till.
Imorgon är jag glad igen.
Imorgon har jag ork igen.
Imorgon är det en ny dag.
Då väljer jag annorlunda.
Då är jag på tårna & jobbar med de bästa igen.
Ler. Skrattar. Har roligt.
Som vanligt.
Men snart.
Snart är det semester.
Jag längtar.

Jag andas, alltså lever jag.