Höststorm

Vaknade till liv idag av att åskan mullrade.
Inte behövde jag gå upp så tidigt heller så vi låg kvar & bara mös.
Vi?
Japp!
Min söta lilla svartvita tygvovve & mitt söta lilla mysiga får.
Tappra kamrater som finns hos mig i ur & skur.
Och nu kunde man verkligen prata om skur.
Himlen öppnade sig & kastade ut hur mycket som helst.
Till och med hagel!
Är det så kallt där ovan molnen att det redan är dags för hagel?
Jag drog täcket närmare näsan & blundade.
Ända till klockan nio…
Gött!

Gjorde tårtan klar inför morgondagens kräftkalas.
Det blev chokladfrosting runt om istället för bara smält choklad.
Mmmm…jag längtar efter att få sätta tänderna i den!
Härlig chokladtårta med smak av den riktiga chokladen.
Och fyllningen, nötkräm alá morfar.
Imorgon kommer dekorationen på. Det blir chokladlöv & mandelsplitter.
Funderar på att köpa lite hallon eller jordgubbar oxo.
Jordgubbar & choklad.
Ja det är så det kn***ar i munnen som vissa ouppfostrade människor säger.
Jag bara håller med… 😉

Lediga stunder på jobbets raster ägnas åt FrågeFeud, WordFeud & Rumbles.
Eller Ruzzle som det heter nu. Undra vad man gjorde innan man skaffade lektelefon..?
Hade man ett liv innan?
Lika lite som nu klart.

Nya vänner & bekantskaper dyker upp på Fejjan.
Vissa välkomnar man andra undrar man vad de vill.
Knepiga filurer!

Nu brakar det igång igen.
Blixtar i mängder & mysmuller efter det.
Så nu blir det att stänga ner tv & dra sladden ur datorn.
Kanske krypa ner & vaggas till sömns av smällarna.

Jag andas, alltså lever jag.
………..i morgon, underbara i morgon.

Små söta spår

Det finns små söta spår.
Spår av småfolk.
Det finns små söta spår efter småfolk som besökt mig i min lägenhet.
Det finns kritor, papper & färdiga små teckningar.
Teckning på mitt kylskåp.
Så mycket kärlek!
När jag kramade lillbusan i min famn bad den stora genast mig att släppa henne.
Varför?
Jo för att jag skulle lyfta henne & kramas.
Jag bara älskar dem!

Sålde en Uggla-biljett idag.
Ååååhh vad jag vill gå!!!
425:-
Suck!
Okej, visst kan jag slänga ut pengarna men jag vill inte gå själv.
Kanske sista turnén han gör. Det är sagt så.

Liveit.se
Idag bestämde jag mig för hur jag skulle göra.
Vi gav min syster en upplevelse i present till hennes disputation, en ballongfärd.
Idag gav jag bort mitt presentkort på 500:-
Till min älskade systers man. Nu kan han åka med henne i ballongen.
Jag ville visserligen gärna skjuta med Magnum men jag ville ännu mera glädja mina närmaste.
Så nu har jag ett problem mindre i mitt liv att vela över.

Månen stirrar på mig genom fönstret ikväll.
Genom springorna på persiennen.
Jag borde sova men jag tror minsann att jag har kardborrband i soffan.
Kan liksom inte lyfta ändan!

Sovmorgon imorgon. Börjar inte förrän 14.30.
Stängning.
Men helgen är min. Ledig i dagarna tre.
Ska bli skönt.
Vore skoj att göra något kanske.
Men det slutar väl med koma i soffan. 🙂

Funderar mer & mer på att uppsöka läkare för min Hallux valgus. Den gör så ont nu att en dag på jobbet blir en pina i slutet på arbetsdagen.
Första gången jag sökte för den när den gjorde som ondast fick jag bara till svar:
-Nej den är inte tillräckligt stor för att opereras.
Nähä?
Men att den gör ont som fan då?
Kanske ska jag byta vårdcentral.
Kanske har det blivit bättre läkare nu?
Kanske har jag mera skinn på näsan för att få igenom operationen nu?
Det vore ju nunderbart att få gå i pumps igen. Utan att ha ont.

Jag andas, alltså lever jag.
…………..sov ditt godaste. En godnattkram hade varit gott.

 

Söndag

Varför känner alla mig?
Idag kom en äldre man, mycket äldre man, fram till mig på jobbet & frågade hur allt var i Oskarström.
Jag svarade att det säkert låg bra till där men att jag inte bodde där mer.
Han kontrade med att: Joooo jag har sett dig där många gånger!
Men vad fan!!??!!
Känner alla apan men apan känner ingen alls??
Så var det inte på den tiden som jag jobbade i lilla byn.
Då kände minsann apan alla oxo.
Man blir lite mörkrädd ibland.
Det har nämligen varit lite för mycket konstiga gubbar på den senaste  tiden…

Väl hemma från jobbet idag blev det en kalldusch.
Igen.
Det var visserligen inte så varmt idag men fötterna fick springa många kilometer idag.
Och i ”gungskorna” så är det ju ett extra träningspass.
Men jag lyckades med mitt uppdrag idag.
Jag lyckades göra människor glada!
Jag sålde en trisslott som gav det danska paret 2000:- i vinst.
1000:- x 2.
Jag tror det är mitt kall i livet.
Att glädja.
Kanske på min egen bekostnad men…?

Inget på tv en kväll som denna men Faccebook fångade mitt intresse idag.
🙂
Blev glad av inlägg & meddelanden.
Härligt med vänner!

Just det!
Lotta!
Underbara Lotta är på besök i Sverige från Gran Canaria.
Åh vad roligt det var att se henne igen. 🙂
Men samtidigt kom min längtan att resa tillbaka till hennes land igång.
Kanske en dag.
Eller bara ta väskan, packa & dra…

Längtar efter mitt nya schema.
Vilka härliga helger jag kommer att ha!
Kommer att passa mig som hand i handske kan jag säga.
Var fjärde vecka: ledig fredag, lördag, söndag & måndag.
Det finns rättvisa även för mig.
Men Anne lilla, minns att det handlar bara om ett halvårs tid.
Men ett halvår av lycka är ett halvår av liv.

Jag andas, alltså lever jag.
……………………………………….

Det finns mer i livet än att öka farten. 

 

Hektiskt men underbart

Sitter nyduschad i soffan med benen högt.
Kallduschad.
Dagen har varit het men bara av hårt arbete.
En otroligt rolig dag & jag var så taggad på jobbet. Av mina 9 timmar tror jag minsann att jag njöt & hade roligt i 8.
Sista timman var kanske lika skoj egentligen men då var jag så trött i kroppen att det satte sig på orken i skratten oxo.
Men då hade jag redan fått tre beröm för att jag lever om & gör köandet kul för kunden.
En härlig gammal kund från Konsum-tiden dök upp & sa att jag var lika pigg & glad som för 20 år sedan.
Då blir man faktiskt lite glad.

Godiskoma i soffan.
Ja idag blir det så.

Har snöat in på lakritspinnar som är så goda!
Har nog stoppat för många i mig redan.
Koman är på väg.

Det blir Sjätte sinnet med Bruce Willis ikväll.
Har sett filmen massor.
Oavsett så påminner Bruce om en snygging som man kan drömma lite om men då ska han ha rakad skalle.
Nu ler du Anna.
Du vet du.
Du läser mig här regelbundet…

I see dead people…
I kill U!

Nä nu tar jag paus för dagen.

Jag andas alltså lever jag.
…..puss å godnatt!

 

Vilken härlig dag!

En underbar dag!
Har äntligen fått njuta av en solig dag.
På stranden där jag växt upp.
Där jag lekt, badat & solat som liten. Fiskat krabbor & trampat på ”maskhögar”.
Jag var som en kalv på grönbete när jag gick vattenbrynspromenaden.
När mamma äntligen tog över värdesaksväskan så slängde jag mig i det härligt svala salta vattnet.
Och när jag låg där & flöt med tårna vickandes över vattenytan så insåg jag vad livet gick ut på.
Detta var kärlek!

Trots att jag var trött efter timmar under solen så tog jag hand om pappas gräsmatta.
Han orkar inte så det är bara att hugga i. Jag tycker ju om att ta den motionsrundan men idag var jag trött när jag var klar.
Tog mig hem ganska snabbt efter att jag var klar.
Tvätt & matlagning väntade på mig hemma & det är 9 timmar under jobbetaket imorgon så imorgon ville jag inte stå i köket tidigt på morgonen.
Så det blir pastasallad med tzatsiki. 🙂

Mitt i sena kvällen fick jag besök av fina vännen Jocke.
Han undrade hur jag mådde för det var längesedan vi hördes av.
Hur bra känns inte det att ha en sådan fin vän som bryr sig?
Det blev mycket snack om jobb, föredettingar & falska vänner.
Känns skönt att få ventilera, för oss båda.

Fyra dagar kvar till nästa lediga dag.
Den är speciell.
Då blir det kräftis!

Jag andas, alltså lever jag.
…..imorgon är en ny fantastisk dag!

Anamma varandra

-Du har ca åtta månader kvar att leva.
Samtidigt som du får veta det av läkaren så ramlar din fru ner från en stol när hon putsar fönster.
Hon bryter ryggen.
Hon ska ligga blickstilla i sex månader.
Hur känner man då?
Ett par jag känner har råkat ut för just detta. Jag försöker förstå hur de ska klara av att leva hans sista månader.
Sex av hans åtta månader kommer han att tillbringa vid hennes sida, på sjukhuset.
Medan han kanske själv blir sämre.
Jag avundas dem inte men får en lite tankeställare om hur skört livet är.
Det är orättvist liksom.
Och definitivt inte lätt att leva…

Dag två på jobbet avklarat.
Fantastiskt!
Inte var det lätt men jag kan inte låta bli att tycka om att jobba där.
Det händer att jag letar efter att göra något annat i mitt liv men det slutar var gång med att jag stannar kvar.
Jag vill ha ett 8-5 jobb. Måndag till fredag.
Men skulle jag stå ut med kostymnissar en gång till..?

Jag andas, alltså lever jag.

 

I am back!

Vad gott det känns.
Vad härligt det känns när chefen tittar på mig, ler & säger:
Anne, jag har fullt förtroende för dig. De har jag ju sagt sen länge.
Och gör tummen upp.
Suck!
Vilken kille…eller vilken chef!
I am back!
Precis som de stora grabbarna alltid säger.
Vi ger inte upp – vi kommer tillbaka!
Nu har jag lov att peka med hela handen…

Första dagen på jobbet efter semestern.
Vilken röra!
Men så roligt jag hade idag. Härliga arbetskollegor!
Och kunderna var helt okej de oxo.
Dessutom hann jag med allt. Eller nästan ialla fall.
Fick sitta i kassan efter att ha stängt förbutiken kl 21.
Sista kunderna var ett grabbgäng som snurrade till det för sig då de handlade mat & skulle ha fest.
Helt virriga men så roliga. Vad gjorde det att de gick först 13 min över 21.
Jag skrattade gott!

Fick tvätta skjortorna när jag kom för jag gjorde vid två stycken idag. Svettigt värre!
28 grader, i förbutiken.
Jag hoppas innerligt att grannarna förlåter mig.
Nu ska de hängas & sen ska jag nanas.
Inte grannarna, skjortorna!

Jag andas, alltså lever jag.
……att vara positiv gör livet mycket roligare.

He’s the man

Jag är såld.
Jag förstår Zlatans känsla när transferfönstret var nära att stänga innan han fått svar på om affären gått igenom.
Efter varje kapitel vill jag ha mera.
Vill läsa & lära mer om grabben från Rosengård.
Grabben som jag alltid tyckt var en diva. Kaxig. Tyken. Lat.
Ja jag kan nog fylla på massor men efter halva boken har jag sett att killen är, eller var ialla fall, en liten grabb från ghettot.
Med känslor, rädsla & ensamhet.
Att få läsa om hur olika familjer är.
Att man prioriterar olika.
Hur varmt han pratar om sina vänner. Eller sin familj. Eller sin Helena.
Kärleken till henne & deras barn.
Halva boken har som sagt, lästs.
Får se vad jag säger när boken är klar.
http://www.youtube.com/watch?v=9kSZgoLSJZo

Sista lediga helgen efter semestern.
Tjat.
Nu är semestern slut & det fina vädret är på väg in.
Men in’t e jag bitter!
…eller kanske lite då men vad hade det hjälpt att tjata sönder semestern med bara väder?
Har tröttnat på bittra människor för längesedan.
Säkert tror många att jag bara spelat en roll om att tycka om det skitsemestervädret jag haft.
Men sanningen att säga:
Jag är jag. Jag har slutat säga saker jag inte står för.
Men senast idag tänkte jag faktiskt på en sak.
Hur kan jag hela tiden hålla humöret uppe?
Hur kan jag vara glad hela tiden?
Jag ramlar ju i den ena fällan efter den andra.
Blir sviken men lär jag av misstagen?
Ja visst faller jag ihop i en hög ibland jag med, jag är ju bara människa.
Men tiden som jag ägnar i högen blir allt kortare.
Vad är meningen att ligga kvar & ömka?
Ta nya tag & det som hänt, ja det får ligga bakom mig.
Idag gjorde jag som alla andra dagar: duschade.
Jaha tänker ni, och?
Ja men hade jag tagit med handdukar till duschen?
Nej.
Vad händer?
Jag börjar asflabba!
Jamen, jag har ju två val eller hur?
Och vad i detta läget hjälper att jag svär?
Precis!
Vattenspår genom hela lägenheten till skåpet med handdukar.
Kanske är jag psyko men för er som är tråkiga & kör i samma spår, prova våga
– välj det andra valet någongång.
Själv började jag nynna & sjunga på en gammal knasig schlagerdänga. Det får mig alltid på glatt humör!
….har till och med fått ett förslag om att skriva en bok om min syn på det positiva i mitt liv. Det ni!

Jag har gjort vad jag velat på min ledighet.
Jag har latat mig.
Laddat batteriet.
Det ska va’ gött å leva!

Mama Mia avslutade denna dagen & det var så härligt med lite kärlek men det som lockade mig mest var musiken.
Som gammalt ABBA-fans njuter man av B&B:s toner & text även om vissa av skådespelarna inte använder den renaste pipan.

Jag andas, alltså lever jag….
…..I have a dream…

Rekorddag

Vänligen kliv inte på bana eller sargar.
Vad exakt i den meningen förstår man inte när man är på en minigolfbana..?
Ja jag kan för mitt liv inte förstå.
Ändå trampar folk rakt i banorna.
Hopplöst att lära.
Att barn kanske gör det, kan förlåtas men vuxna?

Japan, gamla banan.

Ja vad som har hänt med att jag plötsligt tycker om att spela minigolf måste vara Annas förtjänst.
Jag har aldrig gillat det innan. Fortfarande är jag bara protokollutfyllare men med den push man får av sina vänner istället för att bara få stå bredvid & kolla på, det är en enormt härlig känsla!
Att de vill lära ut knepen.
Och de gånger jag faktiskt slår rakt så funkar det.
Idag hade jag 40 på gamla banan. Och får beröm!
Sen spelade vi vidare på nya banan.
38.
Alltså det är ingen superdupersiffra men för mig, som brukade ha mellan 60 & 80 slag typ.
Jo det känns bra.
Skitbra!

Sa till Anna att idag fanns det massa bloggupplägg på golfen.
Speciellt på spelande gäster.
Men som jag oxo sa till Anna: jag kommer att glömma.
Och det har jag gjort.
Så inget mer uppdaterat från golfen alltså. Får snacka med Anna först…

Jag tog bilen till mamma imorse för att ta mig upp för helvetesbacken hemma i ”hennes” skog.
Skulle ha igång RunKeeper på telefonen för att se hur lång sträckan är & tappade kalorier för skoj skull.
Tror ni att det funkade?
Näää!
Arg som ett bi var jag.
Men jag har insett att teknik & Anne inte går ihop så jag var bara arg en liten stund för ingen kan vara arg när man har en underbar skog, trevligt sällskap av sin mor & skor som vill springa.
Så det blev springa av efter uppvärmningen i backen.
Det känns i höften nu men å andra sidan skulle jag haft ännu ondare om jag inte ens utövat mina motionsrundor så jag är nöjd.
Tror jag ska ge mig på den imorgon med.
Beror på vädret, som alla säger & påverkas av.
Jag kommer att vakna imorgon & kolla av läget & har jag lust så gör jag mitt race.
Med RunKeeper.
För nu fungerar det.
Jag har fixat det.
Teknikens värld får se upp – jag är på gång!

Fredagkväll & det känns lite vemodigt. Sista semesterdagen för årets sommar.
Andra semestergruppen står i startgroparna & är på väg ut.
Jag hoppas att det kommer att vara fint väder för annars lär det vara så tråkiga människor som kommer tillbaka.

Galet är det!!
Ja men det MÅSTE det vara. Jag spelar på telefonen.
Det går åt mycket tid så jag får väl vara tacksam att jag inte har något sällskap för jag skulle vara så otrevlig att det säkert skulle tagit slut på grund av det.
Men det är kul!
Kanske tröttnar jag en dag & då kanske jag ser med andra ögon.
Men just nu – inget sällskap för min del.
Så tack & hej!

Imorgon får det nog bli lite städ & tvätt så jag e fit for fight tills på måndag då jobbet börjar.
Kläderna som jag har på jobbet är redan klara. Men det finns så mycket annat som inte kommit längre än till framför tvättmaskinen.

Så är vardagen på väg…

Jag andas, alltså lever jag.
Nu blir det sött huvud på mjuk kudde. Nattis!

Vad gjorde jag innan?

Min iphone 4 har mig i ett järngrepp!
WordFeud, FrågeFeud å Bubbles.
Det är bara lite av vad som försiggår hos mig nu.
Hur i hela världen ska jag hinna med att jobba?
Hur i hela världen ska jag kunna bli social på min fritid igen.
Satt hemma hos fina vännen Carina & hennes familj.
Alla satt med sina telefoner & spelade.
Mot varandra.
Ja okej, inte alla då men ändå.
Är det så det kommer att bli sen när man bjuder hem folk?
Tanken slog mig & sedan asgarvade jag.

När jag kom ut på min altan igår så fick jag lite av en chock.
Grannens altan faller isär…
Deras vindskena hade ramlat ner. Hur i hela världen kunde den det?
Spikarna var friska & fortfarande raka.
Men träet – ruttet!
Herregud!
Tänk om någon suttit där under…
Men de kommer & fixar den.
Den 6 september. Tur att det inte är min altan. Hoppas bara att det inte kommer in regn för grannarna…

Vissa dagar känns inte lika roliga att gå upp på.
Än mindre att gå ut på.
Men så funderar jag en stund & hoppar sedan ur sängen för att hoppa vidare in i träningskläderna.
Det tar en timme. En timme av mitt liv en enda dag. Det finns ju 23 timmar kvar.
Så när jag äntligen är på gång i spåret & jag möter den långa uppförsbacken så känner jag:
-Om jag skulle ta lilla rundan i dag bara.
Sen ler jag, stegar på i stora backen & jag utbrister:
Terminator!
Sen skrattar jag lite åt mig själv.
Terminator kommer från Biggest Looser Sverige.
Mannen som vann det året var i så dåligt skick att han kunde inte vara med på tävlingar & träningar.
Han gick.
Gick, gick, gick & gick.
Helt otroligt!
De kallade honom Terminator för han gav aldrig upp.
Han gav allt fast han nästan var chanslös.
Jag vill inte heller ge upp.
Jag ger mig aldrig.
Så när jag känner att jag vill ge upp då blir det:
Terminator!

Sommaren som aldrig kom & semestern har en dag kvar.
På måndag börjar allvaret men jag känner att det ska bli helt okej.
Jag känner mig lugn.
Jag kommer att ta stunden som den kommer.
Det kommer att bli bra.
Jag känner det.
Ändå kan jag sakna när man var liten & tältade på semestrarna.
Detta mys tillsammans.
Nu finns inget tillsammans men jag skapar så mycket mys jag kan.
För jag vågar…
Det går aldrig att gå vidare om man inte vågar chansa nämligen.

Jag andas, alltså lever jag.
…att göra val är att bli en smula vuxen.