Att få vara mormor – på riktigt!

Välsignade lediga dagar.
Dessa tre sammanhängande lediga dagar mitt i veckan, som gör att jag kan åka till Vadstena för att umgås med mitt underbara barnbarn & min fina dotter. Ja fina svärsonen oxo men han jobbade kvällen så det blev inte så många ord utbytta.
Lilla fina sötnosen var som vanligt lite blyg i början men så är det ju alltid.
Fick snart kramar & pussar vilka gjorde mig väldigt glad. Att hon inte är rädd för mig mera. Att jag finns!
Massor av lek, arbete (som jag själv ville göra), samtal, kramar & uppiggande ord.
Precis så där en mamma/mormor ska göra. Vara där. Ta om hand. Finnas till hands. Älska. Och älskas!
Jag saknar er oerhört mycket!!
Att vara mormor är livets efterrätt – så sant som det är sagt.
Kanske kan jag inte fysiskt vara nära men jag finns bara ett telefonsamtal bort.
Mormorstiteln är min, min, MIN! ❤
Hade jag inte haft min katt så hade jag stannat så mycket längre.

Annars går livet sin gilla gång.
Halloween närmar sig med stormsteg & det blir nog mitt sista stora engagemang i ambassadörsgruppen.
Klev in & lekte clown på en ledig lördag. Nu blir det att jobba på en ledig torsdag. Som pumpa.
Asså, ingen tvingar mig men allt jag gör gör jag med passion. Jag vill ju så gärna!
Men det är dags att tagga ner lite. Måste hinna med mig själv oxo. Jag är alltid slut när jag kommer från jobbet & när jag är ledig så befinner jag mig där ändå.
Jag gillar ju dessa människor som jobbar där. Gillar att slappa i miljön där. Strosa runt när jag handlar & kollar in hyllor jag aldrig annars ser. Hemma blir jag bara rastlös. Trots att jag har massor att göra & vill göra en massa, ja då hamnar jag i soffan. Med datorn. Och katten. Sen går tiden bara….

Jag har slängt ut, nåja, kanske ska säga plockat ner min dubbelsäng. Den ska inte upp mer.
Jag letar nu efter en annan säng. En som har bredden 1.40.
Lagom för mig. Dubbelsängen är för stor & samlar bara kläder.
Så just nu är det lite kaos hemma. Plötsligt har jag sängkläder till övers men de kan ju vara bra att ha någon gång i framtiden. När mitt barnbarn sover över hos mig kanske..? 🙂
Nu ska jag njuta av mitt bebisgos riktigt länge….tills vi ses igen.

Jag andas, alltså lever jag.

Ibland slår karma äntligen tillbaka!

My moment yesterday…
På jobbet. Kassatjänsten innebar att jag hamnade i min favoritkassa, kassa 1.
Där sitter man lite i skymundan. Jag hade precis gjort klart kunden & hade tomt.
Ropar till en kollega, ge mig mer folk!
Runt hörnan kommer min före detta chef. Och hans fru.
Han lyser upp. Hon surnar till.
– Du trodde inte jag såg det va?
Jag vet inte om du vill minnas hur det gick till när jag var en av dem som fick avstå min plats på vår dåvarande gemensamma arbetsplats. Allt det jag visste då & fortfarande vet. Saker du sagt som inte bör komma fram.
Plötsligt börjar din man prata. Prata om företaget. Att det har gått åt helvete!
Hans skötebarn. Har du raserat.
Ja, sådan är min erfarenhet i det hela.
Jag ser hur dina ögon blir mörka & blicken kunde dödat om det var en tecknad serie.
Du vill inte att han berättar. Inte för mig. Du vill inte att han ska avslöja att allt barkat åt helvete.
Ju mer han pratade glatt om hur glad han var att jag bytt jobb (han tänkte tydligen inte på att han sopat mattan med mig en gång) ju argare blev du. Du stod där & bara var snygg. I dina ögon. I mina ögon är ditt hjärta svart & då blir utsidan likadan.
Du ler obekvämt. Till slut hann alltså karma ifatt dig.
Nu får jag bara innerligt hoppas att karma glömmer bort mig denna gången.
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen.
Men jag undrar jag. Jag har fått upprättelse nu. Nu lägger jag locket på.

Jag andas, alltså lever jag.

Det blir vad man gör det till.

Vilken helg jag haft!
Då kanske du undrar vad jag gjort?
Jobbat.
Hur kan jobbet vara roligt då?
Jo när man tycker att lägenheten rasat ihop runt om en & man tappat lite gnista så är bästa medicinen att jobba.
Jag gick all-in för att göra helgen behaglig & det lyckades!
Och hur bra mår man inte då??
När kunder som e riktiga ösregn visar sig på andra sidan disken får man plötsligt en känsla som sköljer över en:
Var älskvärd!
Hela jag bara blev – älskvärd.
Och det var inte jobbigt alls!
Det var kul.
Ja utom han då. Stalkern.
Han var tillbaka idag.
Han var den enda av oss som lyste upp tillvaron när vi sågs igen.
Han pratade i sin vanliga hemska falsett röst.
Då hade jag lite kalla kårar.
Men de gick över när han lämnade butiken.

Har varit på visning av Me&I ikväll & jag som var negativ till damkläderna fick tänka om.
Köpte två plagg till mig, byxor & klänning samt en klänning till lilla barnbarnet.
Så nöjd bara!!

En mycket gammal vän hittade mig på fejjan idag.
En bror till en bästis till mig en gång i tiden.
Riktigt roligt att prata minnen från förr.
Har inte setts sedan förra århundradet!

Nu har Hoppsan kört sitt gatlopp & ska snart sova. Hoppas jag.
Själv ska jag krypa till kojs med ett leende på läpparna.

Jag andas, alltså lever jag.

TGIF!

Fredag.
Nio timmar kvar innan fredagsmyset kan börja.
Så kände jag i morse. Nu sitter jag här i soffan & har fredagsmys.
Eller?
Jo lite Apotekarnes julmust & popcorn.
Katten sover någon annanstans & på tv är det Big momma 2.
Lugnt.
Jag har radat upp alla mina kundradioinglar bredvid mig & ska ta tag i dem. Snart.
Eller imorgon. Det är kul men så fort jag börjar på att prassla med papper kommer katten.
Han ska ligga….ovanpå alla papper!
Så jag drar mig för att börja. Galet va?

– Åh kolla! Jag fick en ny tjuga!
Ja de fina tjugorna med fina Astrid Lindgren på.
Killen som utbrast ovanstående lämnar över sedeln till sin flickvän.
Hon tittar & känner på den som om den vore något riktigt värdefullt.
Killen ser hennes blick & säger:
– Du får den!
Hon blir som ett barn på julafton.
Jag känner glädjen & värmen från dessa ungdomar. De får mig att le.

Dagen har annars gått sin gilla gång.
Pratat med mor & far. De mådde bra.
Fick mess från dottern. ❤
Sådant blir jag alltid glad av.

Nu längtar jag efter kudden & morgondagen. Jag är ledig.
Så härligt. Äntligen!

Jag andas, alltså lever jag.

”Idag känner jag livet i mig”…Madicken

Idag var en sådan där dag som jag bara skulle kunnat sjunga på hela tiden.
Vet du vad tinsel är?
Glitter.
Tinsel hickups.
Eller hur ska jag förklara?
En glittrande pirrigt hickande glad känsla som bara sprudlar inombords.
Så mycket glädje som bara måste komma ut liksom.
Varför?
Ingen aning.
Vaknade idag med en glädje. Trots för lite sömn. Trots för mycket pinkenödighet.
Trots två långa jobbedagar kvar innan ledig helg.
Men jag såg nog fram emot mina underbara kollegor. Jag visste att det skulle göra min dag rolig.
Det här kunde lätt varit jag idag.
Dessutom roade min lilla katt mig när han lade en fin hög med bajs i buren på väg till veterinären imorse.
Hans hämnd för att jag skickade honom på kloklipp!

Men jobbet var roligast.
Jag visste att mina fötter skulle värka när dagen var slut men det bekymrade mig inte ett dugg idag.
Hade sköna kunder som påpekade att: -Någon måste minsann ha gått upp på den lyckliga sidan av sängen!
Servat kaffe, wienerbröd, korvar på både längden & tvären känns det som men ändå känner jag mig glad.

Mitt i skrivandet här vid min dator, så slocknar allt.
Mörkt!
Jävligt mörkt!!
Datorn går på sparlåga & katten kommer. Han ställer sig & glor. Jag glor tillbaka.
Jag frågar vad han vill.
– Amen matte, allt bara försvann!
Jag glodde ut genom fönstret & allt blev bara…svart. Men jag vet inte…  (gammal humor från Yrrol)
Ja. Katten hade rätt. det var totalt mörker utanför. Kändes väldigt läskigt, väääldigt läskigt!
Inte ett ljus så långt ögat kunde nå.
Det var som i en skräckfilm. Vilket fönster jag än blickade ut genom så var det kolsvart ute.
Alla var styckmördade.
Om jag var rädd?
Nej. Inte egentligen men visst hade det varit mysigt att ha någon att hålla i handen.
Så jag rullade ner överallt. Tog katten under armen & smög i säng.
Lilla mobilen funkade ju. Bäst som jag låg & spelade tänkte jag oroväckande på morgondagen.
Hur skulle jag kunna fixa håret? Om inte strömmen kom tillbaka skulle jag inte kunna föna håret.
Plötsligt kom strömmen tillbaka & jag kunde lugnt släppa ut katten ur sovrummet för att sedan krypa ner i gosiga sängen.
Dags att sova…

Jag andas alltså lever jag.

Idag fick jag påfyllt med kärlek!

Varje dag känner jag att jag ger allt.
Ger leende. Lockar till skratt. Jobbar hårt. Ibland ännu hårdare.
För att andra ska må bra. För att jag ska vara duktig. Visa att jag duger.
Och jag tycker om det, tro inte annat.
Men ibland behöver man få tillbaka lite.
Idag fick jag det. Jag fick det så mycket att jag inte kunde sluta le.
Att mitt leende då blev uppmärksammat & gick vidare.
Med värme.

Vad hände då?
Tja, jag sov lagom länge. Hade satt klockan. Gick upp & släppte in kisen i sovrummet.
La mig ner hos honom. Han kröp närmare & började spinna.
Fick mess av Hanna. Hon & lillpojken hade kommit hem & jag var välkommen att plocka sista plommonen.
Fina Hanna klättrade lätt upp i trädet & skakade ner de underbara frukterna.
Tyvärr blev det bara fem plommon som gick att äta & jag lade dem varsamt i en plastpåse.
De var liksom lite heliga för mig.

Jag drog vidare, skulle ju till gymmet men jag hade hittat matsedeln för Halmstads restauranger förut på datorn så jag skulle svänga inom Kometen. Kometen har suverän mat & jag ville verkligen ha panerad torsk med skagensås.
Framme på Blåsbackegatan & kö som vanligt men jag stegar in. Väl där upptäcker jag att det är torskrygg med äggsås!
Urrk!
Andra gången idag som jag blir lite besviken. Jag menar, plommonn var inte många.
Jag suckar halvhögt men höjer blicken.
Pannbiff med gräddsås & lingon!
Vem kan deppa då?

Hade tagit med mig en kyl/heatbag som skulle passa maten medan jag tränade.
På väg mot gymmet ska jag passera en korsning. Med trafikljus. Det blir grönt. Jag börjar rulla fram & saktar in igen.
En bil mot höger & en till vänster. Jag börjar köra igen för jag ser inga fler bilar.
Då dyker han upp. På moppe. Vi ser varann i ett ögonblick & båda bromsar vi.
Jag stannar & han kör & när han möter mig så vinkar han leende. 🙂

När jag, sittandes i bilen, blickar fram mot gymmet står det en långtradare vid rödljuset. En annan bil i rumpan på den & på ingående ännu en långtradare.
-Jaha, tänkte jag. Däremellan kommer inte jag in. På bara pin jävla kiv stänger de säkert till min infart så jag kommer att stanna upp alla bilar bakom mig. Men tji så fel jag hade.
Den stora tunga lastbilen har sett mig & stannat i tid. Jag kan inte låta bli att räcka upp handen till ett tack.
Med ett leende på läpparna svänger jag in & parkerar. Betalar & går upp för trappan.
Ser en kille som är på väg ut & jag stannar automatiskt utanför för att släppa ut honom.
Då ler han & säger: – Nej, kom du in först, jag väntar.
Jag nästan insisterar men tänker: Äh vad fasen, klart jag går in, varför ska jag alltid stå vid sidan om när alla passerar?
Killen ger mig ett sådant leende att jag själv inte kunde sluta le.
Jag tänker snabbt tillbaka på allt som gått min väg idag. Och jag kunde verkligen inte sluta le!
Väl inne möter jag tjejen i receptionen som möter mig med ett stort leende:
– Här kommer det massor med energi ser jag!
Kan man bli annat än glad?

Som grädde på moset smaskade jag, efter träningen, i mig plommonen som smakade himmelskt!

Jag andas, alltså lever jag.
Smil, det smitter.