Snön är förrädisk!

Igår gjorde vi vår inplanerade resa till den gula ladan.
Ge-Kås!
Det är så roligt när man har en man som gillar att åka dit lika mycket som jag.
Då mammas bil hade fått på vinterdäck, så rastade vi den.
Det hade kommit lite snö runt omkring Halmstad så vi tyckte det kändes bäst så då våra nya vinterdäck inte har anlänt ännu.
Det var lugnt på vägarna & väl framme fick vi en parkering nästan framme vid entrén.
Inte speciellt mycket folk med andra ord.
Det var halt då det var mer snö i Ullared än hemma i stan.
Det blev lite mer inköpt än väntat men med både jacka, underställ & termobyxor samt en del julklappar så är det ju lätt hänt.
Sen var det då dags att åka hem.
Klockan var ca 17:30 & vi hade spenderat nästan 4 timmar inne i varuhuset.
Mörkret hade lagt sig & snöflingor blåste ner från himlen.
Hela vägen hem…nästan, så gick allt felfritt med bra förare i de få bilar som var ute på vägarna.
Det var först när vi kom på E6:an i Halmstad som det blev problem.
I vänsterfilen kom en bil farandes i all världens fart & körde om oss.
Tanken gick såklart genom skallen att: vilken dåre!
Knappt hann vi tänka klart innan vi plötsligt fick se strålkastare mot oss i vårt körfält.
Därefter växlades de med baklyktor igen.
– Vad i helv..?
Jodå, fyra varv snurrade bilen, i våra två körfält framför oss.
Därefter brakade han in i räcket i mitten av vägen. Varningsblinkers kom på väldigt snabbt!
Vi hade ju redan börjat bromsa när vi såg honom snurra men att stanna var omöjligt då det var kö bakom oss. När vi nästan var i jämnhöjd med den kraschade bilen fick vi plötsligt bromsa in ännu en gång & även väja undan!
För i vänsterfilen kom en ny dåre i ny galen fart & han hade tydligen inte sett bilen med varningsblinkers på. Han trängde sig mellan oss & den krockade bilen samtidigt som vi ser hur bilen bakom börjar komma otäckt nära. Märkligt vad mycket man hinner lägga märke till när saker väl händer…
Adrenalinet pumpade men vi hade klarat oss!
Senare visade det sig att föraren klarat sig utan skador, men med en kraschad bil i julklapp.
Jag hoppas att han tänker till en gång till innan han nästa gång ger sig ut på snorhala vägar.
Han är ju inte ensam därute.
Oavsett däck så är snö förrädisk. Det gäller att vara ute i god tid eller komma försent.
Bättre lite sent här i livet än alldeles för tidigt in i nästa…

Jag andas, alltså lever jag.