Vilken morgon!
Det är verkligen inte ofta som jag vaknar & känner mig utvilad.
Eller utvilad & utvilad men att få ha sovit mellan 2230-0435 utan att ha vaknat en enda gång, ja det är rena himmelriket!
Hela dagen blev så mycket bättre.
Sömnen gjorde mig säkrare när jag var på jobbet.
Så jag vet vem som är boven i detta dramat…
Mer sömn åt folket!!
Jag andas, alltså lever jag.
En 12 år lång era är över.
I 12 år har jag känt mig fin om mina naglar då jag fått bästa service & ursnygg fransk manikyr av bästaste Studio Floris.
Idag sa jag stopp.
Inte för att det var något problem med mina naglar, oh nej!
Bara det att nu under denna förbaskade corona så måste man sprita händerna nästan hela tiden då det inte alltid finns tillgång till att tvätta händerna & det har förstört mina gelénaglar redan inom 14 dagar.
Det är ju faktiskt som att kasta pärlor för svin.
Eller att slänga pengarna direkt i sjön.
Under dessa 12 år har jag aldrig haft en infektion eller svamp på mina naglar.
Jag tror att jag endast fyra gånger varit tillbaka efter en fix för att jag skadat en nagel.
Jag har alltid haft starka & friska naglar under denna tiden.
Jag har varit helnöjd.
Men nu är det som sagt slut.
I alla fall för nu.
Vi jobbar vidare hos mamma.
Balkongen har nu fått nytt trägolv plus att vi lagt trä hela vägen på alla 34 kvadrat.
Jag har skruvat ca 1000 skruvar…jo jag har använt skruvdragare men ändå.
Jag kan säga att det känns i arm & hand ändå.
Men Johnny.
Johnny har gjort det mesta & bästa jobbet!
Han är bara så underbar!!
Jag har målat staket mellan skruvarna så han har servat mig där oxo.
Istället för att ligga på knä & måla med kupad rygg så skruvar han loss sektionerna & jag kan stå rak.
Mer ergonomiskt. 🙂
Jag andas, alltså lever jag.
www.facebook.com/xiiaoray0328/videos/10203438311151901/
Underbara stämma till en fantastisk melodi & en suverän tänkbar text!
Ännu en varm & het dag.
28 grader just nu klockan seneftermiddag.
Sommaren drar förbi även om solen är kvar.
Mitten på augusti & jag har saknat semestern i år.
Visst har jag haft semester men den där sköna feelingen om att nu, NU börjar fyra veckors ledighet utan tidiga morgnar!
Den har jag saknat.
Detta året är ju inte som andra…
Jag brukar alltid, ALLTID spela Halmstads pärlor med Gyllene Tider som är det mest semestriska jag vet.
En sommar utan Halmstads pärlor gör ingen semester.
Första dagen i förbutiken på snart sju månader.
SJU MÅNADER!!
Det går inte att beskriva känslan av att…..
…att inte klara av att fokusera, prata obehindrat, stå framför kunder & bara vara….Anne.
I korta drag var det inte någon jättebra dag denna första dag på snart sju månader.
Knäsvag, hjärtklappning, skakningar i händerna, ordförluster…
Nåja…det var första dagen idag.
Det kommer fler dagar.
Det kommer att bli bättre.
Jag har i alla fall fått lite längtan tillbaka om att jobba igen.
Jag andas, alltså lever jag.
Idag blev det stranden i Trönninge.
Vi packade ner frallor till lunchen som vi inköpte på City Gross.
Vi fick även med oss skivad vattenmelon.
En verkligen bra grej det där av butiken, att skiva frukter ätklart.
Inte så billigt men helt okej pris tycker jag.
31 grader visade bilens termometer & svalkande bad blev nödvändigt.
Nödvändigt?
Nej, ett måste såklart!
På den gamla stranden som jag växt upp på under många år så välkomnade vågorna mig glatt.
Det blåste ytterst lite så måsarna hade tagit plats i strandkanten & guppade sakta i vågorna.
Stranden hade sina alger men botten var fri från sten & snäckor.
En ynka pytteliten manet, av den snälla sorten, såg vi men annars ingenting.
Skarvarna satt på sina stenar & emellanåt så skränade de ganska högt ikapp med några badande mindre barn med sina föräldrar.
Det bekom ändå inte mig.
Jag njöt av en sådan underbar dag där himlen visade upp sin vackraste sida i helblå kostym.
Efter fyra timmar gav vi upp, trots läskande melon & kall svartvinbärssaft.
Det hade börjat komma mer folk & vi hade fått sol så det räckte till.
När jag kollade telefonen, som varit tyst & vilat i fyra timmar, så fanns ett meddelande från mitt barnbarn:
Kom & fira min namnsdag!
Så vi duschade & svidade om.
Vi bestämde grille istället för fika & det satt perfekt!
Även om vi satt vid ett mäktigt matsalsbord med de bästa godingarna runt omkring så gjorde sig värmen påmind.
I dotterns nya lägenhet är det varmt!!!
Nej…det är HETT!!!…så in i det glödhetaste…
Huvudvärken flyttade in hos mig & vi lämnade kalaset lite väl tidigt kanske.
Fast efter en dag på stranden i den värmen för att sedan fortsätta in i en lägenhet med ännu varmare satte väl sina spår.
Jag andas, alltså lever jag.
Nu har jag äntligen lagt pensel, stålborste & lasyr på hyllan.
I tre dagar har vi skruvat loss sektionerna som pappa & jag satte upp för många år sedan.
Johnny, mamma & jag har sedan stålborstat bort mossa, fågelbajs & dylikt på dessa.
Laserat varenda liten vrå på dem & sedan satt upp dem igen.
Johnny har även riktat upp stolparna & klippt bort det tråkiga kantgräset.
Nu ser det nästan ut som ett nytt staket igen hos mamma.
Tyvärr så är jag inte helt nöjd innan jag får klart allt tillräckligt fort så det blev lite ”tannagnissel” oss emellan några gånger.
Fast alltid med glimten i ögat för vi kan inte vara arga på varandra, Johnny & jag.
Nu är det bara balkongens trall som ska beställas hem, monteras ihop & läggas på plats.
Johnny säger att vi hinner.
Jag får lita på honom.
Men det ska mätas & mätas & mätas.
Jag har alltid kritiserat grannen mitt över om hur mycket han mäter när han ska ändra eller bygga något hemma hos sig men jag har ju en likadan person nära mig.
Men när han gör något så blir det bara sååååå bra.
Så jag får plocka fram tålamodet. 🙂
På måndag är det dags för mig att känna på förbutiken på jobbet igen.
Precis i detta nu så känns det okej men vi får se på måndag.
Det är ju negativt att behöva ta på sig den där fruktansvärda kepan igen.
Suck!
Den är varm & ful.
Jag vill inte.
Jaaaa ett i-landsproblem men det är dock ett problem.
Det är sååå varmt i förbutiken & en fläkt gör inte mycket nytta.
Nåja.
Arbetstränandet pågår i två veckor till innan skarpt läge intas.
Då är det ju oxo ”bara” 25% som gäller.
Min läkare säger att jag ska känna av hur det går.
Bara jag kan veta hur det känns.
En månad 25% & räcker inte det så lägger vi på en eller två månader på det.
Går det inte alls så skulle jag inte vara oroligt för då börjar vi om på 0 igen.
Det känns verkligen bra att ha någon som tror på en.
När man verkligen behöver liksom.
En dag i taget.
Jag andas, alltså lever jag.
Folk på fejjan gör alla möjliga sorters tester.
Jag gjorde oxo det i början till jag insåg att det spammar inte bara min egen sida utan även mina vänners.
Reklam, reklam & åter reklam samt att en å annan fuling dyker upp med alla möjliga konstiga förslag.
Fast idag hittade jag något i flödet som jag tyckte verkade intressant.
Man behövde inte klicka sig vidare utan bara följa alla bokstäver som låg slumpmässigt, nåja, ihopslängda i en kvadrat.
Man skulle skriva ner de fyra första ord man kunde se/läsa ut.
Jag såg vad min facebook-vän hade skrivit ner för ord & tänkte att jag kommer ju säkert att hitta/se desamma.
Men nej.
Jag fick: break health lessons through
Ett var likt & det var hälsa.
Undra vad som fick mig att se dessa fyra?
Jag tolkar det som:
BREAK – dags att ta en paus i livet.
HEALTH – ta hand om min hälsa.
LESSONS – lär av läxan.
THROUGH – det här ska jag gå igenom…& klara av.
Enkelt.
Eller hur..?
Jag andas, alltså lever jag.
I denna svala kväll sitter vi med altandörren öppen & tittar på tv i vardagsrummet.
Plötsligt hör jag ett konstigt ljud.
Ett klapprande…nej…jag känner igen det där ljudet & plötsligt ser jag framför mig hur E.T. kommer gående på altanen.
Nej naturligtvis kommer inte E.T. gående men en lite söt igelkott har tagit sig upp till Hoppsan tallrik med vatten.
Han klampar på som E.T. när barnen klätt upp honom i klänning & hatt.
Jag rör mig för att hänga gardinen vid sidan för att se bättre & då springer han fort & gömmer sig mellan altanstolarna.
Det tar inte lång tid förrän han kommer fram igen.
Samma härliga stampande takt som innan.
Jag kan inte låta bli att skratta högt & han pinnar iväg igen.
Jag hämtar ett nytt fat, nu fyllt med kattmat, som jag ställer bredvid vattenfatet.
Jag hinner precis sätta mig i soffan igen när jag hör hur han är på gång.
Hans näsa vädrar godsaker på lång väg.
Sen sitter han i godan ro, knaprar den dyra kattmaten som är Hoppsans medan vår kattkille sitter på fönsterbrädan & kollar på.
Naturen är underbar!
Jag andas, alltså lever jag.
När huvudet e dumt får kroppen lida.
Inte fasen har jag blivit bättre i min axel som jag så vackert landade på när jag snavade över kompostgallret som skiljer vardagsrummet & altanen.
Nej tvärtom faktiskt.
Ontsåinihelvete!!
Läkarbesök stod på agendan men när jag vill beställa tid hos en läkare får jag bara komma till sjukgymnasten.
Coronatider ni vet…
Hon var supergullig när hon försökte få mig att göra både det ena & andra med min arm för att utesluta benbrott (på armen? 🙂 )
Inget var av sa hon & jag har stor rörlighet i armen.
Eh?
Skojar du med mig eller?
Jag kan inte klappa mig på ändan för jag når inte bakåt, än mindre knäppa upp bh:n.
Jag kan inte sträcka upp armen länge än till strax under axelns höjd.
Jag kan varken utåt/eller inåt-rotera & jag ska äta en Iprenkur samtidigt som jag ska göra sjukgymnastik med minimala rörelser.
Runt.
Åt ena hållet.
50 ggr.
Runt.
Åt andra hållet.
50 ggr.
Fram & tillbaka.
50 ggr.
Fem gånger om dagen!
Vrida axlarna bakåt.
15 ggr.
Tre gånger om dagen!
…när ska jag äta?
Jaja, jag provar.
Uppdatering 15/7:
Ipren lyckades jag klämma i mig i tre dagar tillsammans med Omeprazol.
Sen tog det stopp för min lill-mage.
Övningarna fungerade inte alls.
Hoppet försvann…
Ny uppdatering:
En månad senare kom jag till min läkare som sa efter att jag berättat, att vi sätter en kortisonspruta.
Bara sådär!
Idag dryga veckan efter den så är axeln aningen bättre men långt ifrån bra.
Jag har inte ständig värk nu bara…värk.
Okej, knivhuggen i bicepsmuskeln är oxo borta.
Jag andas, så än lever jag.
Idag skriver vi åter igen en måndag.
Kassaträning står på schemat & det var en spännande upplevelse.
Det gick så där för det första jag fick göra var att ta hand om en bråkig kund.
Nu ska ju jag inte göra det men kollegorna som hade hand om honom, vägrade han lyssna på.
Jag ringer på hjälp men ska ringa en annan kollega som i sin tur säger att jag ska lösa problemet på ett snyggt sätt.
Joooo men…
Jag tar ett djupt andetag & börja leka deckare då kunden hade glömt ett schampo (som visade sig vara en duschcreme).
Med kvittot i hand visste han ändå inte vad som var inhandlat för det var hans fru som handlat.
Jag förklarar lugnt att om varan var glömd på bandet & inte vi hittar den först så har troligen en annan kund fått med sig varan hem.
Det svaret var inte till belåtenhet.
Okeeej…
Jag fortsätter & säger att tyvärr är det kunder som inte har rent mjöl i påsen & plockar med sig det dem kan utan att betala då.
Det svaret var heller inte till belåtenhet.
Han ville prata med kassörskan från föregående kväll.
Men naturligtvis så jobbade hon inte denna dagen…
Jag svarade att hon kunde omöjligt veta om något var glömt & eftersom vi inte skrivit upp någon glömd vara så var vi inte först att hitta den…
Det var naturligtvis inte heller rätt svar till kunden.
Han ville kolla i kameror, prata med kassörskan, prata med chefen…
Jag suckar tyst & förklarar att chefen inte vet om någon glömd vara om den inte var uppskriven, att kassörskan har typ 3000 kunder per dag i sitt pass & kamerorna är endast för chefen.
Inte heller detta var rätt svar tyckte kunden.
Han började nu bli burdus & undrade om han minsann skulle behöva vara både kund & polis för att hålla reda på våra oärliga kunder!
Tusen tankar gick igenom mitt huvud & en av dem var om honom.
Hur han varje dag stjäl, ja jag säger stjäl, för inte betalar han något för alla de extra koppar kaffe han tar.
VARJE DAG!
Nu gäller det att vara listig.
Det är svårt då allt ska ske på en nanosekund men jag får ihop det ganska bra tycker jag.
Tyvärr hade jag fått ordern om att ge kunden det han saknade från föregående kväll men lite fint, men bestämt sa jag åt hon att:
– Idag är det måndag & vi är lite extra snälla just idag.
Nu har jag lekt deckare för att få reda på vad DU använder för DUSCHCRÈME.
Jag har hämtat den från hyllan i butiken så här får du en flaska GRATIS av oss för inte ska du lida för att folk inte kan BETALA för sig.
För alla måste ju BETALA när de vill ha en vara eller hur?
Jag gestikulerade ut över caféet & kaffemaskinen:
– Det är ju inte mitt jobb att vara polis heller eller hur?
Tänk hur många GRATIS koppar kaffe folk stjäl varje dag här i caféet.
När kunder har BETALT för sina varor är det dessutom deras skyldighet att se till å få hem dem till sig.
Inte vår.
Kunden skämdes men bara ett litet ögonblick för när jag haft mitt utlägg så säger han:
– Ja jag kan inte förstå vad det är för fel på folk?!?
Då gav jag upp!
Han hade inte fattat ett skit & då la jag ner allt.
Idag var detta inte mitt jobb att ta hand om honom.
Egentligen.
Jag arbetstränar.
Visst, det var en träning men gudars skymning vad mycket kraft det stal från mig!
Jag drog mig undan för att andas & när jag påpekade händelsen till min läkare, senare på dagen, fick ja en barsk tillsägelse om att jag absolut INTE ska ta sådana konfrontationer.
MEN!
Ja, hon fortsatte med ett men.
Hon förstod att jag försökt säga nej.
Att det var fel.
Fel läge liksom.
Jag vet alltså om att det är fel för mig att utsätta mig för sådant innan jag ens tränat på att vara i förbutiken igen.
Att jag vet om att det är fel att göra det är ett framsteg för mig.
Jag vet att jag gjorde fel.
Jag kommer att säga nej nästa gång.
Tror jag.
Jo…jag måste.
Jag andas, alltså lever jag.
Jag andas, alltså lever jag. 