Vilken dag!

Igår köpte jag oxo en.
En Fitbit.
En klocka som berättar hur mycket du har kvar att dricka på dagen.
Den talar om hur många steg du går, hur många kalorier du gör av med, hur mycket du gått i trappor & framförallt: den berättar hur du sovit under natten.
Det var mest det jag ville veta men idag, redan andra dagen, har jag blivit helt såld på den & gjort rekord.

 

Var på gymmet & sprang mina 3,4 km till uppvärmning & bara där är det en seger.
Mina fötter bara vill. Liksom. Vill framåt!
Hade bästa dottern med mig & det sällskapet passade mig väldigt bra.
Bra styrka på maskinerna & dagen var heeeeelt perfekt!
Skrattar fortfarande när jag ser mig själv vandra upp & ner för trapporna till grannen ovanför för att få ihop dagens 10 trappor.
Nu kan jag ta det lugnt imorgon då jag varit så aktiv idag.
Eller så ger det mersmak!

Igår besökte vi bästa vänner från förr.
Mamma hängde med & vi bjöds på härligt gott grille.
Så trevligt att få prata minnen. Att få skratta & minnas.
Att få vara glad utan tillgjorda ansikten.
Att bara få vara.
Så är det med dessa människor.
De är vänligheten personifierade.
Älskar dem!
❤

Sitter i soffan nu & kopplar av.
Den sista actionhjälten är på tv:n.
Njaä ingen höjdarfilm men den är ganska kul emellanåt.
Snart natten & jag längtar till kudden så jag så snart som möjligt kan kolla av hur natten varit. Hur jag sovit.
Jag kan ju liksom helt omöjligt gnälla om att jag är trött när klockan visar helt annorlunda. Den läser av pulsen & jag tycker allt är helt fascinerande.
Snacka om att man styrs mentalt!

Johnny har nästan gjort klart hela portalen som ska bära kaprifolen på baksidan av gården. Den e så fin!
De förra i metall blåste ner i stormarna som varit.
Vi får se hur länge denna står pall men den ser stabilare ut samt var mycket billigare.
Bild kommer senare.

Jag andas, alltså lever jag.

Personbästa!..igen!

Nya skor på gymmet idag & det blev bara så där helt perfekt!
På löpbandet blev det personbästa på mitt personbästa.
Fötterna känns lite men aldrig att jag ens är i närheten av hur det var för ett år sen.
Shit vad bra jag mår!
Jag har blivit en Nike-girl igen.
Mina fötter älskade skorna som bara satt & väntade på att jag skulle ta dem med hem från Stadium outlet här i stan.
Finns en mening med allt. Jag såg dem när jag kom till skoavdelningen men tyckte 780:- var för mycket. Men när jag provat alla dojjor från 499-690 så gick jag tillbaka till de första. Tänkte att kan jag betala 690 för ett par som passade halvdant så kan jag lägga på en hundring för ett pr som passade perfekt.
Så här är de:

Vackra & sköna.
De bar mig i härlig joggingtakt, både lagom & sen med mer högpuls.
3,2 kilometer. Jag här så nöjd!
Jag har inte sprungit så mycket kontrollerat sen jag var 17-18 år.
Med en andhämtning som fungerar!
Fan vad lycklig jag är! ❤

Annars har vi börjat renoveringen av mammas balkong.
Idag skurade vi både ovangolvet & på kanten på utsidan.
Grön av mossa men den blev cementgrå igen. Därefter hackade vi bort allt det lösa & borstade med stålborste för att få fästyta. Gjutningen får Johnny göra själv, jag är nog mest i vägen då.
Jag ska lasera brädorna vid väder. Sådant kan jag.
Dessutom tycker jag det är kul. 😀
Mamma är tacksam i alla fall.
Och jag lovade ju pappa.
Jag lovade att jag skulle ta hand om mamma.
Hela tiden när jag borstade pelarna tänkte jag på pappa.
Hans hus.
Han som gjort allt.
Han borde vara med nu.
Bara för att övervaka oss.
Men jag tror han är med oss.
Fast han inte syns.
Pappa…

På lördag bär det av till godaste av vänner för den obligatoriska grillningen.
Ska bli så trevligt med god mat & tjöt.
Mamma ska oxo med.

En vecka har snart gått av semestern.
I raketfart.
Hur ska jag hinna med allt jag har tänkt..?
Imorgon ska jag, tillsammans med min dotter, åka & lämna lilla fina barnbarnet till sin pappa. Kvalitetstid med dem båda. Härligt! ❤

Jag andas, alltså lever jag.

Bröllop i smyg.

Enkel läsning idag.
Idag gifte sig några av mina bästa vänner med varandra.
Helt hemligt.
Idag är det deras dag.
Jag säger bara GRATTIS!
Anna & Stefan. All kärlek till er.
❤

 

Men fan ta er för att jag inte fick veta 😀

Jag andas, alltså lever jag.

En bil, värd en halv miljon. Och?

– Okej, du vill låna en bilvagnspolett, då får du lämna legitimation i deposition.
– Jaha? Med det kan jag inte för jag ska scanna på det & behöver det!
– Jaha men har du 50:- då för det går lika bra..?
– Nä jag har aldrig kontanter på mig.
– Okej…men då kan vi låna dina bilnycklar så länge för dem behöver du ju inte här inne, säger jag med ett leende.
– Du tror väl för fan inte att jag lämnar mina bilnycklar i pant för en sketen vagn?
Min bil är minsann värd en halv miljon, här får du mitt COOP-kort!
– Menar du allvar? Varför skulle vi ta ditt COOP-kort i pant?
– Jag måste ju ha det så jag löser ju ut det när jag handlat klart.
Suck!

Önskar att jag hade svarat honom:
– Jag har oxo ägt en bil för en halv miljon & inte var det något märkvärdigt.
Fan att man ska vara så väluppfostrad!!!

Ja kunderna är många & olika.
Olika roliga kan ju tilläggas.
Tack & lov har jag haft massor av underbara människor runt mig idag.
Många av dem faktiskt just kunder.
Leenden, skratt, önskan om trevlig helg, trevlig semester mm mm.
Då blir man glad trots att kyldisken är paj igen & att kaffekokaren gått sönder.

När arbetspasset tog slut & vi lullar runt i butiken för att hitta något att frestas till kvällsmat så kommer jag på att…det faktiskt är fredag idag!
Fredag!!
Fredag…det betyder att det bara är två dagar kvar…på söndag 14:45, då stämplar jag ut.
Då ska jag andas.
Andas ut.

Men nu väntar sängen.

Jag andas, alltså lever jag.

Gulliga små pojkar!

Alltså, det är så jäkla kul att vara på gymmet!
Inte bara för att utvecklingen går framåt, ja jag har faktiskt fått muskler som syns!
Inte bara sådana som håller min kropp på plats längre.
Det sporrar till mer träning & jag både mår bra av det samtidigt som jag tycker det är roligt.
En del maskiner har kommit till. Inställningar har justerats samt vikter som ökat.
Idag gjorde jag personbästa på löpbandet & även om det inte var/är några speciella distanser för en regelbunden joggare så är det en jordskredsseger för mig.
Det är mycket magträning så under det slappa skinnet börjar det komma en annan kropp. Men jag skyndar långsamt. Jag anpassar mig fortfarande till mitt nya liv även om det gått ett år sen ingreppet.
Men det är mer som är roligt på gymmet.
Jag har sett pimpinetta flickor stå framför spegeln & kolla på sig själv som om ingen annan fanns i närheten. Självupptagna. Men de som är roligast & som ger flest fniss är killarna. Grabbar i 20-årsåldern som granskar sig själv i speglarna runt om i gymsalen.
Killen idag tog priset. Han pratade med en tjej som var mäkta intresserad av honom, det märktes tydligt. Han står & spanar in sig själv i spegeln.
Mellan meningarna han utbyter med henne så kollar han sitt hår, sin hårtofs, sina lår, tröjan så den sitter så tight som den ska, sina ögonbryn & att se sig själv så djupt in i ögonen måste vara bevis för att man gillar vad man ser.
Nu kanske ni tänker: vad är ditt problem Anne??
Ska man inte tycka om sig själv??
Nä inget alls!
Men självklart ska man det men… 🙂
Han gav mig glädje & fnissattacker så jag aldrig kunde genomföra ”plankan” en andra gång. Jag fick ge upp!
Det gjorde tjejen oxo. Gav upp.
Så fort tjejen lämnat honom så nästan hoppade han ner på golvet (kan man säga så?) & började göra armhävningar. Med blicken stint in i spegeln.
Då gick jag oxo. Med ett leende på läpparna.
Underbar dag. På gymmet. Awsome!

Fixade fina nya fransar hos Studio Floris idag & jäklar vad nöjd jag blev!
Hon är så duktig!
https://www.facebook.com/StudioFlorisOfficial/?fref=ts
Naglar, fransar, färg, bryn eller vaxning. Vad vill du göra?

Det blev en tripp till svampskogen med Johnny & mamma i förrgår.
Jag måste säga att skogen levererade!
Så mycket kantareller har jag bara hittat en hel sommar/höst förut.
Att få frossa i kantareller, det är livet!

Det har varit en fantastisk sommardag idag. På eftermiddagen ialla fall.
Det gav mig kraft att krypa ner på knä & rensa ogräset i landen.
Så nu är det gjort innan semestern.
Check!
Det är nära nu. Ledig imorgon med sen kommer tre jobbedagar & sen…
SEN!!!
Sen har jag fyra veckor ledigt!
Enda ”måstet” är att jag ska göra det jag vill & vila.
Längtar!

Jag andas, alltså lever jag.

Mamma, e lik sin mamma…

Igår gratulerade vi min gudmor till ståtliga 75 år.
Det var en trevlig sammankomst som resulterade i att jag fick en härligt ekologiskt hemodlad gurka & några blommor av ”märket” Saint Paulia.
Jag har alltid önskat mig sådana men aldrig lyckats föda upp dem så nu fick jag sticklingar som rotat sig & fått blommor.
Jag tackade inte.
Det ska man inte. Helst ska man sno dem. 😛
Jag fick ge mamma en fin komplimang samma dag med.
Jag kommer ut i köket hos jubilaren tillsammans med min mor & man när det plötsligt kommer in en kvinna, tittar på mig & utbrister:
– Maria!
Å jag bara pekat vidare på min mamma & svarar:
– Där!
Och två damer träffas efter ca 20 år!
Märkligt att hon inte trodde mamma åldrats ett dugg på 20 år.
Så jaaaa, jag är lik min mamma. 🙂

Man har läst om det men aldrig varit i dess närhet.
Hur kan man liksom inte upptäcka att man är gravid?
Man går 9 månader med en bebis i magen som man inte vet om.
Man får vrålont & plötsligt är man förälder.
Helt otroligt!
Men lika helt fantastiskt!
En kollegas dotter råkade ut för detta. Hon är min vän med för den delen.
Hon är inte opålitlig någonstans så att detta kunde hända henne är helt otänkbart. Egentligen.
Men likväl hände det.
Ett sött litet pyre tittade ut efter 9 månader i magen.
En välskapt liten flicka söt som socker.
Läs gärna länken:
http://www.hallandsposten.se/nyheter/halmstad/terese-23-visste-inte-att-hon-var-gravid-f%C3%B6dde-en-dotter-1.4399580

Sista stängningspasset på länge gjordes idag.
Sju jobbedagar kvar utslaget på 14 dagar. Ganska lagom.
Jag är trött nu.
Jag längtar efter att ligga i hängmattan men helst i solsängen.
Om regnet strilar nerför fönstren eller om solen låter min bleka nos få lite av dess färg, det spelar liksom ingen roll. Jag ska vila. Jag ska ladda mina batterier så jag orkar till nästa ledighet. Härligt!

Nu är min svärfar dålig.
Riktigt dålig. Idag räknade läkaren med max tre dagar.
Ska vi börja semestern med begravning?
Oavsett. Han har levt ett långt liv men det är alltid lika sorgligt när någon lämnar oss.
Tänker mycket på min pappa.
Min fina pappa som lämnade oss alldeles för tidigt.
Saknar honom. Som alltid. Hela tiden.

Nä nu ska jag knoppa!
Allt jag hade i skallen innan jag satte mig här är som bortblåst så det får bli ett memo en annan dag. En kassadag väntar imorgon på jobbet med start 10:30.
Jag har missat träningsdagen igår men såg till att jag låg i solen istället.
Det är minst lika viktigt för mig. Jag måste ha sol för att orka!
På torsdag ska jag få pussa på finaste barnbarnet. Saknar henne!
Älskar henne!

Jag andas, alltså lever jag.

 

Sol i syd.

Läste precis någonstans att någon valde den ”jobbiga vägen” att gå ner i vikt på.
Alltså, personen valde bort en erbjuden GBP.
Kan poängtera att så jävla lätt är det inte att vara GBP-opad!
Det är ingen räkmacke-väg till ett lättare liv.
Även jag själv trodde så innan.
Jag e riktigt glad för hennes skull. Att hon på egen hand med hjälp av kost & motion gått ner 57 kg. Grattis!
Men en GBP är faktiskt ingen dans på rosor.
Jag har lärt läxan att aldrig döma någon på lösa trådar.
Alla som dömde mig när vi träffades i Lund för att bestämma op-tider.
Jag var smalast. Minst tung med mina 96 kg.
Alla fick op-tider, utom jag.
Jag hade för högt socker.
När jag fick förklarat det för ”mina vänner” i Lund så förstod de mig.
Och jag förstod dem.
Idag lever jag bra. MÅR bra.
Men visst är det strängt att inte äta så mycket jag vill eller brukade.
En banana-split är ett helt äventyr.
En god grillad köttbit gör att jag lämnar delar av övrigt på tallriken.
Bla bla bla tänker du.
Det är väl inget problem??
Jo om man älskar mat & godsaker.
Man kan inte få allt.
Jag är så tacksam att jag kan träna, jobba & orka leva däremellan.

Idag åkte vi pölsebåten över till det vackra grannlandet Danmark.
Fantastiskt väder med strålande sol.
VARMT!
Å vi satt i bilen.
Johnnys pappa har blivit flyttad från sin lägenhet till ett palliativt boende.
Han är 94 år. Har fått cancer i strupen & väger 45 kg.
Underbara man!
Han tog mig till sitt hjärta direkt när vi träffades!
Känns så hårt även om vi vet att han har haft ett bra & långt liv.
Att se honom sängliggandes, att inte kunna ta sin bil & åka till sin kärastes grav, det känns hårt. Trots att jag inte känt honom i så många år så svider det.
Tänker på min egen pappa.
Det är min tur att trösta nu.
Så som Johnny fanns för mig när pappa gick bort.

Snart är det dags för jobbehelg igen men nu är det inte så många timmar på fredag & lördag. Söndagen bli fullspäckad men man är ju van.
Sprintermästaren i Halmstad så det lär bli mycket folk.
Gillar att vi hade en kund som köpte 12 andelar för dryga 2000 för att komma åt gratisbiljetter till entrén på travet.
Billigare att betala 180:- per person…eller?
Hoppas att det systemen drar in lite kosing denna gången då.

Jag andas, alltså lever jag.

Ännu en födelsedag att lägga bakom sig…

Fredag den 30 juni 2017.
En jobbedag som alla andra.
Den började 8.15 & slutade 17.15.
Jag var trött & grinig när jag vaknade.
Ingenting var kul för jag visste att jag skulle vara många timmar på jobbet & något firande idag skulle det inte bli.
Imorgon.
Ja då skulle mamma komma.
Mamma.
Men när Johnny grattade mig redan då jag slog upp ögonen så blev jag mildare i tonen.
Blommor stod på bordet & frukosten var framdukad.
Allt för att jag ska må bra & vara glad.
Han visste hur nojjig jag varit inför denna dagen.
Och den är inte ens en typisk milstolpe som nästa år kommer att vara.
Dagen på jobbet var helt fantastisk!
Alla dessa grattis & kramar jag fick.
Alla hälsningar på Facebook.
Det fick mig att känna mig speciell. Trots bara 49 år.
49 år. När hände det?
Att det blev hela 49 år menar jag. Hela fyrtiotalet har strax försvunnit!
Herrejösses liksom!

Väl hemkommen så bakade jag ihop en egen tårta. Hade planerat rulltårta med grädde som små bakelser men sen hittade jag ett enkelt recept på en långpannetårta.
Problemet med den var bara att man inte kunde rulla ihop den som en vanlig rulltårta.
Så jag fick improvisera. Tårtan behövde ju inte vara stor.
Det kom ju bara en. Mamma.
Men jag hoppades ju.

Lördag & mysfrukost med mannen. Katten var såklart oxo med för han ska ju ha sin leverpastej. Och sin morgonkel.
Istället för att börja städa så tog vi bilen & körde till skoaffären.
Tre par skor rikare gjorde mitt humör ännu bättre. Jag hade fått presentkort på kläder dagen innan & då handlade jag in tre par shorts + en hoodjacka på Lager 157.
Och har ändå pengar kvar på presentkortet, snacka om bra köp!

Mamma kom!
Hon hade tagit med sig Sessan, lilla voffen så Hoppsan blev oxo glad.
Men det blev bara vi.
Tårtan var ok fast den kunde vara saftigare.
Fick goda kärleksmums av mamma, precis som jag önskat mig.
Kvällen avslutades med en trikerunda till en arbetskamrat utanför stan.
Vi ville kört en runda i stan men hela ytan var täckt med folk som skulle till/var på Tall Ship Race. Jag som oftast är trött på folk på fritiden ville inte dit.
Inte intresserad!

Helgen är snart till ända & en ny vecka börjar.
Men jag är ledig måndag, onsdag & torsdag innan jag går på kvällshelgen.
Det är snart semester.
Jag längtar. Ska bara vara ledig & inga direkta planer men det ska bli skönt.
Kan jag inte ligga i hängmattan & läsa så får det bli soffan.
Jag ska andas & ta det lugnt.
Bara vara…

Nästa år är det 50 år.
50 år på denna jord.
Men det tar vi sen.
Nu är nu.
Ta vara på nu.

Jag andas, alltså lever jag.