En underbar utflyktsdag med ett abrupt slut.

Hämtning ca 8.30 & ett stopp på jobbet innan resan bar iväg söderut.
Hade inte sovit ett skit men vad gör det när stereon går igång i mina vänners bil &
feststämningen drar iväg hela vägen upp till toppen.
Då känner man sig älskad.
Vänner är en skattefri förmögenhet.

Få åka Helsingborg-Helsingörfärja igen efter säkert 20 år, var kalaskul.
Att få gå upp på däck, Låta solen blända & vinden rufsa håret.
Hetsen av alla som ska på toa, handla godis för att sedan vara först nere i bilen igen.
Mysigt på något vis.
Väl över åker vi några kilometer för att handla på ett Kvikkly.
Parkerar bilen  & går mot affären då vi plötsligt ser en man som ligger på marken.
Anna & jag tänker detsamma utan att säga något:
– Redan full & har ramlat omkull?
– Vi är ju i Danmark!
Men när vi närmar oss ser vi att mannen inte alls är full utan har trampat snett på en gatsten, ramlat & blöder från huvudet. Hans fru sitter bredvid honom & några förbipasserande har stannat till för att hjälpa. Ambulans är ringd & på väg.
Anna hjälper till. Tar hand om frun & mannen på bästa sätt. Fint Anna!  ❤

Hela resan är sedan annars full av skratt.
Det blev lite handlat, smått & gott.
Lite öl bland annat. Och såpass att jag kan göra mig egna gröningar.
Jag blev nästan körd fram till dörren & jag var så nöjd med dagen.
Vilka vänner!

Hemma väntade min lilla fina kisekatt.
Så len & kelen.
Jag packade upp & efter det bestämde vi oss för att powernappa tillsammans.
Soffan var redo & vi snarkar in. Jag halvslumrar & kelar denna lena päls min skruttis har.
Allt är tyst & avslappnat.
På ett ögonblick förändras allt.
Katten flyger upp i luften fastsatt i min arm.
Tror han fräser men jag är inte säker.
Jag känner smärtan av hans klor.
Han sitter fast. Jag får inte bort honom!
Jag fattar inte vad som händer & jag tror inte han gör det heller.
Varför släpper inte klorna??
Äntligen vaknar Hoppsan till liv & fäller in klorna & jag är nog halvt i chock då jag bara
upprepar: detgörontdetgörontdetgörontdetgöront…
Ut på toan & spolar vatten. Det blöder bra.
Vad gör jag nu?
Här står jag ensam med handen blödande i handfatet & några tårar trillar på mina kinder.
Ensam.
Hur ska jag lyckas linda om alla såren utan att blöda ner hela badrummet?
Fick offra en handduk. Virade om & försökte få stopp på eländet.
Gick omkring med handen dunkande. Började plocka fram plåster men insåg att det inte räckte.
Hela handflatan var full av blödande rivsår.
Två hål i väggen har man hört talas om men tre hål i handen?
Två plåster lyckades jag få på & sen hittade jag en steril lapp att lägga i handflatan innan jag lindade om.
Allt desinficerat förstås!
Tummen är värst utsatt. Den gör mest ont nu. Den fick mest stryk.
Får öppna den & kolla innan jag släcker ljuset ikväll.
Det blir ett besök på Nyhem imorn.

Jag andas, alltså lever jag.
Förhoppningsvis ett tag till…

Vilken härlig dag!

Sov till 9.
Gossade kudde till 10.
Så skönt!…med semester.
Hade precis dukat fram frulle & klappade katten när Anna messade.
-Vill du följa med & ränna på stan?
Mina tankar satta i ord.
Jag skulle ju in till stan & snurra för att växla pengar då vi åker till Danmark imorn.
Hade lite ågren då jag skulle in där själv.
But a man’s gotta do, what a man’s gotta do eller vad det heter…
Jag tackade ja & rullade ner med bilen till henne. Vi tog buss till stan.
Och nu har jag köpt mitt eget busskort!
Eller tag.

Vi hade en kalaskul dag då alla biträde/expediter var leende, tillmötesgående & supertrevliga!
Det föll ett ynkligt litet regn över oss men det skrämde oss inte. Vi är ju trots allt inte gjorda av socker.
Vi fick uträttat alla våra ärende plus några till. Men till mycket bra priser.
Solen bröt fram & vi satt ute för att ta lite frappino & lemonad från Espressohouse.
Underbart!

Myser i soffan & kollar Matador. Denna underbara danska serie som jag säkert sett snart 20 ggr.
24 avsnitt.
Varje gång skänker jag en tanke på den fantastiska person jag fick lära känna en gång i tiden.
Den som lärde mig älska Matador. Min fina svärfar. ❤

22:47.
Dags att krypa ner. Imorgon väntar nya äventyr med fina vänner.
Vänner som bryr sig.

Jag andas, alltså lever jag.
Hakuna matata….

Bara regn hos mig.

Regn.
Regn, regn.
Regn, regn & regn.
Josåattsåärdet.
När man till & med är trött på att nöta soffan, då är något fel.
Hela tiden intalar jag mig att det inte spelar någon roll hur vädret är, bara jag får vara ledig.
Jo så är det. Vissa dagar.
Men några dagar nedlusade av sol hade inte gjort något.
INGET ALLS!

Sitter klistrad framför tv:n då Tredje ögat visar dubbelavsnitt.
Plötsligt läser jag i tv-tablån att det är säsong ett.
FAN!
Inte där oxo!
Secrets & Lies var likadant häromdagen.
Och säsong två har inte börjat visas i USA.
Om TÖ har börjats på i Norge vet jag inte.
Hoppas året går fort. Eller inte.
Nej.
Låt oss stanna upp ett tag.
Andas.
Livet går för fort.

Haga-mannen släppt.
Dömd 2006 till 14-års fängelse.
Kommer ut 2015. 14 år?
När jag gick i skolan skulle det då vara år 2020.
Gott uppförande?
Herregud!
Jag tror att ett medborgargarde kommer att ta hand om honom.
Jag säger inget.
Tystnad.

Längtar efter lilla sötsnuttan.
Hon kan gå nu.
Fantastiskt!
Bilen är fixad & snart bär det norrut.
Ensam igen.
Katten får bli hemma.
Längtar till atmosfären i Vadstena.
Denna tystnad. Detta lugn.

Vi har haft tisdagsmys, Hoppsan & jag.

Jag andas, alltså lever jag.

Söndag. En dag som alla andra.

Hösten är här.
Den kom innan semestern hann ta slut.
Sitter & tittar ut genom fönstret där blåsten river i träden.
Den vänder på varje löv.
I fredags gick äntligen min kära kollega & vän Anna oxo på semester.
Jag blev hembjuden till dem på en grillkväll med nya, för mig, glada vänner.
Det blev sång, musik, mycket god mat & massor av skratt.
Så nu när semestern är startad kommer Humle & Dumle att spendera x antal timmar tillsammans.

Idag hade jag dejt med en annan fin kollega, Wendela.
Gymmet öppnade inte förrän 12 men vi hängde på låset.
Idag skulle jag följa med henne ner i källaren där de ”stora grabbarna” tränar.
Hon visade mig runt bland vikter & maskiner.
Jag klappade henne på axeln & sa:
– Vi ses där uppe, jag går till mina säkra maskiner där uppe.
Hon bara skrattade sitt glittrande skratt & jag gick.
När hon kom upp så visade hon mig de gamla följeslagarna: chin&dip!
Redan efter ett par upprepningar kände jag att nog skulle få äta upp detta.
Och mycket riktigt.
Det måste vara det som knockade mig i eftermiddags.
Jag blev illamående & fick en grym huvudvärk.
Softade in mig i soffan & snusade bort många timmar.
Fortfarande skallebank så nu fick Mr. Ipren dela med sig.
Sen vände det. Spänningen släppte, ja den jag antar satt i mina axlar.
Mår i alla fall lite bättre nu.

Slökollar på Beck.
Gamen.
Har sett den massa gånger men jag bara älskar Gunvald Larsson!
Hans sätt att se på folk när han är arg. Hans sätt att le med ögonen.
Suck!
Dessa blå ögon.      

Lamporna runt omkring mig släcks ner. Timers. Bra.
Måste nog komma i säng lite tidigare ikväll. Ska upp till Oskarström imorn för att lämna bilen för lite mek.
Sen får vi se om det blir roadtrip med Anna.

Jag andas, alltså lever jag.

En tur i bil med katt – en upplevelse.

Underbara fina pälsboll!
Att du fortfarande tycker om mig är en gåta.
Efter allt vad du fick utstå idag.
Jag tänkte: Katt i bil.
Du tänkte: Aldrig i livet!
Men du måste lära dig att åka bli avslappnat, säger jag.
Du svarar med att bajsa i transportburen.
Lättare att rasta en hund före en bilfärd.
Nåja, väl framme & buren rengjort, tack mamma, så var livet inte så hårt längre.
Gräset doftade underbart & var så mycket grönare, här på den andra sidan.
Och upptäckten av robotklipparen ska vi bara inte prata om!!
Eller jo det ska vi. Tror minsann du förälskade dig i den!
Vi sprang runt flera varv i trädgården för att du skulle komma nära & flirta.

Pälsbollen fick oxo träffa på lilla Sessan.
En jackrusseltik som uppförde sig exemplariskt!
Inte fick de hälsa nos mot nos men på behörigt avstånd & det gick bra.
Inget morr, skäll eller väsande.
Bästa med hela resan var överraskningen som kom farande i Volvo.
Dottern med familj!
Fick pussa på finaste barnbarnet. Älskar!!

Hemma igen & lilla kisen kliver ur buren. Kliver in igen. Kliver ur. Kollar mat & vattenskålar.
Kollar bajjamajjan. Lägger sig ner. Och somnar. Och han har sovit i stort sett hela kvällen.

Själv sov jag oxo länge idag, som vanligt. Eller slappade länge ialla fall. Hade gosetid med Hoppsan.
Funderade. Tänkte fram & tillbaka. Funderade på ensamheten.
Att bli ensam igen är tufft men ändå är jag förbannad till max!
Jag klarar mig, så det är inget problem men att bli behandlad så…pissigt!
Men nu är den tiden förbi. Jag tar dig aldrig mera tillbaka.
Å du kan leta genom hela cyberspace efter den perfekta kvinnan för dig.
Den som inte röker eller dricker. Den som är spontan & kan älska dig precis som du är.
Den som är hos dig när du vill. Bara när du vill.
Men vänta, det är ju jag!!
Tack men nejtack!
Det är som Gessle sjunger:
…det är över nu.
Inga mer tårar nu.

Semestern rullar på & den är väl inte precis som jag ville men man kan alltid ändra sina planer.
Tränade idag & varför är jag så trögstartad ibland?
Jag älskar ju det!
Varje gång jag är där tänker jag på min kära lillasyster som var med mig en gång.
Hon peppade mig. Det satte sig.
Funderar allvarligt på att smita dit imorn med. 

Jag andas, alltså lever jag.

Söndagsmys.

Vilken underbar dag!
Mitt hjärta ler & jag mår bra.
Jag har fått kvalitetstid med min dotter, min blivande måg & mitt underbara söta barnbarn!
Allt jag kan säga är tack.
Tack för att jag fick vara med.
Tack för att jag får vara med & dela ert liv.
Kärlek!

Sitter & zappar runt på tv:ns alla kanaler.
Finns inte ett skit att titta på.
Eller egentligen ganska mycket.
Det är just nu Flickan i jordkällaren med en skön Gunvald Larsson.
Kan inte hjälpa det men mannen är så snygg!!
Förut kollade jag Wallander med Rolf Lassgård & han är ju med helt i min smak.
Titta vi sjunker, Titanic, med Di Caprio men han är för ung. Mesig.
Ja där ser man vad smaken är olika.
Allt som räknas ändå är ju pålitlighet, ärlighet & kärlek.

Och precis där slog isen emot fartyget.
Paniken råder & jag väntar på tystnaden.
Minns känslan jag fick när jag var på utställningen.
Tystnad. Panik. Kyla. Och åter tystnad.

Nog med snack för idag!
Sammanfattar dagen med ordet. Underbar!

Jag andas, alltså lever jag.

En förträfflig dag!

Halv sex.
Pinkenödig.
Trött.
Upp.
Snubblar över kelen katt.
Klar med ärendet.
På väg tillbaka.
Snubblar över kelen katt.
Tar katten med till sängen.
Vill sova.
Katten vill inte sova.
Han kör springrace mellan vardagsrummet & min säng.
Stannar till & hoppar på mig.
Suck!
Jag krigar med honom till klockan nio.
Sen fick hann vinna.
GÄSP!

Såg att jag fått mess av finaste dottern.
Så det blev upp & hoppa, äta, duscha & gosa katt.
Vi drog ner till Japans golfbanor samtidigt som solen behagade visa sig på himlen.
En härlig runda med en glad Stella-bebis som kollade bollar som slogs i alla banors hål runt omkring henne.
Hon uppmärksammades applåderande & alla log.
Jag vann efter en slagsnål omgång. 34 slag.
Vinnaren betalar glassen!
Så det blev glass under träden i skuggan.
Vi fortsatte vårt mys på Lager 157 & jag avslutade med att inhandla största säcken med kattmat på Grizzly.
Funderade på hur jag skulle få hem allt men jag levde för stunden & insåg att det löser sig sen.
Och det gjorde det.
Bilen skulle nämligen inte parkas i garaget då jag skulle möta upp syssen med flera för ett besök på Fridolfs Krog.
Alltså blev vägen hem mycket kortare. 10 kilo kattmat var inte så tungt & de andra varorna jag handlat fick väga åt andra hållet. 20 kg kattsand fick däremot vänta kvar till nästa vända. Då kunde den åka i dramaten. Perfekt!

Maten på Fridolfs var inte samma höjdare som förr. Trevlig personal & syssens flickor uppförde sig galant men neeej.
Vi hade dock en väldigt trevlig stund.
Saknade min fina pappa som blivit sjuk.

Väl hemma ikväll så delade tv:n med sig av sötsliskig saga när den är som bäst:
Prinsen & jag.
Men jag har slutat tro på sagor. De existerar inte med en prins på en vit springare med dragen lans.
Sitter nu & undrar varför jag har satt på fredagen 13:e.
Vilken skit!
Ja den är från 1980 eller så men jösses så kass!
Precis som i Jonas Gardells berättelse om x antal amerikanska ungdomar som har ett haschparty på stranden.
Å sen går upp i det övergivna huset där ingen har satt sin fot sen den psykopatiska pappan mördat hela sin familj med yxa för x antal år sedan. Ni-na-na-na-na-naaaa!!!!

Sängen är renbäddad & jag nyduschad.
Vilken kombo!
Snart blir det nanis för morgondagen väntar & med den blir det nog pannkaksladan i Höganäs med bästa dottern & familj.
Det kommer flera ligga-&-lata-sig-på-soffan-dagar när de åkt hem.
Men tiden går fort!
En dag på semestern redan avklarad.

Jag andas, alltså lever jag.
Tror jag börjar känna mig bekväm igen. Puss!

Moster Aaaaanne!

– Moster Anne!
– Moooooster Aaaaanne!!!
Kramkalas på jobbet med finaste systerdöttrarna.
Vilka kramar, pussar & leende.
Hur glad blir man inte på en skala?
Det var en härlig uppmuntran på en lång dag.
Kärlek!

Jag körde ”långa vägen” ut till Oskarström för att kramas lite till.
Blir bortskämd med god mat & vi skvallrar runt lite.
Man är alltid välkommen till mor & far.
Småflickorna ska i säng & det blir som vanligt en liten procedur när moster Anne
är i närheten. Men även om man måste tjata lite så ler man åt deras påhittighet.

Har nu landat i soffan hemma med en skål bigarråer.
Katten är mätt & har somnat.
Snart dags för mig med.
Sovmorgon i morgon.
Härligt!
Tre arbetsdagar kvar.

Jag andas, alltså lever jag.

Semester i sikte.

Vad?
Jag lovade ju aldrig att jag skulle komma tillbaka eller hur?
Men nu så är jag här. För en stund.
Semestern närmar sig med stormsteg & jag känner att jag behöver den.
Behöver landa.
Massor har hänt sen sist men orka dra allt.
Jag har min lilla katt som visar både bus & kärlek oavsett om jag är sur, glad eller ledsen.
Han älskar mig precis som jag är.
Han lovar inget.
Han sviker mig inte.
Visst, jag ställer inga krav heller. Kanske därför vi funkar så bra ihop?
Vi har skilda sovrum. Han äter när han vill. Jag äter när jag vill.
Jag jobbar. Han river lägenheten.
Han sover i min famn. Pussar min näsa. Ber mig klia magen.
Han är rumsren. Inga kallingar eller smutsiga sockar på golvet.
Han älskar mig & jag älskar honom.
Vad mer behöver jag?
Så för att göra en lång historia kort.
En historia på blandade månader om fem år.
Ringmärkt i fyra månader.
Jag har låtit förlovningsringen rulla iväg.
Tack & hej!

Så semesterschemat ligger orört.
Det blir Vadstena till fina barnbarnet med familj.
Det blir bästis-utflykter.
Jag hoppas att det blir massor av bad & sol på stranden.
Jag hoppas även på någon regnig dag så jag med gott samvete kan ligga på soffan en hel dag &
kolla film.

Träningen finns kvar i mitt liv men jag har maskat.
Dumt!
Jag älskar ju att träna!
Det som är det jobbigaste (hm!) är att ta sig dit.
Att vara där ger adrenalinkickar & jag får min systers pepping i örat hela tiden.
Trots att hon inte är med mig fysiskt i lokalen.

Jag har träffat min bror igen.
Efter, ja hur många år?
Det var trevligt. Han har förändrats.
Men alla är vi olika.
Han är lycklig & det är få förunnat.

Närmast nu väntar Wallander – tjuven.
Imorgon är det jobb.
Fyra jobbar dagar kvar.
Sen kommer den.
Semestern.

Jag andas, alltså lever jag.
Alive and kicking.