Årets ombud del 4

Farsan Baloo!
Min egen favorit: Tommy Söderberg. Inte kunde jag bara ignorera & låta bli. Att få klappa om gamla farsan Baloo var ju bara fräckt & härligt!
Efter idolfotot sträckte jag fram min hand & tackade även honom.
-Tack ska du ha Tommy…
-Nej tack ska DU ha svarade han.
Då blir man sådär varm inombords…

David Lindgren behöver knappt presenteras!
Eller nåja, några kanske inte vet. Han spelade Thomas Ledin som ung i Ledins show. Helt underbar!
Hans röst ger en gåshud & sen att han är fin att titta på gör ju inte saken bättre. Dock kan han ju vara min son så jag lägger läckra tankar på hyllan & uppträder korrekt. Men..MUMMA!!

Sen kom nästa sångfågel.
Tjejen med kaxig men skön attityd.
”Mitt namn e Lena Philipsson”

Får säga att hon trots allt ser lite sliten ut men ett liv i rampljuset måste ju tära på en. Hon är fantastiskt duktig & har sin röst i behåll trots många år i hetluften. Många sköna gamla låtar från 80-talet & nostalgin var ett faktum.

Okej då….hon E snygg!

Jag andas…alltså lever jag.
….mitt namn e Anne P. Utan H.

Årets ombud del 3

Partypingla på väg!

Kvällen är här & vi ska fraktas från hotellet till Friends Arena för avslutning på galan. Alla priser ska delas ut & trots att vi inte var direkt nominerade så var vi där.
För att äta gott & lyssna på bra framträdande. Ingen visste vad eller vilka men det verkade påkostat.
Vi blev mottagna med leende personal från Svenska Spel. Ett handslag. Jag kände bara att här måste jag spexa.
Så vi båda, Anna & jag, slängde oss om halsen på dem & sa:
-Vi är från landet & vi hälsar på folk så här!
En bamsekram & de log ännu mera. Skönt att få leva upp lite.
Champagne inne i stora entrén & det kändes så härligt!
Kvällen började & första prisutdelaren kom in. OH MY GOD!!!
När vi hade kontrollerat våra platser vid bordet, bord ett, tyckte vi att vi var malplacerade men nu var det bara så helrätt!
Bord ett bjöd nämligen på baren till vänster, närma till toaletterna samt JÄTTENÄRA TILL KÄNDISARNA!!!
Bilden talar för sig själv men för er som inte är så idrottsintresserade & kanske inte kan urskilja kroppen från alla skydd.
Här är han: Nicklas Lidström!
…och en salig idrottsintresserad kvinna.
Jag andas, alltså lever jag.
WOW!…fortsättning följer…

Årets ombud del 2

Konferensen på Friends Arena var helhärlig!
Visst kom ett å annat gruskorn i ögat någongång ibland men då var det alltid byte i båset & man piggnade till igen.
Vår föreläsare var Henrik Fexeus.
Helt fantastisk!!
En mentalist med väldigt mycket humor.
Hela tiden var uppmärksamheten på topp.
Helt fängslande. Så fängslande att jag redan beställt två böcker av honom. En mindreader.

Maten var helt otrolig & vi fick även komma in på själva arenan. Där låg inget gräs men det snart skulle komma från Bordeaux i Frankrike.
Det rullas ut & byts ett par gånger om året. En multiarena där konserter avlöser hockeyrink som avlöser speedwaybana. Bland annat.

¨Man nästan hörde ljublet rulla mellan stolarna när Zlatan gjorde sitt fantastiska cykelsparksmål. Mäktigt!

De hade gjort en så kallad marknadsplats där vi alla kunde mingla & lära oss om lite av varje. Lite påminnelse & uppriskande i minnet samtidigt som det kommit lite nya saker.
Anna var en modig tjej som provade den fräsiga Lotto-bilen. Gjord så att man kommer bara in genom fönstret. Kommer du in & inte ut, ja då får du bli kvar eller hoppas att de hämtar skärbrännaren. Men Anna fixade det utan problem….nåja två försök så gick det. ❤
Jag la mig bara ovanpå…

Jag andas, alltså lever jag.
….fortsättning följer…

Årets ombud

-Vi tar oss hem till hotellet direkt efter sista utdelade priset va?
Ja så diskuterade vi. Vi var inte nominerade till något. Vi var bara där för att ha kul.
Och det hade vi haft.
Men vi var trötta efter långa tågdagar & även om konferensen var kul så är det strängt att sitta så mycket.
Då kom näst sista nomineringen.
-Och de nominerade är:
*trumvirvel*
Bla bla bla & City Gross.
-Oj är vi nominerade frågar Anna?
-Jao, har du inte sett?
-Nääää….
Vinnare är…….
CITY GROSS
Jahapp! Jubel i busken vill jag lova!
Sen kom Mårtensson-killen. Visst han e snygg men så lång!
Att krama honom är ju en utmaning men det gick & vi bara skrek som fjortisar!
Då sa han:
-Dags för champagne!
…& vi som vanligt: Bjuder du?
JAPP!
Så vi pinnar bort till baren. Beställer champagne. Tjejen frågar:
-Hur många glas?
-Tja…2-3-4-6-8-10-12 eller något. Släng upp ett gäng så får vi se.
Gottis!

Ja det var avslutningen. Vägen dit var lång, rolig & innehöll massor av skratt.
Första skrattet jag hörde var Bennos.
Benno Magnusson. Fotbollsspelaren som blev…ja vad blev han? Egentligen.
Svenska Spel-ombudscoach eller vad man ska kalla det.
Vi hade så kul i våra dagar på Tilles. Jag kan prata men denna killen har svada.
Så jag var ju tvungen att kramas lite å förklara vem jag var…
Han var snäll…han låtsades att han kom ihåg.

Jag andas, alltså lever jag….
….fortsättning följer..

En ängel till i din himmel

Jag är så glad att jag hälsade på.

Den dagen jag lånade ut min tid till dig.

Att jag brydde mig om.

Det visade sig att du var klar med livet hos oss.

Jag såg i dina ögon att du visste hur det var ställt med dig.
Du såg på mig hela tiden när vi satt & pratade. Du reste dig & kom fram för att krama mig med orden:

-Anne, det här var den bästa julklappen jag kunde få. Att du är här.
Det värmde då. Det värmer nu.

Nu sjunger du bland änglarna & trots att åren mellan vi sågs var många togs jag emot som en bonusdotter.

Tack Jan för att du ringde.

Tack Anita för att jag fick krama dig en gång till…♥

Sov i ro du underbara…

Here we come!

Det är dags att packa väskan.
Tillsammans med härliga Anna ska jag göra Stockholm osäkert.
Och tillsammans med Anna kommer man aldrig att veta vad som händer.
Vi får våra infall lika snabbt som en gris blinkar.
Ja så är det!
Det ska bli ombudsgala på Friends Arena. Wei!
Tåget går klockan 15 & allt måste packas ikväll.
Jag börjar jobba redan kl.07 & slutar 14 så det gäller att få med allt.
En lång dag med andra ord. Dock ska det bli gott att komma upp till Stockholm redan lördagkväll & få gossa
hotellkudde innan söndagens festligheter. För att inte tala om frukosten…mm!

Annars mår jag bra.
Har varit i paradisets palats & njutit av lugn.
Den vackra naturen precis invid knuten.
Den varma brasan som sprakat så hemtrevligt.
Så vackert!
Måtte jag få stanna där länge…

Jag andas, alltså lever jag.
……kort men jag måste sova.

Kvittifierad

Ja så har det då hänt igen.
Argh!
Är förbannad på mig själv för att jag går på sådana nitar, eller vad är det med karlar & hur behandlar de sina kvinnor??
Jag blir så jävla ledsen!
Så oärligt.
Jag blir ursinnig!
…fast det var nog dömt att misslyckas.

Men plötsligt så slår ödet till.
Ödet.
Han har blå ögon. Vackra leende blå ögon.
Han är snäll. Han bryr sig. Han är mästerjägare. En kock utan dess like.
Ja det sistnämnda har jag ännu inte kunnat bekräfta men när han pratar mat smälter jag.
Jag var nämligen bjuden på mat i fredags, planka.
Men ödet ville något annat.
Det blev sjukhus & blindtarmsoperation. Inte för mig då men för mitt öde.
Massor av dropp istället för plankstek. Vi lärde känna varandra mer. Å mer. Å mer.
Det var längesedan jag skrattade så. Hjärtligt!
Inget krystat. Inga hemligheter. Bara nuet.

Jag har haft en helg där jag upptäckt ett litet paradis på jorden.
En plats jag inte visste fanns. Och allt detta delar han med sig – till mig.
Så härligt!
Han är en livsnjutare. En man som insett att livet inte går i repris.
Hittar man den man letar efter så ska man hålla hårt i den personen.
Man visar sin kärlek på alla sätt det bara går. Att bara få vara nära.
Respekt.

Hur ska man då göra?
Kan man släppa allt som varit & gå på nästa tåg?
Vad tänker folk?
Efter en tid av ovisshet & undran har jag fått le igen.
Må bra.
Livet är ju för kort för att inte levas.
Alltså struntar jag i vad folk tycker.
Jag är så glad att jag hittat vackra blå ögon, igen.
Kanske blir det inte vi fram till evighetens dag men just nu känns det så rätt.
Vi är båda två kvittifierade.
Som fåglarna i Bambi. Kvittrande, glada, galna & kära.
Lika snabbt som det går upp kan allt falla ner så jag tänker ta hand om stunden som är nu.

Jag andas, alltså lever jag.
Det är nu det börjar…

Manu propria

Skit, usch å pestpina!
Ja ungefär så känner jag mig.
Mår avskyvärt & tycker att livet suger!
Alldeles nyligen var allt i rosa skimmer, nåja, men jag mådde fantastiskt.
Minuter, sekunder & allt förändras.
Ensam.
Ensam & sårbar.
Och hela tiden ska man le.
Inget får hindra leendet. Man måste vara på topp.
Ler man inte måste man redogöra för vad som är fel.
Jag vill gråta. Snora i kudden. Vara ynklig & bara få sitta i mörker.
Varför får inte jag må dåligt ifred..?

Men…

Älskade kunder!
Ni har varit underbara idag. 95% av er ställde era varor åt rätt håll.
Så enkelt att vara kassörska då.
Glada, leende gjorde ni min dag fantastisk.
Tack!

Jag andas, alltså lever jag.
……….ta vara på det du har, i ett flyktigt ögonblick kan allt vara borta…
……………………..funderar allvarligt på att ta bort min hallux valgus.

I just want a simple fairytale

http://www.youtube.com/watch?v=TPJFB0nfLAg&NR=1&feature=endscreen

I also want the fairytale but it can be more simple than Susan’s.

I breath, thats why I live. 

Lite av varje

Näää orkar inte dra julen….
Fick julklappar jag inte trodde jag skulle få och kände mig lite dum när jag inte hade något till min kära syster.
En gossejacka, en ytterjacka – Tenson, en favoritönskad parfym av hjärtat & en mysbrasa att sätta på väggen av familjen Loell som kom till nyår.
En fin ljusstake av dottern. Full tank till bilen av mamma & pappa.
Saker som jag behövde. Både för praktiken & myset.
Och jag kände mig som en bov när jag inte gav något. Jo jag hade med mig lotter ju!
Dessvärre inga stora vinster men det är ju tanken som räknas…eller?
Sa ju att det inte skulle vara klappar. Bara mellan mig & dottern.
Kanske har jag varit lite snäll ändå..?

Nyår då?
Jobbade till 16 & sen hem för dusch & fem minuter på ögat.
Jag hann innan älsklingen kom & vi for till Kullagatan för att slicka rent tallrikarna från såsen gjord på festmiddagen av kalkonen.
Oh my god så gott det var!!
Lillasyster hade gjort en kaka till kaffet med lingon som jag tydligen var den enda som tyckte var sur.
Eller väldigt syrlig ialla fall.
De andra åt. Mamma fyllde i efteråt att den var ännu godare både en & två dagar efteråt.
Jag ber om ursäkt om jag var grinig angående kakan allra käraste syster!
Älskar dig…

Väntan till tolvslaget blev som vanligt lugnt men efterson sällskapet var trevligt så var det inte lika sövande som förr.
Lilla Alma & Inez lekte ganska länge men lilltösen gav upp först. Alma höll sig till 22.40.
Innan dess hade Alma satt igång världens cirkus & hennes skratt klingade så härligt.
Trött som en ja jag vet inte vad men jag agerade taxi ialla fall för det hade jag lovat.
Men tyvärr sover jag ju inte länge dagen efter…& jag vaknar alltid med huvudvärk trots att jag aldrig dricker något.

Dagen idag då?
VC-besök hos Pia & sista kollen på blodtrycket. Det blir nog en liten piller till i högen av de andra. Ligger på 144/90 & de vill ha ner det till 135 på övertrycket.Annars var det bara att ta nya tag efter helgerna.
Det blev handlat på City Gross där jag träffade mamma & pappa. Kul!
Åkte sedan hem & fixade oxrullader med en smarrig sås som jag visste skulle gå hem hos älsklingen.
Det gjorde den…
Nu har han åkt hem till sig & vi har lite lugn & ro på varsitt håll. Skönt att veta att man kan sova i lugn & ro.
Jag slipper snarkningarna från honom & han slipper att jag bankar på honom hela tiden för att han ska sluta.
🙂

Har jag tur blir det en loppistur till stan imorgon men det är ju trettondagsafton så kanske har de inte öppet.
Roligt är att ARN kommer på kvällen, två filmer. Najs!
Nu ska jag slappa lite till Eddy M. i Beverly Hillsäventyret nr 3.

Jag andas, alltså lever jag.
……………woop woop!!