Det är någon som styr…

Det blev ingen Hanna-dejt då hennes man blivit sjuk.
Inga plommon idag alltså. Men på torsdag ska jag få!
Så det blev lite latande i soffan till lite inspelat på tv:n.
Bland annat om hur det var att spela in Poirot med David Suchet i huvudrollen.
Den finurlige lille belgaren som löser alla Agatha Christie’s mord.
När jag sitter där & kollar så tänker jag på den där speciella boken om de 10 små negerpojkarna av Agatha Christie.
Boken som jag läst så många gånger men aldrig sett filmen.
En reklamsnutt från CD.ON dyker upp bredvid mig & jag börjar söka. Minsann om jag inte hittar filmen! 
Som jag har letat!
Nu ligger den på CD.ON för att förflyttas hem till mig. Äntligen!

Ja just, det var bokad tid hos Ellinor på Salong Gabrielle så jag susa iväg med bilen & tycker jag är smart som parkerar inne på Actic’s parkering. Kan ju träna efter frissan.Betalar & knatar bort till frissan. Mycket prat & ny färg i håret.
Två timmar senare är jag på väg tillbaka till bilen igen.
Träna?
Var inte så sugen längre. Nej.
Nej jag åker hem.
In i bilen & ställer mig bakom en annan bil som oxo ska ut från parkeringen.
Väntar.
Väntar.
Väntar.
Men vad i helv…???
Nej det går alltså inte att komma ut från parkeringen. Inte på ena hållet eller andra hållet.
Förut var det enkelriktat men nu har de släppt på trafiken så nu var det lögn att komma ut.
Hm.
– Anne, förtsår du inte? Det ÄR meningen att DU SKA träna!
Funderade bara en ynka sekund innan jag vände bilen & parkerade igen.
Gick in & tränade. Kände mig skitnöjd!
Var mycket enklare att komma ut från parkeringen sen…

Väl hemma hade jag styrkt mig med ork så det blev svamprensning & frosseri i smörstekta kantareller.
Så underbart att bara få vräka i sig. Visst kan man kalla det för fusk när man köper svampen istället för att vandra i skogen men jag plockade ju dem själv i affären så udda borde vara jämt.
Knåpade ihop några äpplepajer oxo. I mina små fina formar som är lagom för en person. Gjorde fyra.
De blev dock lite väl söta för mig så jag åt inte hela. Så tre & en halv paj står i kylen.

Så resten av kvällen blir mys i soffan med gosekatten till Två panka tjejer bland annat.
Då sätter sig Hoppsan upp i soffan & blickar uppåt. Jag vänder huvudet uppåt & får syn på en sådan där stor äcklig spindel.
Jag minns förra ingreppet jag gjorde med ett sådant äckel & inser att jag måste ha något annat än flugsmäcken att ta väck dem med. Jag tar den långskaftade borsten & liksom sopar till den. Jag vill ju inte ha märken på tapeten.
Åsså faller den. Suck!
Åsså är den borta.
Blicken jag får av katten är inte nådig. Jag har slarvat bort hans kvällsmat.
Lika bra tycker jag för jag vill inte att han äter dem. Dom är äckliga!
Vet inte om Hoppsan håller med mig…

Jag har bytt plats i soffan & hoppas att spindeln är räddare än mig.
Att jag aldrig hinner se den.
Att Hoppsan tar den…

Jag andas, alltså lever jag.
Idag har det varit riktigt kul att leva. ❤

Hej clown!

– Hallå duuu…clownen.
– Ja hej min lilla vän.
– Duuu vet du, GB-glassclownen.
– Ja?
– Du e inte han.
– Nej jag är…..hans…bror..?
Varpå ett par ögonbryn drogs ihop till en sur grimas.
Två ögon blänger på mig i en sekund. Sen ändrar jag mig till:
– Hans…syster..?
Grabben strålar:
– Jaaaa, jag visste det!!!
Idag har många små hjärtan smält mitt eget.
Den ursöta ungen som började gallskrika när han såg mig. Han blev så rädd.
Jag log, lämnade en glass, ursäktade mig & vände mig om & gick bort.
Dessa underbara barn som ropade, precis som i den gamla sången:
-Hej clown!
Jag blev fotograferad tillsammans med leende barn av deras föräldrar.
– Får vi lov att ta ett kort på clownen tillsammans med barnen?
Vem kan säga nej?
Eller de två killarna som kom fram till mig med frågan om den ena killen fick poserna tillsammans med mig på en bild?
Jamen självklart svarade jag & blev omfamnad. Det visade sig att de hade en kompis med clownfobi & de skulle skicka den bilden till honom. Sköna polare. =)
Jag gick alltså in på min lediga lördag & lekte clown. GB-gubbe. GB-gumma. Med hatt. Utan näsa.
Utan näsa? Ja utan clownnäsa. Den skulle klämmas fast på min näsa. Det gick inte. Min näsa är alldeles för liten…

Jag bjuder på denna. ❤

Efter mina timmar på jobbet så tog jag bilen & rullade hem till mor & far.
Jag skulle låna mammas symaskin för att fortsätta mina galna idéer i min kreativa ådra.
Blev bjuden på mat så jag kom av mig. Satt & pratade istället.
Upptäckte hur ont jag hade i kroppen & fick masa mig hem tidigare än väntat.
Lite tråkigt faktiskt. Att en skröplig kropp ska bestämma.
Så det blev ett varmt bad när jag väl kom hem. Sitter i soffan som en död sill.
Men jag luktar bättre.

Vissa dagar mår man ändå bättre än andra.
Jag andas, alltså lever jag.

En härlig fredag!

Full rulle på jobbet.
Lång kö.
Killen på tur såg inte såg glad ut.
Han har väl fått vänta ett tag. Det är fredag. Han kommer direkt från jobbet & vill bara hem.
Hur gör jag nu?
Är han arg? Är han trött? Kommer han att vara sur när jag ropar upp hans nummer?
Han står lite längre fram än alla andra. Måste vara hans tur nu.
Hur gör jag nu?
Den briljanta idén bara poppar upp i mitt huvud.
Han har nummer 16.
Nummer 16.
Jag chansar.
Samtidigt som jag trycker på knappen & nummer 16 visas i displayen börjar jag sjunga på sweet little sixteen.
Killen brister ut i ett härligt skratt & tittar på mig.
– Det där väntade jag mig verkligen inte!
Jag sa att jag trodde kanske att han var arg för att fått vänta så länge men han försäkrade mig om att han inte var arg.
Men, som han sa, han blev på ännu bättre humör efter min sång.
Tänk så lite det krävs.

Vidare var det fortsatt ganska jäktigt på jobbet.
Tiden rullade på & det hade nog gått en timme sen förra glada kunden. Jag trycker fram nästa kund.
En man. Ganska stilig. Visar inte en min.
Jag ropar ut numret & han stiger fram allvarlig.
Jaha, man hinner ju tänka en massa på de få sekunderna.
– Vad kan jag hjälpa dig med? frågar jag.
– Jag vill ha den där biltvätten. Hela programmet.
Ja mitt ansiktsuttryck måste ha satt sig så jäkla bra i hans ögon för han bara asflabbade & visst, det tog nån sekund extra innan jag kopplade. Trött som jag var. Hela hakan föll som en vindbrygga på medeltiden.
Han bad om ursäkt att han skrattat så där rakt ut men fick mig på tråden direkt.
Massa kul snack med antydningar om ditt & datt men så mycket skratt.
Han avslutade vårt samtal med en blinkning & ett: – Jag gillar hur du tänker.
Shit!
Den killen var en keeper!
Ja ja, de kommer & de går…

Jag andas, alltså lever jag.

Magiskt!

Så många timmar.
Så mycket gos.
Lilla älskade Stellabarnet var här igår med min fina dotter & jag önskade tiden kunde stå stilla.
Jag är nog fortfarande lite skrämmande för flickebarnet men med mer timmar så kommer hon nog att
accepterna mig oxo. Skulle vara superkul om vi bodde närmare varann.
Jag älskar ju det lilla livet. ❤
Magiskt!

Undrar ibland om jag skulle klara mig utan Facebook.
Jag är så trött på allt som läggs in.
Som att titta på nyheterna på tv.
Och det är bland det tråkigaste jag vet.
Bara elände.
Ändå har man den där pirriga känslan var gång man går in på sin sida:
– Har det hänt något skoj sen senast?
– Har jag fått något nytt meddelande?
– Har jag fått en ny vän?
Förmodligen därför som jag hänger kvar.
Tyvärr är ju fejjan en stor del i mitt liv.
En bekvämlighet tror jag.

Har varit & fixat mina fransar igen.
Trodde inte att jag skulle bli beroende.
Samma sa jag om mina naglar. Dem har jag hållit på med sen 2008.
Men jag trivs med det. När kroppen förfaller en aning så får man bättra på det som går.
Som en skön kollega till mig sa: – Anne, du är ett renoveringsobjekt.
Jag skrattade gott & förstod att hon inte menade illa.

Tre dagars ledighet är över & imorn börjar en ny cirkel.
Men det är den roliga helgen. Min tidiga.
Jag är ganska sugen på att jobba långfredag faktiskt. Träffa folk.
Tror minsann att träningen idag på gymmet gav mig nya endorfiner så jag klarar av att jobba igen.
Så härligt!

Jag andas, alltså lever jag.
Magiskt!

Närmast hål.

Åter igen är det söndag.
Men denna helgen hände det lite mer än vanligt.
Jag var med i en minigolftävling.
Och vann.
Nu tänker ni nog, klart du var drogad!
Alla som vinner måste ju göra dopingtester, de menar att jag egentligen inte skulle haft
en chans att vinna en sådan tävling. Och hur kunde jag?
Jag är ju inte ens medlem. Än.

Närmast hål.
Man ska alltså INTE slå spikar. Man ska komma närmast.
Men man ska oxo komma igenom första hindret. Jag kom igenom hinder på första slaget.
Hinder som jag alltid brukar ha många slag på. Jag känner mig glad. Att jag kan lyckas.
Jo det är sant…som sagt var, jag var ju inte dopad.
Men det var alla andra. De flesta var alkoholpåverkade. Det blev vingligt. Darrigt. Snurrigt.
Ölspill över banor, omkulldrattande människor & det drog ut på tiden. Men det var värt väntan.
Värt väntan på en pokal som jag aldrig för mitt liv trodde skulle hamna i min ägo.
Jag träffade massor av gamla & nya människor. Jag skrattade massor & med de härliga endorfinerna förlängde jag nog mitt liv lite grann….

Imorgon är det måndag igen.
En jobbedag har smugit sig in mellan mina lediga dagar. 11-19.
Sen är jag ledig i dagarna tre. Det blir jobb i helgen men jag måste ju underhålla lite där med.
Snart får jag träffa finaste barnbarnet oxo. Underbart!
Att få ett samtal från bästa dottern förgyller dagen oxo.
Då är hon sådär nära som hon alltid var förr.
Det känns ensamt ibland men så är ju livet.

Ännu en Beck-film på tv.
Gläder ju en fanatiker som jag.
Tråkigt bara att jag sett alla så denna Levande begravd var ju inget nytt.
I denna får ju lilla Oskar vara en tuffing. Den lilla söta mesen! ❤
Och Gunvald. Ja Gunvald är Gunvald. MUMMA!

23.02.
Jag har ingen lust att sova men det är väl lika bra att uppsöka sängen.
Den är ju så vansinnigt go på morgonen!
Sov gott alla där ute.
Drömmarnas land väntar på mig…

Jag andas, alltså lever jag.

Ett farväl…

En lite tyngre dag än vanligt är snart till ända men den har varit väldigt bra ändå.
Pappas sista syskon, min fina faster Ingrid, har burits till sista vilan.
Älskar dig pappa & mamma, dej oxo lika mycket. ❤
Stort tack till min allra käraste syster som flög ner & höll mig i hand. Älskar dig oxo!

Ja livet är oss givet & hur förvaltar vi det?
Svårt. Så mycket att göra & så lite tid.

Grease.

Jag är förlorad för kvällen. En ung John Travolta.
Han är speciell eller han har en speciell stil.
Den är inte vacker man han är charmig.
Nåväl, filmen är söt & påminner om mina ungdomsår då man var hopplöst förälskad, hade brevvänner över hela världen, hade härliga fester i mörker, långa snäva kjolar & hela livet framför sig. ❤

Imorgon blir det nog grisfest med nya människor.
Och gamla vänner.
Måste komma ut lite & inte alltid slita på soffan.
Men jag är så mindre social på en lördagkväll som på en jobbedag mitt i veckan.
Man tröttnar ju på folk liksom…

Hittade lite tyg hos mamma idag. Nu är det bara att låta fantasin ha sin gång.
Kommer jag att få ihop en pumpakostym?
OM den kommer ihop så kommer det att vara en mycket speciell dräkt.
Ingen fancy men kanske kul ändå.

Jag andas. alltså lever jag.

Kom, kreativitet, KOM!

WOW!
Vilken massage jag var med om idag!
Nej ingen sådan massage.
En massage på höfter, axlar & nacke.
Kommer inte kunna röra mig imorn…
Nya nypor har börjat hos oss på jobbet & vilka nypor!!!
Ögonen tårades nästan när hon gav sig på mina muskler.
Hon frågade om hon tog i för hårt.
Jag svarar; – Ja…men fortsätt.
Smärta men ändå så skönt.
Jag är galen, jag vet.

100 CODE.
Verkar vara en bra ny serie som Micke Nyqvist & Dominic Monaghan delar huvudrollen i.
Mord & elände, det gillar jag. Så länge det är film.
Allt annat som visas på tv, tidningar & framförallt facebook, det orkar jag inte med.
Ja. Jag blundar. Jag skänker pengar men jag orkar inte se eländet.

Från det ena till det andra.
Jag ska skaffa mig en halloweendräkt eller utstyrsel.
Som inte ska skrämma barn.
En pumpa kanske?
Jag är go & rund så det skulle ju passa.
Sen måste jag fixa ihop en fiskdamm.
Jag är så sugen på att fixa.
Ska skaffa mig ork nu när jag är många dagar ledig.
Jag måste lyckas!
Jag vill! 🙂

Nu ska jag leta cowboyhattmönster i alla de sorter.

Jag andas, alltså lever jag.

Ilsken kärring!

Idag när jag vaknade kände jag bara:
F U C K  O F F!!!
Jag var sur. Vrång. Arg!
Hade sovit alldeles för lite.
Somnade irriterad & vaknade likadan.
Lilla katten kom för morgonkel & jag försökte verkligen ändra mig.
Duschar. Fixar håret. Frullar.
Nej. Ingen ändring. Kollar mig i spegeln.
Jag ser faktiskt sur ut!
Jag börjar asflabba & inser att det är nu jag måste välja.
Jag vet ju att jag har två val:
Fortsätta tjura eller gå ut & leva.
Jag väljer att leva.
Att välja leva betyder glädje, skratt & lek.
Så blev dagen på jobbet. Kul. Full av skratt & bus.
Mina fina kollegor. Mina bra kunder.

Kvällen är snart slut & natten är på väg in.
Mörkret sänkte sig snabbt ikväll & min altandörr drogs igen tidigare än brukligt då kyla smög in.
Jag är trött. Hela kroppen värker & allra mest mina fötter & ben.
Rundan på asfalt igår har oxo satt sina spår, höfterna fick stryk.
Ändå vill jag sitta kvar i soffan & kolla på mina favoritprogram.
Law & Order: Special Victims  Unit är ett av dem.
Det börjar dock sent, 23.25. Suck!
Fotbollen Sverige-Österrike är slut. Förlust: 1-4.
Österrike överraskar igen. Skit oxo!
Slökollar på Demolition man. Den har sina stunder. Speciellt i början av filmen.
Sen kan det kvitta.

Fick lite telefonkvalletid med allra käraste systern idag.
Vi ska träffas på fredag. Begravning.
Pappas sista syskon till sista vilan.

Jag andas, alltså lever jag.

Pappas dag, 75 år.

7 september & det är min fina pappas 75:e födelsedag.
Det är härligt att få ha kvar honom i min närhet.
Min pappa.
Han säger aldrig något som är onödigt. Han är en lyssnare.
MEN när det gäller så säger han ifrån & står för det han säger.
Även om mamma & jag är tighta så har det alltid varit pappa & jag.
Pappa jag älskar dig!

Mycket mer behövs inte sägas idag.

Jag andas, alltså lever jag.

En jordängel.

Vad är en jordängel?

Två underbara kvinnor kom ikapp mig igår på jobbet mitt i all kaos & tackade mig för bra service.
Ja jag vet inte allt de tackade mig för.
De avslutade med att jag måste vara en jordängel. Att jag var på rätt plats i livet.
Att jag var till för människor. Verkligen VAR till för människor!
Hur ska man ta sådant beröm?
När jag läser mitt inlägg så undrar jag ju naturligtvis om jag brer på eller är fjantig men mycket är så jag bara.
Ser ulltott-vette & en man som går i en lägenhet.  Personer jag inte känner säger att jag är ”öppen uppåt”.
Är jag knäpp?
Skiter jag i.
Jag är jag. Jag gillar att vara som jag är.
Så att katten kollar över axeln emellanåt betyder bara att jag inte är ensam.
Sådan är jag bara helt enkelt.

Minioner.

Alltså vad har jag missat?
Alla lägger ut bilder, virkar dem, lägga ut roliga inlägg, ledsna miner & glada miner.
Själv kallar jag dem minioter….jag har inte sett filmer med dem & jag har inte fastnat för dem. Är dom så kul?
Hjälp!

Helveteshelgen är över.
På jobbet alltså.
Mina underbara kollegor, vad gjorde jag utan er??
Vet inte hur många gånger jag sa att jag älskade er idag.
Men jag menade varje ord.

Underbara Emelie gjorde så jag fick sluta tidigare denna segsöndag.
Jag skulle hämta ut tårtan för att sedan köra hem till mamma & fira pappas 75-års dag.
Trött var jag. Jäkta skulle jag få göra & så säger hon bara:
– Jag kan jobba sista timmen för dig. Klart jag gör det!
Hur underbart är inte det?

Först var det dock smörgåstårta. Såååå gott!

Jag andas, alltså lever jag.
Vissa dagar mer än andra. Idag är en sådan dag. Kärlek!