Lille katt

Varje kväll går jag hem i natten.
Ibland är det mörkare men ikväll var det en vacker natthimmel & några fåglar kvittrade fortfarande.
Så vackert.
Ännu satt lite folk ute på sina mörka uteplatser & luften doftade fortfarande av grille.
Det känns som om jag bor i den där bungalow-byn någon annanstans i världen.
Långt bort från civilisation & vattenklosetter.
Nästan varje gång jag går förbi fönstret med de halvdöda pelargonerna ser jag den lilla katten som tittar efter mig.
Den följer mina steg vidare hemåt. Jag vill ta den med.

Det var ett tag sedan jag skrev & mycket har hänt sedan dess.
Jag har flyttat hem. Jag har firat min födelsedag. Jag har fått en ny chef. Bokat resa till Kreta för att fira mamma.
Jag har mina ups and downs men mår för det mesta bra.
Har en liten down nu. Är det någon där ute som har motorstopp där fram så förstår ni hur jag mår.
Att inte kunna pinka. Vilket helvete!
Motorstopp bak kan man ju lätt manövrera men fram, hur gör man då?
Läkaren sa att det ingår i min nya kroppsomställning tillsammans med Victozan.
Så vad gör man för att slappna av?

Ikväll hade jag ett sug efter godis. Det var längesedan. Jag har inte ätit i närheten av en dagsransom på hela tiden sen jag fick Victozan.
Det känner jag mig nöjd med men idag bara ville jag ha. Så det blev en lakrisalrulle & en rulle Marabou schweizernöt tillsammans med lite läsk.
Ett halvt glas. Jösses vad jag har dragit ner på drickat!
Och gottiset. Så jag skuffar undan alla skuldkänslor & njuter av att ha stoppat i mig detta.
Att det sitter i skallen är ju allmänt känt nu & jag vet att jag har problem men fasen så gott det var!
Imorgon är en ny dag & jag har andra planer.

Min fredag är slut & jag har bara tv:n på.
Det är dags att krypa ner. Jag börjar tidigt imorgon. Två dagar kvar. En helg bara.
Sen är det semester. I fyra veckor.
Jag längtar.

Jag andas alltså lever jag.
……vad ska jag göra på semestern då?