Men vålnad i hasorna

Jag minns så väl vårt lilla knytt i hallen. Vår vätte som sprang utmed väggen för att komma ut genom altandörren. Å sedan tillbaka igen för att ta sig ner till källaren eller ut genom entrén. Minns honom, vårt gråa nystan, med lite vemod i tanken då han kändes trygg att ha innanför väggarna.
Jag visste om honom & trodde jag var ensam om det men det visade sig att både min dåvarande man samt min dotter hade sett samma varelse.
På samma plats i hemmet.
När jag sedan flyttade fick jag inte se honom igen, den lilla gråa vätten som var så trogen oss.
När jag flyttade till Sennan fick jag vänta länge innan något/någon dök upp. Jag trodde det var min lilla vän som hittat mig men jag tror det var något annat.
Flyttade runt på småsaker & var allmänt trevlig. En trygghet i vardagen som ibland kunde vara väldigt skrämmande.
Nu har det ju varit flytt igen & något helt annat har dykt upp.
Vad det exakt är vet jag inte men den verkar tycka att jag är besvärlig att ha här. I sovrummet huserar han om natten & inte då i det erotiska tecknet utan mera i skräckens. Jag drömmer om skräckfilmers karaktärer. Varelser som borde vara borta sedan länge & mina händer somnar ideligen.
När jag vaknar, vilket alltid sker 04.05, så värker armar & händer som om någon hoppat eller kramat stenhårt om dem hela natten.
Jag blir småirriterad. Ja för min sömn går till spillo & jag behöver varje minut!
När jag stod i badrummet i morse & såg mig i spegeln samtidigt som jag sminkade mig så började jag tala med mig själv.
Eller nästan till mig själv:
– Jag har förstått att jag inte är själv här. Men du får vara snäll & acceptera att jag tänker bo här. Jag respekterar dig & du mig.
Visa dig för mig så kan vi se hur vi ska göra.
Jag tittade upp i spegeln igen efter att ha fixat klart ögonen & lagt tillbaka mascaran.
-Anne, du kan ju inte vara klok!
Gick ut i köket för att fixa en snabbkaffe i micron. I med vatten & in i ugnen. Då börjar plötsligt tallriken att wobbla.
Jag stannar micron tar ut muggen, rättar till tallriken & in med muggen igen. På med ugnen & tallriken börjar wobbla igen.
Märkligt!
Jag fixade ju till den!
Proceduren upprepas & ännu en gång sätter jag igång micron. Då funkar den som vanligt..
När vattnet är lagom dricksvarmt tar jag ur muggen & häller i skeden med nescafé.
Då börjar vattnet spotta & fräsa & inte bara lite utan det lugnar sig för att sedan börja bubbla igen. Det håller väl bara på i några sekunder men det känns som evighet. Då finner jag mig & säger:
-Jaha, jag märker att du är här. Låt oss samarbeta. Jag går till jobbet nu men kommer tillbaka ikväll.
Sen kom jag bara hem för en stund sedan & har krupit ner i bingen utan något konstigt hänt. Än.
Jag kommer dock att byta sida i min säng för att se om det hjälper.
Kan ju ligga mitt i ett magnetfält & då kan ju mycket orsaka.
Ska stänga av torktumlaren nu & släcka lampan. Ny jobbedag imorgon & jag hoppas innerligt på sömn inatt, längre än till fyra…
Ska till nya vänner på kvällen & är så spänd på hur det ska bli. Då vill jag ju gärna vara pigg & glad så jag inte plötsligt tjurar ihop när jag inte får min vilja igenom & vill hem bara för att jag är trött.
En jobbedag till denna påsk, sen ger jag upp. VILA!

Jag andas, alltså lever jag.
….lite spooky är det ändå. Nattis!

Wax on wax off

I ny tappning med urgulliga Jaden Smith, son till Will Smith, har jag ikväll kollat på Karate Kid.
Killen är 12 år när filmen spelas in & jag är så imponerad av hur duktig han är.
Visst, skådespeleriet finns i generna men även all träning han går igenom för att bli den där mästaren.
Visst vet jag att det är film men ändå, jag bara älskar amerikanska filmer med lyckliga slut.
Suck!

Dagen idag har varit ännu en runda med flyttsaker.
Jag trodde jag låg efter i packandet men jag har insett att mitt kaos är riktigt organiserat.
Vi har kört mer än hälften & jag har hunnit med att städa oxo.
Känner mig så nöjd men jag skulle vilja vara på plats nu.
Inte vara klar utan bara på plats med alla saker för att sedan i lugn & ro göra mitt lilla bo i ordning.
Ha alla nycklar för mig själv & slippa tänka på att någon rätt var det är står i hallen när jag sitter & …ja.
Eller duschar.
Nåja, den tiden kommer.
Det tråkiga förrådet är tömt & det som känns mest boring nu är att jag inte kan göra mycket själv. Tunga saker kvar & att köra vända för vända själv kostar mer än det smakar. I-landsproblem…

Har lekt med trollungarna Alma & Inez idag oxo. Var på lekplatsen & gungade samt knådade ihop en snögubbe. Det var riktigt skoj!
Mamma bjöd på lammstek & vi fick smaka av surkålsbullarna oxo. Så mätt, så belåten!

Jag andas, alltså lever jag.
……dags att dra sig tillbaka inför natten. Tjipp!

Med kontraktet i hand

Då var allt påskrivet & klart.
Flytten har påbörjats & många tankar far igenom min skalle: gör jag rätt?
Ja det känns så. Allt händer av en orsak & jag måste tro på det.
För första gången tänkte jag faktiskt på att jag kommer att försvinna lite i mängden.
Halmstad är inte så stort men ändå kom en fläkt av ensamhet.
Men jag är ju inte ensam.
Jag har så många vänner som bor nära. Jag har min älskling, men vi får väl se hur länge han orkar bo nära mig.
Jag har tagit ett nytt steg & jag tror att HFAB känns tryggare att bo i än där jag just nu befinner mig.
Säkrare. Renare. Närmare.
Bara tiden får utvisa hur det blir…

Att få träffa den där rösten jag pratat med ett antal gånger på HFAB gjorde mig väldigt förvånad.
Jag har föreställt mig en dam på ca 62 typ & döm om min förvåning när hon var höggravid med sitt andra barn & strax över trettio.
Rösten var så förstående & farmormysig så inte kunde jag i min vildaste fantasi tro att hon var så ung!
Vi hade väldigt roligt & hon hade sett fram emot att träffa mig oxo.

Vad saker kan vara otroliga. Sitter här & skriver samtidigt som jag får meddelande om vänner som välkomnar mig till Vallås.
Känns så härligt!
Ensamheten blåstes plötsligt bort…
Fan, jag är lyckligt lottad av livet trots allt!

Endast 18 grader i lägenheten inatt & jag får vara försiktigare med att ha dörren öppen för länge. Tar en fastlig tid att värma upp den igen.
Så det var långfillingar på, långärmat & sockar hela natten…ja jag hade täcket med annars hade det varit isnäsa.
Jag vill inte ha för varmt när jag sover men jag vill absolut INTE frysa!
Jag vill kunna gå upp på ett golv som inte består till liknelsen av en välspolad hockeyrink.
Då öppnar jag hellre ett fönster & sätter igång takfläkt.
Men solens strålar letar sig fram till mitt bo i detta nu & kommer att värma upp riktigt bra under dagen.
Positiv?
Ja, jag har tänkt på de där två valen man har i sitt liv & just nu väljer jag bara de positiva.
Än så länge har det funkat. Bollen har rullat min väg & jag kommer att tåfjutta den lite så den får rätt riktning i fortsättningen oxo.

Påsken närmar sig & med den vill jag ha fina vårdagar. Sol är ett måste & om nu snön vill ligga kvar så ska jag inte tjura över det.
Allt är väldigt vackert när det gnistrar som tusen kristaller.

Nej men kära fredag!
Här hinner inte jag sitta & dröna. Packa sig, som finnen skulle ha sagt.

Jag andas, alltså lever jag.
…………….låt oss leva!

Hallå? Håll tyst, jag pratar!

Jag tycker om att ringa hem men jag hoppas att det dröjer länge tills jag ringer Hem igen.
Snacka om fel människa på servicesidan.
Under samtalet stannade jag upp för en kort sekund.
Undrade vem som var kund (jag!) & vem som var företag (hon) då jag blev utskälld & ombedd att hålla tyst.
Sista jag höjde min röst till myndighet eller myndig person var på 80-talet. Då var det domaren i en fotbollsmatch & jag fick gult kort.
I mina ögon borde hon fått rött för längesedan…

Helt otroligt vad jag blev mållös i det samtalet från Hem.
När hände det senast frågar ni kanske. Ja det kan inte ens jag svara på. Det händer liksom aldrig.
Jag har alltid ett svar på tal.
Oftast ganska fräckt sådant. Sådan är jag. Med glimten i ögat naturligtvis.
Jag menar, vem säger till sin chef att:
-Du, jag behöver sex…
Varpå chefen tittar på mig & ler. Han vet att jag har något i görningen men blir ändå lite röd om kinderna.
-Ja? Sex bananlådor alltså, vad tänkte du på?
Han har lärt känna mig nu så han svarar snabbt:
-Jag tänkte på ett sexpack öl.
Han spricker ut i ett lätt leende & hans skånska klingar så härligt.
Den chefen, må jag/vi alltid få behålla honom. Han bryr sig!
Till saken hör att vi slåss om bananlådorna på jobbet för att packa ihop våra bohag.
Var & en på sitt håll naturligtvis.
Underbart!

Helgjobb väntar & jag är redan trött. Mycket att hålla i huvudet nu samtidigt som man ska vara glad & trevlig.
Jag vill bara krypa in i en mysig famn & blunda. Glömma bort allt jag måste göra. Alla telefonsamtal, alla lådor som ska packas & allt städ som väntar. Alla måste jag själv måste göra. Vill komma hem till en färdigpackad lya.
Nåja, jag får anse mig vara bortskämd om jag får händer att bära när det blir flyttdags.

Jag andas, allså lever jag.
…………….jag måste orka!

3 343.39:-

Idag har jag börjat gå för hjärtat.

”I Gå för Hjärtat registrerar en gps den sträcka du går.
För varje kilometer skänker Becel 1 kr till Woman in Red och Kvinnor & Hälsa.
Ladda ner appen, häng med på vår promenad runt jorden och rädda kvinnohjärtan!”

Alexandra Charles är en av grundarna & ordförande i Woman in Redklubben.
Jag tänkte som så att: jag promenerar ju en del ändå så varför inte förena nytta med nöja & låta någon annan betala..?
Och när nu promenadvägarna blir fria så kan man ju göra en å annan kilometer. Najs tycker jag.
Jag bidrog med 3 343.39 kronor idag & det var inte jobbigt alls!
Varken för mig eller plånboken.
Let’s go!
….sen funderar jag jag starkt på hur det kan bli en sådan summa när Becel ska ge 1 kr per kilometer.
Jag har aldrig varit bra på matte men appen säger faktiskt summan 3 343.39. Hm!
Återkommer nog i ärendet.

Lilla Sessan fick sina tänder omskötta idag hos veterinären. Hon sövdes & de plockade hela sex tänder på henne som var angripna av tandlossning med blottade tandhalsar. Inte lätt att vara vovve då. Men hon mår bättre & kommer att må ännu bättre sen.
Lite groggy var hon när jag träffade henne efter ingreppet & hon var så kelig.

Lådorna börja staplas på hög & nu är de fulla. Det är ganska kul att packa ner men det vet i katten hur jag kommer att tycka när allt ska upp igen.
Den tiden – den sorgen, som man brukar säga.
Dock skulle jag behöva något mer handtag på självaste flyttdagen. Ändå känner jag att jag kommer att fixa detta. Vilt påhejad av bästa kamraten Anna då förstås men lite skumt blir det ändå när andra hyresgästens prylar ska in hos mig & kommer att finnas kvar i lägenheten när jag ska ha in mina prylar. Hmm…reder jag ut det?
Jag har ialla fall bestämt att alla mina saker ska ligga i kartonger där det står bananas på när dagen för flytt kommer & möblerna blir det enda kruxet som jag inte klarar flytta själv.
Meeeeen…det är inte första gången jag kämpar i motvind. Jag vet att kraften kommer till mig. Jag måste tro.
May the force be with me….

En underbar överraskning idag när min darling ringde & frågade om vi skulle äta tillsammans. Jag blev så glad!
Trodde nämligen inte vi skulle ses idag. Han hade jobbat hårt på jobbet & jag hade haft full rulle hela dagen.
Så mitt i mina matlådor ringer han & säger att han kommer.
Me like! Jag andas, alltså lever jag.
…nu måste jag lossa den gamla datorn för den ska ju med till Anna imorn!

Att finnas till för varandra

”Jag har stått här och väntat länge nu, säger den gamla kvinnan uppgivet till taxichauffören som står mitt emot henne. Jag förstår, säger mannen men jag har redan en kund som sitter och väntar i bilen, fortsätter han otåligt. Den gamla kvinnan står på sig och ber ännu en gång att få sätta sig i bilen utan resultat.  Jag råkar uppleva det här skådespelet när jag passerar dem där de står på trottoaren.
Jag bestämmer mig för att fråga om jag kan hjälpa till, går fram och avbryter deras tillsynes olösliga diskussion.
Hej, säger jag. Du kan väl ringa en annan taxi, ber jag taxichauffören, som blir lite förvånad när han får syn på mig. Nej, det kan jag inte svarar han besvärat. Jag kör färdtjänst fast hon är inte min kund, fortsätter han.
Pust, då får jag gå in till receptionen igen och göra en ny beställning, säger den påtagligt uppgivna kvinnan på en dansk-svensk brytning.
När jag erbjuder mig att beställa en ny bil åt henne, skiner hon upp, och ger mig sin handväska och ber mig leta att leta hennes plånbok där färdtjänstkortet ligger. Jag tar fram min mobil och slår numret till centralen för färdtjänst. Efter en stund har jag lyckats beställa en körning till henne. Jag ger henne en klapp på axeln och säger: Nu kommer strax din bil och kör dig hem. När jag mötte hennes tacksamma ögon fylldes hela jag av en sådan härlig medmänsklig värme.
När vi hade sagt hej då till varandra, slog det mig att det är väl just detta som hela livet går ut på – att finnas till för varandra!”

Den här bloggtexten hittade jag hos en kille som heter Tomas G. En person som precis som jag gärna vill hitta de små viktiga sakerna i livet.
Att bry sig om andra men även sig själv. Jag blev så glad när jag läste hans små blogginlägg som handlar om mänsklighet & värme.
Det är så viktigt – livet.
Man får tycka om sig själv. Man får tycka att man är bra. Varför vara negativ livet ut?

Jag andas, alltså lever jag.
……………..låt inte Jante bestämma!

En dag närmare

Idag har jag kämpat. Mina små händer är torra & värker lite.
Mycket fejjande, vattenslabbande & torkande.
Hur kan händerna torka ut när man använder gummihandskar?
Det känns som om man fortfarande är smutsig. Jag vill bara tvätta, tvätta & tvätta!
Men nu är så mycket redan klart. Ugnen, plåtarna, spisen, fläkten & diskmaskinen.
Skåpens ovansida i köket, luckorna & vaskskåpet. Så skönt!
Sådant som brukar vara kvar till den sista stunden man är i sin lägenhet.
Nu är det klart.
Måste dock införskaffa svinto & låna en trappstege.
Tolfte lådan är påbörjad men inte klar då jag började fejja istället.
Kände att det är lättare att kasta ner saker i lådor än att städa som är så tråkigt.
Lilla mamma hjälpte till. Vi fick en trevlig fika tillsammans på kaffe & muffins.Har kollat Postkodmiljonären & Vem vet mest åt hjärtat när han nu sliter på travet ikväll. Vädret har ialla fall varit bättre idag så han har nog inte frusit om skånkarna. Långa dagar dessa måndagar för honom & jag får väl vara lite mer tålmodig. 🙂
Vill ju träffa honom ofta & mycket men måste inse att man måste göra egna saker oxo. Och det är ganska skönt det med.
Då får man längta lite mera & vet man bara att personen älskar en lika mycket tillbaka så är ju allt frid & fröjd.

Snart kommer bästa systern på besök, min allra käraste syster!
Med de två trollungarna. Och jag är ledig den helgen, hur kul är inte det på en skala??
Najs!

Nä nu ska jag nog packa en låda till. Känner att jag vill…vill…vill!
Imorgon ska min nya hyresgäst till lägenheten opereras & jag håller alla tummar jag har för att allt ska gå bra.
Vi måste ju skriva kontrakt…men först går ju ändå hennes hälsa.
Dock har jag redan fått bannor om att jag ska flytta. De vill att jag ska stanna kvar…

Jag andas, alltså lever jag.
……..snälla boll, rulla på. Rulla min väg precis som förr på fotbollsplanen. Rakt i mål!

Elva lådor

Oj vad snabbt det har gått att packa elva lådor!
Eller ja, de tio första gick snabbt för låda elva var skrivbordssaker. Från lådorna. Brr!
Vad skit man har…
Mycket har gått rakt ner i svarta säcken nu. Skönt.
Det måste ske nu. Det jag inte använt på mina två år här kommer jag inte att använda.
Till och med nostalgisaker ramlar ner i säcken. Snart får jag kasta den oxo för annars finns risken att jag plockar upp dem igen.

Det har varit en skön söndag där solen strålat underbart på en knallblå himmel. Det blev en härlig promenad med bästaste mamman med mycket babbel & skratt. Innan jag körde hem så tankade jag lilla bilen & det blir bara billigare & billigare. Eller?
Tyckte att jag hade mätaren där jag brukar ha den men idag gick det inte ens i för en fyrahundring. Najs!
Väl hemma kände jag att sängen & kudden ville ha mig lite så jag slocknade med altandörren öppen på glänt & vårluften strömmade in.
Underbart!

Kvällen gav sällskap & det fixades fläskfilé med enkel men ack så god potatismos. Därtill lite smarrig sås & hemmagjord gelé.
Behöver jag säga mera..?
Mätta & belåtna men ändå slank det ner lite äpplekaka oxo. Kunde inte låta bli.
Jaja tänker många men sockret låg på 8,8 så jag kände att jag kunde unna mig.
Mammas eller rättare sagt mormors recept på grönsaksgrytan är guld värt för blodsockret!
Visst ja, lovade att fixa det receptet till Jeanette på jobbet…

Har mailat Falkenbergs F AB, om att ändra kontraktet på lägenheten. Det är dags att skriva över det nu på den nya hyresgästen.
Måtte allt gå väl med hennes op bara. Lycka till!

Så söndagkvällen är lugn där jag sitter ensam framför tv:n med datorn i knät. Avslappnad & nöjd med dagen.
Så ska det låta med Peter Settman på burken & vidare väntar Johan Falk.
Sen att jag är ledig imorgon är ju bara ett extra plus!
Då ska jag packa lite till…
Kanske gå en runda om nu det mesta av snön försvunnit så man kan gå.
Tvätta lite mattor så de blir klara. Kanske städa ur ugnen.

Ja mycket kan skrivas på min agenda. Ska nog andas lite emellan oxo.

Jag andas, alltså lever jag.
…rulla min boll, rulla min väg….