Sent om sidor så bestämde vi oss för att göra en utflykt på vår semester när nu husbilsdrömmen gick i kras.
Jag har velat åka till Markaryd på älgsafarin som finns där & vad bättre är det då än att ta med sig sitt älskade barnbarn?
Att man inte kan våga göra saker & vara barnslig utan måste kunna ”skylla” på en minderårig.
Tilläggas ska nu meddetsamma att denna resan vi gjorde idag, absolut inte alls bara är för barn.
Allt som kunde gå rätt idag – det blev rätt!
Jag är sååå nöjd med dagen!!!
Barnbarnet var på strålande humör & taggat till tusen redan på hemmaplan vilket resulterade i att hon somnade i bilen på vägen till Markaryd.
Väl framme, det var enkelt att hitta då de skyltat upp bra, så fann vi snabbt en ledig parkering.
Så bra utstakat & gratis!
Jag hade ringt & beställt biljetter till ”tåget” som vi skulle åka runt med i skogen.
Mitt första mål var att hämta ut biljetterna.
Barnbarnets mål var att kliva in i den tågliknande hoppborgen.
Så vi delade på oss, Johnny & jag.
Att se mitt älskade barnbarn skutta iväg med min man känns gott i hjärtat.
Jag, som har noll koll på orientering, hittade ändå snabbt in till biljettcentrum i souvenirshopen.
Efter det kollade vi in de mameluckbeklädda benen på hönsen som sprang fritt mellan caféborden.
Plötsligt ropade getterna på oss!
Eller getarna som småfolket säger.
Glad i hågen studsade hon in i gethagen & alla som var där inne fick informationen om att man minsann INTE fick bära getarna. Det fanns nämligen en utskriven skylt som visade att man inte fick.
Att de andra barnen var från Tyskland, Belgien, Holland eller Sverige spelade ingen roll.
Hon tog för sig & informerade alla.
Vi stegade upp i utkikshuset & ringlade oss upp i spiraltrappan.
Väl uppe på avsatsen fick jag svindel.
Då upptäckte jag att vi inte var ändå uppe.
Det fanns en spiraltrappa till!
Barnbarnet sa nej tack & vi båda nöjde oss med utsikten näst högst upp.
Johnny fortsatte, han vågar minsann! =P
Vi små människor vilade bland stolarna i väntan på att mannen skulle komma ner igen.
Under tiden så kollade vi på det 350 år gamla trädet nedanför.
”- Nu tar vi hissen ner!”, sa lilltösen & jag sneglade på spiraltrappan.
Det är ju bättre att gå…men jag ville oxo ta hissen.
Lätt som en plätt!
En halvtimme kvar innan avfärd med ”tåget” & vi gick på kontrollpinkning.
Att umgås med denna härliga unge ger verkligen energi!
Lite till i hoppborgsklätterställningen innan det var dags att gå ombord.
Vi hade fått biljetter längst fram bakom ”loket”.
Alla fick vi varsin grön kvist som vi skulle locka fram & mata antingen älg eller bisonoxe.
En mycket spänd sjuåring satt mellan Johnny & mig.
Jag kan tillägga att jag oxo såg fram emot detta.
Guiden satte igång & referera omgivningen om det 350 år gamla trädet där det sticker ut ett älghuvud som blickar bort mot utkikshuset.
– ”Nu lämnar vi Sverige & EU för att köra ut i älglandet,” hojtar guiden.
Det var lite som att åka in i Jurassic Park.
Tåget som hade hela tre vagnar fick slita lite i de halvt om halvt asfalterade vägarna men guiden, som även var lokförare, var skicklig.
Han berättade hur många djur som fanns på området som var stort som 25 fotbollsplaner.
Jag blev lite ängslig när han sa att det var en safari, där djuren lever vilt & inte en djurpark där man garanterat alltid får se djur.
Här kan det alltså vara så att djuren inte alls ville komma fram & hälsa.
Plötsligt dök det upp en liggande älg vid sidan om vägen.
Alla blev vi till oss & viftade med våra grenar men älgen låg lugnt kvar.
Attans skit!
Jag har ju sett bilder på hur folk matar dem & kan klappa dem men denna ville inte röra sig ur fläcken.
Guiden berättar då att den älgen var gravid & var ganska trött av sig.
Det var bara att åka vidare.
Jag tänkte att vi hade kommit precis i deras siesta för nästa älg & nästa, bara låg ner de med.
När vi rullat nästan halvvägs & var matade med information om älgar men även bison så rullade vi in på savannen.
Där var det kalt med döda träd & guiden berättade vidare om var bisonoxarna kom ifrån.
Plötsligt började två bjässar gå mot vårt tåg.
Vi viftade med våra kvistar & de stod framme vid barnbarnets vänstra sida för att mumsa lövträd.
Man fick inte klappa bisonoxarna för de gillar inte att bli klappade sa guiden men vi fick gärna mata dem.
Helt otroligt med sådana bjässar intill oss!
Vilken otrolig känsla!
Vårt tåg var först i kön av bakomvarande bilar (man kunde ta egen bil med runt oxo men upplevelsen låg i tåget) & alla fick vänta på tills vi gossat klart med jättarna.
När vi börjar köra igen, sakta, så visar guiden den största av dem alla.
Han låg majestätiskt & blickade ut över sin familj.
Montana.
Han är far till alla kalvarna i hägnet.
Han väger dryga 1000 kg!
Tung kille.
Gränsen mellan älglandet & bisonsavannen är enkel – bara en grind som aldrig stängs.
Aldrig har en älg klivit in till de andra tungviktarna & de knubbiga stora har aldrig varit ute hos de långbenta.
Guiden sa: – ”De är inte vänner men heller inte fiender. De vill bara vara ifred från varandra.”
Fint faktiskt!
Väl inne i mooseland igen hade älgarna börjat röra på sig.
Plötsligt ville många av dem komma fram till oss i vagnarna.
Vi fick information om en av tjurarna, Gösta.
Det var en ståtlig herre med de största älghornen jag har sett.
Han var någon import från Kanada eller nåt, där hornen brukar vara mycket större än här hemma.
Gösta the King säger jag bara.
Guiden hoppade ur loket för att locka fram Gösta.
Han stod bredvid honom & pratade om hur många fina människor som var där.
Att vi ville hälsa, klappa & mata.
Guiden gick bakom honom & hostade till ett par gånger, då reste sig Gösta.
Han såg alla viftande kvistar som var kvar i vagnen & kom fram.
Tyvärr så hamnade han framför andra & tredje vagnen så vi fick bara kolla på när de andra klappade honom.
Vi tyckte ändå det var helt fantastiskt att man kunde locka på en sådan bjässe & att han verkligen älskade att stå i centrum!
Barnbarnet var fortfarande begeistrad av de mäktiga djuren & av tåget så hennes humör var på topp.
Vi åkte vidare & stötte på lite fler älgar, både kramvänliga & lite mer avvaktande.
Då plötsligt kliver han fram igen – Gösta!
Barnbarnet hade fått en extra kvist av guiden medan han blinkade åt henne.
Man fick bara en kvist nämligen.
Vi släppte fram tösen närmast Gösta för att vifta med kvisten & det gjorde hon så bra att Gösta först bara såg oss…eller den gröna kvisten klart.
Överlycklig gav tösen Gösta sin gren & samtidigt klappade hon om den mjuka mulen med sina små händer.
Jag häver mig oxo fram för att klappa om hans mule & han mumsade lite på mina händer med sin läpp.
Vi hade fått informationen om att de inte kunde bitas då de inte har några tänder framme i överkäken, så det var fritt fram att klappa både mule & horn.
Hornen var verkligen gigantiska!
De var så mjuka då de var bastbeklädda.
Och vilken kung han var!!
Tyvärr blev kameran liggande när han kom verkligt nära för då ville man ju bara gosa med honom.
Jag tycker dock att vi fick bra bilder ändå.
Tillbaka till Sverige & EU så var vi så nöjda med besöket.
Det var dags att avsluta med glass!
Vi valde två kulor glass men de var så stora det hade räckt med en.
Vi köpte en grillad älgkorv & den smakade så gott!
Det blev några getar-kel till innan vi drog bort mot tågklätterborgen för att springa av det sista.
Solen hade börjat gassa på bra efter att resan hade börjat med 20 droppar regn & uppehåll med moln.
Vi satt & njöt av denna härliga dag.
Bilen väntade & vi begav oss hem.
Nu sover lillstintan sött i sin säng bredvid mormors, i alla fall till imorgonbitti 7.30.
Om jag har tur.
En resa väl värd pengarna skulle jag vilja säga!
Jag andas, alltså lever jag.
Jag andas, alltså lever jag. 