Vilken ära!

Igår läste jag klart den sista boken i en triologi av en debutförfattare.
Michael Swidén heter han & har skrivit Hedonisten, Visionären & Missionären.
Han är en kund som jag träffade på jobbet en dag & kom att börja prata med.
Vad som var intressant vet jag inte men vi hade ganska kul.
Sen blev det att vi sprang på varann fler gånger & vi började prata om hans arbetslöshet samtidigt som han oxo berättade om sitt skrivande.
Jag tyckte det lät spännande så jag slängde ut att jag gärna korrekturläste hans text om jag fick. Jag tycker om att korrekturläsa, rätta & hjälpa till.
Och jag fick!
Tror dock att jag var lite väl kritisk i första boken men det kanske bara var en känsla.
Så döm om min förvåning när jag på slutsidan av tredje boken fick läsa mitt eget namn bland alla tack:Nu väntar jag på nästa bok: Trollen.
Den handlar om nättroll & fula gubbar.

Dagen idag har annars regnat bort. Ja hela dagen har det vräkt ner.
Men vi har haft det bra ändå.
Sov länge, ända tills min dotter ringde men då var jag redan halvvaken.
Klockan var ju dock halv tio!
Hon behövde lite assistans i form av att släppa av kläder till mitt bonusbarnbarn på dagis. Själv vabbade hon lillfisen & det var inte lämpligt att köra till dagiset då.
Sen blev det gymmet!
Mitt favoritställe på andra sidans stan, ja om man inte räknar dotterns hus då klart.
Tog tag i crosstrainern men bara i fem minuter. Ingen ska ju tro att jag gillar den.
Efter det väntade min TufNut.
Jag bara älskar den!
Tyvärr så klarade inte min fitbit passet idag.
Jag råkade stänga av den mitt i arbetet så den pausade.
Tråkigt!
Men jag var i alla fall nöjd med passet & jag känner att kroppen svarar på träningen.
Det sporrar till nya saker.
Måste tillbaka till bassängen med bara men det kommer.
Jag är ju lite fåfäng där för jag vill inte skada mina dyra fransar.

Ny klädkollektion är på ingång på jobbet & jag var så nöjd när jag provade dem första gången. Sen fick jag min kasse. Byxorna som jag var så sjukt nöjd med var rena besvikelsen!
OM jag skulle ha gått upp i vikt, vilket INTE är fallet,  så inte är det tre cm runt midjan & att jag skulle ha krympt lika mycket på längden är väl ändå helt löjligt?!?!
Nä, jag som bara var orolig för den där fjantiga mössan som ska vara på hädanefter är orolig för hela stället nu.
Vi får vänta & se…

Rocky III på tv ikväll.
Najs!
Det bästa av allt är att mannen aldrig sett filmerna & jag får se dem igen.
Då blir det mys!

Nu blir det jobb resten av veckan. Kvällspass för det mesta.
Inget gym bara jobb.
Men snart kommer en ny vecka med nya härliga dagar.

Jag andas, alltså lever jag.

Ombyte förnöjer.

Idag rymde jag från mitt City Gross till City Gross i Hässleholm.
CFG-möte på agendan & jag satt som en fågelholk.
Jag var skickad för att ingen annan kunde. Eller ville.
Men det gjorde alls ingenting.
Jag fick träffa härliga människor & började förstå innebörden av mötet.
Jag fick även se den nya butiken i Hässleholm & den var såååå fin!
Johnny körde med mig så det blev mer som en utflykt istället för jobb.

Fackmöte på kvällen & idag var det mest jag som pratade.
Jag tänker gå schemagranskning på Viskadalen i april.
Vi behöver läran inom företaget.
Och kunskap är makt.
Den är inte tung att bära heller.
Varje gång man får ta ett steg tillbaka på jobbet så blir man nedstämd.
Varje gång man varit på möte så börjar lågan brinna för rättvisa igen.
Jag vet inte riktigt vad jag vill men någon måste ju vara på plats om det behövs.

Mytoman.
Om man slår upp det så visar det sig vara en person som ljuger.
Tvångsmässigt ljuger.
Så mycket så de inte vet om att de är sjuka.
Det finns en sådan person i vår närhet just nu.
En som anklagar någon för att vara just det hon själv är.
Ändå tycker jag synd om henne. Det är inte ens hennes fel.
Det är hennes mors ord.
En som inte själv mår bra.
Oftast på grund av en djup otrygghet måste mytomanen sätta sig själv i centrum för att känna sig betydelsefull, få bekräftelse och känna sig sedd.
Att få andra att börja tvivla på sig själva.
Stackars flickebarn!

Imorn är det auktion.
Det blir en lång dag men det ska bli trevligt att få ropa ut lite godsaker till trevliga kunder.
Sedan är det helg.
En mammavisit med lite fix efter att jag klippt mig & då är middagen serverad.
Vi byter lite tjänster. ❤
Gymmet väntar nog oxo på mig.
Och jag längtar efter gymmet.

Jag andas, alltså lever jag.

Bara ett litet grattis.

En ung men laglig kund, vill köpa snus.
Han verkar tuff men tystlåten. Tittar knappt upp.
Jag ser hans blåvita halsduk hängande runt nacken.
Hm…står det…mmm ja det gör det. 😊
Jag kan ju aldrig vara tyst. 😉
– M F F, läser jag högt.
Då kanske man får gratulera, säger jag.
Killen lyser upp med hela ansiktet.
– Ja tack!
Jag fortsätter:
– 20 sm-guldet var det va? Starkt!
Grabbens glädje visste inga gränser.
En ensam MFF-are i Halmstad just då (nåja, vad jag vet) & han blir så lycklig att någon känner till hans lag. Så långt hemifrån men ändå en gemenskap. Idrott förenar. Även om jag inte är MFF-are så minns man ju känslan när ens lag vann.
Eller när man själv vann. Fotboll var en gång livet.
Ränderna går aldrig ur…
Han gjorde min dag & jag tror jag gjorde hans. 😍

Ja så enkelt kan det vara att hitta små ljusglimtar i vardagen.
Svårare än så här behöver det inte vara.

Jag andas, alltså lever jag.

Tuf Nut!

Efter ännu en arbetsam helg där det gällde att hålla tungan i styr när man blev utskälld för att inte arbeta tillräckligt snabbt sökte jag mig in till gymmet.
Egentligen var jag inte lika taggad som igår för då längtade jag till gymmet men det kom en liten brand emellan som gjorde att jag inte fick den sömn jag behövde.
Jag hade lagt mig & sov gott när jag blev väckt av en mening som gav mig rysningar.
-Det brinner i grannkåken!
Yrvaken men på benen gick vi ut på altanen & skådade lågorna som slickade taket på hyreshuset lite längre bort. Plötsligt small det till ordentligt, en tredje gång enligt mannen min. Det var då vi båda sa i mun på varandra att det måste vara bilbrand.
Då insåg vi att det var en synvilla. Elden var inte så nära huset.
Johnny ville gå ner & kolla till så att garaget lågt utan räckhåll för lågorna.
Själv tog jag katten under armen & svarade sömnigt att jag skulle lägga mig igen.
Skulle ju trots allt upp 05.15.
Men sömnen uteblev. Somnade sent.
Så när klockan ringde var jag mer död än levande.
Ingen bra dag!
Men så kommer man till jobbet & får världens bästa mjukstart tillsammans med fina kollegor. Då orkar man!

Så efter jobbet, trots lite övertid, så satte jag fart & bytte om på jobbet.
Till gymkläderna.
Hade jag kommit i mina jeans så hade jag velat åka hem direkt men nu när jag ändå stod där i mina gymkläder så var det bara att dra dit.
Ganska mycket folk faktiskt för att vara sen söndag.
Genom de stora fönsterna mot parkeringen hade ett pass med skivstång börjat & gruppen verkade vara fullbokad.
Då kom känslan tillbaka.
Jag vill in!
Här har ni min nya kelgris på gymmet:

Den väger 80 kg. Det gör inte jag. Jag väger tio kilo mindre.
Så det är bara att lyfta rätt, räta upp & putta framåt.
Tre gånger löpbanan fram & tillbaka.
Tror det blir ca åtta flippar på en enkel resa.
Typ 48 flippar då innan jag flåsar ut & går in i stretchen.
Så jäkla kul!
Biggest looser-inspirerad kanske men på mitt eget sätt.
Jag vill ha träningen i blodet om något skulle hända.
Så om jag måste avstå träning ett tag så kan jag lättare komma tillbaka.
Vet att jag inte är 17 längre men jag är glad för att jag orkar.
Och jag mår så bra!

Beck på tv & nu håller jag helg.
Imorgon kommer jag kanske inte ens att gå utanför dörren.
Imorgon är det vila som gäller.
Jag ska ”bara” knäcke, tvätta & förbereda veckan.
Kundradioarbetet är ialla fall klart så ja, jag behöver inte gå ut imorn.
Men om andan faller på så blir det en liten skön runda i guds fria natur.

Jag andas, alltså lever jag.

Vilken dag!!

Idag var det kaffeprovardag på jobbet & jag fick ta hand om den tillsammans med deras säljare. Så kul!
Ny maskin är på ingång & tillsammans med den får en back-up stå med bryggkaffe i termos. Gissa om kunderna blir glada!
ChaqWa.
Jag som knappt dricker kaffe bara älskade det!
Vi provade två sorter & den ena föll mig såååå i smaken.
En kaffesmak som stannade länge i munnen & inte alls smakade så där äckligt beskt som det brukar. Mmmm!

Plötsligt så var klockan tre & det var dags att dra till gymmet.
Och vilken gympass det blev!
Jag var noll taggad men när väskan väl stod i skåpet kom glada tankar & endorfinerna började strömma ut.
Uppvärmning med konditionstest & värmen var i kroppen.
Maskinerna var medgörliga & jag fick bra flås på armar & mage.
Känns så jäkla skönt!
Vilade någon minut innan det var dags att springa på bandet.
Men jag tvekade lite. Jag har nämligen sneglat ett bra tag på ”bildäcken” som legat på löparbanan. Vi var bara tre i maskingymmet så jag gick bort & kände på dem.
En var tung som fasen men den andra.
Jag tog ett bestämt tag i den & la ner den på löparbanan.
Nu jävlar, tänkte jag.
Sen slängde jag det där däcket som värsta Biggest Looser-deltagare – 66 ggr!!
Så jäkla nöjd!
Hade jag haft en träningskompis då så hade jag nog provat det tyngre däcket oxo.
Shit!
Vilken kick!
Så nu sitter jag här i soffan & känner hur det värker i nya roliga muskler.
I nästa sekund så tänker jag på hur i hela friden jag ska komma ur sängen imorn!

Dagen slutade inte där.
Jag fick lite barnbarn-gos innan jag kom hem.
Underbara ungar!
Ja jag har två. En helt egen & en bonus.
❤

En psykofilm på Netflix men det går inte att släppa den.
Helt galen är den.
Vad den heter?
Prisoners.
Tja…se & bedöm själva.

Jag andas, alltså lever jag.

Äntligen är den på plats!

Jag vrider. Jag vänder. Vrider. Vänder. Lyfter. Snurrar.
Hur många moment gör man som kassörska varje kassapass?
Ingen aning!
Men många är det.
Jag märkte hur mycket fumligare jag blev i mina fingrar & händer ju längre dagen led. Ändå fanns det kunder som läste den nya skylten jag satt upp. Den hjälper!
Arbetsmiljöarbetet sågs till att bli gjort.
Fint!
Kassadagar är roliga.
Jag får sitta ner, ta det lugnt.
Nästan som semester.
Men bara nästan.
När man ser hur kunder bygger berg av varor i tron att de ska skynda sig hem för ju fortare de får upp varorna ju snabbare kommer de ur affären, då snedtänder jag nästan.
Eller 14 kilo hundmat!
Rätt upp & ner på bandet.
Ingen respekt alls tycker jag.
Men kan man bara få en, eller två kunder att göra annorlunda så känner jag en seger…

Jag har öppnat appen i telefonen för att kunna skriva här.
Får se hur det blir.
Två händer på ett tangentbord verkar aningen säkrare.

Det blåser ute.
Vinden viner & jag ligger under täcket där jag har det otroligt bra.
Igår skänkte jag 100:- till de hemlösa.
Inte mycket men bättre än inget. Kanske köps det någon extra filt. Eller kaffe att värma sig med.
Jag har det för jäkla bra!
Egentligen.

Jag andas, alltså lever jag.

Alla rätt på V75!

Ja då satt den så äntligen!
Sjuan. På V75.
Att den inte gav så väldigt mycket tillbaka, ja det kan ju inte jag hjälpa.
En sjua är en sjua.
Sen kröp det på ett nummer i boosten oxo.
Några kronor till. Vi dubblade pengarna i alla fall.

Annars var det en helveteshelg på jobbet.
Jag älskar mitt jobb men när kunderna skällde & inte tyckte vi gjorde vårt jobb så kändes det liksom hopplöst. När man sliter & inte hinner ta rast ännu mindre dricka vatten så gjorde magen ont & allt var tungt.
Jag vet inte hur man ska gå vidare.
Som halvfärdig fackpamp känner jag ett stort tryck från medlemmarna.
Alla måste minnas att alla ska arbeta tillsammans.
Styrelsen är bra ett språkrör. Inte vårt ansvar att göra allt jobb.
…eller?

Tur att jag har en sådan man som jag har.
Han laddar mina batterier. Han gör så jag skrattar. Han peppar.
Han låter mig andas när jag behöver. Han låter mig få vara om jag bara behöver vara.
Han är bara bäst & ger så mycket kärlek!

Vi har plockat så mycket svamp i år.
Pappas ställen har gett utdelning som varit långt mer än vanligt.
På de gula kantarellerna. Visst har vi plockat trattisar men de gula är skogens guld.
När de gula tog slut i skogen visade det sig att affären sålde så billiga ryska kantareller.
Men jag skulle inte prata med dem så vi köpte nog tre kilo på en vecka.
Så nu är frysen full & ingen kan vara lyckligare än jag.
Nu klarar jag mig i ett år. Till nästa säsong.

Idag tog vi en välbehövlig promenad.
Vi blev godissugna men tänkte förena nytta med nöje så vi tog en promenad på nästan 8 km till Hemmakväll nere i stan. Vädret var med oss efter en stökig & blåsig morgon.
Solen följde med oss på vägen & det kändes så enkelt att gå.
Vi tog en sväng inom stan & hälsade på 91:an vid stadens port.

Nu är både humöret gladare & skallen tömd på allt jobbigt.
Imorgon är det en ny dag & jag har världens bäste supporter.
Ett kvällspass är kanske precis vad jag behöver nu..?
Börjar ju lite senare då passet inte börjar förrän 14:15.
Inte så många timmar & det känns bra. Man orkar.
På fredag slutar jag 15 & vi tänkte ta oss till Arena-hallen för att kolla in lite hockey.
Hammers har Grindslanten vilket gör att det kostar gratis.
Kanske är man snål men tja…
Hockey är kul & vi tar finaste Hanna med son med oss vilket gör att kvällen blir hur trevlig som helst.

Jag andas, alltså lever jag.