Älskade barnbarn.

Det är den 9 december 2015.
Mitt underbara barnbarn var ljuset i tunneln den decemberdagen.

För ett år sedan satt vi på sjukhuset. När bilden togs låg pappa i respirator & i ovisshet om att han skulle överleva. Tre gånger berättade läkarna att pappa inte skulle överleva dagen.
Tre gånger lurade han dem.
Den fjärde gången, efter tre veckor, orkade han inte mer.
Dagen för ett år närmar sig. Den 27 december 2015.
Den 27 december 2016.
Det är om några dagar. Och det är lika jobbigt fortfarande.
Men nu, efter mycket letande & funderande, har vi äntligen fått tag i stenen som blev den som vi valde. Nu känns det bättre. Att viloplatsen börjar ta form.
Blir renovering kring mormors grav till våren när vädret är lite mildare.
Vi har i alla fall fått pappa på plats. På riktigt. ❤

Mys med lilla barnbarnet igen. Ett år senare.
Julklappsöppning.
En underbar stund.
Att få leka, mysa, busa & pussa på livets efterrätt, ja det är underbart!

Och hon tycker om sin mormor!
❤
Och Johnny.
Hon flög upp i famnen när de träffades idag.
Det värmer. Så inihelvete!
Så småningom inom snar framtid får jag gosa med henne.
Oftare.
Då ska vi lära dig allt om bus & mys vi kan lilla gryn.
Älskar dig!

Jag andas, alltså lever jag.