Bye bye best boss

Fy fan!
Det var en arbetsdag som var den jobbigaste i mitt liv!!
Till & med jobbigare än när jag själv blev uppsagd en gång i tiden, då på så kallad arbetsbrist.
Att mista en så bra chef, ja det var inte vi värda.
Trodde jag hade jobbat för den bästa men Henrik är det ingen, INGEN som slår!!
Hur mycket jag lipat idag? Ja det vette fasen. Men när han först tackar för det vackra (hm!) så lipade jag så mycket att jag var sååå nära att han oxo fällde en tår. Han var mäkta rörd. Av allt han fått av oss.
Av hur viktig han har varit för oss.
Sen blir det återigen en kram när jag stod bredvid en som han inte tackat innan. Mera lip!
Och när han för tredje gången säger hejdå till en annan kollega börjar mina ögon rinna, mungipan darra & han kramar om mig ännu en gång.
Alla dessa kramar var inga chefskramar utan känsla. Till slut lyckades vi locka fram känslorna hos honom.
Och nu har han lämnat oss…

Jag andas, alltså lever jag…
………….fan vad jag saknar dig!!

Kortet till dig:

– Henrik Andersson
en man vars ansikte du inte kunde läsa av
– Henrik Andersson
en man som älskade siffror
– Henrik Andersson
en man som hade HIF nära sitt hjärta

– Henrik
är mannen som släppt masken & börjat le
– Henrik
är mannen som såklart älskar siffrorna men älskar sin personal lika mycket
– Henrik
är mannen som fortfarande har HIF närmast sitt hjärta

Du vann grabbarnas förtroende & flickornas hjärtan
Du blev Henke med oss

Det är dags för dig att gå nya vägar, träffa nya människor & se nya HIF-matcher
Det går inte att i ord beskriva hur ledsamt det är
Ändå önskar vi dig all lycka till & du ska veta:
– ångrar du dig så står vår dörr på glänt

Tack för allt du gett oss!
Vi kommer aldrig att glömma den bästa chefen vi haft
…& framförallt den fina vän du varit och är

Kramar i massor!
City Gross Halmstads personal ………………./Anne
                                                                                                                                                                                                                                     

Sömnlös i stan

Inte en blund inatt!
Varmt & tusen saker som surrade i skallen.
-Tänk svart Anne.
-Slappna av. Bara vila. Du måste inte sova.
JO!
Jag brukar annars kunna koppla av. Intala mig själv de där viktiga av att man klarar sig utan att sova en natt.
Att bara ligga & vila & tänka på ingenting. Svart.
Som jag informerar andra om. Ger tips hur man ska göra.
Inatt var det icke sa Nicke att det ville fungera.
Så nu sitter jag här.
Dagen idag har jag klarat av men är så trött så ögonen korsar ibland.
Men jag får inte sova!
Än.
Jag tänker på morgondagen. Ska jobba väldigt många timmar & jag har hela helgen framför mig med jobb oxo.
Och på lördag ska jag på spelning juh!
Hur ska jag orka?
Jag vill så mycket. Jag vill hinna, jag vill orka, jag vill, JAG VILL!

Jag tror jag kryper ner i ett varmt bad & sen blir det nana.

Jag andas, alltså lever jag.

Profil kan användas av olika profiler

Herregud vad folk pyntar i sina trädgårdar!
Vägen till jobbet är kantad av perfekta gräsmattor som vattnas till & med när regntunga moln hänger hotande på himlen.
Har folk så mycket tid?
Ja det är bara att gratulera minsann.
Själv önskar jag att jag kunde pyssla i min trädgård precis när jag vill & vattna mina blommor men så går det minsann inte till i dagens datum.
Jag har nämligen inget vatten där.
Jag får förlita mig på regndropparna.
Dock tycker jag det är supermysigt att se alla små flitiga robotklippare.
Då längtar jag hem till mamma & pappa…

Kom ihåg en härlig liten sekvens av gårdagen på jobbet.
En man hade handlat sin fika men var klar. Han kom lite trevande fram till disken igen & tittade sig omkring.
Jag frågade artigt om jag kunde hjälpa till med något men han sa lite förläget att jag inte hade vad han ville ha & att han bara ville titta.
Visst svarade jag & precis som jag skulle påbörja något i väntan på att kanske kunna hjälpa honom säger han & lyser upp:
-Jo DÄR!
Jag vill ha en Profil.
-En vad?
-Ett paket Profil.
-Jahaaaa…ok.
-Du har inte mindre förpackningar..?
-Nej tyvärr…
Tack & lov så fann jag mig i att inte säga något elakt kul i det ögonblicket för mannen var faktiskt säkert TYP över 70…
-Kul med aktivt sexliv!

Mest sålda hos oss!

Dagen idag blev tidigt travtippande. Jag klädde om för att gå till jobbet & lämna systemet. Samtidigt skulle jag kolla hur lång tid det tar att gå dit ifall både bil & cykel skulle strejka någon dag. Knappa 20 minuter tog det & det var ganska nöjt. Dessvärre låg ju då travlappen hemma så jag gick i ogjort ärende. Eller kanske inte. Motion är ju bra & det var helt okej för mig som naturligtvis handlade. Fick ryggsäcken tung & några extra kilo att släpa hem på. TRÄNING!

Ja då blev det då ännu en äpplekaka.
Jag bara älskar den degen!
Äpplena skiter jag egentligen i men de tillhör ju receptet.
Så när den serveras så tar jag ovandelen, låter en å annat liten äppelskruttsbit följa med & så vaniljsås. Mumma!
Jag älskar hösten!
…men vänta nu, det är ju bara vår med sommaren i antågande, skolavslutningar & studenter, kan man äta äpplekaka då?
Borde det inte vara rabarberpaj? Jo men äpplekaka är så mycket godare. Rabarber kan man göra saft & iskall dricka utav.
I någon annans hem. 😛

Kvällen är kommen & jag har gjort inbrott i min lägenhet. Dock hittade jag inte mina sandaler som ska med till Stockholm.
Åååå vad jag längtar efter att få flytta hem & göra iordning!
Allt är i en enda röra med byggdamm överallt.
Ändå vill jag hem…

Jag andas, alltså lever jag.

Mycket på gång

Grekland here I come!
…fast kanske skulle jag vänta med att hojta tills semestern är beviljad..?
Fast när jag pratade med kassachefen idag så verkade det inte vara några problem.
HÄRLIGT!!!
Som jag har längtat på att få åka igen…
Tror det är 99 dagar kvar…men vem räknar..? 😛
Måste skaffa pass!

Sista veckan med bästa chefen.
Usch så tråkigt detta är.
Ändå kan jag inte låta bli att tycka om den nya.
Vi är ju besvikna på att förlora Henrik men hur känner Carina sig om att komma till oss?
Kan minsann inte var lätt!
Jag ska göra mitt bästa för att hon ska trivas med oss om hon kör fair-play.
Tror faktiskt att hon kan bli ganska bra för oss. Finns många tåtar att dra i & rätta till.
Men många tårar kommer att falla på fredag.

Nästa vecka bär det av till allra käraste systern min.
Hon fyller 40 & vi ska fira henne.
Min älskade dotter ska med & finaste mamman!
Tyvärr får jag inte med mig älsklingen men man kan ju inte få allt här i världen.

Kollade till min lägenhet igår. Nu torkas det bara i badrummet. Undra om de andra rummen är torra/klara?
Jag vill flytta hem!!

Jag andas, alltså lever jag.

 

Johnny and the cementary men

Ska jag behöva välja?
Antingen huvudvärk & högt blodtryck eller värk i händerna & ingen sömn?
Jag är så trött på det!
-Dina symptom är inte dokumenterade…
Nähä?
Jag vill ju virka mina bläckfiskar, jag vill kunna sova om natten, ligga på sidan, sitta med händerna på tangentbordet utan att jag skulle vilja gnaga av armarna för att slippa känna domningarna. Domningarna?
Nej det är värk, det gör fan ONT!!
Varför?
Kroppen är fantastisk på många sätt men ibland undrar jag om min kropp gillar mig.
Den jävlas ju bara med mig….

En cykeltur ikväll igen & det var så härligt!
Stannade & plockade liljekonvaljer. Fullkomlig lycka!

Det blir lite ”hemkänsla” när man får in lite ”liv” i boet. Svårt här eftersom jag egentligen bara vill hem.
Men jag försöker. Har ju förstått att jag ska bli här ett tag.
Men jag längtar efter mina sandaler. Efter min säng…

Som sagt, försöker fixa till lite hemtrevnad…
Väldigt vad bilderna blev suddiga. Jaja…

Lilla attitydbläckfisken blev klar idag.
Nöjd? Njaa..jag har inte mina vanliga nålar så det är lite svårt att göra som man brukar,
Dock fick jag fransarna på plats med hårspray.
Alla sätt är bra utom de dåliga.

Jag ska gå på kick-off i min hemby!
Underbara grabbar (gubbar?) ska ha en spelning & jag + många andra har blivit inbjuden.
Men jag ska gå själv. Därför är det så bra att ha fina vänner som erbjuder sig till sällskap.
Det ska bli riktigt kul!
Men jobb dagen efter så det blir inte så långvarigt.

Jag andas, alltså lever jag.

Gumman lycklig

Tänk vad livet & sinnesstämningen kan ändras snabbt!
Lika enkelt som att man kan bli ledsen är jag nu glad.
Tryggare liksom.
Tänk vad lite medmänsklig värme kan göra.
Hela blogginlägget jag skrev igår var liksom lite horribelt.
Kände inte igen mig själv. Tänk vilka spratt ens egen hjärna kan spela en.
Idag mår jag fantastiskt bra. Jag har till & med delat på persiennerna i vardagsrummet & köket.
Fjantigt?
Byt min livsituation med din om du vill…

Imorse gick jag & på walkabout.
Kröp i träningskläderna & började rundan med att pussa på min boyfriend borta i hans lya.
Han skulle iväg på eget äventyr så jag var inställd på en härlig egentid.
Trampade i nästan en mil.
Vädret var underbart. Jag bara gick & gick. Hur skönt som helst!
Efter stretch& dusch tog jag lilla bilen & åkte hem till lilla mor & far.
Det skulle målas staket. Ganska kul faktiskt men när man skulle kliva över till grannarna blev det jobbigare. Det växte ogräs långt in i deras trädgård & man var tvungen att städa upp lite först innan man kunde sätta penseln  till verket.

Efter allt detta mår mitt psyke kalasbra.
Kan jag behöva nu mitt i all bröte.
Visst, jag kan fortfarande inte komma in i min lägenhet men idag orkar jag inte bry mig.l

Jag andas, alltså lever jag.
…..jag fick inspiration till livet!

En rädd liten skit

Hur mår jag?..egentligen?
Hur känner jag i magen eller rättare sagt, hur känner sig min mage?
Jag är stressad.
Sjukt!
Jag är lugn som en filbunke. Dagtid.
När jag ska förflytta mig på bostadsområdet på kvällstid blir jag ett nervöst, darrande asplöv som ser människor med basebollträ, batonger & knivar överallt.
Sjukt!
Jag är ju en lugn & sansad person.
Ikväll gick jag lite vilse. Klockan halv tolv på kvällen…natten.
Folk kom fram från håll i oväntade skuggor. Allt jag tänkte på var att få komma ”hem” så fort som möjligt. Hem är då min evakueringslägenhet. Den tomt gapande lägenheten av lyx men av så mycket ensamhet. Insåg plötsligt att tårar rann på mina kinder & tankarna bara malde:
– Jag vill inte vara här!
Sjukt!
Jag hade precis boat in mig i min nya lya. All omständighet att flytta till staden.
Att våga låta bli att dra för persiennerna i vissa rum. Att våga leva lugnt.
Jag trivdes oerhört!
Planerade mina renoveringar. Tapeter & färg.
Inte omläggning av golv.
Tittade in i lyan tidigare ikväll & möttes av sandigt hallgolv, halvsopat köksgolv & ett uppsprättat badrumsgolv med ett gapande hål vid avloppet.
En påminnelse om allt som kom upp därigenom. All skit, bokstavligt talat.
Alla tejpade dörrar & skrymslen.
Jag kommer inte åt mina kläder eller skor. Jag kommer inte in i mitt vardagsrum för där står alla vitvaror. Allt utom kylen/frysen. Var fan har de gjort av den???
Var är informationen om vad som händer?
Sjukt!
Hur lätt är det att sätta folk någon annanstans & sedan bara tro att de mår bra.
Jag mår inte bra. Varför vet jag inte. Jag borde vara tacksam. Jag borde vara glad.
Jag har ju mina saker kvar.

Anne: -Sansa dig!

Vet inte om Amanda Jenssens låtar är så bra för mig men vad har jag?

Alla mina skivor ligger i mitt intejpade rum. Att surfa på ”fånen” känns bara jobbigt.
Jag saknar min lappis. Visst har jag den men att göra delning från telefonen för att kunna surfa kostar extra & när jag kommer in i tänket på ekonomi får jag panik. Jag saknar alltid pengar!
Eller jag gör inte det. Det bara känns så. Eller jag vet inte…

Jag andas, alltså lever jag.
…hej, jag heter Anne, jag är en lite skit som lever i en liten storstad.

Vaknade till en ny härlig dag

Ny dag i nya lägenheten.
Inte lika abrupt vaknande denna morgon men å andra sidan så var det ju röd dag & inga tidningsleveranser.
Klockan hann bli halv sex innan jag orkade titta på den & just konstatera detta.
Suck!
Varför kan jag inte sova längre?
Jag har ingen rygg som värker & höfterna håller sig i ganska bra ordning så varför?
Tänk att liksom få lägga sig vid midnatt & sova till…nio?
Drömscenario!

Ville tjura ihop men då ringde telefonen.
Jag blev pigg & glad…eller pigg? Kanske inte, för jag var vansinnigt trött men glad blev jag.
Jag ville cykla till jobbet men eftersom jag skulle till min nagelfixartjej så var jag tvungen att ta bilen.
Men imorgon…om vädret tillåter. Jag längtar!

Efter nagelfixeriet så stannade jag till hos mamma & pappa.
Där blev en önskning sann. Äpplekaka med vaniljsås!
Underbara älskade!

Har tittat på hockey hemma hos gullegubben men somnade på soffan.
Dumt!
Matchen var ju inte strålande så det var kanske inte så konstigt att jag blundade långsamt.

Tittade till min lya på väg till kvällsmaten idag oxo men där hade inte hänt mycket.
De hade börjat slå sönder lite kakel i badrummet annars såg det ganska likt ut.
Jag kikade in, eller försökte kika in i vardagsrummet för att se var de ställt kylen men jag såg bara spis, diskmaskin & tvätt/torkpelaren.
Undrar var kylen står..?
Är den inkopplad?
Är mina frysvaror ok?
I-landsproblem ja men det är mina problem.
Ett annat problem är att mina sprutor ligger i kylen. VAR ÄR KYLEN??
Får gå till apoteket på måndag & se om jag kan få ut nya.

Nä nu har jag bara fredagen kvar denna veckan att jobba & det är i kassan.
Gott!
Känner att jag vill avsluta veckan med att jobba i lugn takt.
Förbutiken är hektisk & även om jag älskar att stå bakom disken & hålla hov så kan det vara ganska gott att bara sitta i kassan & le.

Jag andas, alltså lever jag.
…cykeln står ännu en natt parkerad framför entrédörren…

Dagen efter

Första natten var inget roligt.
03.44 damp det ner 7 dagar i brevlådan trots att det står nej till reklam.
Nåja. Om det bara var de få bladen ihopsatta med nit som ”stört”.
Men bank i trapp & räcke. Det får mig att tänka tillbaka på tiden i förra lägenheten.
Den utanför stan & lite till. Där personer på tredje våningen hade morgontidning men ingen annan.
Grabben som tävlade med sig själv hur snabbt han kunde komma ner för trappan.
Ja herregud!
Så ingen sömn sen kvart i fyra. Gäsp!

Ösregn utanför fönstret men det hindrade inte mig att gå bort till andra lägenheten & hämta bilen.
Det var faktiskt ganska mysigt. Jag känner mig som en anonym person som lever under beskydd.
Ingen vet vem jag är & ingen ser mig där jag går. Lite kusligt men samtidigt spännande.
Fjantigt?
Japp men sådan är jag!

Dagen på jobbet var ändå helt okej.
Kassatjänst & den såg jag fram emot. Härligt att ”bara” få sitta i kassan & strunta i allt som hände i förbutiken. Visst, jag ryckte in om det behövdes men inte så ofta som jag brukar. Ville ta det lugnt.
Låta hjärtat arbeta i lugn takt.
Dagen slutade med att jag stod i personalduschen men varukorgarna. Spolade dem rena tills jag hade tagit slut å allt varmvatten. Jag var inte bara svettig, jag var genomblöt från vattenstrålarna oxo.
Men kul – ja det hade jag. Jag är nog det knepigaste som går i ett par skor.
Nåja…
Chefen gillade mitt initiativ ialla fall…

Kikade in i lägenheten på väg till kvällsmatsbordet lite längre bort på området.
De hade börjat men det såg jag redan i morse när jag hämtade saker. Det var minsann tur att jag hämtade det jag behövde då för nu var allt igentejpat!
Japp! ALLT!
Lådor & skåp i köket & alla dörrar!!!
Hur ska jag komma in där nu??
Polygonkillen lovade ju at jag skulle ha access hela tiden.
Kanske är det bara medans man river bort all sand..?
Vi får väl se…annars får jag gå i samma kläder i ett antal veckors tid men naturligtvis tvättar jag dem ofta!

Oj vad tiden rullade iväg kvickt!
Jag måste krypa ner nu, klockan är midnatt & jag ska upp 06.15. Hoppas på sömn fram till dess, utan avbrott.

Jag andas, alltså lever jag.
…idag har jag haft en fantastiskt rolig, härlig & lycklig dag!…trots allt!

Övergiven

Ensam.
Jag har nog aldrig känt mig så ensam som nu. Eller som då, i morse.
När jag tog min packning från mitt ena provisoriska hem till mitt andra.
Två ryggsäckar, fyra kassar & en stor väska på pakethållaren.
Vissa som såg mig undrade nog om jag skulle rymma.
En ensam man med sin hund stannade (jag gick med cykeln, ville inte göra om bravaden från igår) & tittade på mig där jag slet.
– Väldigt vad saker du släpar på!
-Jao, svarade jag, har haft vattenläcka & ska inkvartera mig på annan ort.
-Du har väl fått den fina evakueringslägenheten då väl, säger mannen.
Jag svarar att så var det. Då berättade han att de hade råkat ut för en läcka med diskmaskinen för två år sedan & fick bo borta i sex veckor. Vi pratade en liten stund & trots att allt var tungt att bära så stannade jag kvar.
Det kändes härligt att ha en alierad. En som visste hur jag kände. En likasinnad.
Ändå började jag lipa när jag kom fram till min nya port. Så ensam.

Efter en hel dag på jobbet så har mitt humör ljusats upp lite.
Jag var ganska låg när jag började men med härliga kollegor så går det inte att vara deppad.
Inte heller när man får sköna kunder som bara gör en sådär lycklig.
Så tankarna på mitt elände bleknade lite allt eftersom timmarna gick.
Det är ju faktiskt inte så farligt. Egentligen. Många har det värre.
Men just nu är detta mitt problem.
Att inte få vara i sitt bo. Att inte få ha sina saker. Att en så enkel sak som att det borde  finnas tvål vid handfatet på toan. Tur att det fanns handsprit…

Fötterna värker, nej hela benen värker idag. De nya skorna. Det märks att det är spänst i dem & att de gamla är slitna. Så det är väl lite träningsvärk.
Så det är ganska najs att sitta i denna soffan & inte min egen. Jag älskar divansoffor & önskar mig verkligen en egen. Men de är för dyra.
Men nu är snart nattistid & jag ska krypa ner i en främmande säng. Mina sängkläder men i en främmande säng. Det som känns mest kusligt är att jag inte kan släppa tanken på hur många det är som har nycklar till denna lägenheten. Är det fler än jag & HFAB?
Vilka har övernattat här & kopierat nycklarna? Är jag paranoid?

Kanske.
Kanske kommer jag att somna av utmattning i mina funderingar.
Eller så kommer jag att sova så gott & vakna efter klockan åtta i morgon…

Jag andas, alltså lever jag.
….om jag överlever natten så hör jag av mig imorgon. Nattis!