En jobbarhelg är över men den var otroligt sträng.
Eller, den var som vanligt men jag undrar vad det var med folk?!?
Att få stå ut med så mycket skäll, gnäll, svordomar & mycket mycket mera.
Att bli spottad på, ja inte spottad på men ändå…spottad på.
Vad ger folk rätt att nedvärdera, trampa på & sucka med miner när man faktiskt gör sitt jobb.
Och mer där till faktiskt.
Jag är så glad att jag då har en chef som står bakom oss när man gör sitt bästa med kunden fortfarande inte är nöjd.
Varje dag äntrar man scenen för att göra den bästa föreställningen & bästa upplevelsen för varje kund.
Att få ett leende tillbaka, ett tack eller att bara någon håller tyst skulle vara guld värt dessa dagar.
Nu tycks det ju faktiskt vara så att det är JAG som gnäller.
Kanske.
Att jag är den där grå personen som inte uppskattar kunden.
Jo, det klart.
Jag är ju oxo en människa.
Precis som du.
Precis som du kan jag må dåligt.
Jag får bara inte visa det.
Denna kväll blev naturligtvis ännu värre.
Min sista rast på ett stängningspass så intar jag en sådan där smarrig smothie med massor av vitaminer & räknade med att få en riktigt kick-off, som det så vackert stod på flaskan.
Resultatet blev dock annorlunda.
Jag fick vidriga magsmärtor!
I tre timmar höll jag masken även om jag bakom ryggen på folk gjorde grimaser av smärtor.
Vad i hela friden hade hänt?
Ända sedan min GBP så har jag varit rädd för tarmvred & just i denna vidriga stund så undrade jag starkt om det var det jag fått.
Jag fortsatte dock att intala mig själv att det var smothien som var orsaken.
Hade jag ens en tanke på att ta en Omeprazol?
Nej.
En Panodil.
En Iprensa.
Inget hjälpte.
Naturligtvis så hade min kollega & jag, två mycket påfrestande kunder.
Att stå där & ta så mycket skit!
Jag måste vara tillmötesgående & le.
I bådan fallen så hade männen blåslampa på sig från sina fruar.
Sådant har man lärt sig läsa av.
Med telefoner i örat diskuterar de.
Varannan gång med mig, nästa med frun.
Dock löste jag problemen men hur mycket kraft tog det inte..?
Hade de bara varit minsta vänliga, ett ursäkta jag hade fel eller bara varit lite fu**ing medmänskliga så hade jag löst det så mycket snabbare!
Men nejdå.
En kassörska är inte värd något.
En kassörska ska serva konstant.
-”KUNDEN HAR ALLTID RÄTT!!!”…fick jag slängt i ansiktet på mig hela tiden.
Dessvärre har Tryckfels-Nisse kommit emellan men vi har skyltat upp med de nya skyltarna där vi ber om ursäkt & dessutom får du TRE paket blöjor istället för TVÅ!…så vad är problemet?
Det sista sa jag aldrig högt.
Men jag tänkte det.
Ååååh vad jag tänkte det!!
Så hade han bara sansat sig så hade han fått sitt paket på mindre än två minuter istället för de tjugo som vi stod & förklarade för honom.
Jag älskar människor.
Jo, det gör jag.
Jag har alltid velat utmana mig själv att ha glada personer runt mig.
Jag fick dem glada.
Men vad kostade det inte mig?
Varför kan folk vara så elaka?
Hur kan folk bara bete sig så?
Jag älskar människor.
Jo, det gör jag.
Varje dag är en ny dag.
Varje dag utmanar & älskar jag.
Jag ÄR värd mer än ett ruttet lingon.
Då blir man så där glad när man tänker på en sådan där fin liten dam som börjar prata i kassan.
Hon berättade hur dåligt hon mådde.
Hur ont hennes rygg gjorde.
När vi pratat ett tag om både det ena & det andra, väder & vind, så sa hon till avsked:
-”Jag hatar att gå & handla. Jag mådde så dåligt av min ryggvärk.
Sen träffade jag dig. Du blev som en som på min gråa himmel.
Som en vårdande ängel. Tack för att du är så underbar!”
Nåja, ängel vet jag inte.
Underbar vet jag inte heller men hon var så härlig att prata med & att få lysa upp en liten sol i någons tillvaro, känns bara bra.
Det är då man blid varm i hjärtat.
Och glömmer bort energitjuvarna.
Jag andas, alltså lever jag.
Jag andas, alltså lever jag. 