ATG-gala.

Dagen började tidigt då klockan ringde redan 05.12.
Trött som vanligt & dagen skulle bli lång.
Kollegan hämtades 6.30 & tåget gick 06.51.
Första stora stoppet: Göteborg!
Snabbt byte i Göteborg & det var man glad för när det var -8 grader ute.
Andra stora stoppet var Stockholm!
Framme i Stockholm var det -12!
Där var det även en hel del mer snö än hemmavid.
Tack & lov skulle vi bara över vägen till hotellet från stationen.
På väg ut ur stationen så ser jag en färgglad butik: LUSH!
Men!
Det var ju om den som de hade ett program om i Undercover Boss!
Dit måste jag.
Träffade ett urtrevligt biträde som jag köpte en mascara av till mina stackars små pinnar till fransar. Måste få lite näring till dem nämligen.
Innan vi gick så ropade jag till henne att vi ses imorgon!
Hon trodde nog inte att hon skulle få se mig igen för många kunder brukar säkert säga så. Speciellt när varorna kostar en hel del.

Väl på hotellet fick vi checka in vårt bagage som på en flygplats typ.
Våra rum skulle inte bli tillgängliga före 17.15.
Tråkigt!
Man vill ju komma på plats.
Nåja, med väska & jacka i säkert förvar tog vi oss i in föreläsningssalen.
Längst fram. Såklart!
Konferencier Mats satte igång & mala om siffror & folk från ATG.
Han var dock en väldigt kul typ som hela tiden berättade om hur bra det gick för ATG medan han själv var en looser, singel men med en dubbelsäng.
Ja den hade han naturligtvis ställt på högkant för han använde ju bara ca 30 cm när han låg i den.
Ensam.
Hela tiden uppgav han sitt mobilnummer. Så många gånger faktiskt att jag började undra om det verkligen var hans.
Ja jäklar vad jag garvade & i det ögonblicket startade mina grå celler till att arbeta.
Kanske kunde jag hitta på något kul..?

Dagen fortsatte med pauser, mat, prat & sen kom eftermiddagens höjdpunkt:
Föreläsningen.
Den visade sig vara med Alexander Bard.
Alexander Bard!
Jag visste inte vad jag skulle tycka men ett visste jag: Honom gillar jag inte!
Men från första bänk kunde man inte sitta & somna till.
Och det fanns inte en chans att jag skulle heller!
Grabben var så fängslande att man bara väntade på nästa mening.
Gränsen mellan geni & idiot är väldigt tunn & från att ha idiotförklarat honom i mitt förra tänkande gjorde honom till ett geni nu.
Hade han klippt & ansat sitt skägg så hade jag inte tänkt på hur läskiga hans ögon brukar vara. Som medlem i Idoljuryn har jag mått illa av hans sätt att se på folk men även om intensiteten i hans ögon fanns kvar så var det mera bus & provokation i dem.
Han var även väldigt kul. Han bjöd på sig själv, något som jag aldrig trodde den mannen gjorde. Han visste liksom alltid bäst i mina ögon förut.
När han berättat klart var vi naturligtvis framme & jag tog hans hand för att tacka för ett uppvaknande & en bra föreläsning. Lite tafatt tackade han & självklart blev det en selfie.
Många skratt & kul miner!
Tillbaka till konfrenciern Mats igen så höll han ju på att lämna ut sitt mobilnummer hela tiden. Jag hade nu skrivit ner det & kollade med Hitta.se om det var han på riktigt.
Det var det. Och i den stund blev jag full i fan & tänkte att jag ringer honom.
Hela tiden hade han stått med sin telefon vid bordet uppe på scenen & jag tyckte att det skulle vara jäkligt kul om den ringde. Jag lät signalerna gå fram. En. Två. Tre. Fyra.
Sen tappade jag räkningen. Hela tiden hade jag koll på honom.
Varför såg han inte att telefonen ringde?
Nästan lite besviken så tryckte jag av samtalet.
I detta nu hade vi börjat gå igenom frågor som ATG velat ha in från oss ombud. Om vad som kunde behövas tas upp för svar.
Då fick jag snilleblixt nummer två!
Jag skriver till ATG!
Fram med mobilen, letade febrilt efter appen & kom fram till sidan.
Plitade snabbt ner frågan:
– Varför svarar inte Mats när telefonen ringer?
Trodde jag skulle gå av när nervositeten kom över mig när jag undrade vad fasen jag sysslade med.
Ändå kunde jag inte sluta hoppas på att personalen som satt med frågorna skulle ta fram just min fråga på storbildsskärmen.
Mats tjatar vidare om det ena än det andra.
Den ena frågan efter den andra kommer fram på skärmen & ATG-personalen svarar.
Sen plötsligt kommer den.
Över hela väggen bakom personalen.
Alla skrattar samtidigt som Mats börjar läsa frågan.
Han blev så paff att han var tvungen att dra fram telefonen för att kolla av & gissa vad han blev paff när han såg att någon ringt.
Högt säger han, röd om kinderna, att numret slutar på 109 & det skulle han minsann leta reda på senare.
Då kan jag inte hålla mig längre utan stegar upp på scenen bland alla de andra.
Vänder honom mot mig & viskar i mikrofonen så alla ska höra:
– Det var jag. Jag som ringde.
Jubel i lokalen samtidigt som vi kramar om varann & jag trodde han skulle garva ihjäl sig. Snabbt tackade jag för mig för jag ville ju inte störa mer i ATG:s tid på scen.
Men jag fick några fler sköna erkännanden innan det var över.
När han pratat färdigt gick jag fram till honom & frågade om det var ok att jag gjort som jag gjort & han tyckte det var så jävla bra!
Vi skrattade lite till & sa sen hejdå.
Som sagt man måste bjuda på sig själv ibland.
Det finns en Drömfond som ATG delar ut till personer som gör skillnad.
Det hade en kille som heter Adnan gjort. Han bor i Varberg & spelar fotboll över alla gränser med ungdomar på lördagkvällar mellan 20.00-00.00. Alla ska få vara med!
Denna fond är Peter Foppa Forsbergs skötebarn. Han skickade en hälsning till oss alla.
Eftermiddagen började lida mot sitt slut & galan närmade sig.
Kvällens lekledare var Åsa & Richard.
På väg till hotellrummet möttes jag av en ung kille från ATG som gick fram & kramade om mig, skrattande sa han att det jag gjorde varit för jäkla bra.
Då kände jag att jag inte bara gjort min dag roligare utan även några till…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Galan var ju mest för alla som var nominerade & det var inte vi.
Vi var bottenskrapet som fick åka med på resan när folk inte ville.
Det hindrade dock inte oss från att få ha kul!
Vi klädde om & delade en Breezer på hotellrummet min kollega & jag.
Champagne & mingel innan vi satte oss till bords.
Underbara Wallmans uppträdde!
Sen blev det efterfest en trappa upp.
Med Micke Syd & Tommy Ekman.
Det blev en 80-talsnostalgi utan dess like!
Helt galet underbart!

Detta bildspel kräver JavaScript.

När vi först träffar Syd så pekar han på min kollega & säger:
– Här e ju folk hemifrån!
😀
Välkänd eller ökänd?
Spelar ingen roll.
Vi hoppade, dansade & skrålade tills klockan slog 01.00.
Trötta men glada kröp vi ner i sängarna & somnade nästan bums.
Klockan skulle ringa vid 8 igen så man var lagom sliten när man steg upp.
Underbar hotellfrukost efter dusch & påbörjad packning.
Fick med oss lite doggiebag oxo.
När vi återigen steg in på stationen styrde vi stegen till LUSH igen & jag fick handla av mig hos den trevliga tjejen från igår.
Hon kom ihåg mig & 325:- fattigare men rikare på lyxiga badoljor & schampoo, gick vi på tåget för att åka hem.
Det blev nog sportlovsexpressen för det var fullt med ungar som kollade paddor & vissa skrek högt emellanåt. Dock sov vi nästan hela vägen på väg mot Göteborg.
Lugnare på tåget från Göteborg & nu längtade jag bara hem.
Det var en kul resa.
Jag hoppas jag får göra om den nästa år.

Jag andas, alltså lever jag.

Tänk över ditt ansvar Anne…

Äntligen fredag!
Veckan har varit oändligt lång.
Fast den började bra.
Sportlovsvecka & vi åker till Ge-Kås!
Till Ge-Kås!!
Hur galet är inte det?
Helt galet skulle jag säga.
Fast jag undrar fortfarande var allt folket var.
Så lugnt!
Aldrig varit med om maken!
Hur billigt blev det inte sen då?!?
875 spänn!
Makalöst!
Ändå hittade vi massor vi ville ha.
Ge-Kås – you rock!
Sen har det bara varit jobb, jobb & jobb.

Ett missat möte slutade i fackuppdragsavsked på egen begäran.
En hel lång historia i sig. Den var så bedrövlig & inte värd att nämnas.
Jag tog beslut & det känns bra. Ska lägga min energi på annat istället.

Slutet på veckan blir kalas.
Ja det BLIR kalas!
Det blir till att få åka på gala med ATG igen!
Wei!
Tåg till Stockholm & Waterfront Hotel.
Sen blir det nog lite skumpa på det.
Ändå kommer jag att längta hem.
Min sista lediga helg med tredagars ledigt.
Kommer att sakna det.
Jag får ställa in mig på det nya schemat som är lite mer besvärligt men det ska nog gå.
Några till har beslutat sig för att sluta på jobbet. Det kommer att bli tråkigt.
Det kommer några nya men så unga. Man börjar ju själv bli till åren & kommer att sakna dem man jobbat med länge.

Fredag idag & jag besökte gymmet direkt kl 15 efter jobbet.
Först ville jag inte alls men väl där så kom motivationen.
Jag har ju varit borta i nästan en månad pga mitt öga.
Revan på hornhinnan var värre än jag trodde.
Har gjort ont väldigt länge men nu är jag tillbaka på banan igen.
Efter gymmet hamnade vi på Flygstadens & Elgiganten för att köpa en nytt armband till min FitBit-klocka. Döm om min förvåning men det finns inte att köpa sådana i handeln.
Man måste köpa på nätet. Da!
Så jag får avvakta lite till med att använda den. Suck!
Inget handlat & lönen brände såklart i fickan.
Då kom vi på att sportbutiken mitt över handlartorget ska stänga & vill ha hjälp att tömma butiken. Vi gick dit.
Blev gymbrallor & tröja till Johnny & två gymtoppar till mig.
325:-. För allt!
Det var halva priset. På reapriset!
Asså jag vill handla mer!!
Vi hade dock bara en knapp kvart på oss då de stängde kl 18.
Kände oss ändå väldigt nöjda.

Nu är det slut på roligheterna på tv:n så jag tror att jag kryper till kojs.
Jag är riktigt trött då jag varit uppe sen 05.10 & jag är ju ingen mprgonmänniska.
Katten kollar på mig & väntar på att jag ska ge klartecken för att kojja.

Jag andas, alltså lever jag.

En kamp mot tiden!

Ledig måndag.
Så behövlig.
Vaknar tidigt av en djävulsk sovande hand!
Arg som ett bi när jag äntligen hade sovmorgon efter helgens 05.10-uppstigningar.
Biter ihop.
Frullar med mannen & humöret kommer sakta tillbaka.
– Ska vi göra en roadtrip idag & kolla efter badrumsmatta i metervara? frågar jag mannen min.
– Tänkte i lika tankar, får jag till svar.
Jag skulle ändå fixa naglarna i O-m klockan 12 & det är på samma håll till Falkenberg utmed kusten.
Så vi traskar ut till bilen & jag ringer mamma för att kolla om hon vill hänga med.
Får ett ja.
Åker de få milen till min hemby & väl där styr jag kosan några hus bort på min gamla gata & får en bortskämd mysstund med en härlig tjejkompis.
När jag är klar nästan två timmar senare så intar jag middag som inhandlats från kokerskan här i byn. Pannbiff med lök. Mmm!

Klara & redo att åka iväg. Jag är lite otålig då jag inte vill vara borta hela dagen.
Jag hade ju bara denna lediga dagen. Hade en del annat att stå i.
Målet idag var Fynda-varuhuset i Falkenberg.
Väl framme stegade vi in & upptäckte att de ändrat om.
Suck, tänkte jag då det skulle ta längre tid att hitta det vi sökte.
Änglavingar, ljuslyktor, marina objekt, kuddar, garn….
Men vänta lite!
Soffor?
Vi behöver en soffa, jag kollar.
Hmm…nja..så desperata är vi inte, tänker jag när jag kollar priserna.
Men plötsligt står den där.
Rakt framför mig. Svart. Divan. Lagom stor.
Till & med priset är ok. 6995:-
REA!
Provsitter. Njuter.
Sen läser jag lappen. Visningsexemplar.
Hm. Den är ju helt skavankfri, superskön & billig!
Då skiter jag i att den är ett visningsex.
Sen läser jag lappen ännu.
”Halva priset på priset på skylten bredvid.”
Halva pri..?
Jag blir tvungen att fråga om det var så att den kostade 3500?
– Japp, svarar tjejen som jobbade bredvid.
– Vi tar den!
Hur ska vi få hem den?
Vi frågar killarna som skulle plocka ihop den om det fanns ett släp att låna.
Vi får ett glatt jajjemensan till svar & vi går för att betala.
Skriver på & får ut kopplingssladden samt en liten fin läderrem med en nyckel till ett hänglås där man skulle låsa upp kedjan som släpet var fastsurrat vid.
Inga problem tycker vi.
– Halv sex ska släpet vara tillbaka.
Vi kollar klockan. Den visar 15:30. Hinner vi?
Jadå!
Vi backar till släpet & killarna packar in soffan i det.
15:40 kör vi ifrån affären & ligger det mesta på lovlig hastighet.

Väl hemma i stan kör vi in via cykelvägen för att komma så nära baksidan som möjligt. Ut med den gamla soffan & in med den nya!
Vilken skön känsla!
Kissepaus innan vi hoppar in i bilen igen & inser att vi precis kommer att hinna till 17:30.
Ja till & med fem minuter tillgodo.
Vi är så nöjda!
Vi rullar ut från E6:an till gamla E6.
Lugnare väg. Bort från lastbilar & jäktande människor i sina racerbilar.
Där ligger vägen som går mot Kvibille.
Då!
Då slår mig en tanke:
– Var är nyckeln till låset? frågar jag.
Får till svar att:
– Den ligger väl vid dina fötter på golvet.
– Öh? Nae!
Vi börjar käbbla lite så där lagom.
Jag söker igenom mina fickor & hjärnan arbetar febrilt!
– Den är INTE här!!!
Jag får lite panik.
– Stanna!
– Nu??
-JA!
Vi måste vända!
– NU??
Jag svarar att jag inte har nyckeln då Johnny inte riktigt tror mig.
Han stannar bilen med släpet & börjar backa in på den lilla angränsande vägen.
Vi måste vända.
Vi kommer att missa tiden.
KÖR!
Vi vänder snällt tillbaka & börjar kampen mot klockan.
Och det värsta: Var är nyckeln???
Jag har kvittot i handen & beslutar mig för att ringa affären & erkänna att vi inte kommer att hinna till halv sex.
Han svarar då helt lugnt:
– Varför till halv sex? Vi stänger inte förrän sex?!
Vilken lycka!!
Tack & hej så länge!
Jag började tänka bakåt & det jag minns är att jag la den på mitt lår när Johnny skulle fästa kopplingssladden.
– Jag lägger den här så jag vet var jag har den.
Sen minns jag att jag tänkte:
– Kanske ska jag inte ha den där för den syns inte mot min mörkblåa jacka.
Sen glömde jag bort den.
När jag hoppade ur bilen hemmavid & hade ju lite bråttom med att byta plats på sofforna så måste den ha ramlat ur i gräset.
Vägen hem var så lång & stressen kom krypande när jag tänkte på att någon kunde ha hittat remmen med nyckeln & kastat iväg den. Bara för att liksom.
Hemma igen & ficklampan kom fram. Jag fick panik!
Jag hittade den inte!!
Sökte febrilt i gräset utanför min trädgård där vi parkerat.
Jag tog mig in i lägenheten för att leta där.
Kanske hade den fastnat på min känga?
Men ingenstans fann jag den.
Då kom mamma springande med andan i halsen!
Hon hade hittat den!
Lite längre upp än var jag hade letat, låg den i gräset.
Jag blev så glad men insåg att klockan hade tickat på.
Vi kastade oss i bilen & började vår resa uppåt igen.
Det hade börjat mörkna ute nu.
Vi hade mindre än 15 minuter kvar till halv sex.
Vi hinner inte till 18 heller Men till 18:06.
17:54 ringer jag tillbaka till butiken & pratar med en Johan.
Förklarar igen vem jag är & att vi snart är framme men inte hinner till innan 18.
– Löser sig, säger han. Ställ släpet, lås det & kom & knacka på entrédörren så kommer jag & öppnar.
Ljuvlig musik i mina öron!
Äntligen framme & vi ställer släpet på plats, låser & jag börjar springa till framsidan.
Naturligtvis glömmer jag kopplingssladden. Får vända tillbaka.
Är så tacksam för min någorlunda kondition som gör att jag orkar springa.
Jag knackar på & en kille öppnar.
Jag ber tusen gånger om ursäkt & känner att jag är en sådan där jobbig kund som inte kan passa tiden till stängning.
Jag slokar lite med huvudet & jag säger att vi råkade ut för en incident & var tvungna att vända halvvägs innan vi åter kunde åka tillbaka igen.
Då blev hans lite hårda ansikte lite mildare & han sa att det var bra att vi ringde & meddelade.
Jag tackade. Han låste. Vi var klara för att åka hem.
Mina följeslagare ville ha kaffe. Jag hade sett till att de missat sitt eftermiddagskaffe som vi skulle haft när vi kommit hem. I tid.
Det blev en Shell-mack. Kaffe. Korv. Mos. Trisslott.
Vi varvade ner & pratade om vilken tur vi haft.
En skitbillig soffa. Vi hittade nyckeln!
Vi hann i någorlunda tid utan olycka på vägen.
Vi vann 30:- på lotten.
Nu åker vi hem!

Efter att ha lämnat mamma, byter vi bil & rullar hemåt.
Från O-m till Sennan.
Tåget!!
Bommarna är nere. Jag ser att bilen på motsatt sida vänder mitt i kön.
Då visste jag. Det var lika bra att vända.
Sist det var så kallt som idag så satt vi fast vid låsta bommar i mer än 20 minuter.
Det var ju inte första gången vi vände idag.
Tillbaka till O-m igen.
Ser att snökanonen är igång.
Vi åker bort & kollar på.
Kändes som om vi inte hade bråttom längre.
Samhället var tomt på folk.
Det var dags att åka hem.
Ännu en gång. Hem.

Vilken dag!
Vilket tempo!
Helt galet!
Sa till mamma att detta hade pappa aldrig klarat.
Han såg alltid till att det fanns god tid.
Han hade varit galen & skulle förmodligen aldrig satt sig i bilen.
Lilla pappa!
Även om jag saknade dig idag var jag glad att du inte var med.
Du hade varit så arg. ❤
Men allt gick bra.
Slutet gott allting gott.
Och allt jag ville var att åka på en snabb roadtrip för att ha ett par sköna timmar hemma innan sängdags. Imorgon väntar jobb.
Men det är imorgon. Nu väntar kudden.

Jag andas, alltså lever jag.

Trött är en livsstil.

Helgen är över & lika jobbig som lördagen var, lika rolig var söndagen.
I mina kollegors sällskap brukar det alltid bli trevligt.
Mycket att göra när jackpotar avlöste varandra i de olika spelen.
Men vi grejade det med underbara kunder som visserligen muttrade en aning om att de fått vänta för länge men hur kan man jobba fortare än man gör?
Vi gör så gott vi kan med de resurser vi har.
Söndagen startade bra.
Gick på felsökning & fixade till så att vi fick lite mer funktionsdugliga medel omkring oss.
Jag känner mig så nöjd när jag lyckas!

När dagen på jobbet var slut blev det en tur till Hallarna för avkoppling.
Ja visst skrattar man åt sig själv??
Människor runt sig hela dagen & så går man till ett ställe som innehåller fler??
Det var något annat som drog.
Yogieboost.

Sen hamnade vi på Panduro för att se om vi hittade något vi inte behövde.
Fick visa dockskåpsbilder för härliga Rosita & hade en trevlig pratstund.
Beställde en sax oxo. En sådan där som klipper sick-sack.
Jag har planer…

Vi har en helt knasig katt förresten.
Tror han gått in i väggen. För att sedan posera lite halvporrigt helt ogenerat.
Han är underbar!

Helgen är slut & jag likaså men:

Jag andas, alltså lever jag.