Vilket år!

Ja vilket år det har varit & ska jag räkna hela året 2020-2021 fram till nu så må jag säga att folk har förvånat mig.
Personer som jag har litat på har vänt mig ryggen medan personer jag tagit avstånd från har visat överraskande sunt förnuft.
Vad som hållit i sig är att ”gammal vänskap rostar aldrig”.
Hur kan folk leva med sig själva när de lever i en lögn?
Eller EN lögn?
En hel radda skulle jag vilja lägga till.
Kanske till & med hela sitt liv.
Hur kan folk leva med att stå öga mot öga med mig, be om hjälp, fjäska, FÅ hjälp med glädje & sedan bara sluta prata med en. Vad hände & varför?
Människan upphör aldrig att förvåna mig.
Jag har pratat fram & tillbaka med mig själv, rannsakat mig & fått stöd av min käre man.
Jag har kommit ut i kylan men ändå känner jag att jag mår bättre än på länge.
Så med de orden lägger jag det kapitlet åt sidan.

Hösten är här & nu längtar jag efter den årliga ljusstöpningen.
Den frid som råder där ute i huset & doften av stearin som regerar i varje rum.
Det är mindfulness!
Jag trivs så in i vassen i detta lugn.
Det är liksom att komma ut på Mandelmanns gård.
Jag gillar inte Mandelmann men här måste jag ändå dra en parallell.
Den kärlek som finns bland husets väggar går inte att ta fel på.

Jag virkar ständigt.
Jag kan inte sluta.
Enhörningarnas tid är nog förbi nu.
Jag har sålt av en del & känner mig nöjd.
Det blev några ugglor, två par vantar & senaste var ett syskonpar superhjältar.
Att virka med liten info om vem som ska ha dem gjorde det svårt men när ändamålet var viktigt så gick det bra.
När jag sedan träffar helt rätt med färger, utseende & superhjälteattityden så var lyckan fullkomlig!
Den stora grabben på 6 år hade nämligen glasögon & då var jag ju tvungen att fixa ett par.
Det gick inte att virka några.
Det fick inte att klippa ut i filt för att sy fast några så när jag fick syn på min blomsterkransbindartråd (långt ord!) så gjorde jag ett par av det.
Han såg lite ut som Harry Potter & vad är då bättre än att grabben älskar HP!!
Han tog den lilla dockan till sig & identifierade sig med den.
Lycka! ❤
Inte är de väl de bästa sakerna jag gjort men de kom fram i skallen & inget mönster finns så de är one of a kind.

Jag andas, alltså lever jag.