Ja..jag & min katt.

Jag kan bara sitta & titta på honom. Och le.
Jag älskar att känna hans päls mellan mina fingrar.
Att få leka med hans tassar & gossa med hans svans.
Han är så mjuk & len.
När han ligger på rygg & tvättar sig eller leker med sin svans är han helt utlämnad.
Men han känner trygghet. Hos mig. Han litar på mig. Han älskar mig.
Han vågar släppa allt.
Tänk vad vi lärt känna & lita på varann på detta året som gått.
Han myser i min närvaro & lägger sig gärna tätt, tätt inpå.
Min älskade lilla pälsboll!
…hur kunde någon bara slänga bort dig?
Bara kasta bort den gränslösa kärlek du ger.

Dagen efter inventeringsdag.
Kroppen gör ont. Överallt.
Ändå är jag glad.
Hela dagen har jag varit positiv. Jo i stort sett.
Jag har träffat otroliga, nya människor.
Gett leenden. Mött leenden.
Skrattat. Diskuterat. Funderat.
En bra dag med andra ord.

Gud gjorde inga gröna små äpplen. Det finns inga hav, det finns inga öar i så fall…
Hur blir man av med den Monica Zetterlund-låten????

Jag andas, alltså lever jag.

Första, andra….tredje….

Härom kvällen så föll mörkret tidigt.
Vinden ven i träden & hösten hade kommit nära inpå knuten.
Höst.
Kändes vemodigt att lämna sommaren när den nyss anlänt.
Sommaren med dess varma solstrålar, blanka sjöar eller krusiga hav att bada i.
Ikväll är det annorlunda.
Himlen lyser fortfarande trots att timmen börjar bli sen.
Jag slappar i soffan efter en lång inventeringsdag på min lediga dag.
Kändes tufft att gå upp före klockan sex men som alltid innanför väggarna på jobbet så glömmer man tråkigheter & hittar bara positiva stunder. Allt började bra med att jobba ihop med fina Emelie i förbutiken. Gick ganska snabbt trots slöa handscanners. När jag hamnade ute på golvet bland ostar & korvar tänkte jag aldrig till, utan började bara inventera som vanligt.
1  2  3  4  5  6  7  8  9  0
Ingen visste ju att jag inte visste hur man gjorde med kilovaror. Ingen visste. Och jag frågade inte.
Nej för jag trodde ju att det bara var att knappa in varje ost för sig. Och sedan klicka i en etta framför.
För det var ju en paket eller hur?
Enkelt.
Hm. Plötsligt dyker färskvaruchefen upp med vågen.
Våg?
Jahaaaa….men…
Han börjar berätta hur man gör. Rena rappakaljan för mig.
Emelie & jag bara stirrade på varann. Sen på honom.
Jag drar det kortaste strået mellan mig & Em på våra blickar, så jag säger rakt ut:
– Kan du berätta allt det där från början igen, & gärna som om jag vore tre år…
När jag fick kontroll på läget stegade jag ut på lagret igen. Till Anna.
Hon måste trott att jag var spritt galen som bad om att få radera allt jag knappat in.
Allt!
Gör om, gör rätt!

Första, andra, tredje…såld!
På torsdag ska jag göra debut som auktionsförrättare.
Läskigt!…men kul!
Två grillar ska ut till kunder. Och jag ska prata.
Behöver jag mikrofon? 🙂

Min tumme vill fortfarande inte som jag vill.
Den värker & jag kan inte greppa allt jag vill.
Men jag väntar ut den.

Slapp & sunkig (dock nyduschad) som en diskelase ligger jag likt en dö sill i soffan & bara suktar efter en glimt av den man som bara är så snygg. Tråkigt att han är annorlunda privat. Fast det spelar ingen roll. Han ska inte in i mitt liv.
Bättre att bara titta…
Persbrandt. Mikael Persbrandt.

Jag andas, alltså lever jag.

Hur gammal är jag? Hur gammal är min kropp?

Hur ont i kroppen jag har?
På en skala 1-10?
15.
Hur i hela världen ska framtiden gå när man är slut efter bara en jobbevecka?
Längtar redan till semestern.
Eller pensionen. Fast den blir väl inte så upplyftande den heller klart.
Förresten, jag heter inte Anne längre, det namnet slets ut i helgen.

Min lilla pälskling hade nog saknat mig idag då jag fick ansiktet fullt med päls & gos när jag kom hem.
Han är så go’!
Man MÅSTE kela innan man gör annat för han kräver det. Han vill ha mys. Han visar sin tillit till mig med att gosa mig när han är i min famn. Hur kan två finna varann så bra?
Jag som aldrig tyckt om katter. Har tyckt att de är läskiga.
De stirrar på en & det kryper i kroppen när man får ögonkontakt.
När han kom till mig var han likadan men jag hade läst att man inte ska möta kattens blick.
Eller blinka långsamt. Kanske till & med blunda. Då får man en kissekatt som tycker om en!

School of Rock.
Skön avslutning på en hektisk jobbedag.
Jack Black i en skön komedi. Han är lite väl överdriven som alltid, men tänk så gött att bara få vara sån där ibland.
Hur många gånger jag sett den? Vet inte. Jag bara älskar den.
Tyvärr så somnar jag nog innan slutet på filmen är men det är då man bara trycker på knappen så kan jag se resten imorn.

Jag andas, alltså lever jag.

Höj hakan!

Att säga till någon som har depression eller ångest att rycka upp sig eller bara enkelt – upp med hakan, kan vara förödande & personer kan sjunka djupare ner i sitt depp.
Jag tillhör väl inte den kategorin som går så djupt i depp men visst känns det jäkligt när man te.x går från bilen till lägenheten & huvudet liksom bara dras ner av jordens dragningskraft. Man tänker annorlunda. Man tänker negativt.
JAG tänker negativt!
Så jag har tänkt om.
Jag höjde upp hakan.
Och gissa vad förvånad jag blev?!
Jag började le.
Och det bästa av allt: jag började må så mycket bättre!
Så när näsan börjar peka neråt så ler jag & höjer hakan.
För när hakan höjs så ser jag allt vackert runt omkring.
Jag hör fåglarna. Jag tillsammans med dem. I harmoni.

Dödskallegänget.
Vad är oddset att jag igår satt & ville se en film & filmen jag ville se kom på tv ikväll?
Letade efter den på nätet men hittade inget. Letade även i min Teliabox en hittade inget.
Och trött som en gnu (?) efter en hektisk, minst sagt hektisk, dag på jobbet samt träning efteråt kände att det var helt okej med soffhäng.
Fast träningen var en lisa för själen då jag verkligen behövde rensa huvudet från alla frågor & svar.
Tror minsann att mitt namn slets ut idag…

Söta Hoppsan!
Här satt jag framför tvn & såg att han lekte vid altandörren som stod öppen på glänt.
Han gillar att ligga & dofta in utsidans spännande dofter. Plötsligt började han smyga över mattan i sick-sack & jag undrade vad han sysslade med men lät honom hållas. Plötsligt hoppade han upp på soffan tätt bredvid mig & lämnar en present.
Jättelycklig!
Hm.
Jag var kanske inte lika lycklig som han för jag tog hand om presenten & tryckte ihop den i papper.
Som han letade!!!
Otroligt vad han saknade sin gåva & jag kände mig som en skurk.
Han gick en vända men kom tillbaka till mig på soffan & letade.
Det var bara att veckla upp pappret & visa honom att mr. Spider hade lämnat in för gott.
Han nosade på den sen gick han.
Karma.
Karma?
Ja för innan idag befann Theres & jag oss i kassarummet när jag möttes av en likadan varelse på väggen.
Jag tog kort på den för att skrämma kassachefen då hon är livrädd för spindlar.
Föll på eget grepp kan man säga!

Jag andas, alltså lever jag.
Karma? Karma.

Nu börjar allvaret!

Sitter här framför tv.n & kollar travet. V75 på en onsdag.
Ingen höjdarutdelning visas inför sista loppet & kuskar intervjuas om chanser mm.
Man talar med Daniel Redén.
Då plötsligt kommer jag på att jag saknar en kund. Han brukar alltid spela just Daniel Redén & Ulf Olsson.
Han brukar alltid pika mig när jag missar dessa två killar på mina V75-system.
Undrar var han har blivit av…

Imorgon skulle jag varit ledig men det blir att gå in & hjälpa till i det nya kassasystemet.
Jag hoppas på många skratt för det kommer säkert att vara en del trumpna miner på vissa kunder.
Imorgon är i morgon & just idag har jag haft en bra dag så jag tänker inte börja grunna nu.
Dagen började tidigt med att Hoppsan skulle till vettisen & klippa klorna.
Ja jag har gett upp. Jag får ju bara klippa samma klor varje gång.
Han var jätteduktig!
Kanske för att han var halvt paralyserad av sin sele.
Tog nog 20 sekunder sen var resten av tiden kel & mys.
Han fick bra beröm oxo. Han är en stor kraftig hane utan att vara tjock.
Då blir man glad för visst slinker det ner en å annan godbit i den strupen…

Grabben – livsnjutaren.

Nähä nu har jag inte tid längre.
Min skjorta är full med vita hårstrån som måste vara borta innan klockan slår 8 imorgon,

Jag andas, alltså lever jag.
Puss & kram övermogen banan.

MEANDI

MEANDI.
Hur många vet vad det är?
Jag har blivit inbjuden till MEANDI-träffar men tackat nej.
Helt säker på att det var något väckelsemöte eller någon typ av hjärntvätt. Tills idag.
Jag tror ingen sett en mera klar Uppfinnar-Jockelampa ovanför mitt huvud. Det heter ju Me&I. Mi-änd-aj!
Man kollar på kläder, som på ett Tupperwareparty!
Ja att skrattsalvor utbröt behöver kanske inte nämnas nämnvärt.
Ni som satt i fikarummet då: jag bjuder på det, jag bara ler!

Första dagen på jobbet efter semestern & vad säger man?
Jag vill vara mera ledig!
Jag vill inte ha sockar på.
Jag vill inte leta som en galning efter snusstockar som inte står där de stod innan jag gick på semester.
Framförallt vill jag inte ha ont i tummen när jag jobbar. Kan ju knappt skriva!
Men det fanns en del saker som var kul att komma tillbaka till oxo.
Kunderna.
Kollegorna.
Jag vet ju var jag hör hemma.
❤

Åkte till fina Anna efter jobbet.
Hon fyllde äntligen lika gammal som jag.
Det blev ett godiskaktus i present & en trisslott.
Försökte förgäves lägga upp bilden på den här men både min dator & kaktusjäkeln
vägrar.

Jag andas, atså lever jag.
…men ger upp för idag. Puss & kram!

SOL men semestern är slut…

Så kom då solen till slut.
Jag har fått ligga i min solstol med näsan i vädret & njuta.
Jag har fått ligga på stranden & fått näsan full av sand.
Jag har fått bada, nästan så mycket som jag velat.
Jag har faktiskt haft en bra semester.
Resan till Vadstena. ❤
Dagsturerna med bästa vänner.
Besökt bästa vänner.
Haft långa sovmorgnar. Hämtat in Hoppsan & legat kvar ett tag till…
Men nu är semestern slut för denna gång & imorgon väntar den blåa skjortan på mig.
Och sockar!!!
Liksom – sockar?!?!

Hur känns det att börja jobba igen då?
Ja inte kan jag svara på den frågan exakt direkt men lite scary är det allt.
Jag vill inte.
Eller jo lite men det har varit så otroligt skönt att nästan bara fått rå om sig själv.
Slippa passa tider. Ingen stress.
För mest är det nog stressen som hotar.
Den inre.
Den yttre klarar jag av. Det är bara roligt när man har fullt upp & man går på bristningsgränsen.
Och alla älskade arbetskamrater. Som finns där & stöttar.
Kommer nog att gå bra. Även om en del nyheter väntar.
Man kan ju vänta på nyheter med spänning oxo.
Nya saker i livet att lära.
Kan ju vara roligt oxo.
Nya vägar…

Lite Gunvald i kvällens Beck-film ger guldkant på söndagkvällen.
Grannarna ovanpå har lugnat sig lite men inatt var det strängt.
Tror att ungarna la sig 01.30.
Sprang fram & tillbaka. Skrek.
Tror de har besök. Det är många där uppe nu.
Klockan är nu 21.49 & ungarna har börjat springa fram & tillbaka igen.
Det är väl skola imorn??
Då borde de sova. Tycker jag ialla fall.

Jag andas, alltså lever jag,
Jag & min fina katt…

En bortkastad dag?

Jag gjorde det!
Jag beställde hela kitet.
Sissi.
Jag har letat som en galning efter filmerna här hemma men utan reslutat.
Två långfilmer för 149 + frakt beställde jag utan att blinka.
Sen har jag ju dem.
M I N A
Och hittar jag de andra så får mamma dem.   ❤
Ja alltså Sissi som var kejsarinnan av Österrike en gång i tiden.
Spelad av vackra Romy Schneider.

Idag har jag bara slösat bort min dag.
Eller slösat, allt är relativt.
Det började med att mamma ringde & väckte mig vid 9-snåret.
Vi skulle mötas på jobbet. Mitt jobb alltså.
Mina paranteser är ju pensionärer. 😀
Lika kul att mysa med dem som vanligt.
Jag gjorde några inköp för att sedan åka hem & klappa katten.
Det blev långa klapp!
För vi har varit kvar i soffan sen lunchen!
Vi fixade faktiskt spaghetti & köttfärssås innan vi slaggade in.
Disken blev oxo klar, det var nog därför jag kände att jag KAN ligga kvar i soffan.
Att ha den mest keligaste katten i världen bredvid mig gjorde ju inte saken sämre.
Jag tror minsann att han trivs hos mig. Lilla pyre!

Dubbelavsnitt på Tredje ögat ikväll.
Tv-hallåan ropade precis ut det.
Hur glad blev jag inte då??
Tänkte, när sluttexten rullade i rutan, vad ska jag göra resten av kvällen & jag har inte lust att vänta en hel vecka på sista avsnittet. Och så bara säger han de förlösande orden:
Strax kommer sista avsnittet av….
Fint!

Jag andas, alltså lever jag.
Imorn blir det kålpudding hos mamma & pappa!

Super Mario!!

Semestern börjar närma sig sitt slut.
Denna veckan trodde jag skulle vara fylld med annat men efter den början jag haft denna måndag så tror jag att det ska gå bra ändå, kanske ännu bättre.
Igår gjorde fina kollegan Hanna & jag upp att jag skulle komma på ett transformers besök hos henne & hennes fina grabbar.
Transformers.
Fråga mig inte, jag har ingen aning!
Men vad gör det när ungarna är mer än villiga att berätta & leka.
Det blev mest Batman, Robin, någon eldkastare eller fajärtråther (firethrower) som han sa lillkillen & mitt i allt:
My little pony.
Massa dataspel oxo naturligtvis men det fick de behålla för sig själva medan Hanna & jag pratade skit.
Ända tills den stora killen nämner Super Mario.
– Efter fikan & efter vi badat säger Hanna.
– Hm, ska vi åka nu????
Super Mario!!
Jag har inte spelat det på säkert…30 år!
Då var det på Nintendo. Nu är det Wii.
Till slut fick jag spela. Men så mycket nya saker man använder sig av i den nya utgåvan.
Å killen var fantastiskt duktig trots sina unga år, 5.
Jag fick spö så det rök om det!

Även denna dagen avslutas framför tv:n.
Idag blir det Wallander.
Har väl sett den men alla sätt att få slappa i soffan är tillåtna att ta i akt.
Imorgon är det tredje ögat.
Kommer att sitta klistrad!
Imorgon hoppas jag även på sol igen. Vill åka till stranden.
Vill sola. Vill njuta & ladda batterierna på mig själv.
Jag mår faktiskt bra nu.
Tack vare bästaste dottern & dotterdottern.
Mina underbara vänner & framförallt mina fina föräldrar.
Hade aldrig klarat mig utan er. ❤

Jag andas, alltså lever jag.

Jag vet vad lycka är…

Jag vet vad lycka är.
Det är inte att ha 100 miljoner kronor på banken.
Det är inte att ha solen strålande över en varje dag.
Inte heller är det att vara helt krämpfri i sin kropp eller bara få göra som man vill.
Varje dag.
Alltid.
Nej lycka är något helt annat,
Lycka är att få vara med sitt barnbarn.
Att få snusa i sig av den underbara doft som ett litet barn delar med sig av.
Att få mysa, hålla handen, busa, rulla bollar, dricka vatten direkt ur flaska & pussas i massor!
DET är lycka! ❤

Jag har i dagarna fyra fått vara del i mitt fina barnbarns liv.
Alla milen i bil spelar ingen roll.
Vad är 30 mil?
Mitt enda problem är egentligen om något händer med bilen.
Men denna gången gjorde det inte det.
Tack & lov!

Väl hemma blev jag överfallen av lilla kisen som tydligen saknat mig!
Jag kan inte ta ett steg utan att han står i mina fotspår.
Rätt var det är så flyger han genom luften & landar på min axel.
Han bryr sig inte om ifall jag hinner fånga honom eller inte, han slänger sig rakt ut eller upp & sätter sina lagom vassa klor i mig. Men kärleken hans blick ger mig gör att jag förlåter honom var gång.
Söta fjantkatt! ❤

Nu har jag zappat genom hela tv-utbudet & där var inte mycket att se på.
Just nu är det Casino Royale som visas.
Åsså kommer reklamen. Suck!
Meeeeen inget tråkigt som inte har något roligt med sig:
flygresor.se
Dessa små söta katter!!!

Jag andas, alltså lever jag.
Lycka!