Arkiv | januari 2017

Å där tog tålamodet slut…

Hur många dagar har jag inte hållit på med att felsöka?
Hur mycket av min tid har jag inte suttit med chatt på datorn eller telefonsupport i örat & framförallt: denna frustration & energi som gått åt!
Nu har jag fått nog!
Jag hade så gärna velat ha fel. Fel. Felia. Telia.
Ja Telia är orsaken till att mitt humör har gått i taket.
”-Det är gratis då du redan är kund hos oss. Kostar inget. Men du måste ha en sån här…& en sån här…jasså? Funkar det inte? Men om DU gör så här? Eller om DU gör det här?
Om DU går hem till en kompis & kollar deras router? Eller om DU ber att dom kommer hem till DIG & kollar hur DERAS saker funkar hos dig?”
Men allvarligt?!?!
JAG betalar ju för ER service.
Läser på fejjan om så många som inte är nöjda med tjänsten som jag tackat ja till.
Har tom fått svart på vitt att: om du inte får detta att fungera så kommer det inte att funka hos dig….
Så nu säger jag tack & hej. Efter att ha fått Telia i modersmjölken, att ha växt upp med deras nät, att ha skaffat mobiltelefon i deras namn & att ha fått flyttat hemifrån i egen lya med eget tv/bredband & telefoni säger jag nu adjö.
Inte på återseende.
Idag finns det mer att välja på. Jag får förlita mig på dem.
Jag har liksom tröttnat…

Ååååh!
Det närmar sig!!!
Snart får jag mysa massa med älskade barnbarnet!!
Nu åker vi upp & hämtar hem dem. ❤
Det blir inte alltid som man tänkt men då får man göra det bästa av det istället.
Idag är jag egoist. Jag längtar efter att få ha dem närma mig.

Jag har bestämt mig.
Jag ska lära mig teckna. Alltså teckenspråk.
Firade min guddotters födelsedag igår & imponerades så av hennes son som ställde sig på en stol för att sjunga & samtidigt teckna sången om sockerbagaren.
Han hickade samtidigt så det blev ett underbart skrattscenario mitt i all hård verklighet.
Hans syster har nämligen lite språksvårigheter men är så underbar att jag oxo vill kunna förstå henne samtidigt som hon förstår mig.
Det kommer att bli svårt men jag vill!
Så nu har jag lånat TAKK tecken. Vardagsmeningar.
Lite i taget. Lite varje dag.
Jag minns tillbaka till barndomen då det på tv visades teckenspråk & de lärde ut varje kväll. Vi hade en kortlek med tecken. Jag lärde mig hunden. Katten.
Igår lärde jag mig tack. Glass. Och morot.
Jag vill lära mera!
Tänk att få ”prata” med den dövstumma kunden som tittar in till oss ibland & ber om penna & papper för att kunna meddela sitt ärende.
Shit vad kul!                       svenska-handalfabet

Nä nu hinner jag inte mera.
Ska jobba lite hemifrån & skriva kundradiojinglar.

Jag andas, alltså lever jag.

 

 

 

Min lilla gos.

Lampan är släckt.
Mörkret har spridit ut sig i hela rummet.
Jag ligger & funderar lite om vad dagen har haft med sig. När det är dags att sluta ögonen på riktigt känner jag de små tassarna komma trampande genom täckena.
Han kommer fram & lägger sin nos mot min näsa. Han kollar liksom om jag är vaken.
Eller om han bara gosar lite med mig, säger godnatt.
Han placerar sig bekvämt mellan mina knän.
Gosar runt lite, lyssnar & läger sig ned.
Somnar.
Helt lugnt ligger han där & snusar. Trygg.
Jag som var utslagen & bara väntade på att sömntåget skulle svepa förbi, missade både lok & alla vagnar. Plötsligt hade jag en skyddsling.
Inte kan jag ju somna om mitt lilla gryn litar på att jag ska skydda honom mot alla faror runt om i mörka natten. Nej nu fick jag minsann hålla mig vaken.
Tänk om jag la mig på honom & han kvävdes till döds?
Försökte att inte tänka på det & verkligen återgå till min egen sömn.
Om det gick?
Nä!

Pappas begravningsdag har passerat.
Är det lättare?
Nja…nej. Inte när man kommer hem till huset han byggde.
Allt finns kvar. Känslorna. Minnena. Synen av att han sitter på sin vanliga plats i köket.
Då känns det bara skit!
Men livet går vidare.
Utan pappa…

Snart får jag krama mitt lilla barnbarn igen!
De ska flytta närmare. Mycket närmare.
Jag blir varm i hjärtat när jag vet att jag kommer att få vara barnvakt.
Leka. Stoja, Busa. Mysa.
Längtar så mycket!

Annars renoverar vi.
Ett dockskåp!
Asså det blir bara så fint!
Fick ett avbildat Lundby-dockskåp av en arbetskamrat & jag såg potentialen direkt!
Nu är det slipat, fasadmålat, nymålat tak, tapetserat, målade karmar både på fönster & dörrar samt inrett med gamla ursprungsmöbler från 70-talet.
Ja vi saknar lite heltäckningsmattor annars är det i det närmaste helt klart.
Lampor kom upp häromdagen.
Får nog dela tiden med barnbarnet om hon ska leka med det.
Saknar bara dockorna nu.

Ännu en jobbehelg är över men bara en dag ledig innan jag går på en ännu mera arbetsam vecka. På min lediga dag ska jag hinna ut till mamma & äta middag samt gå på årsmöte på facket på kvällen. Då står Harrys för maten. Trevligt men ingen ledig dag liksom..
Men jag tar en dag i taget. Överraskande semester står på schemat i början på mars.
Jag längtar.

Jag andas, alltså lever jag.
❤ pappa ❤

Hejdå 2016. Välkommen 2017.

Julen är över & ett nytt år har börjat.
2017.
Den 27 december var det pappas årsdag & jag jobbade.
Lika bra kanske. Vi hälsade på hos mamma dagen innan så det blev lite lättare för henne på den tunga dagen. Vi fick även stenen på plats.
fantastiskt bra jobb av Falkenbergs stenhuggeri!
Priset var bra oxo. De skinnade liksom inte oss.
Eller mamma då för det är ju hon som betalat.
Vi gör så gott vi kan för att hon ska spara så mycket som möjligt av sina pengar.
Kändes konstigt att se mammas namn på den dock men det var ett önskemål från henne själv så vi skulle slippa den utgiften den dagen hon går bort.

Idag hade jag matkassepass & det var bara en plusgrad!
Påpälsad med långkalsonger, underställ, mössa & vantar traskade jag lagom glad ut i kylan.
Då säger den härliga chauffören att jag inte behövde vara där ute idag.
– Nä här är det bara 93 lådor, ingen kö, lätta QR-koder att läsa av plus att det är kallt.
Gå in & gör lite nytta där istället.
Vet någon hur de orden värmde mig??
– Jag kommer med kaffe ropade jag tillbaka när jag gick in.
Han var såååå tacksam!
Gissa då vad tacksam jag var?!?!?!
=D

Mitt underbara barnbarn har hälsat på & sovit över.
Så härligt!!
Hon är bestämd men så söt.
Hon pratar & när hon säger ”min mormor” då blir man varm i hjärtat.
Att få ha henne på magen gosandes när morgonen nalkades (nåja, klockan var efter 9) då smälte man & förstod hur mycket man älskar henne. ❤
Hoppas snart det blir mera!
Att jag fått lite nya baciller, blivit med både halsont & snuva är inget viktigt i sammanhanget. Att få ha både dottern & barnbarnet nära igen är en gåva så stor att den inte kan prissättas!

Sitter här i soffan denna måndagkväll & är trött.
Känner att jag behöver komma tillbaka till gymmet.
Imorgon har jag tagit extra timmar på jobbet.
Skulle varit ledig i dagarna tre men nu blir det alltså lite kvällsjobb imorgon.
Sen på onsdag blir det äntligen nagelfix igen!
Sen jag började med Priorin så har håret växt till sig & naglarna har blivit häxklor!
Men det är värt allt!
Att inte vara kal på skallen ger självförtroendet tillbaka!
Så nu, 2017, ser vi framåt!

Jag andas, alltså lever jag.