Livet e gött
Världen e stor
Här sitter vi
Jag och min bror..
Nä här sitter jag inte med min bror.
Han sitter någon helt annanstans & vi pratar knappt numera.
För hans skull hoppas jag att livet e gött.
Själv har jag det bra.
Just nu sitter jag på altanen & lyssnar till fågellivet medan Hoppsan utforskar den stora hunden i grannens trädgård. Att få andas in alla dofter av syren, hägg & spirea är ett privilegium. För första gången på många år har jag fått njuta av när våren spricker ut i full sommarblom. Jag har fått ha turen att vara ledig flertalet dagar när solen har varit som varmast. Jag har fått ligga i värmen i lugn & ro & bara fått vara.
Eller så har jag bara mått så bra att jag plötsligt haft tid att hinna med allt det där.
Så OM sommaren skulle regna bort nu så är jag väldigt nöjd ändå.
Det finns så mycket mer att göra. Tro mig!
För ca 12 dagar sedan fick jag fnatt & messade till dottern om att jag behövde hjälp med att hitta en resa.
Jag har bestämt mig.
Jag ska inte vara hemma när jag fyller.
Det blir inte det mest exotiska stället men ett ställe där jag har varit & trivts många gånger.
Det blir Gran Canaria.
Och det är faktiskt mitt önskemål. Jag trodde bara inte att det var så bra att åka på svenska sommaren men vädret är än så länge alldeles i min smak.
Kanske lite svalare men mellan 17 & 25 grader är väl inte fy skam?
Att bara få komma bort…att få bada.
Det som kommer att vara värst är att jag reser utan den där stadiga ”reiseleitern”.
Skrattar gott åt mig själv & jämför mig med Stig-Helmer i Sällskapsresan.
Lite sådär bortkommen har jag en skräckblandad förtjusning över att åka iväg.
Men vad fan!
Hur svårt kan det vara?
Får jag bara min resväska så kommer jag klara att både hitta till transfern & Yumbo.
För att återgå till min lilla avbitna tand då.
Jag ramlade på så bra kritik om Folktandvården i Oskarström så jag bestämde mig för att ringa dit mig. Dottern min går ju där & tycker de är bra.
Mamma har skrivit dit sig sen hon fick veta att hennes privata går i pension lite tidigare på grund av sjukdom så jag tänkte: vad fan Anne, du är ju snart 50!!
Men ödet ville först lite annorlunda.
I fredags fick jag nämligen en vansinnig tandvärk!
I en annan tand!
Men fatta, i en annan tand!
En som, enligt min proffsiga tandläkare, var första-förbands-omlagd.
Jaha?
Ja vad betyder det egentligen?
Jag trodde att det var något nytt & jag har ju inte haft direkt ont i den tanden trots att det gått snart tre år sedan han fepplade med den.
Dessutom litade jag på honom.
Första-förband-omlagd, jo tjena!
Det är en provisorisk lagning!
En provisorisk lagning – i TRE ÅR!!!
Jag som redan innan är tvärilsk mot tandläkare blev ju inte speciellt mycket gladare när jag fick veta det.
Ja kanske mitt eget fel för hade jag använt mina grå celler så hade jag ju kunnat räkna ut det enkelt men Anne & tandläkare går liksom inte ihop.
Så jag hade inte tänkt så långt att man kanske skulle röntga & kolla av den efter ett år.
Och att JAG inte tänkte på det så skulle väl för fasen HAN tänkt det?!?!?!
Nej bara ta mina pengar.
Ringer till Oskarströms FTV men kan inte få en tid den dagen.
– Ring FTV City i Halmstad får jag till svar av en urtrevlig receptionist.
(har jag sagt att det är det som jag vill jobba som förresten?)
– Jaha du…tänkte jag.
Som om jag skulle lämna över mig i händerna på någon jag inte känner???
Sätt en kniv i ryggen på direkt istället.
ANNE – DU ÄR SNART 50!!
Tog telefonen & ringde.
Där svarade nästa trevliga person.
– Jamen självklart ska vi hjälpa dig!
Kan du komma i eftermiddag?
Innan jag hann tänka eller blinka så hade jag sagt ja.
Men darrande hand stängde jag av samtalet & sen började en helvetes väntan.
Har jag sagt att jag är livrädd?!?!
Jag var den mest irriterade kvinna på jorden dessa timmar av väntan.
Arg, sur, gnällig & grinig.
Ändå hade jag bestämt mig för att det fick gå som det ville.
Tandjäkeln skulle behandlas!
Sen kom nästa skräck:
– Tänk om jag måste dra ut den???
Ser det inte ut som en spricka där??
Jag har auktion på torsdag, hur ska det gå???
Ja tankarna är många & de sätter griller i skallen på mig så att tänka klart är inte min starka sida just då.
Plötsligt rann tiden iväg.
Plötsligt var jag framme vid huset jag skulle in i.
Plötsligt GICK jag fyra våningar upp!
Plötsligt satt jag i väntrummet & försökte finna ro i akvariet som stod där.
Plötsligt blev det min tur.
Plötsligt var jag fast!
Men som man kan lura sig själv.
En sådan underbar person som kom mig till mötes & satte mig i stolen.
En stol som kändes som en tempurmadrass.
Bara det!
Sen kom tandläkaren!
En liten kvinna i 35-45 års åldern med det mildaste leendet jag sett på länge.
Allt bara rann av mig.
Skräcken om en sprucken tand förverkligades inte.
– Ingen fraktur sa hon.
Men vi måste göra en rotfyllning fortsatte hon med en lite olycklig min.
– Inte mig emot svarar jag. Bara pina den jäkeln!
Visst, mina axlar var spända, jag fepplade nervöst på mina glasögon som låg i mina händer & jag kände hur jag nästan ville bita ihop när hon började sätta sprutor.
– Så, medan sprutan sätter in så borrar jag bort den gamla fyllningen.
– VÄNTA!!!
Här görs INGENTING INNAN bedövningen är igång.
Hon skrattade lite milt & sa, men tanden är ju död så du känner ju ingenting.
– Nja men är det dina känslor eller mina?
Jag fick som jag ville & tjugo minuter senare gick jag därifrån med ett förarbete klart för fyllning när jag kommer tillbaka från semestern.
Om jag hade ont?
Ja men inte tandvärk.
Om mitt barnbarn blir hög på russin, glass, läsk & choklad så var det bara en bråkdel av hur jag kände mig när jag gick därifrån.
Jag pratade oavbrutet om vad jag varit med om som värsta lilla ungen som varit på skolutflykt. Jag var bara så lycklig!
Sen gick luften ur & jag blev så trött.
Snacka om att suga ur all kraft!
Men det gjorde inget.
Jag var så lycklig.
Jag hade precis insett att det finns händig personal under kategorin tandvård.
Nästa tid blir att fixa den avbitna tanden.
På annan ort. Med annan personal.
Men jag vågar. Jag måste, för annars är jag ingen människa utan bara en liten lort. ❤
Jag andas, alltså lever jag.
Jag andas, alltså lever jag. 