En liten svart låda, inte vit.

Hur jävla pantad får man vara??
Hur många gånger har jag inte startat om min Teliabox?
Den svarta lilla lådan som står på min tvbänk.
INTE det vita modemet som står ovanpå den svarta lådan, den lilla svarta som är Teliaboxen.
Så undrar jag varför jag inte får igång mina kanaler.
Man ska ju bara dra ut sladden i strömuttaget. På den lilla svarta lådan. Den som är Teliaboxen.
Inte det vita modemet alltså.
Anna bara kom. Kollade. Drog proppen.
Naturligtvis kom de där fina fyrkanterna fram på skärmen, de som visar att tv:n är på gång att starta.
Hur enkelt som helst.
Allt det där kunde jag ju!
Ville ju bara att Anna skulle komma & hälsa på.
…eller hur?

Beställt tid hos frissan redan klockan 9.00 idag & det tog tid.
Nästan tre timmar men så kul & tjöta.
Att få bli ompysslad. Det kostar jag vet men man mår så bra både under tiden & efteråt.
Idag klippte jag av ena sidan men denna gången var det med vilje. Inte som den gången när frisören var alkoholpåverkad & klippte av mig ena sidan i fyllan & villan.
Denna gången känns det faktiskt ganska ok.
Eller helt ok!

Långa jobbehelgen är slut men jag gick av som en vinnare.
Humöret på topp, kroppen i ganska bra skick & jag fixade alla problem samt har sålt massor av andelar.
Kan man vara annat än nöjd?
Nu väntar slappeveckan med lite jobb & mycket ledighet.
Jag ska njuta av ledig tid.
Naglar ska fixas på torsdag. Då blir det oxo lite hejsan på mamsen & pappsen.
Så måste jag få in Anne-egen-tid.
Och gå-tid.
Åsså måste jag köpa torkarblad till bilen. Måste tvätta. Måste byta gardiner.
Måste…..måste?
Nä, nä, nä, OM jag hinner, vill eller prioriterar.
Jag ska vara ledig!

Jag andas, alltså lever jag.
….känner mig lycklig & du…spela någon rad på Eurojackpot, det är 229 miljoner i potten.
Vi har andelar…. =)

Roadtrip!

Dagen var då äntligen inne.
Anna skulle vara min personliga GPS & färden bar av till Vadstena.
Till underbara dottern som har bosatt sig där med sin älskling.
Jag hatar det men ändå vet jag att hon är trygg där.

Först tanka & vidare till jobbet för lite färdkost. Skulle köpa tulpaner men det fanns inga.
-Vi kör till City Gross i Ljungby, vi ska ju ändå vägen förbi.
Så blir det.
Väl där finns inga tulpaner där heller. Vi förser oss med lite andelsspel & tjabbar med spelansvarig där.
Han pratar mest & kunderna bakom oss suckar. So?
Sen drog vi vägen i ett stycke. Anna mådde bra, & satt framförallt bra, i min lilla bilabil.
Ganska lätt att hitta men Annas GPS är fantastisk!
Jag vill nog ha ett sällskap med nästa gång oxo, just in case.

Väl i Vadstena fick jag krama fina bebisarna. Ja min & dotterns. Fast den fortfarande ligger i magen.
Fina magen.
Vi vandrade gatan upp & det var som att kliva tillbaka i tiden. Till sagan då Madicken levde.
Helt underbart!
Här vill jag semestra!
Vilket lugn. Vilka människor!
Vi klev in på ett konditori för att äta lite. Ja de serverade mer än bara kakor & bakelser.
Massor av snack & skratt. Att bara få se sin dotter var en högvinst i lotteriet.
Insåg hur mycket jag saknat henne men att se henne så lugn kändes skönt.
Hon behöver det.
Då är sträckan mellan oss inget hinder.
Jag kommer fler gånger.

Efter att ha kollat till soffan på närmare håll i deras lägenhet samt satt i oss alla de underbara kakorna, bar det hemåt igen.
Vägen hem var full av både regn & snö.
Jag har det extra jobbigt att köra i just detta väder plus att mörkret föll snabbt. Jag är ingen tuff mörkerförare men jag gjorde mitt bästa & Anna höll mig vaken. Tack!
Det var en härlig dag tillsammans med en underbar vän & min älskade dotter.
Jag saknar dig så mycket kära Annelie.

Jag andas, alltså lever jag

Brandgula byxor. Blå skjorta under en grön tröja, dåligt instoppad.
Ena byxbenet uppviket medan det andra var som det skulle.
Ja & inte att förglömma: kragen på svaj!
Mannen med de mode-originella glasögonen gav ett sannerligen egendomligt intryck men så fel jag hade.
Killen underhöll oss på jobbet i fyra timmar som jag lätt kunnat sitta med i fyra timmar till.
Massor av pepp om jobbet med oxo väldigt mycket nyttigt att ta med sig hem.
Icontribute tror jag företaget hette som han kom från. Rätta mig gärna.
Han, Göran – mannen med de brandgula brallorna, berättade om hur han mött en indisk kompis:
Depp Ression.
Depression. En väg som höll på att sluta väldigt illa. Istället valde han en annan väg.
Istället står han idag & uppmuntrar andra. Ser andra vägar.
Helt fantastiskt!

Min egen kompis Depp Ression har givit sig av & må han aldrig komma igen. Han är inte välkommen ialla fall.
Ska erkänna att jag haft det tufft ett tag men det verkar ha rett ut sig nu.
Att inte kunna sova ordentligt. Att inte känna glädje på jobbet eller i privaten är jobbigt & jag är ändå inte hårt drabbad alls.
Jag är ju lyckligt lottad som har en dotter som är lycklig, mår, efter omständigheterna bra & väntar mitt barnbarn.
Mina föräldrar lever väl & är lyckliga. Jag har en man som älskar mig men ändå har jag alltså deppat.
Oförskämt skulle man kunna tycka men jag har inte haft några direkta deppiga tankar sedan 2007.
Solen lyser & jag vänder.Idag är det onsdag & dag 2/7 att jobba.
Igår kände jag hopplösheten komma smygande över alla dessa dagar i sträck samt att inte få pussa på min älskling så mycket som jag vill då han kommer att vara upptagen på kvällarna med än det ena & andra.
Idag har jag fått energyboozt på jobbet & har även pratat med underbara dottern vilket bara det resulterade i ny styrka.
Så just nu känner jag att det ska gå vägen denna gången oxo.
Nästa vecka ska jag kanske till & med ut på äventyr. Det ger ju ett mål, något att se fram emot.
Härligt!

Jag andas, alltså lever jag.
…nu blir det kudden!