Ledig söndag.

Ja inte var det meningen att sova bort hela förmiddagen men jösses så gott det var!
10:12 visade klockan & det blev studs upp ur sängen.
Skulle ju vara på gymmet vid tolv.
Men jag hann ju till gymmet. Med råge. När jag kom dit var det många i kö framför mig.
Alla var lika hungriga på att röra på kropparna.
Kö in. Kö för att stämpla in. Kö för att få av sig skorna.
Men sedan delade folk upp sig runt om i byggnaden.
Vissa var snabbare än jag upp på konditionsmaskinerna, cyklar & löpband.
Jag  parkerade mig inne i spinningsalen, längst in. Bästa bandet.
Slog igång bandet & började jogga. Ett varv. Ökade farten & började springa mer ordentligt.
Nästa varv ökade jag farten igen. Tredje varvet. Fjärde varvet. Femte varvet.
Ökade lite hela tiden. Pulsen var ordentligt uppe i varv nu & på sjätte varvets sista halva så saktade jag ner & började jogga igen. Drack vatten.
Därefter drog jag igång igen.
Fullt ös, medvetslös!
Sjätte varvet avslutades & jag drog ner på tempot igen.
Då var jag en bra bit över 2km.
Belautet!

Gårdagen var till belåtenhet den oxo. Serla-racet gick galant.
Finalisten fick hjälp sista minuten för vi (City Gross) ville ju bli av med så mycket som möjligt för att få en nöjd kund. Mycket skrik & gap men chefen var nöjd.
När jag sen på kvällen fick ett mess från vår säljare på Serla, som jag förövrigt känner, om att han var mer än nöjd ja då kändes det som om jag gjort ett bra jobb.
Ska skriva till lektant & auktionsutropare på mitt CV. 😛

Imorgon är det min näst sista matkassedag.
Tror att jag är nöjd med det.
Hoppas bara inte den tjänsten återkommer i höst & vinter när det blir kallt igen.
Det klarar jag inte. Inte med den isbitskropp jag har numera.
Bävar varje gång när jag ska gå ut & stå där vid/på lastbilen.
Inte för att jag inte gillar kunderna, dom e oftast awsome, men kylan.
Brrrr!!!

Jag andas, alltså lever jag.

 

Tack till tecken.

Jag vågar & tar första steget.
Jag tecknar:
Jag heter Anne, vad heter du?
Kunden lyser upp & tecknar tillbaka:
Jag heter Johanna.
Sen tecknar hon vidare & jag får stoppa henne för att visa att jag bara kan lite.
Hon tecknar tack minst 20 ggr.
Hon tar min hand & hennes ansikte lyser.
Det är i det ögonblicket jag inser att jag gjorde rätt.
Att jag vågade.
I en tyst värld med bara papper & penna så tilltalade jag henne på hennes språk.
Inte mycket. Men mer behövdes inte.Ska lära mig mer!
Ja kvällen på jobbet gav mig goosebumps!
Jag vet att det gjorde min dag.

Annars har jag träningsvärken from hell idag.
Ju längre dagen har gått desto mer har jag känt av varenda muskel som arbetade igår.
SMÄRTA!
Men skön smärta.
Jag gick upp för trappan till fikarummet på jobbet & jag hade besvärligt med stegen.
Det gjorde ont precis överallt!
Då mindes jag tillbaka till den tiden när varje jobbedag var ett helvete.
Nu vet jag att det är tillfällig värk.
Det jag har idag  är inte ens i närheten av den smärta jag hade förr.

Nu väntar sängen!

Jag andas, alltså lever jag.

Bra dag på gymmet.

No game, just sport. NIKE.
Precis den bilden & texten gick igenom mitt huvud idag på gymmet.
Idag besökte jag Actic igen efter en tids frånvaro.
Förkylning, lathet, mycket jobb & några anledningar till har gjort att jag inte haft ork eller lust att gå dit. Redan i lördags bestämde jag mig att jag skulle dit idag.
Det var liksom rätt.
Och så rätt det blev!
Började på löpbandet då jag kände för att springa.
Värmen i musklerna kom sakta men det är svårt att få upp värmen i denna numera isande kropp. Jag gjorde mitt bästa & sprang nästan 2 km.
Gick av & tänkte att det kommer bli en jobbig träningsdag då det var så längesedan jag var där. Jag hämtar ut mina papper där jag ser vilka vikter jag har på de olika maskinerna.
Var skulle jag börja?
Med den tråkigaste såklart!
Ja det är de sittande sit-upsen.
4×12??!!
Dryga 36kg & det kändes helt ok.
Sen var jag igång. Benpressen är härligt skön med sina nästan 80 kilo & varje gång tänker jag på att vi alltid kallat den för förlossningsmaskinen.
Samma ställning & jobbig som fasen.
Allt var klart på timmen.
Då kände jag att jag inte var riktigt så där slut som man vill vara efter ett pass.
Jag hade ju tid kvar oxo innan jag skulle bli hämtad.
Så det fick bli löpbandet igen. Jag liksom längtade efter det!
Började gå så smått men efter bara några tiotals meter så skruvade jag upp farten & började jogga. Vilken frihet!
De nya träningskläderna satt så skönt på kroppen men skorna måste snart bytas ut.
De har blivit lite klumpiga.
Så med åttiotalsmusik i öronen på hög volym så rullade bandet på.
Bara en låt till. Och en till. Och en till.
Fem minuter. Tio. Femton.
Nu började svetten iall fall rinna & jag kände mig nöjd.
Ville inte ta i för mycket heller efter så lång frånvaro.
Duschen nästa.
Med handduken i ena handen & necessären i andra travade jag nöjd in mot duscharna.
Där mötte mig en trottoarpratare med meddelandet:
Under v8 & ev v9 kommer det att finnas manliga hantverkare i duschen.
Vänligen ha överseende./personalen.
Kunde inte låta bli att le.
Både åt skylten & mig själv.
Jag smög in bland duscharna men det var tomt överallt.
Kollade klockan. Halv ett.
Då har de säkert lunch.
Lucky me!

Sitter nu i soffan & har precis sett färdigt på En kvinnas hämd.
Mår så bra men är trött. Sängen väntar & så även jobb imorn.
Kvällspass x 2.
Men det händer en del i veckan.
Onsdag går jag skyddsrond med Åsa.
Vår delikatess fyller ett år på torsdag & det blir lite happenings.
Och på fredag blir det Serlatävling där jag kommer att vara konferensier.
Eller vad man kan kalla det. Gapa i mikrofonen ialla fall.
Kul vecka trots många jobbartimmar.
Men en vecka mindre & närmare semestern.

Jag andas, alltså lever jag.

Vilken härlig dag!

En halvt ledig dag & vi hade ärende till Clas Olsson.
In till stan & trängas eller Flygstaden?
Valet var lätt!
Flygstaden.
Då ärendet var uträttat var det dags att fylla på magen innan jobbet.
Det var så längesedan vi gästade Burger King & eftersom vi ändå var i knutarna så sa vi att vi kör en fastfood idag. Flertalet barnfamiljer hade samma tankar som vi men det var helt i sin ordning runt omkring oss. Alla barnen skötte sig så bra.
En liten knatte traskade runt som värsta Johan Glans…eller ska jag säga Darth Vader?
Da-da-da-da-da-daaaa…
Helt underbar!
Plötsligt stiger det in ett gäng. En morfar/farfar & mormor/farmor med några barnbarn.
Fiiiiin familj!
Mannen kom visserligen med benet i ett sådant där skopaket men i övrigt mycket propert klädd.
Damen var ännu vassare!
I fiiiin päls & näsan i vädret. Vi bara log för barnen var urgulliga ialla fall.
Så kom den där stunden då Johnny plötsligt viker sig av skratt.
Damen skulle hämta läsk till barnbarnen. För barnbarnen fick minsann inte göra det för de skulle säkert bara kladda ner sig.
Då tar hon muggen. Sätter den under tappen. Och trycker till.
Vad hon då inte märker är att hon trycker till på alla knapparna samtidigt eftersom hela armen är under tapparna.
Med påföljd av att hela damen blir läskad.
Ja alltså hela pälsen blir nedkladdad av söt läsk.
De sitter vid bordet bredvid oss men ute på golvet så alla ser hela incidenten.
Hon blir naturligtvis arg. Hon börjar plocka servetter för att torka av den kladdiga pälsen.

Men vad gör hon???
Hon petar in de använda kladdiga servetterna i servettstället!!
Jag menar, det finns ju sopor två meter bort!!
Ja jösses!
Där kunde vi stannat & börjat tycka synd om henne..om inte….
Jodå!
Damen ska ju fylla fler muggar. Och ni kommer inte att tro mig!
Hon gör samma sak. Igen!
Hela armen under! Och hela pälsen kladdig! Igen!
Johnnys skrattsalva gick inte att missa & lika mycket viker jag mig.
Elakt?
Ja kanske men just då brydde vi oss inte. Vi hade bara så jäkla kul!
Har ni någonsin sett en kanin, räv, björn eller älg (vad nu er päls består av) med paraply.
Nä!
Alltså kunde hon ju gått in på toa & spolat av den fina pälsen…

Att ha haft sitt kära barnbarn här har gett mersmak.
Längtar efter henne!!…massor!
Minnet av henne när hon skulle träffa oss efter flytten ner är bara så underbar.
Vi ropar hej i dörren hos min mor & man hör:
-MORMOR!
I nästa ögonblick ser hon Johnny, sträcker sina små armar mot honom & säger med sin lenaste röst:
-Johnny!
Blicken hon ger honom gör att jag bara smälter.
De har inte setts på ett bra tag men han har satt sina spår.
När vi sedan ska ta henne med oss hem så krånglar hennes bälte lite i bilen men Johnny klurar ut det & samma leende kommer fram igen.
Hon klappar honom på armen & säger med samma lena röst:
-Tack Johnny! Älskar dig!
En unge på snart tre år som uttrycker sig så.
Jag blir så varm! ❤

Nu förstår jag de som fått utmärkelsen före mig.
Varför de reagerat som de gjorde. Jag kände likadant.
Helt oförberedd på ett möte med chefen så lägger hon fram diplomet som det står mitt namn på. Känslan? Helt underbar!

Jag andas, alltså lever jag.
Det går bra nu. ❤

Vatten är viktigt!

Vissa dagar mår man bra. Andra dagar mår man bättre.
Idag har jag gått ifrån en bra dag till en mindre bra dag för att avslutade den bättre.
Ja till & med bättre än så för just nu sitter jag mätt & belåten i soffan & ska sätta tänderna i en förhandsläsning av Visionären. Författaren är från Värmland men är bosatt i Halmstad.
Första boken var bra & jag ser fram emot nästa nu. Det ska bli hela tre stycken sammanlagt. Jag gillar att lösa mordgåtor & jag tycker han har lyckat bra med första boken.
Men dagen då?
Jo jag vaknade någorlunda utvilad sånär som på att Johnny haft lite nackproblem så han hade varit uppe ett par gånger på natten. Stackar’n!
Men en sak som är så jättebra med honom är att han varken snarkar eller lever om när han ska sova. Det gör att han får ligga i sovrummet & jag kan sova ändå.
Ganska många timmar innan jobbet skulle börjas så vi bestämde att vi skulle gå en runda.
Upp till Snöstorps kyrka & kolla till den gamla vännen Anita.
Vägen dit var längre än väntat. Eller jag vet ju hur långt det är men när vi kom dit så kändes det som en evighet bara jag tänkte på tillbakavägen.
Problemet var egentligen att jag hade glömt den viktiga vattenflaskan!
Jag fick svarta prickar framför ögonen. Stapplade med fötterna.
Tappade finmotoriken i fingrarna & blev superstrött.
Men inte kan ju det vara dumping väl?
Jag hade ju inte ätit eller druckit. Var nog det som var problemet märkte jag sen när jag kom hem & fick i mig vatten. Vanligt gott lagom kallt vatten.
Så gott det var!
Vidare hade jag färdig kålpudding i kylen så det var bara att värma & skeda in.
Klockan hade tickat på alldeles för fort & jag kände stressen komma.
Ingen stress för att jag skulle jobba, mera stress för att jag inte skulle hinna vila av mig konstigheterna INNAN jobbet. Ändå fick jag 25 minuter innan vi rullade bilen till jobbet.
Tack & lov så räckte det.
Även om jag var lite skakig så repade jag mig ganska fort.
På jobbet blev det en bra dag.
Jag har bjudit på smörgåstårta. En smaskig, saftig smörgåstårta med räkor & lax.
Den gjorde succé!
Klockan 16, 17 & 18.00 höll jag fiskauktioner.
Såååå kul!
Kul kunder & kul varor. Sushi var nytt på listan men väldigt eftertraktat.
Små konstverk som görs i vår deli. Och grillbuffén!
Den gick alldeles för billigt eller ska jag säga att jag hade nöjda kunder?
Nåja, på det stora hela är det kul att göra något annat i vardagens arbete.

Det är dags för kvällshelg & den är helt ok.
Det är korta turer & jag får sova länge på morgnarna. Mmm det gillar jag.
Numera.
Nästa vecka är lång med en hel del kvällsskift. Inte lika roligt.
Men snart är det semester. Ledig tio dagar i början på mars.
Längtar!

Jag andas, alltså lever jag.

Njuter av att vara mormor!

Man lär sig att inte bråka med en tvååring.
Man väljer sina strider.
Man kompromissar.
Man lurar bort dem.
Ändå skrattar man till slut.
Man älskar ju dem!
Och det lilla trollet som huserat hos oss sen igår middag är en sol i mitt liv.
Hon skrattar, är bestämd, ilsknar till för att sedan spritta ut i ett smittande skratt på nytt.
Att planera något är näst intill meningslöst.
Det är mycket enklare att bara följa med dagen.
Man vet aldrig vad som händer i nästa sekund.
En platta utan wi-fi, en borttappad napp, en maträtt som inte faller i smaken, en magisk ring som plötsligt trollat bort sig ja sådana saker kan byta stämning i ett trollslag.
Då gäller det att ha mormor-humöret nära till hands.
Jag är lyckligt lottad över att få vara mormor.
Det fanns en tid då vi höll på att förlora det lilla grynet men idag är hon vår solstråle.
Jag älskar att vara mormor!
Sen påminner hon ju om en viss dam i sina snart 50 som var liten en gång i tiden…med samma humör.

Igår var det alla hjärtans dag.
Det tyckte vi var en bra dag att sätta varsin ring på våra fingrar.
A ring is a circle of trust.
En ring av kärlek. En symbol av respekt.
Vi har valt att leva tillsammans. Vi trivs ihop.
Vi kompletterar varann. Vi har otroligt roligt ihop.
Visst, det finns en vardag men det är sällan som röster höjs eller någon blir sur, ledsen & ingen blir definitivt trampad på!
Ibland har jag rätt. Ibland har Johnny rätt. Ibland går vi lika långt & kan till & med välja en tredje väg. Det är liksom inte så noga vem som vinner en konversation.
Vem som har flest rätt. Det finns inga: vad var det jag sa!
Jag tror det kallas kärlek.
Över gränserna.
Landsgränser…åldersgränser….måste vara kärlek! ❤

Imorgon är det dags för auktion igen.
På jobbet.
Allt från smörgåstårta till sushibitar för denna gång är det fiskauktion.
Nervöst? Jo det klart!
Men jag känner mig lite mera hemma nu.
Kommer att gå bra.

Idag har det även varit ett kanonväder med sol, blå himmel & vindstilla.
Igår var vi på lekparken i närheten. Lika fint väder igår.
Lill-sessan provade nog varenda sak utom klätternätet, rutschkanorna & den stora kompisgungan. Hon ville inte gå hem.
Idag matade vi änderna. Bland det roligaste som hänt lill-sessan.
Hon skrattade & kastade bröd. När brödet inte nådde fram till anden så plockade hon upp den & kastade den ännu längre. Ögonen var som halvmånar när hon kiknade av skratt!
Åh vad jag längtar efter nästa gång!

Jag andas, alltså lever jag.

Lycka!

Idag har vi hämtat hem de dyrbaraste skatter jag ”äger”.
Tre timmars bilväg enkel resa för att packa ihop alla saker i ett släp & några bilar.
Känslan att få mysa med den lilla solstrålen som hjälpte till att packa ner i lådor, dammsuga golvet & slänga skräp i kasse.
Att se henne le & glädjas åt sällskapet av både mormor, morfar, Johnny & sin mamma.
Känslan att veta att snart, snart så är hon så nära att man kan få leka med henne varje dag.
Eller att få veta att hon mår bra.
Och om inte, så finns vi alla fall nära till att kunna hjälpa till.
Det är några oroliga dagar kvar men jag vet att det kommer att lösa sig.
Tänk all kärlek vi kommer att få slösa på henne nu!
❤

Melodifestivalen på ettan & jag gör allt för att undvika allt tjafs på facebook just nu.
Jag är av den gamla typen & jag gillar inte alls, varken låtar eller upplägg.
MEN!
Jag tvingar ingen att tycka som jag.
Bara ni låter mig tycka vad jag vill. 🙂

Idag har det varit en sakna-pappa-dag.
Det var mycket bilåkande & då kom många tankar.
Saker jag ser. Så skulle pappa ha sagt. Så hade pappa gjort.
Eller så gjorde alltid pappa. Eller så sa alltid pappa.
Suck!

Imorgon ska jag sova länge. Rullgardinen ska dras ner ikväll så det är mörkt länge imorn.
Det blev många öppningar på jobbet i veckan som varit & jag är ingen morgonmänniska.
Har jag märkt.
Så telefonen hamnar på stör ej & jag ska sova…ända till klockan 10 ialla fall.
Då måste Johnny väcka mig. Jag vill ju inte slösa bort en ledig dag. 😛

Jag andas, alltså lever jag.

Ett råd.

Känslan när man är proppmätt.
Ja lite mer än proppmätt kanske.
Man vill bara lägga sig ner & kräkas.
Man liksom bara blir trött.
Då har jag hört att vissa bara vill lägga sig.
Sova av sig tröttheten & mättnaden.
Då vill jag ge ett råd till er som har op GBP.
Gå.
Gå en runda. Hur trött du än är. Hur illa du än mår.
Gå.
Gå!
Det kan ju vara så att det inte passar alla.
Kanske inte ens några.
Men det passar mig.
Jag mår så bra efteråt om jag nu skulle råka slänga i mig maten för fort.
Eller äter lite fel.
Eller om jag bara har lite otur.
Då är det gå som gäller för mig.
När jag berättade det på halvårskontrollen så sa läkaren att det var precis vad han ville höra av en opad patient. Det måste du berätta för fler!
Så det gör jag nu.
Ja om det nu är någon där ute i världen som läser detta alltså. 😀

Snart är det lördag.
Då far vi till Linköping.
Hämtar hem mina finaste skatter.
Dotter & barnbarn.
LÄNGTAR!
❤

Slappefredag inne i soffan men utanför blåser det snålt.
Iskallt!
Men här inne är det som sagt varmt & gott.
Här värmer kärlek.
Snart är det den 14 februari.
Alla hjärtans dag.
Det har vi i stort sett varje dag.
Vi trivs med varann.
Johnny & jag.
❤

Jag andas, alltså lever jag.

 

Fredagsmys!

Äntligen fredag & jobbedagen har gått i glädjens tecken.
Glada kunder. Kunder som har varit så positiva att man undrat om man var med i Dolda kameran. Att man sen har dessa underbara kollegor gör det bara ännu bättre. 🙂
Har kommit hem & landat i soffan med lilla ”lappisen” i knät.
Varm & skön.
Katten ligger på soffbordet & är härligt lat.
Johnny fixat kvällsmaten & livet är bara härligt.
På tal om att lappisen är varm & skön så började jag undra om det var något fel i kroppen igen. Jag har varit varm på jobbet de senaste dagarna. Har fått tvätta skjortan lite oftare än vanligt. Typ var tredje jobbardag.
I-landsproblem ja men tänk förr, när jag tvättade den varje dag!
Men sen op så har jag inte svettats ett dugg.
Inte ens på gymmet efter en tuff uppvärmning.
Jag har varit varm hemma i lägenheten så min fundering var om jag gjort något fel.
Men idag var ordningen återställd.
Frös oerhört på jobbet & händer samt fötter har varit iskalla!
Sitter på skinnfällen i soffan & värmer mig.
Trött.
Fångarna på fortet på tv så det kräver inte mycket intelligens att hålla sig vaken på.
Tidig nattis ikväll när klockan ringer tidigt imorn bitti.
Så over-and-out!

Jag andas, alltså lever jag.

Vi har gjort slut.

Ja.
Telia & jag.
Vi har gjort slut.
Jag har äntligen Com(mit) Hem.
Idag tog jag ett av de största steg på länge.
Jag sa upp mitt ett-års-bindande-kontrakt med Telia.
Hävde det med omedelbar verkan.
De har inte hållit hälften av vad de lovat.
På bara tre månader har jag nästan slitit av allt det nya håret som kommit tillbaka på huvudet. Helt otroligt vilket tålamod jag haft!
Men man ska ju inte umgås med energitjuvar så jag slog näven i bordet till slut.
Med bättre information. Kommunikation. Och inte ett så stort ego så hade vi kanske varit tillsammans ännu.
Men att jag ska betala dem när det är jag som gör allt jobb för att få skiten att fungera?
– Nejtack!

Har ”face-tajmat” med sötaste barnbarnet & finaste dottern.
Jag blir så glad varje gång jag ser henne. Den lilla kickan !
Att få se henne skratta med de pliriga små ögonen.
Jag längtar så mycket till att få vara med henne! ❤
Med dem båda!

Tittar på Notting Hill.
Söt film.
En mysig avslutning på dagen.
Jag har sovit dålig pga av allt tänkande på hur jag skulle göra med alla samtal via messenger till Telia. Samtal per telefon.
Jag som hatar att prata med främlingar i telefon!
Har själv svårt att förstå det då jag i övrigt älskar att prata med folk!
Filmen har fått mig att slappna av dagens spänning & här ligger jag i soffan.
Och bara slappar.
Imorgon går jag på helgens pass & det kommer att bli tidiga morgnar hela helgen.
Jag har ju upptäckt att jag inte är någon morgonmänniska.
Som när jag skulle upp 3:45 i tisdags. Inventering!
Usch!

De verkar ha hittat Albins mördare nu.
Så jobbigt för familjen att riva upp alla sår igen men ändå skönt med ett avslut.
De måste sakna sin son.
Jag saknar pappa!
Massor…

Jag andas, alltså lever jag.