Smärta

Ont, det gör ont, det gör ont, det gör ont en stund på natten….
Natten. Dagen. Ibland inte alls. Ibland hela tiden.
Idag hade jag ledig & med hela fyra dagar ledigt så planerade jag in ett läkarbesök på drop-in.
Väl där råder djungelns lag.
Först till nummerlapparna. När helst du kom innanför dörren.
Jag vet hur det går till nu. Jag skulle vara snabb fram.
Vi väntar alla spänt.
Då kommer sköterskan med nummerlapparna.
Det blir en strid på kniven!
Den stackars tanten som satt först i kön blev nästan nersprungen.
Men tanten var på hugget. Tydligen hade hon oxo varit med förr!
Hon tog för sig & sa högljutt att hon väntat längst & var först i kön. De andra väjde för henne.
Jag fick tag i lapp 78. Tanten först i kön hade 74. Jag var nöjd.

Väl inne hos distriktssköterskan säger hon att jag inte hör hemma på drop-in-tiden.
Då kommer jag ihåg: jag har sökt för min axel en gång innan & den gången släppte de mig inte vidare till en doktor så jag gick hem. Gick hem med orden: ring-på-torsdag-så-får-du-en-tid ringande i öronen.
Men denna gången hade jag en trevligare sköterska. Hon såg att jag hade ont. Hon letade upp en tid hos min ordinarie läkare & jag kom vidare i ledet. Visst jag fick vänta en timme till men vad gjorde det?
Jag hade ju avsatt tid för att sitta där.
Väl inne hos Anna H, läkaren, så beskrev jag mitt problem & innan jag var klar hade hon redan skrivit en remiss till ultraljud. Finaste Anna!

Livet går vidare. Utan pappa.
Saknar honom varje dag. Sitter & spelar det där förbaskade spelet 1010 på telefonen, som jag spelade på sjukhuset. Mina tankar går hela tiden till pappa.
Jag vill ha honom tillbaka!
För min skull. För mammas skull.
De flesta runt mamma har någon att luta sig på. Någon som håller om dem.
Jag har någon.
Mamma har ingen.

Ont. Det gör ont. Det gör ont en stund på natten.
Men även på dagen. Men det är inte bara axeln som gör ont.
Det för ont i hela mig.