En liten ängel.

Idag har jag haft en lång jobbig dag på jobbet.
Jag har gnällt lite, andra har gnällt mera men det mesta har ändå gått bra.
Mina fötter & ben värker. Mina axlar värker olidligt men just nu är det helt borta.
Det känns helt oviktigt.
Jag kom hem ganska tidigt ikväll efter jobbets stängning. 21.30.
Gör som vanligt: slänger mig i soffan & öppnar Facebook.
Börjar bläddra men stannar vid en väns inlägg.
En arbetskollega.
Han börjar sitt inlägg med:
”Det är med stor sorg som jag skriver detta på Facebook men jag gör det för att slippa en massa frågor sen.
Natten mellan lördagen 16/2 och söndagen 17/2 så dog min och xxxxxx ofödda dotter i magen.”

Allt stannade upp.
Detta par har två barn sedan innan men när han på jobbet pratade om sitt kommande barn lyste han alltid upp extra.
Jag tror ingen som förlorat ett barn kan beskriva hur det är & vi som inte har förlorat, kan aldrig förstå.
Det enda vi kan göra är att finnas där. Tysta eller som vanligt men med stor respekt & hänsyn.
En kram kan vara mer värd än tusen ord.              Vila i frid du lilla ängel…

Jag andas, alltså lever jag.
Ord idag är överflödiga…
 

Jag vill, jag vill, jag vill!

Att vänta är inte min starka sida.
Jag kan bli otroligt stressad av att inte göra någonting. Hur låter det??
Jag måste vara i farten hela tiden.
Tills jag stupar.
Just nu väntar jag på svar. Från HFAB. Får jag flytta?
Snälla!
Jag är så sugen på att börja packa.
Att damma av alla mina saker & packa ner dem i de där kända bananlådorna igen.
Det spritter i mig men jag måste hålla tillbaka tills allt är klart.
Jag vill, jag vill, jag vill…

 

Ledig dag & jag har passat på att mysa lite med Sessan. Hon inspekterade varje vrå i min lya.
Mamma & pappa åkte till gula ladan & spenderade lite pengar.
Det tjänade jag oxo på. Tack för lite kläder!

Solen väckte mig idag.
Det märks att jag inte har en persienn i sovrummet. Mina mörkergardiner låser inte ute allt.
Men jag hade nog fått den sömn jag behövde. Dessutom tog vi en power-nap, lilla Sessan & jag, på förmiddagen så jag har klarat dagen.

Hahahaha…älskar Halebops reklam: Lovebomba någon med sms från ”rubbet”.
Jag har Halebop rubbet men jag sms-love-bombar inte.
Inte så mycket ialla fall. Eller vad säger du..?

Har upptäckt en ny sak.
En Festis. Med smaken apelsin & papaya. MUMMA!!
I am a Festis!                  Nu får min mysbrasa var släckt ett tag. Allt bränse är slut. Älskar ju att elda men nu får jag mysa på annat sätt.
Det sprakar ju inte så mycket eftersom ingen ved ä inblandad men det är så mysigt. Livskvalitet.

Jag andas, alltså lever jag.
…jag väntar & längtar….håll tummarna, suck!

Är det min tur nu?

Min tur nu.
Jag önskar så hett att det är min tur nu.
Att jag ska ha turen på min sida. Att jag äntligen ska få se glansen sprida sig över mitt liv.
Nej det handlar faktiskt inte om att vinna den där Eurojackpotten.
Det handlar om ett lägenhetsbyte.
Hon är godkänd för att ta över min lägenhet & vi väntar svar från HFAB för mitt ja till att få flytta.
Lägenheten är så mysig!
Visst trivs jag här men rent ekonomiskt är det knas att bo här.
Att hon vill ha min lya är bara så fantastiskt.
Just nu är hon väldigt dålig så jag hoppas att hon kryar på sig så vi båda kan njuta av det vi vill ha.
Ett lägenhetsbyte.
Ett i-landsproblem kanske men så viktigt – för oss.
…ja jag hoppas det!

Lite strängt på jobbet idag men jag fick gjort en hel del med hjälp att finaste kollegorna. Ett tag var det som om luften höll på att gå ur mig men så fick man lite andrum & orkade ta tag om allt igen.
Jag fick underbara Slavi att skratta. Ja jag vet att mina skämt är långt under bältet ibland men kul, det har vi.

Innan jag åkte hem ikväll var jag & pussade lite på mitt hjärta.
Han var lika trött som jag. Jag hoppas att jag inte tröttar ut honom. Jag blir bara så glad & lycklig när han är i min närhet.
Vill vara nära honom jämt…

Klockan är halv tolv & jag borde sova. Ska upp tidigt & jobba imorgon.
Dödligt vapen III på tv & då jag ju svårt att slita mig från de blå ögonen på Martin Riggs.
Men det är väl dags nu, att krypa ner. Det får vara slut på hasselnötter & salta lakritsar.

Jag andas, alltså lever jag.
……jag hoppas att jag snart får be mina bästa vänner om flytthjälp. Åh vad jag önskar att jag får det!

Bara för att jag kan.

I wanna win the Eurojackpot!
Om det skulle hända skulle jag ta en liten semester.
Åka till ett varmt land & dricka paraplydrinkar. Doppa tårna i turkost vatten, ja skulle nog kunna sänka hela min lekamen i det våta.
Bara för att jag kan.
Jag skulle köpa mig ett hus. Lagom stort för två personer. Tjugo rum & tre våningar. En hund.
En katt eller två.
Åsså en häst.
Bara för att jag kan.
Jag skulle ge pengar till alla dem som hjälpt mig genom åren. Skänka till fattiga. Sponsra idrottsrörelser. Kasta pengar i fontänen på Stora Torg så hela Europa & hennes odjur skulle tjura ihop.
Bara för att jag kan.
Jag skulle ha någon som skalar mina förbaskade morötter. Serverar mig mina middagar & sedan diskar efter allt. Dammsuger & bäddar sängen.
Kanske betala någon som tycker om mig för den jag är.
Bara för att jag kan.
Men vänta nu…
Det sistnämnda har jag ju nästan. En som skalar mina morötter, lagar mat & diskar.
Och framförallt tycker om mig.
Så egentligen behöver jag ju inte några pengar. Jag är ju lycklig ialla fall.
…men tänk vad kul det skulle vara!
Definitivt hade jag gjort en Åke, en Lotto-Åke.
Bara för att jag hade kunnat.

Jag började städa runt i mina papper idag. Det blev en säck med skräp.
Det jobbigaste är bara att resten som inte skulle vara framme nu ligger vackert uppradat i kaotiska högar runt om i rummet.
Men jag har börjat att rensa ut ialla fall. Bli det flytt så vill jag vara redo.

Därför blev det mycket musik idag. Jag lyckades få igång mitt tröskverk till slut.
Kanske har den gjort sitt nu.
Dock gladde den mig ett tag idag.
Men denna tillhör Eurojackpot:

http://www.youtube.com/watch?v=z8f2mW1GFSI

Jag andas, alltså lever jag.
….för att jag kan. I am the one and only.

 

När man minst anar

Dagen hade vaknat & jag slog upp mina melerade när telefonen ringde.
-Där ligger du & trynar minsann!
Jag bara ler.
Underbara du!
Att ligga kvar nu är lönlöst. Jag vill bara upp & fånga dagen!
Lycklig? Japp!

Snö.
Mer snö ramlade sakta ner från de grå, mindre fluffiga molnen.
Blä!
Tassade runt ett tag & fixade tvätt, skurade diskbänken, bäddade & planerade lite för dagen.
Då ringer telefonen igen. Pappa.
-Vi kommer till dig för att lämna panten & soppan så slipper du ge dig ut. Vi ska ändå ut & handla.
Hur glad blir man inte då?
Då kan jag tassa vidare & plocka lite här & lite där.
Funderade på vad jag sa igår om att jag har för mycket bröte & till nästa flytt ska jag kasta mera.
Ta bort mycket av nostalgisakerna som finns lika bra i minnet som en dammsamlare i en hylla eller nedtryckt i en låda.
Så jag hoppade i kläderna för att rasta min snöskyffel innan mina underbara föräldrar skulle komma.
Träffar grannen. Pratar lite.
Han frågar om jag varit sjuk eller bortrest då jag inte varit hemma så mycket.
Jag klagar lite på att jag bor lite ”off” & söker lägenhet i stan. Menar att jag övernattar en del i stan för att underlätta ekonomin…jaaaa jag gör det för att jag trivs & vill oxo naturligtvis! ❤
Grannen promenerar vidare med hunden & jag går in.
Cirka en timma senare knackar det på dörren.
Grannens dotter frågar försktigt om hon stör.
Vad kan hon vilja???
-Pappa berättade att du vill flytta till stan. Jag har en trea på Vallås som jag gärna vill byta för att få din lägenhet.
Vad säger du?
Ja vad säger jag?
Verkar ialla fall som om HFAB kan gilla läget men gör min knasfastighetsägare det?
Snälla, håll tummar & tår att det bytet kan gå igenom.
Jag flyttar i stort sett utan att bry mig om hur lägenheten ser ut.
Jag vill packa min väska & leva farligt.

Jag andas, alltså lever jag.
…å tänk att jag igår tänkte på att jag ville flytta, måtte detta gå vägen. Kärlek!

Lycka är en gåva.

Att få skapa.
Att få skapa en ny sida i denna blogg angår ju egentligen bara mig.
Vem bryr sig egentligen om att jag skrivit klart allt för dagen & sedan ska förhandsgrandska allt när rubbet är försvunnet från skärmen samt datorn. Helt otroligt påfrestande!!
Men med mitt otroliga tålamod (DA!) så tar jag bara upp lappisen närmare i knät & knapprar vidare.
Om igen.
Från början.
Så nu börjar vi.

Jag har haft en fantastisk helg!
Redan fredagen blev mys trots att jag jobbade till 19. Otroligt trött men att få äta gott & mysa i soffan framför tv:n var bara så rätt.
Både lördag & söndag har jag kunnat andas, uppleva spänning, ätit gott & njutit av min älsklings sällskap.
Det sägs att när man har roligt så går tiden fort men vi har utnyttjat varje minut & fått helgen att vara härligt lång. Kanske är det så man ska göra. Inte tänka på att man snart ska jobba igen utan njuta av stunden just nu.
Stor skillnad faktiskt.

Så ska det låta klingar ut sina sista toner & jag inväntar Johan Falk på 4:an.
Väntar oxo på telefon. Kvällens sista vackra samtal. Din härliga röst.
Den har gjort mig glad många gånger denna helgen. Jag vet att jag gjorde rätt när jag trotsade allt.
Speciellt när jag gick emot mig själv. Jag äskar dig!

Måndag imorgon & ledig dag.
Blir till att rensa mor & fars garage från pant, hämta klimpsoppa i kylen, uppsöka apoteket för att hämta ut både sprutor & medicin.
Tvätta står oxo på agendan men det sköter sig ju mest själv.

Jag andas, alltså lever jag.
……………….http://www.youtube.com/watch?v=jMZ2kpXTN88………………

Måndagsmys!

Måndag & ledig dag.
Startade med att, fortfarande liggandes i sängen, kolla Facebook. Är man klok eller är man?
Men så startar dagen. Oftast.
Man får reda på om det hänt något, utan att slå på tv eller radio.
Man får veta hur vädret är, utan att gå upp & dra upp persiennen.
Man får veta vem som fyller år, något man kanske missat annars.
Man kan trösta någon som inte mår bra.
Man kan glädjas med någon annan som är lycklig.
Man kan leka, skratta, prata & umgås via Fejjan.
Umgås tänker du nu. Det kan man väl inte via Fejjan?
Åjo. Och det bästa är att man umgås bara så länge man själv önskar.
Vill man inte prata mera så kan man dra en vit lögn, ignorera eller bara säga hejdå.
Så jäkla gött!…eller?
Jag blir alltid sittandes för länge.

Dagen började ialla fall ta sin plats & det var dags att göra lite nytta.
Baka stod på agendan bland annat men så jäkla trist när jag upptäckte att jag saknade jäst.
Efter mycket dividerande med mig själv så slängde jag i en maskin tvätt, klädde mig & tog bilen till närortens affär.
Jästen kostade plötsligt 200 spänn!
Men då ingick ingredienser till kvällsmatens hemburgare oxo. Najs!
Träffade bästa Jan B. igen & fick krama honom lite mellan tårarna. Han blev så glad. Att få prata med honom igen var bara trevligt men att se hans ledsna ögon var ansträngande. Han hade lilla voffen med sig & det är tur att den finns annars hade han nog inte kommit ut alls.
Därför tänker jag mycket på det liv jag levt de senaste två åren. Ett hoppande & velande men ändå en beslutsamhet om vad jag ville ha.
Att jag tre gånger tagit tillvara på kärleken som många redan (säkert jag själv oxo) dömt ut.
Jag har ju ialla fall min man kvar i livet. Jag har haft chansen att ångra, förlåta, åter igen fått krama den jag älskar.
Tänk den dagen när jag inte får det mera…

Han kom till kvällen, efter en för honom, dag fylld med arbete. Härligt att laga mat tillsammans.
Att mysa.
Att prata, umgås.
Se på varann. Le.
Tillsammans. Så härligt!

Nu sitter jag själv framför tv:n. Disken avklarad. Mannen hemkommen till sig.
De levande ljusen slocknar ett efter ett. Mörkret närmar sig runt om mig.
Tröttheten kommer krypande.
Då ringer telefonen.
Det är Han. Vill säga godnatt. Säga att han älskar mig.
Det är nog bättre än alla Alla Hjärtans Dags-kort som finns.

Jag andas, alltså lever jag.
…så länge vi andas…..

Att skiljas är att dö en smula

Denna veckans söndag är äntligen här.
Jag har precis sjunkt ner i soffan som jag skrev i början på veckan att jag skulle göra.
Sjunkt ner & andats ut. Veckan har varit jättelång!
Dock har den varit rolig, sträng, påfrestande & lärorik.
Sex dagar av full fart & humör på topp.
Och med lärorik menar jag ledarskapsutbildningen i onsdags.
Mycket tankar & självklarheter men oxo nya saker att se till.
Känner att jag fått mer skinn på min lilla näsa.
Eller ialla fall fått en ny vinkel på hur jag ska tackla ett visst problem.
Najs!

Att skiljas är att dö en smula.
Mmm…så kände jag lite när jag åkte hem idag.
Åkte hem från hjärtat.
Jag tycker om att umgås. Att vara nära.
Vi har tillbringat många timmar tillsammans denna veckan och….
-Det känns rätt.
Jag måste tillbaka snart igen!

På torsdag är det den där dagen.
Den 14 februari. Alla hjärtans dag.
Kommersens dag men vem vill inte ha en vacker bukett blommor eller/och en söt liten hjärtenalle.
En mysmiddag eller bio. Eller att få ge…
Frågan är ju bara: vad ger man en man?
Sitter inne med upplevelsecheckar men vad göra & när?
Valentines Day – You dont think, you just do.

Jag andas, alltså lever jag.
….i-landsproblem jo jag tackar!

Erase and rewind

Nu tänker jag starta om motorn.
Börja om på nytt men ändå fortsätta.
Livet är tillbaka i rosa skimmer & pauserna emellan måste ses som mening med livet.
Hur ska jag annars förklara? Tredje gången gillt heter det ju & det känns så bra!
Dock finns det en liten grå zon i mitt underbara rosa men jag struntar i det & försöker lita till oss båda.
Vad som än händer i framtiden så tänker jag tillvarataga tiden som är nu.
Det är NU vi lever & det är NU jag vill vara lycklig.
Ska jag orka med livet så måste jag le. Le & vara glad.
Vad folk ska tycka? Orkar inte bry mig. De som älskar mig har förstått. Oavsett vad jag gör, hur jag beter mig så älskar de mig.
Tack alla kära för detta! …..vem vet vad som händer imorgon, nästa vecka, nästa år..? Lever jag då?
Jag är erkänd. Jag finns till. Jag är älskad. Vad mer kan jag begära?

Veckan som kommer är full med jobb. Jag går in på min lediga dag för att gå på ledarskapsutbildning.
Så alla sex dagarna är fulla. Dock slipper jag en stängning (visst, tappar OB-tillägget men..?) men det är skönare med en morgontid.
Så när söndagen kommer ska jag sjunka ner i soffan & bara vara.

Men nu då?
Ja nu har jag försökt få igång mig att baka. Vill försöka mig på fiberhuskbröd men eftersom jag inte har fler kryddor än timjan så känner jag lite sådär för det. Lite mer omständigt att baka än vanligt bröd men för mig vore det bara nyttigare.
Kanske finner jag lust & ork. Snart. Mycket snart. Tror jag. Kanske.
Har ialla fall tvättat tre maskiner, renbäddat i sängen, ätit mat & vilat middag.
Bara det är ju en bedrift i sig.

Jag andas, alltså lever jag.
…….tror jag sätter igång med baket nu. Woopwoop!
.

Njut av livet

Om en hund vore din livsstilscoach, skulle du kanske lära dig saker som dessa:
  1. När någon du älskar kommer hem, spring alltid och möt dem.  

  2. Låt alltid känslan av frisk luft och vinden mot ditt ansikte vara anledning nog för extatisk lycka.   

  3. Bits inte när det räcker att morra. …   

  4. Låt andra få veta när de inkräktar på ditt område.  

  5. Spring, hoppa och lek en stund varje dag.  

  6. Ta en tupplur då och då, och sträck alltid på dig innan du stiger upp.  

  7. Njut av uppmärksamhet och var inte rädd för andra människors beröring.  

  8. Om det är varmt ute, pausa ibland och lägg dig på rygg i gräset.  

  9. När du är glad, dansa runt och skaka på hela kroppen.  

10. Oavsett hur ofta du får skäll – tjura inte. Spring tillbaka på en gång och bli sams istället.  

11. Njut av den enkla glädjen i en promenad.  

12. Var lojal.  

13. Låtsas aldrig vara något du inte är.  

14. Om det är något som ligger nedgrävt, gräv tills du hittar det.  

15. När någon har en dålig dag – var tyst, sätt dig nära och erbjud tröst genom att bara vara.

Ja hur härligt vore inte det..?