Födelsedagen!

52 år.
Ja, tiden går.
Det skulle bli en lugn dag för jag firades ju i lördags.
Ändå hade Johnny varit i väg & köpt röda rosor på morgonen.
❤

Mamma skulle titta ut till oss & hade med sig nybakad rulltårta som jag vispade grädde till & fixade jordgubbar på samt hemmaplockade smultron.
Gott!
Johnny överraskade mig med ett litet fint paket & det blev ett par nya örhänge.
Med hjärtan, såklart!
Han har ett stort hjärta.

Ja då har jag staplat upp ännu ett år i mitt liv men när jag funderar lite på 2020 så har ju hela detta året var typ inställt/fryst.
Betyder det att mitt pålagda år inte räknas?
Att jag fortfarande kan få vara 51 i ett år till?
Eller…det spelar ingen större roll egentligen.
Jag har ett bra liv trots 2020:s tråkiga framfart med corona & utbrändhet.
Jag lever här & nu.
Det blir bäst så.

Jag andas, alltså lever jag.

Återhämtningen gör gott.

Ja, livet rullar på.
Idag skriver vi 28 juni 2020.
Jag har arbetstränat i ett gäng dagar nu.
Måndag, onsdag & torsdag.
Från att nästan varit osynlig på finkem-avdelningen så har jag nu plockat varor bland kunder & kollegor på kolonial.
Jag har tom hjälpt några enstaka kunder i scanningen!
Det har faktiskt gått bra.
Ändå bävar jag för att kliva in på ”min” scen bakom förbutiksdisken.
Allting är så annorlunda nu i corona-tider.
Det är nya rutiner nu.
Och framförallt…ny personal.
Jag har haft samtal med Försäkringskassan & hon bestämde att jag skulle arbetsträna fram till den 1 september då jag ska börja jobba 25% & inte krångla i augusti.
Underbara Caroline!
Även min chef tyckte det var bra för då får jag lite mera tid att komma tillbaka & träna i förbutiken.
Alltså, det är helt konstigt att sitta här & skriva så här när man egentligen är världens (nåja) mest sociala person.
Sömnen krånglar fortfarande en del så vi får se hur det går att ta steget fullt ut så småningom.

Min lilla oas.

Nu har jag gått in i semesterveckorna oxo.
Det blir bara tre veckor denna sommar.
Jag har ju trots allt varit hemma sedan i januari, även om det inte har varit semester.
Det betyder att jag har 2 veckor kvar i år att ta ut & jag tror att jag kan behöva dem lite senare.
Jag kämpar på!

Jag andas, alltså lever jag.

En tand är lös!

I dag kom Stella till oss för att mormorgosa.
Allt gick bra som vanligt för hon trivs så bra hos oss.
Så när hon plötsligt kom ut i köket med munnen på vid gavel & gnydde att det gjorde ont på hennes tand så blev jag lite överraskad.
Anledningen var en lös tand…som hon lyckats vrida om ett halvt varv.
– Kan du hjälpa mig mormor? frågar hon & jag bara….eh?
Jag klarar inte av lösa tänder..
Speciellt inte andras.
Tänkte be Johnny dra den men sedan ångrade jag mig för OM det skulle göra så ont för att den satt fast för hårt, så skulle hon kanske bli rädd.
Jag ber henne att försiktigt försöka vända tillbaka den igen.
Hon pillar lite & jag måste vända mig om för jag ryser.
När jag vänder mig om igen så visade hon att hon fått tanden till rätta.
Gott, tänkte jag.
En minut senare så knackar hon mig försiktigt på ryggen.
Helt tyst är hon.
Framför sig håller hon händerna ihop & när jag frågar vad som hänt så öppnar hon först händerna & sedan munnen i ett stort leende.
Tanden i handen & ett hål i tandraden i munnen.
Stella drog ut sin tand.
Helt själv.
Jag var inte sen att berömma & tacka för att hon gjorde det själv.
Goding!

Där försvann ännu en tand!

Idag har det varit lördag & jag skulle bli firad hemma hos mamma.
Dottern med familj jobbar ju på tisdag & naturligtvis ville jag ju att de skulle kunna vara med.
Jag hade gjort mig till & gjort opa-tårtan!
Alla, utom barnen, älskar denna tårta & det var ett tag sedan nu.
Nästan halva tårtan gick åt.
Resten tog jag hem & efter att ha norpat varsin liten bit till så frös jag in resten.
Den ska sparas!
Jag har andra planer för den nämligen. 🙂

Jag fick en fin dotter-sydd tunika med underbara liljekonvalj på.
En helkroppsmassage av mamma & av Johnny får jag på tisdag.
En mysig seneftermiddag & kväll tillsammans med dem som är mig närmast.

Jag andas, alltså lever jag.

Äntligen en blomma!

Hoppsan myser på sin uteplats.
Han älskar att överblicka & när det prasslar till någonstans så har han full koll. Just denna kväll passerade en svartråtta igen.
Dock har den inte kommit tillbaka då jag ganska säkert vet att Hoppsan har satt sig i respekt hos den typ av djur nu.
Solcellslamporna ger ett mysigt sken på de nya trädgårdsväggarna & det är så hemtrevligt i trädgården nu.
Är sommarkvällen ljummen som idag med så är det ännu härligare!

Innan på dagen besökte vi mamma.
Hon satt på uteplatsen under sitt nya parasoll & fixade med 15 liter jordgubbar.
Hon hade köpt billigt & ville ha hjälp med att snoppa, dela & frysa in.
Så det var bara att hugga in!
Nejdå, jag gick inte alls hem tomhänt.

Visst lyser det som om det är en egen liten sol i ”Blomman för dagen” som äntligen blommar?
Denna vackra blomma som äntligen sträckt på sig & vågar visa sin prakt.

Jag andas, alltså lever jag.

Sköndoftande pion!

Mamma kom & hälsade på.
Vi fick en fin bukett som hon plockat från trädgården med bland annat pioner i.
De doftade underbart!
Jag hjälpte henne att ringa Folksam för att ta bort försäkringen på Sessan.
Det är mycket att tänka på.
Efter lite kaffe så rastade henne på Hallarna där hon köpte nya skor på Skopunkten.
Det var väldigt lite folk & det var skönt.
Mamma är gladare & nu ska hon få ett schema för voffen hon ska se till.
Den ska väl egentligen bara kissas på lunchen men mamma har redan planerat att ta hem honom för mera mys.
Han kan ju lika gärna vara hos henne som att ligga själv.
Det är en halvstor hund, en cocker spaniel så det är lite skillnad från lilla Sessan.
Hon skiner upp när hon berättar att hon ska baka pannkakor & den första ska den nya vovven få, precis som Sessan alltid fick.
Jag tror det kommer att bli jättebra!

Det är så skönt att ha lite annat att tänka på om dagarna men visst skaver det en å annan tanke på att jag ”snart” ska börja jobba igen.
Vissa dagar mår jag bra, andra bättre & vissa rent åt fanders.
Hur ska man kontrollera det?
Att jag sedan drömmer tokiga drömmar som stressar mig gör ju inte saken bättre.
Jag är jagad.
Jagad på jobbet.
Eller ska man kalla det för piskad, upphaussad.
Att sedan vakna helt slut…hur ska jag förklara det?

Jag andas, alltså lever jag.

I coronatider

Håll avstånd på körskolebil i coronatider.
Jag skrattade gott åt skylten även om jag vet att den är till för att körskoleeleven behöver ta plats.
Kunde inte låta bli att föreviga dem.

Håll avstånd i trafiken.
Av massa olika anledningar.

Vi har hämtat hem en sten från mamma som jag ska måla till Sessan.
Det ska bli ett typ av körsbärsblommande träd på en grön äng med många små blommor i det höga gräset.
En blå himmel med en stor sol med strålar som man nästan känner värmen av.
Sessan älskade solen.
Project in progress.

Min mormor virkade & jag gör likadant.
Lite roligt är att redan på…ja vilket årtionde kan det ha varit?
60-talet i alla fall, ja då virkade min mormor amigurumis!
Lite skillnad i utseende & jag tycker min mormors är sötare.

Nu har jag fått beställning av en igelkott av mitt barnbarn.
Den ska vara rosa.
Surprise?!?

Jag andas, alltså lever jag.

Midsommarafton

Midsommarafton blev hos mamma tillsammans med de bästa!
Annelie med familj, mamma, Johnny & jag.
Vi gör det lite annorlunda då väldigt få av oss faktiskt vill ha sill & nubbe.
Vi grillade, fixade köttbullar, prinskorv, jansson & till & med grönkål.
Vet ni hur gott det var??
MUMMA!
Det blev Hemmakvälls gröna grodreceptet som pannacotta.
Sååå enkelt att göra men smakade inte så mycket.
En annan gång ska jag prova pigeduttar, ja geléhallon!
Det blev mycket barnbarnmys, lekar & jordgubbar.

Full fokus.

Små grodorna..?

Vi hade en ”kul” episod under denna afton.
Grannarna snett över firade 50-åriga bröllopsdag.
De hade lite nära & kära hos sig i trädgården helt under lagom ljudnivå & fylle.
Cirka klockan 17 satte deras granne bakom igång en röjsåg.
Full mundering av hörselkåpor & handskar.
På midsommarafton!
Vi reagerade för efter ungefär 1 1/2 timme var hon fortfarande inte klar.
Trots att hon kört samma bit av sin trädgård.
Till slut var det en av gästerna som bad henne sluta för de hade en son som skulle sova.
Hon frågade helt känslokallt hur länge barnet skulle sova & fick till svar att han behövde 35 minuter till.
Okej sa hon, då lukar jag landet så länge.
Exakt 35 minuter senare satte hon igång igen.
Hade det varit en störig fest, inte midsommar eller att det hade varit osämja dem emellan men på midsommarafton..?
På kvällen när man firar sommarens stora mysdag.
Borde vara skottpengar på sådana…

Jag andas, alltså lever jag.

Jodåsåattjagkannog…

Ibland tänker jag för mycket!
Det bara susar runt en massa & jag måste fånga andningen igen.
Det är så lätt att bara segla iväg (inte på något löv dock, se 30/5) & köra på i samma gamla takt som innan.
Jag är dock glad att jag tänker liiiite mer före numera.
Min mage har lugnat sig & så även mina hjärtklappningar.
Känner mig någorlunda stadig emellanåt faktiskt.
Aningen mer positiv faktiskt.

Älskar dessa teckningar & visa ord.

Inte mycket annat att orda om idag.
Detta inlägget var mera för att påminna mig att komma ihåg att andas.
Att jag inte måste tänka på saker hela tiden.
Att jag faktiskt kan sitta & lyssna på min tinnitus i lugn & ro.
YEAH RIGHT!
Tankar får finnas men jag behöver inte ha dem under kontroll.
Det är faktiskt en av de bästa sakerna jag har lärt mig under hemmabehandlingen.
Jag behöver inte ha kontroll…

Jag andas, alltså lever jag.

Långt till vintern?

Jag har börjat sticka benvärmare.
Låååånga!
Jag har alltid önskat mig långa som räcker hela benets längd.
Men sticka är ju inte min melodi.
Mamma fick hjälpa till med trasslet i början.
Jag hade nämligen köpt för långa rundstickor.
Sådant fattar ju inte jag!
Då jag är väldigt hialös på att gå igång med saker så gör jag ju såklart allt förhastat &…fel.
Jag tror jag började om sju gånger innan jag fick till det.
Men nu är jag på gång. 🙂

Mamma städar upp mina fel.

Älskar att de blir melerade!

Det var arbetsträning idag.
Det går bättre & bättre.
Jag klarar av att prata mer med kunder & även hjälpa dem.
Jag har lärt mig att inte prata hela tiden men det beror nog på att killarna som jag jobbar med på golvet inte är så pratglada. 🙂
Det gör mig inget utan tvärtom, det är bättre för jag MÅSTE tagga ner.
Jag måste inte hålla låda hela tiden men när jag blir stressad eller nervös så sluddrar jag alla ord som värsta Niagarafallet.
Det ska väl bli bättre så småningom.
Jag har i alla fall börjat gilla att gå till jobbet igen.
I alla fall utan tvång.
Tider att passa är fortfarande rena mardrömmen för mig.

Jag andas, alltså lever jag.

Sommartår!

Idag fixade jag mammas försenade morsdagsgåva.
Mammas fötter fick lite kärlek med hjälp av varmt vatten, fil, massage & sedan lack.
Mamma blev så glad för hon tycker att det först är sommar när man målat tånaglarna.
Så glad att jag kan göra något för henne.

Ja jag behöver inte ha sära-på-tårna-pluppar mellan mina tår.

Att man sedan får gotta sig med en av världens godaste kaka gör ju inte dagen sämre!
Mamma har bakat den sedan…ja inte vet jag men hela min uppväxt tror jag.
Behöver jag tillägga att jag ÄLSKAR ananans???

En av de godaste bakverken ever:
Up-side-down med ananas!

Det blir många timmar mammamys numera.
Nu när jag inte jobbar så känner jag mig inte alls stressad var gång vi ska dit eller när vi är där.
Jag tycker det är så härligt att jag har min mamma kvar.
Jag kommer att hålla länge i henne.

Jag andas, alltså lever jag.