130626

Klockan 12 står jag i backen, solen värmer mig i nacken, näsan är mot norr…
I tre nätter har jag klarat mig undan & fått god nattsömn men inatt var det åter dags att ligga i väderstrecksformation igen.
Arga fingrar, arga händer & en jäkla arg Anne!
Har fått sova till efter 08 flera morgnar. Både kropp & knopp har varit okej utvilad så egentligen borde jag vara tacksam men man blir lite grinig när man vaknar tidigt på sin lediga dag.

Låg & vred på mig i sängen. Ville somna om men icke!
Då kom jag på att idag skulle jag ha möte med HFAB om anmärkningarna på hantverkarna. Så jag hoppade, nåja, ur sängen & satte igång med att städa iordning evakken. Hade ju fått löfte om att få flytta tillbaka ikväll.
Så jag fick ordning på det mesta & gick för att möta grabbarna.
Fick en ganska bra respons på mina påtalande & när de såg vardagsrummet inbäddat i byggdamm blev de oxo förbannade.
Alla jag pratat med tycker att det är skit att de inte satte upp avskiljaren.
Nu återstår det bara om jag kan få någon ersättning.

Allt flyttat & med hjälp av fina vänner, Mia & Therese, så gick det snabbare än väntat. Hade bara cykeln kvar när jag fick med mig hjärtat för att ta den i bilen. Jag var trött, våt & kall så jag tog tacksamt emot erbjudandet. Kom dit & tog med mig det sista för att åka till ett kvällsmatsbord.
-Var är min telefon?
Snälla ring & kolla så jag vet var jag lagt den.
Ingen signal. Helt tyst.
-Fan!
Den MÅSTE ligga kvar i andra lägenheten!
Så det var bara att smyga ut i regnet igen. Tack & lov fick jag skjuts med bilen igen.
Kommer in i trapphuset på 14D. Då hörs den efterlängtade signalen.
Vilken tur!

Nu sitter jag i MIN lya igen. Doften är inte den mest underbara, betong & byggdamm, men jag ska nog bo in den.
Har ett fint doftljus som blinkar fint åt mig i mörkret. Det är dags att sova. Börjar tidigt imorgon.
Sedan sista finliret hemma imorgon efter jobbet inför söndagen.

Jag andas, alltså lever jag.
………..130626, dagen jag fick flytta hem igen!

Peppad!

Hej dagboken…
Eller vad är det han skriver lilla Bert?…tjejtjusaren Bert!
Vädret är dystert ute men ändå kan jag inte låta bli att vara glad.
Värdena på mig har sjukt ordentligt & stiger inte så farligt högt heller efter att ha ätit lite skit.
Och det enda ”skit” jag ätit nyligen, igår kväll som jag egentligen inte alls behövde då jag inte var hungrig, är nytt franskbröd med kaviar på.
Visst, säkert lika onyttigt som choklad kanske & nu måste jag ta tag i att jag inte MÅSTE äta för jag är faktiskt INTE hungrig!
Hade jag inte varit bortbjuden för att kolla sista avsnittet i famnen på min loverboy så hade jag nog fallit för frestelsen av popcorn.
Och hur sugen var jag inte på chips efter jobbet???
Två tack säger jag då: vi hade asmycket folk ända in i det sista så jag hann inte handla & jag tänkte efter på om jag verkligen var sugen.
Så jag grämde mig inte så mycket över att inget kom med hem. Mer än brödet då.
Kanske finns det någon som läser mina inlägg & tycker: fan vad tramsig hon e!
Hon har ju inga riktiga problem! Inga droger eller nikotin! Fjant!
Men jag ska säga att det är lika idiotiskt att hetsäta, ja för jag får nog kalla det för det.
Man kan dö av allt ovan nämnda. Ändå har jag alltid sagt att jag aldrig kommer att kunna bli anorektiker då jag varken kan kräka eller låta bli mat.
Men allt jag stoppar i mig är dåligt. Inte allt men all ”skit” i alla fall. Sen försvinner det inte utan lagras under mitt skinn. Jag blir fetare. Mår sämre. Äter mera. Blir fetare. Mår ännu sämre. Mina blodkärl slammar igen. Hjärtat jobbar för högtryck för att kanske en dag stanna helt.
Då dör jag.
Så vad är skillnaden?
Ett missbruk är ett missbruk & jag har upptäckt att jag faktiskt har ett missbruk. Mat. Godis.

Dagen på jobbet avklarad & det gick ganska bra trots surkärringar/gubbar & ett litet barn som kräktes på mig.
Kassatjänst i en hejdundrade fart & svetten lackade ordentligt. Dock känns det i händer, armbågsleder & höfter nu.
Benen är ganska trötta efter att ha stått i massor. Och detta är bara en uppvärmning till imorgon.
Imorgon spränger vi dörrarna, sa Jenny. Ska bli kul att se.
Vi har börjat sälja stora andelsspelet till V75 idag & redan sålt åtta andelar. WOW!
Ska bli kul att se vart det hamnar…

Midsommarafton blir hos goda vänner.
Ska bli trevligt men ändå hade jag velat sitta hemma i lugn & ro. Eller kanske varit på en ännu större bjudning med blomsterkransar i håret & midsommarstång. Där många plockar blommor, fixar mat, sjunger & njuter av den trolska midsommarnatten…
En liten saknad del av ett annat liv.
Men livet går vidare & det är bara att acceptera.

Jag andas, alltså lever jag.

Skiter björnen i skogen???

Idag fick jag nog.
Hade tid hos diabetessköterskan. Hon undrade hur jag mådde & hur det gick för mig.
Jag bara skakade på huvudet, började prata & tårarna rann.
Du mår inte så bra svarade hon när jag typ var klar.
Nej det kan man väl lugnt säga.
Jag berättade om att jag inte kunde sova om nätterna för mina värkande händer. Hur det påverkade mitt annars så glada humör. Visst, jag håller masken men hur länge orkar man?
Hon är så underbar & förstående för när jag återigen väntade mig världens utskällning för att jag som en vuxen människa inte kan sköta min diet, så frågade hon bara:
– Har du haft några bra dagar?
– Jao, svarade jag, några stycken & då ligger sockret på ca 7,6.
– Men det var ju bra!
Hur kan en människa vara så härlig?
Precis som jag peppar mina vänner som vill sluta röka så peppade hon mig med mina få bra dagar.
Bara det gjorde mig bättre.
-Jag har fått tag i en akuttid för dig hos en läkare idag. Kan du komma?
-KAN JAG KOMMA????
JAAAA!!!
Hon berättade återigen om Victoza, preparatet som ska ”ersätta” insulin men fortfarande bara är i lindan av sitt liv.
Jag har tidigare sagt ja till att vara med i gänget som får prova på. Många har blivit så mycket bättre. Gått ner i vikt istället för upp. Sänkt sitt blodtryck istället för att käka mer piller & många har blivit av med insulinet. Vill jag prova?
SKITER BJÖRNEN I SKOGEN?
SOVER DOLLY PARTN PÅ RYGG??
HAR PÅVEN ROLIG MÖSSA????
JAAAAAA!!!

En & en halv timme senare sitter jag hos en urskön bohem läkare med ett mjukt leende på läpparna.
Jag förklarade allt om mina händer.
Hur de sover mer än jag. Och hur de värker!
Hon tog dem & kände. Jag visade var det gjorde ont & hon nickade.
-Du har artros. Säkert har den legat latent länge men något har triggat igång den.
Mina tårar börjar rinna.
Hon trodde på mig. Hon sa inte: – Nej Anne, du har inte ont, du inbillar dig.
-Angående dina blodtryckstabletter så säger vi adjöss till dem & byter ut dem. OM du ska äta tabletter i flera år framåt så ska du ju ha sådana som inte ger biverkningar. Om inte detta bytet funkar på dina händer så tar vi bort en annan medicin & kollar om det är den som spökar för dig.
Om nu inte blodtryckstabletten du får nu fungerar så finns det massor jag kan byta igen.
Jag bara gapade. Förut sas det att jag skulle gå på den jag fått utan byte. Jag skulle stå ut med alla biverkningar jag hade som var dokumenterade samt alla de som INTE var dokumenterade.
Hur fan ska man orka leva då?
Hon förklarade (kände mig som en 8-åring men so what??) på pedagogiskt vis så jag skulle förstå varför hit & varför dit.
När hon sen plötsligt säger:
– Jag skriver ut Victoza till dig för det tyckte din diabetessköterska & det tycker jag var ett bra förslag.
Du är en perfekt patient att börja på den.
Återigen så bara gapade jag.
Pia, diabetessköterskan, trodde att OM läkaren skulle bestämma sig för Victoza så skulle jag få den efter sommaren.
Idag satte jag den första sprutan i magen. Sen gick jag & vilade middag. La mig på sidan, bara för att avlasta ryggen som jag alltid ligger på för att händerna somnar, domnar & lever jävel när jag ligger annorlunda. Jag somnade. Somnade som en stock. På sidan.
Snacka om utmattning i ett skönt lugn. En befrielse.
Vaknade & bokstavligen hoppade ur sängen när mamma ringde. Hade ingen aning om var jag var utan fattade inte att telefonen ringt.
Sen kom leendet. Livet kändes plötsligt så skönt.
Nu blir det erase and rewind…eller inte rewind utan: let’s go forward! 

Det var väl det som dagen gick ut på tror jag.
Jag hann & träffa fina dottern en snabb sväng & senare på eftermiddagen fick jag ett mess av henne om en app jag skulle ladda ner.
Det handlade visst om gps….
Alla som känner mig vet vilket lokalsinne jag har & idag fick hon nog. Och det säger jag med glimten i ögat. 😀

Jag andas, alltså lever jag.

En tröttig dag

Tidig uppstigning & veckan kändes så lång imorse.
Jag var tröttare än tröttast men det var bara att masa sig upp.
Så plötsligt kom jag på att duschen idag inte skulle bli som vanligt.
Jag hade ju mitt underbara nya schampoo!!
Det som gör håret härligt tjockt både till känsel & syn.
Tänk vilket klipp jag gjorde!…tror de skickade för mycket.
Najs!

Mailet jag skickade till chefen gick hem!
Fick bra respons, nu gäller det bara att genomföra allt.
Fast det klart att det kommer att lyckas, jag har ju världens bästa kollegor att jobba med!
Skyltar klara, kuponger klara & jag har checkat av vad som finns i girlangväg.
Kommer att bli bra, nu ska vi bara ha ett bra system som säljer!
Nu ska jag knåpa spottar till kundradion eller finlira dem då jag redan har fått ihop lite.
Jag älskar att vara kreativ!

Vad har annars hänt idag då?
Inte mycket men jag har börjat knapra pumpafrön på en kär väns inrådan.
Gott är det men inte som jag skulle vilja att det smakade.
Vad gör man inte..?

Jag andas, alltså lever jag.
….tror jag stoppar mig själv i säng.

Låt mig få vila ibland.

För första gången sedan jag flyttade in i evakueringslägenheten så har jag rullat upp persiennerna i vardagsrummet!
För första gången kände jag mig så pass trygg.
På eftermiddagen möblerade jag ut mig med täcke, filt & soffkudde på uteplatsen i den härliga solen som lyckades lura några molnslöjor.
Samtidigt blev en ny figur gjord. Eller nästan färdig. Måste hitta mitt svarta tunna garn så kan den bli klar i det snaraste.
Men nu är det jobb i ett antal dagar & då blir det inte tid till något alls.

Idag har jag känt mig som  Uppfinnar-Jocke men istället för mössa så använde jag öronproppar.
Fick tyst & lugnt medan jag skapade mitt mail till chefen samt nya spottar till kundradion.
Det kommer att bli lite extra nästa vecka nämligen. Midsommarveckan…

Vi glada leende alltid-på-topp-människor måste inte alltid sitta i parken & njuta av vädret.
Vi vill eller jag ialla fall, vill ibland stänga in mig i ett mörkt tyst rum & bara blunda.
Koppla av. Idag har jag nämligen oxo mått skit med kroppen.
Efter den hårda utredande massagen så fick jag så ont i knopp & kropp. Jag ville bara ligga på sängen & tycka synd om mig. Öronproppar i & inga tankar som svävade.
Tänkte bara svart.
Det gick ungefär i 20 minuter sen kunde jag inte ligga still. Tankarna byggdes upp på saker jag var tvungen att göra. Eller tvungen, saker jag VILLE göra.
Det var då jag blev Uppfinnar-Jocke!
Jag måste vara totalt knasig men det gör inget, jag gillar det. 😀

Det blev miata-väder idag & jag fjäskade mig till en åktur. Haverdalsstrand med glass i min hand.
Det är livskvalitet. Då lever jag. Att inte behöva tänka. Att bara få vara.
Och när den lilla ekorren så vackert ville posera om än lite väl snabbt så hann jag fånga honom.
Tror han var glassugen han med.

Jag andas, alltså lever jag.
…nu ska ömma kroppen få vila i gossig säng.

Jag har golv!

Stannade snabbt till vid min lägenhet på väg hem från älsklingen & möttes av ett nylagt golv i hallen.
Och nylagd matta i köket.
Tänkte att jag nog tog i för mycket men jag var tvungen att kika in i badrummet.
Där låg en ren våtrumsmatta!
Jag blev så lycklig!
Fjantig tycker ni kanske men plötsligt kände jag att jag snart kan vara på väg tillbaka.
Med skräckblandad förtjusning.
Plötsligt måste jag packa ihop allt. Allt som jag släpat med mig hit i omgångar.
Det blir en del…

Kvällspasset på jobbet var helt okej idag.
Kanske lite väl lite folk för min smak men men…
På rasten fick jag kul sms från härliga Tina!
Hon är supergullig & överraskade mig rejält idag.
Jag fick min efterlängtade skiva: Nordman – Ingemansland.
Originalet. Jag trodde hon skulle bränna den men icke-sa-nicke!
Men jag sparar den till imorgon för då ska jag vrida på datorn på den högsta (nåja) volymen & bara sjunga med!

Morgondagen börjar tidigt.
Massage kl 8. Eller om den nu var 8.30. Tror mer på det men jag chansar inte utan kommer i tid.
Därefter ska jag lämna prover om långtidssockret.
Suck!
DET vet jag hur DET kommer att bli. Men det tar jag på måndag med sköterskan.
Orkar inte bry mig nu. Jag ska ut & gå eller cykla eller båder och.
Måste få bort mitt sug efter sockret. Godis. Chips.
Suck!
Min enda last & den får jag inte frossa i.
Ser oxo att magen börjar bli större men jag är snart tillbaka där vågen glor på mig & jag har bättre koll på mig själv.
Jag vill ju!
…varför kan jag inte..?

Jag andas, alltså lever jag.
………….jag kan snart flytta hem!!

Lediga måndag

Gossig kudde & jag ville inte gå upp idag men naturligtvis tvingade mina händer mig för att ligga kvar när det kryper i dem, det går inte.
Jag struntade i att ta en tablett igår vilket gav mig bättre sömn men vad fan..?
Jag sitter – de somnar.
Jag ligger – de somnar.
Jag står – de somnar
Jag går – de somnar.
Jag kör bil – de somnar.
När ska JAG få sova??

Jag trotsade dem & gav mig själv en boost då jag peppade mig själv med att dagen skulle bli bra ändå.
Så på med gå-skorna & ut på promenad.
Då är jag lycklig.
När jag får gå, gå, gå & gå.
Musik i ena örat & fågelsång i den andra. Att solen strålade ikapp med mig gjorde inte saken sämre.
Dryga 5 km på timmen i lagom takt var kalasskönt.

Tvätt på agendan & jag blir så sömnig av att höra maskinen surra.
Maten är på gång, potatisen puttrar.
Det blir matjessill med nypotatis. Ingen storfavorit men ändå.
Snart midsommar & det gäller att vänja sig ju.
Jag har massa egentid idag & hoppas på att kunna fixa klart den lilla bläckfisken till min väninna.

Till eftermiddagen önskar jag antingen klar himmel med sol eller åska, blixtar & regn.
Detta halvväder är enbart jobbigt. Visst, det är ljum vind idag men att ligga & sola på halvallmän plats känns inte okej när man ska springa ut & in hela tiden för att vädret ”bajsar”.

Kollade till min lägenhet igår kväll & mitt hjärta sa att den blir nog klar denna veckan…
Så gärna jag vill lita till de orden.
Men jag tror det inte. Men jag har golv i spånskiva nu ialla fall!

Å andra sidan så betyder ju det att jag måste städa iordning den jag bor i nu ganska snart. Wei!

Det blev ett tidigt inlägg från dagen i väntan på att maten skulle bli klar.
Kanske kommer det mera…om det finns mera att skriva om.

Jag andas, alltså lever jag.
……en Anne som längtar efter semestern…

En dag för en prinsessa

Den 8 juni & hela landet är i feststämning.
Idag är det Madeleines bröllopsdag med…Chris?
Se så insatt jag är.
Jag fick min inbjudan jag oxo. Till bröllopet. Men jag tackade nej. 🙂

Min syster är mer värd att firas för mig.
Vi vaknade upp till en underbart solig dag med blå himmel.
Hur fantastiskt är inte det?
Ingela hade knåpat ihop en lång lista på vad som skulle göras & den började vi beta av ganska omgående.
Klockan 14.00 stod allt klart. Vi sätter oss & väntar på att gästerna ska börja droppa in men inte en enda kom.
Då beslöt vi oss för att vi skulle äta.
En halvtimma senare insåg vi att det var ett bra beslut. Efter det kom nämligen alla!
Ja nästan alla på en gång. Vid 16-tiden nådde vi nog kulmen & klockan 18 viskade någon i mitt öra:
– Nu är det bara två timmar kvar…
Då stod jag med disk långt upp över öronen.
Ändå kändes det helt okej att ställa upp för min lilla syster som nu blivit stor.

Så kul att träffa underbara Jenny & hennes Sergio samt deras härliga barn.
Fick träffa Reine igen & vi hade trevligt som vanligt.
Chefer från Karolinska I.,  arbetskamrater & vänner.
Åsså alla barnen. Tror det var 17 stycken.
Alla samlade sig nere i gillestugan för filmtajm.
Det var lämmeltåg till chipsskålen & bara glada barn.
Så söta!

Dagen blev ändå ganska tidigt lagd. Alla var trötta & födelsegrisen var den första vuxen som lade sig.
Alma-bus höll sig vaken till över 22!
Vi somnade trötta allihopa långt innan tolvslaget.

Jag andas, alltså lever jag.
…..22 dagar kvar till min födelsedag!

En underbar dag!

Från tidig morgon till sena kvällen.
Jobb, jobb & jobb!
Ja ni ska se att de fixar det nog, med jobb.
🙂
Fast detta jobbet var kul att göra. När det inte gäller hemma hos sig själv är det roligare att torka skåpsluckor eller speglar där två sötnosdamer satt sina små kletiga handsingar. Gud vad jag älskar de barnen!
Idag har vi faktiskt hjälpts åt med städ, lek & bad.
En unge ville dammsuga medan en annan ville torka hyllor & bord. När man bara gör saker till en lek eller tävling så får man hjälp & allt blir mycket roligare. För alla parter faktiskt.
Och belöningen fick man ju på restaurangen ikväll när 5-åringen kryper upp i knät, smyger tätt intill & säger:
-Moster Anne, jag älskar dig med hela hjärtat!

Vi öppnade upp poolen i eftermiddags & herregud så härligt!
25 grader i luften & då blev vattnet lite kallare men när man väl kom i så var det underbart. Jag hade lite problem med att komma i för första gången i mitt liv tror jag. Vet inte vad som satte stopp men det var som om där fanns en vägg framför. Nåja, i kom jag & sedan blev det kanonkulor till barnens förtjusning.
Lite studsmatta & mycket solande så lite färg har väl jag oxo fått men bredvid dottern min & mor min så är jag en albyl.

Imorgon blir det kalas & det kommer visst 55 vuxna & 17 barn.
Dock inte Staffan & Tiffy med sina småttisar. Hade varit roligt för den familjen livar upp!

Jag är fortfarande proppmätt efter restaurangbesöket ikväll. Koh Phangan, ett thaiställe men en kul grej på sin ”meny”.
Man kliver in i Thailand typ. Mörkt som en sen kväll & små lampor överallt. Små vattenfall & bäckar, tuc-tucs som man kan sitta & bli serverad i, akvarier i väggar med exotiska fiskar mm mm.
Rätt var det är när man sitter där & äter eller pratar så börjar ett dunder med brak utspela sig. Blixtar & blinkande lampor spökar samtidigt som man hör hur regnet skvalar runt om en. Sen drar ”ovädret” förbi & solen kommer fram tillsammans med fågelkvitter.
Hur kul som helst!

Jag andas, alltså lever jag.
…nu väntar kudden & Annelie sover redan…puss!

Mys!

Nu kör vi över Essingeleden!
Å där ligger Gröna lund, det där nöjesfältet förstår du!
Där ligger slottet!
Å jag satte mig på rätt sida i planet!
Å där, där ser du, under vingen där ligger Finlandsfärjan.
Där är Tegelbacken!
Ja så lät det ungefär precis innan vi landade idag.
Vilken tant!
Inte nog med att hon hade en dräkt, kjol & kavaj, i skrikig orange, käften glappade värre än min!!!
Hon pratade med sin man (tror vi) som satt ett par säte framför henne…
Annelie satt bredvid henne & jag är glad att vi skulle kliva av för annars hade hon nog sopat till henne.
En som tröttnade på henne lite längre bak i planet kom med en kommentar:
-Å där ligger Gotland!!!

Väl framme kom lilla Alma & Henrik oss till mötes.
Att släpa på väskorna var ingen ”hit” minsann & nu förstår jag alla pikar om hur länge jag egentligen skulle vara borta.
Hm!
Jaja..
Tösen var lite blyg men det släppte snabbt.
Minstingen sov som en lite gris hemma i sängen. Det ska bli skoj imorgon när vi vaknar & se vad hon säger när vi kommit så många på besök.
När jag skulle natta Alma letade hon upp en saga som pappa Henrik påbörjat förut.
Kapitel nio.
Den handlade om Mickel Räv som stjäl skinka ur visthusboden.
Oj vilka ögon som rådde när moster Anne började läsa.
Vi kom till en sång & jag läste på rimmet som var.
-Moster Anne…? Varför sjunger du inte? Det står att Mickel sjunger!
Sjung!
-Ja men hur går den låten då? Jag kan den inte, svarar jag.
-Inte jag heller, svarar Alma men sjung ändå.
Jag sjunger & hon verkar nöjd men fråga mig inte om jag kan sjunga den imorgon oxo för då är melodin säkert annorlunda.
När vi bestämmer att hon ska blunda så börjar hon böka runt i sängen. Moster ska ligga kvar lite.
Till slut får jag lilla kanin & orden:
-Jag vill hellre krama dig moster.
Sen lägger hon bort kramisen & lägger armen om mig.
Sen somnar hon nästan bums.
Jag hör henne snusa mig vid örat & det låter så mysigt. Jag vill nästan inte gå där ifrån.
Till slut lyfter jag hennes arm & pussar henne god natt på pannan.
Lilla sötnos!
❤

Jag andas, alltså lever jag.
…..sådana här dagar är livskvalitet på hög nivå.