Åh vilken lycka! Ja för vi säljer billiga gula kantareller på jobbet. Jag kan inte köra dit jag brukar & plocka mina svampar för det priset. Visst har vi hängt lite i skogen men det har varit så dålig skörd i år så det har inte varit de gladaste av miner. Det blev en stor påse med hem idag. Så det blev ett härligt frossande i smörstekta kumminförvällda kantareller.
Mera sylt har det oxo blivit åt folket. Hallon, blåbär & mango/kokos har hamnat i burkar med minimalt med socker i. Det glufsas för fullt till gröt, glass & fil.
(att tillägga är att under en veckas billiga kantareller så köpte jag ca 3,5 kilo, vilka nu ligger kumminförvällda, inlindade i folie & nedfrusna i frysboxen. Livet är en fest!)
Juli börjar ta slut men dagen idag började bra. Hela sju timmar sömn inatt! Det är ju alltid bra men extra bra när man ska till jobbet tidigt. Det skulle bli en dag på finkem även kallad avdelningen för special typ shampoo, raklödder, barnmat mm. När jag jobbade på Willys stod det alltid på en whiteboardtavla: Jobb idag – finken. Vaddå finken?? En fågel? Vart ska jag gå då? Det var bara det att killen som skrev det meddelandet varje vecka skrev väldigt slarvigt. Det skulle stå finKEM. Det roligaste i det hela är dock att det var först på mitt nuvarande jobb som jag kom fram till att det var just ordet FINKEM & inte finken som det stod på tavlan…
Jag hade blivit vansinnigt sugen på kålpudding & medan vi fortfarande var kvar på jobbet så inhandlade vi färs samt färsk vitkål. Väl hemma blev det en stor form med kålpudding med massa extra stekt kål som vi frös in separat. Det är så gott att plocka upp till nästan vilken maträtt som helst som extra tilltugg. Hur gott det doftar när man tillagar maten ska vi bara inte prata om…
Trikeväder! Ja idag blev det en härlig runda på triken. Efterlängtat kan jag säga. Det har blåst så mycket den senaste tiden. Men inte idag. ❤
Stickning har ju blivit det nya här hemma. I alla fall för mig. Jag har gjort färdigt fyra mössor nu. Tre ponytails eller messy bunmössa som det tydligen heter & en vanlig. Nu ska det bara i reflexband så alla barnen kommer att synas när det blir mörkt ute. Dessutom är Sommarskuggan klar för leverans! Inte så vacker men hen är sig själv.
En skön dag idag helt enkelt. Jag andas, alltså lever jag.
Nu har vi pusslat med mamma i x antal veckor under denna corona-pandemi & blivit riktigt bitna. Vi har diskuterat fram & tillbaka om vilken sorts pussel vi ska köpa. Jag ville så gärna ha ett Wasgij igen! Stackars Johnny! När vi började pussla hos mamma så insåg jag att dessa två personer inte har pusslat så mycket i sina liv. Mamma kunde sätta bitar inom samma färgområde men de stämde inte ihop med mönstret. Nu har hon lärt sig. Johnny glodde konstant på mönstret som sitter på locket av lådan för att hitta rätt. Nu har han lärt sig. Och jag ville ha ett Wasgij! Vad är ett Wasgij-pussel då? Det finns lite olika men de flesta går ut på att pussla något heeelt annat än vad som visas på locket. Jag fick berätta & förklara om & om igen för Johnny hur det fungerar men han såg ut som ett frågetecken varje gång. Jag ville inte pussla ett vanligt, jag ville ha en utmaning! Vi beslutade oss för att åka ner till stans Akademibokhandel för att kolla. Akademibokhandeln på Hallarna hade inga Wasgij.
Åh! Jag hittade ett jag så gärna ville ha! Stackars Johnny fick göra som de flesta gångerna – ge med sig. Jag lovade att jag skulle ha tålamod. Att jag skulle avsluta det om han inte ville pussla det. Om & om igen fick jag förklara hur det skulle gå till att pussla det. Tack & lov är han världens bästa människa så det blev så mycket skratt! Väl hemma igen med Wasgij under armen la vi det åt sidan den kvällen. Klockan hade blivit allt för mycket för att starta nu. Vi tar det imorn…
När vi började packa upp pusslet så upptäckte jag att många bitar var sönder! SÖNDER! Hur ska man bevisa det för affären..? Var är kvittot? Men suck alltså! Vi fortsatte att plocka upp bitar men jag var besviken & i ett snabbt ögonblick tog jag telefonen, letade upp butikens telefonnummer sedan ringde jag dit. Jag vågade. Den service jag fick av tjejen i butiken var helt outstanding! Jag hann inte ens fråga om jag fick byta innan hon erbjudit sig att byta det för mig & till och med köra hem det för mig! Anne = mållös! Men jag tackade nej till att hon skulle behöva cykla hem ett pussel till mig. Att hon trodde mig var mer än nog för mig. Vi tog triken ner till stan för vädret var kanon. Vi bytte pussel men öppnade först upp påsen till bitarna för att kolla så de var mer hela än det förra. Det var de. Så hem igen…efter en skön runda naturligtvis! Så nu har vi satt igång vårt Wasgij-pussel. Och vi älskar det, BÅDE Johnny & jag. Men fasligt vad tiden försvinner fort!! En kväll började vi vid 21 & slutade…strax före 01:30. Pusselbitna..?
Jag andas, alltså lever jag. 