Dags att börja om…

Idag har jag avslutat mitt samarbete med Försäkringskassan.
Det är dags att stå på egna ben igen.
Det känns…spännande läskigt!
Jag tror faktiskt att jag är redo.
Jag hoppas att jag är redo. 🙂
Jag kommer dock att fortsätta vara kvar i kassa & scanning för att längre fram se om förbutiken kommer att vara min grej igen.
Min högsta önskan är att få tillbaka kundradion.
Men vi får se hur det blir.

Mycket har jag blivit kallad i mina dagar men…analfabet?
Den var ny för mig men mannen som anklagade mig för det, han hade nog inte alla hemma riktigt då sammanhanget i vår diskussion inte alls stämde överens med hans val av ord.
Vi diskuterade nämligen om att hålla avstånd nu i pandemitid.
Han tyckte inte att det gjorde något att han trängde sig på kunden framför honom som stod först i kön.
Inte heller tyckte han om att vi inte hade kvar våra kundavdelare på banden.
Han tyckte ju att alla hade ju redan kladdat på våra kundkorgar så vad spelade allt detta dumma med avstånd för roll..?
– Så du din analfabet, kan ta allt det där om pandemi & bara glömma det!
Jag svarade bara lugnt att vi följer restriktionerna som råder & att alla har enskilt ansvar att följa dem.
Det gick inte hem.
När det var hans tur så var vår diskussion slut & jag behandlade honom lika trevligt som min förra kund.
Han blev nog lite paff för han förstod nog att jag inte tog skit av honom.
När han hade betalat så började han muttrande packa sina varor men jag brydde mig inte.
De kunder som tyckte jag gjort rätt visade sin tacksamhet med blickar.
Ibland undrar man hur folk är funtade…
Analfabet…jag stavar det mesta rätt & läsa kan jag ju..?

På virkfronten har det blivit en del grytlappar i diverse färger av lite restgarner.
Olika mönster & storlekar.
Det senaste var en idé jag fick av min dotter: facepads!
Det måste ju vara skönare att ha pads i mjukt oliktfärgat bomullsgarn än den fabriksframställda som bara kastas bort. Med tillhörande tvättpåse.
En påse är klar med sex stycken pads i men de är bara en prototyp som kommer att utvecklas.
Jag har redan fler idéer i skallen.
Jag har även införskaffat mera enhörningsgarn oxo.
Känslan för att göra nya har infunnit sig.
Det finns en plan om att vara med på en marknad till jul så jag har året på mig att tillverka.

Nu ska jag skriva några rader i min kommande berättelse om min återkomst till livet.
På ett annat forum.
Det är ju i dagarna…den 20/2 närmare bestämt, som jag för två år sedan klev av från scenen för att ta hand om mig själv.
Jag har blivit ombedd av min läkare om jag ville skriva ner hur jag klarat av min sjuktid.
Hur jag med min positiva anda trotsat depressionen som drabbade mig.
Från en bit innan allt började tills jag står stadigt på egna ben igen.
Jag är inte tillbaka helt ännu men gud så härligt det är när man ser fram emot nästa dag som kommer imorgon.
Att jag vill lägga mig & att jag kan sova.
Att jag kan känna mig lugn & må bra.
Flera gånger om dagen frågan mannen min mig hur jag mår.
Nu kan jag svara: bra.
Jag är fortfarande trött, väldigt trött vissa stunder men återhämtandet är mycket snabbare nu.
Det har tagit två år.

Jag andas, alltså lever jag.