Visst är livet fantastiskt?
Man vaknar på morgonen. Man är så trött så man bara vill dra täcket över huvudet igen & somna om.
Inte alls gå upp & ha 9,5 timmar på jobbet.
Så var humöret på mig i morse & jag tänkte att detta går aldrig väl.
Jag vaknade iallafall till liv & kläder åkte på.
Hade fått en fin svansviftning av fyrtass & då får man ny kraft.
Han vill ju så väl det lilla livet!
Väl ute på runda, fyra tröjor+långkallingar+tjock jacka+mössa+sjal senare, blev jag glad igen.
Det var ljust på vår skogsväg!
Det var bara att knata på & ännu ett leende sprack fram på mina läppar.
Sen att voffs gjorde det han skulle gjorde dagen ännu bättre för det känns så bra att lämna honom på dagis när mamma inte behöver gå extra rundor med honom.
Jobbet då?
Jodå. Full rulle redan när jag kom. Sen slutade det aldrig. Najs!
Jodå visst är det najs för utan kunder – inget jobb!
Jag hann med att vara glad, förbannad men glad igen.
Glad för att kunderna var så underbara.
-Du är alltid så glad.
-Du piggar upp!
-Oavsett hur mycket du har att göra så är du lugn i ett hisnande tempo.
Japp!
Skryt!
Men jag blir glad när jag blir uppskattad. Att jag gör mitt jobb – ser till att alla är nöjda.
Kan det bli bättre?
Dock är jag helt slut. Ögonen. Huvudet. Axlarna ja hela kroppen.
En varm dusch & massage på axlarna hade gjort susen.
Sen hade jag nog somnat som ett litet barn i fosterställning.
Istället sitter jag som en urvriden disktrasa i soffan & orkar in ta mig till sängen.
Jag är mätt & belåten då jag har smaskat i mig en halv grillad kyckling, fralla & aioli.
Resterna av kycklingen blir middag till imorgon. Tillsammans med morot, keso & sådan där grön-geggig sak 74227 heter PLU-numret, ja just det avocado!
Jag gillar inte avocado men tänkte lära mig äta det oxo.
Har ju lärt mig äta keso.
Dags att förnya sig lite i livet, man måste ju våga chansa lite!
Dagen är snart slut.
Da Vinci-koden på tv.
Tycker om den men orkar nog inte se den klart.
Längtar.
Längtar efter kudden.
Jag andas, alltså lever jag.
……….godnatt därute, var ni än är.